Christer har fått sin permobil och bröllop stundar.

Ytterligare några dagar har gått och nu har Christer fått sin permobil. Vilket lyft! Han har fått klarare blick, är inte så inåtvänd och drar sig inte för att själv ta initiativet till en tur med scootern (det heter så). Förhoppningsvis ska det göra honom mer rörlig och pigg.

Igår åkte jag faktiskt ut till stugan själv och grejade med diverse göromål. Det stundar ju ett sommarbröllop där ute på tisdag. Ett friluftsbröllop! Det känns så bra att det blir där ute under vårdbjörken. Hoppas vädret håller i sig.

Så där, ja. Nu är det klart.

Vad ska jag nu göra med all tillgänglig tid?!

För 2 månader sedan satt vi här i stugan och funderade på framtiden. CG:s sjukdom, Parkinsons, var för tillfället hanterbar och vi ville kunna ha det lugnt i sommarstugan även om våra barn o barnbarn är på besök. Då föddes tanken på att bygga ett s k Attefallshus (en större variant av Friggebod) då man skulle kunna söka igångsättningstillstånd fr o m 2 juli.

Så vi slog till. 2 juli satt jag med färdiga ritningar och ansökningar på kommunhusets trappa för att vara den första att lämna in. Och 14 dagar senare hade vi tillståndet i vår hand. 1 månad senare var bygget i hamn. Men jag kan ärligt säga att utan syster o svågers fantastiska hjälp hade det fortfarande varit en brädhög på gräsmattan. Min del i det hela reducerades till att åka skytteltrafik till Claes Ohlson och köpa spik mm. Och koka kaffe. Men det var kanske tur, för CG:s sjukdom förvärrades snabbt och han behövde och behöver numera mycket hjälp.

Den 31 augusti skulle vårt första barnbarnsbarn döpas i Rättviks kyrka och därefter skulle det vara kaffekalas i vår sommarstuga för drygt 20 personer och minst 8 personer skulle övernatta. Då var det nödvändigt att Lillstugan stod klar (vi valde att övernatta på lugnare ställe). Men allt klaffade perfekt och dopet blev en underbar upplevelse. Och nu, exakt 7 dagar senare har vi nyss vinkat farväl av CG:s bror och käresta som blev nästa övernattningsgrupp i Lillstugan.

Nu är det så tyst och lugnt i stugan. Vad ska vi nu göra av all tid? Inga nya besök är inplanerade. Men jag kanske ska ta det lite lugnt för jag har fått problem från ryggen(?) med ganska svår värk och kramper i benen,  Jag måste nog söka kiropraktor. Jag har också massor av bilder i kameran och mobilen som jag bör sortera och senare ska jag lägga in ett urval här på bloggen.

Jag skäms!

Det var så länge sedan jag skrev något på bloggen. Och ännu längre sedan jag läste andras alster. Som om jag inte hade något att skriva om! Jag har ju massor att berätta. Det händer massor runt omkring min lilla familj, dvs CG och mig! Och det är därför jag inte skriver. Hinner helt enkelt inte.

Jag prioriterar antagligen helt fel. Jag tillbringar alldeles för lång tid framför FaceBook (FB). Minst en timme på morgonen och en timme på kvällen. Men jag har ju barn o barnbarn och numera också ett barnbarnsbarn (ljuvliga unge!). Och deras öden måste övervakas förstås.

Kanske jag är liiite ursäktad i alla fall. Vi har nämligen ett stort projekt på gång som tar en hel del tid. Men jag berättar inte om det ännu. Det får vänta lite. Jag är väl barnslig men det tycker jag att man får vara när man är 70+.

Det är i alla fall härligt att kunna säga att CG mår bra här ute i stugan. Han har ganska lätt att ta sig fram med rullator och livet härute är enkelt och skönt. Jag har ägnat mycken tid åt att röja sly ner mot sjön. Och mer skall röjas. Jag har upptäckt hur igenväxt det blivit under de sista åren då sjukdom hindrat oss från att njuta av vår stuga. Men nu ska det röjas! Vädret har verkligen varit helt underbart - egentligen. Värmen har varit så stor så vi har inte orkat göra så mycket. Men nu har det blivit mer normala temperaturer som vi nordbor bättre tål så nu börjar vi bli mer aktiva. Vi får hoppas att det håller i sig ett tag framöver.

Kalle Moraeus - nostalgi.

I kväll blev det en riktig nostalgitripp.

Först ett program på Kunskapskanalen från Tällberg Forum om hur samhällsautveckling och teknologi skall styras så att ekosystem och ekonomi påverkas positivt. Dessutom svindlande vackra bilder Tällberg. (jag var där på konserten som var öppen för allmänheten).

Sedan följde Kalle Moraeus helt underbara program från Orsa. Jag missar inte de programmen. Det kommer att poppa upp många efterföljare men de kommer bara att bli bleka kopior. Helt sagolikt när han och Tommy Körberg stod vid Siljans strand och stoppade korv medan de löste världsproblemen. Och när deltagare från Spelmansförbundet - de var minst 20 - spelade Trettondagsmarschen då hade jag ståpäls!

Bland spelmännen upptäckte jag Pontus Selderman, advokaten som så skickligt lotsade oss stugägare som bodde runt sjön Molnbyggen till seger mot Leksands kommun när vi stred för att få soptippen, som förgiftade sjöns vatten och gjorde fisken oätlig och djurlivet utarmat stängd. Sjön börjar så sakta repa sig nu men det har varit en lång och hård kamp.

Dessutom såg jag även bland spelmännen Anders Bjernulf, barnbarn(?) till mina kära gamla folkskolelärare Johan och Ingegerd Bjernulf från 40-/50-talet. Dom båda hade ett styvt jobb med att banka in vett i min spralliga hjärna och få mig att hålla tyst på lektionerna.

En höjdarkväll!

Vattenskoter - ingen leksak?

Idag kan jag läsa i FaluKuriren att kommunalpolitikern i Leksand, tillika Superstars ordförande Torbjörn Olsson (c)  tycker att det är onödigt att ha ett förbud för vattenskoter i våra sjöar. Han säger, "Det är inte förbjudet att åka, det är en feltolkning av EG-domstolens beslut". "Dagens vattenskotrar ger inte ifrån sig högre ljud än vad som kommer från en symaskin". Han menar att vattenskotern är miljövänlig, att förarna vill följa lagen och att vi har alldeles fel då vi anser att den bara används som leksak. Jag ifrågasätter att Torbjörn Olsson någonsin varit i närheten av en vattenskoter. 


Just nu, utanför vår altan, 50m ner till sjön, kör två personer sina vattenskotrar och jag kan garantera att de leker. De kör runt, runt, välter ibland, upp igen och runt, runt igen. Ibland kör de i full fart och då går det undan, vill jag lova. Detta pågår i flera timmar. Och ljudnivån i den stilla sommarkvällen liknar verkligen inte ljudet från en symaskin. 
  
Viken, där de leker med sina farkoster, är inte mer än ca 500 x 1000m och gör allt fiske omöjligt där under de timmar de roar sig. Den leken har pågått nu under flera dagar. Jag undrar hur sommaren skall bli.


PS: Jag vill förtydliga att ovanstående påstående om artikeln i FaluKuriren i går avser nätversionen. 


PSPS: Är det någon som vet varför texten blir markerad med annan färg? Och hur man får bort det? Jag tänker på texten fr o m: Han menar att vattenskotern .... och till inläggets slut. Det irriterar mig. DSDS

Isolerad i stugan

Just nu sitter jag på biblioteket i Leksand och skriver. Både telefon och bredband har lagt av i stugan. Och inte har jag någon TV-bild! Tur att jag har böcker med mig.

Det var meningen att jag ska ta ett nappatag med vedboden och förrådet. Det behövs verkligen. Men gårdagen, så länge det var ljust, gick åt att nysta upp den härva med sladdar som ringlar sig som magsjuka ormar bakom soffor och skåp. Allt för att försöka se om det är dåliga anslutningar någonstans. Men jag hittade ingenting. Det blev tidig sänggång.

Idag tog jag itu med vedboden. Hann få med riktigt mycket, faktiskt. Så det blev en vända till tippen med en hel del bråte. Jag tog med datorn och tänkte för första gången utnyttja att koppla upp mig på offentlig plats. På café Siljan försökte jag med min laptop men det fungerade inte. Det kostade mig en kopp kaffe och en blåbärspaj med vaniljsås. Det var det värt. Så tog jag min dator under armen och stegade in på biblioteket. Och här är jag nu.

Sedan ska jag tillbaka till stugan och fortsätta städningen utomhus. Soptippen är stängd nu så det får bli ett senare lass. Soptippen, förresten, det är inte rätt ord för den fina anläggning som numera kallas ÅVC (återvinningscentral). Lite belåtet får jag konstatera att jag har en stor del i det faktum att leksingarna har en så fin ÅVC inpå knutarna. Förr var det minst 1 mil till tippen och lakvattnet från tippen rann ner i den fina sjön Molnbyggen och orsakade att kräftor, grodor och skrakfåglar försvann och fisken fick reproduktionsskador. Så vi stugägare krävde att tippen skulle stängas och bl a jag fick vittna i miljödomstolen om skadorna och olägenheterna. Så tippen stängdes och nu har Leksandsborna tillgång till en mycket fin ÅVC-anläggning.

Nu ska jag tillbaka till stugan och fortsätta städningen. Det känns helt rätt nu när jag inte har varken telefon, bredband eller TV som distraherar mig.

Ha det bra gott folk! Och glöm inte att rösta i morgon.

En fulltecknad vecka.

Redan torsdag. Och jag som har foton från flera evenemang under veckan som jag vill ha in på hårddisken och sedan överföra några av dom på bloggen. Och ännu har jag inte fått tummarna ur läge!

I måndags var jag på galej (säger inget mer, för jag ska skriva separat om det när bilderna är inladdade)
I tisdags följde jag med och höll min man i handen när han skulle gå igenom ultraljudsundersökning i Mora.
I onsdags var jag till tandläkaren i Falun. Rotfyllning av en infekterad tand med en svullnad, stor som en ärta, alldeles invid tanden. Inte trevligt alls trots den allra senaste tekniken. Ett besök på "jobbet" kunde jag dock inte motstå.
I dag färd till Borlänge för att rädda en soffa och en fåtölj undan soptippen eftersom Min Tös med kids ska flytta till en något mindre och prisvänligare lägenhet. Vi fick hjälp av syster och svåger att flytta smådelarna på plats en trappa upp hemma hos oss. Ihopsättningen får vänta till i morgon. Fåtöljen hamnar på Blocket.

I morgon skruvar vi ihop soffan och ställer den på plats - hoppas jag. På kvällen ska vi till Dalhalla och lyssna på Peter Karlsson med Blå Grodorna.
På lördag är det Medeltidsmarknad i Leksand. Det missar jag inte! Då kommer "Min Tös" med lillkidset. Kul.
På söndag hoppas jag att trevliga grannar dyker upp. En tur med flotten och kaffe ute på sjön vore inte helt fel. Vädret ska ju bli bra, sägs det. Och sjön är ju gu´bevars frisk nu, enligt kommunen och fiskevårdsföreningen.
Nästa måndag åker min käre make med sin lillebror på rundtur i Norge. Hemkomst okänd. Jag ska lämna bilen på service.

Hjälp!

Städdag

Hällande regn, kände för att städa grundligt.
Vädrade alla sängkläder, dammsög madrasserna, rena lakan. Dammsög, torkade golven. Torkade räckena och golven på balkongen. Tvättade ännu en maskin tvätt.

Nu skiner solen, jag borde kanske äta något men känner mig inte speciellt hungrig. C har varit ute i stugan och fått nyfångad siklöja av en sjögranne. Ska bli spännande att äta siklöja. Trots att vi bott vid sjön i mer än 30 år har vi aldrig ätit fisk från sjön pga läckaget från tippen (se alla inlägg om sjön Molnbyggen). Men nu har vi bestämt oss för att börja äta av fisken. Tippen är ju stängd sedan några år tillbaka och kommunen tycks sköta lakvattendammen och avrinningsdikena så att inget lakvatten skall nå sjön. Så det här blir faktiskt en större premiär för oss än någon kan ana när vi lagar till fisken senare i eftermiddag.

Får se om jag hinner måla lite på mandalan jag arbetar med.

Majstångsresning på Molnbyggen, forts

Jag fick inte med alla bilder jag ville ha i förra inlägget så jag gör ett tillägg.
Eländes elände. Ingenting hamnar där jag vill. Suck!

Majstångsresning på Molnbyggen

Tack kära barn med familj som fixade flytblocken på plats i flotten. Idag kunde vi ta med en kaffekorg ut på sjön och och ansluta oss till den traditionella midsommarfesten där majstången reses ute på sjön. Det blev en härlig tur och det var en fin upplevelse. Tyvärr kan jag inte få texten att löpa så fint runt bilderna som vissa andra kan, och inte kunde jag få med alla bilder jag ville ha med. Men håll till godo i alla fall.

Solen går upp över Molnbyggen

Har nyss kommit hem efter att bevistat årsmötet för Molnbyggens stugägarförening. Flera av oss gamla "stötar" har avsagt oss vidare engagemang. Det är dags för förnyelse. Nu kan vi lägga allt gammalt slit med advokater, försäkringsbolag, kommun och Miljödomstolen åt sidan och ägna sig åt att göra sjön med dess omgivningar så trevliga som de var före de svarta åren med läckaget från soptippen och den otäcka fiskdöden.

Den nya styrelsen får ägna sig åt trevligare saker som ex majstångsresning på sjön enligt gammal sed, fisketävlingar, grillaftnar mm. Dock måste den nya styrelsen hålla ett vakande öga på att den nu nerlagda tippen sköts så att inget lakvatten når sjön. Men med gott samarbete med kommunen så ska det nog inte vara något problem.

Det här årsmötet hölls på nyöppnade Molnbyggen Strand. De har rustat upp stället och på kort tid fått det mycket attraktivt som hotell-, konferens- och restauranganläggning. Ett trevligt ställe som vi önskar all lycka.

Sitter i skogen

I fredags packade jag min väska, placerade de törstigaste växterna i papperskassar och naturligtvis datorn och stack iväg till stugan.

Här växte gräset "meterhögt", de få rabatterna svämmade över av allsköns okända arter så det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. Sätta igång datorn, vilket annars är det första jag gör, var inte att tänka på.

Jag har börjat med - vad jag kallar - kosmetikarensning. Dvs jag tar det viktigaste. Finliret får jag göra i nästa omgång. Men jag njöt av arbetet. Det var lagom varmt (jag gillar inte när det är FÖR varmt). Jag stöp i säng med värkande rygg och armar. Datorn står ouppackad. TV:n har jag inte ens kikat på.

Idag skulle jag på stugägarmöte. Vi skulle träffas för att planera årsmötet och dra ett streck över den långdragna "affären" om fiskskadorna i sjön Molnbyggen. Det är skönt att kunna lägga det till handlingarna. Det har varit bitvis jobbigt men det känns skönt att vi fick rätt i Miljödomstolen mot kommunen.(googla på Molnbyggen +fiskskador så finns det mycket att läsa om skandalen med soptippen som förgiftade vår sjö). I fortsättningen skall föreningen syssla med trevligare saker - som t ex den årliga majstångsresningen ute på sjön - samt fortsättningsvis hålla tummarna i ögat på kommunen så de inte slappnar av med omsorgen om täckningen av tippen och rensning av avrinningsdiken mm.

Under eftermiddagen kom C hit och klippte gräset. Jag kan inte använda vår gräsklippare för framdrivningshandtaget är gjort för stora manshänder och inte för mina korta fingrar. De når nämligen inte fram till handtaget! Hur f-n kan man göra gräsklippare som inte kan användas av alla vuxna!

På tisdag är det syjunta, då vill jag hem. Och så vill jag ju se hur blomlådorna tar sig ut på gården.

Ska gravida dricka kranvatten?

Läser i Sv Dagbladet idag att miljödirektör ÅkeWennmalm i Stockholm varnar gravida att dricka kranvatten pga att det finns spår av läkemedel i Stockholms vatten, som tas från Mälaren. Kvalitetschefen för Stockholms vatten protesterar förståss.

Jag tror, att Åke Wennmalm tar upp en allvarlig och angelägen fråga. Det har ju i flera år påpekats att det finns detekterbara mängder kemikalier i våra vatten.

Sjön Molnbyggen (klassad som en renvattensjö) i Leksand är ett utmärkt exempel på skador som kan uppstå trots att inga "skadliga halter" av någonting kan analyseras. En soptipp anlades på 80-talet på ett berg ca 3 km från sjön och en viss del lakvatten rann via ett bäcksystem ner i sjön. I början av 90-talet upptäcktes att aborre o gädda var skadade. Ca 80% bildade inte gonader, dvs de hade skadade könsorgan. Miljödomstolen har prövat fallet och funnit att fiskskadorna med all sannolikhet härrör från okända ämnen i lakvattnet. Tippen är nu stängd men fiskskadorna kvarstår. Viss förbättring har dock kunnat iakttagas. Bl a har grodorna (som varit försvunna i 2 årtionden) börjat återkomma och man har hittar några kammusslor. Men inga skrakungar överlever. Soptippen var en vanlig tipp utan industriavfall, bara vanligt hushållsavfall.

I Danmark har rapporterats om att halterna nonylfenoler är så höga i danska vatten att danska mäns försämrade sädesproduktion troligen härrör ur detta (obs, nonylfenoler är numera borttagna ut svensktillverkade rengöringsmedel).

Idag läste jag i DD att en faluläkare har anmält ett misstänkt samband mellan ett fall av harmynthet hos ett barn vars mamma under de första 4 graviditetsveckorna smorde sig 2 ggr/dag med en acnesalva, Metrodinazol. Ytterligare 3 fall finns rapporterat om misstänkta missbildningar med preparatet. Graviditetstiden är en mycket känslig period.

Jag skulle tro att vi på sikt är tvungen att ta vårt vatten från djupt liggande vattenreservoarer, som t ex den s k Badelundaälven som börjar någonstans kring Älvdalen, tror jag, rinner sedan förbi Siljan, Borlänge, Uppsala och Västerås (Badelunda). Vart den se´n tar vägen, vet jag inte. Nå´n som vet? Försvinner ännu längre ner i underjorden, kanske?

Vägmöte vid sjön Molnbyggen

En regnig dag, men det hindrade inte mötet på vår veranda. Vi har en vägsamfällighet här i vårt sommarstugområde och varje år samlas vi på vår veranda och beslutar om vägavgiften (i år blev det 300:-), vilka förbättringar som ska göras, beslutar om städdag och så skvallrar vi lite också och dricker kaffe. Många tar med kaffebröd så det brukar bli riklig förtäring. Jag tycker att det är en mycket trevlig form av samvaro.

Den här gången blev det mycket talat om tillståndet för sjön. Förlikning har ju nåtts med Leksands kommun om soptippen och dess påverkan på sjön. Skönt att den historien är baxad i hamn nu.

Så har luften i viss mån gått ur oss och C och jag har beslutat att äta lunch på Rältagården. De serverar visst någon slags köttgryta i dag.

Återkommer och rapporterar om hur maten smakade.

- - - - - - - - - -

Rekommenderar en lunch på Rältagården med husmanskost och det mesta närodlat. Vi åt en härlig köttgryta med färskpotatis, sås och massor av lingonsylt (jag ÄLSKAR lingonsylt). Lingondricka. Gott hembakat bröd. Undrar om potatisen kom från eget fält som jag såg intill gården? Köttet kom naturligtvis från den egna nötuppfödningen som gick på fälten utanför gården. Egenplockade lingon? Borde frågat.

Se´n åkte vi vidare till Djura där jag besåg en akvarellutställning av Stina Dalmalm. Så vackra akvareller med naturmotiv! Vått i vått, få detaljer men stämningen kom fram genom färgerna och de få detaljerna. Rekommenderas.

E Noaksson om fiskskadorna i Molnbyggen

Forskaren Erik Noaksson, Institutet för tillämpad miljöforskning, Stockholms Universitet har under rubriken "Soptippar - ett framtida miljöhot?" uttalat sig om förgiftningen av sjön Molnbyggen på Svenska Naturskyddsföreningens höstkonferens 2001. Temat var "Kemikaliesamhället - strategier och krass verklighet".

E Noaksson är ju en av de forskare som lagt ner mängder av arbete på att lösa gåtan med fiskskadorna. Han var också den som kallades in som expertvittne när Miljödomstolen skulle döma i tvisten mellan Leksands kommun och Stugägarföreningens medlemmar.

Läs och döm själv!

Striden om sjön Molnbyggen snart slut

Ännu en mycket varm dag. Det är nästan så man längtar efter en riktig urladdning med åskväder och regn så att luften blir frisk och kylig. Ett utmärkt exempel på att lagen om hunger och mättnad har giltighet.

I dag blev vår altan skådeplatsen för Molnbyggens Stugägarförenings sista styrelsemöte före årsmötet som sker den 30/6. Äntligen efter många och tuffa förhandlingar har Leksands kommun och Stugägarföreningen kommit överens angående förgiftningen av sjön Molnbyggen. Det fick tyvärr lov att gå så långt som till dom i Miljödomstolen där domstolen slog fast att det med all sannolikhet var soptippen i Lindsbodarna som är orsak till att fisken i sjön visar allvarliga reproduktionsskador.

Nu har parterna enats och resultatet kommer att redovisas på årsmötet. Det ska bli skönt att få lägga det segslitna ärendet bakom sig.

Så här i backspegeln kan jag konstatera att det var en nödvändig kamp. Hade ingenting gjorts, hade tippen fortsatt att läcka ut okända, giftiga ämnen som via Våtån letar sig ner till Molnbyggen. Den vackra sjön hade till sist blivit en död, steril sjö som för all tid fått stå som ikon för att vi människor producerar avfall som vi inte riktigt har kontroll över och att vi inte riktigt vet vad vi gör. Nu är tippen stängd och Stugägarföreningen kommer att ha ett vakande öga på att täckningen av tippen sker enligt bästa tänkbara teknik. Förhoppningsvis har läckaget stoppats till ett absolut minimum och därav följer att sjön så småningom bör tillfriskna.

Nästa mål blir att försöka följa upp tillfrisknandet av sjön. Om några år bör nya, vetenskapligt korrekta undersökningar av fisken göras. Kanske kan vi få tex EU-bidrag för en ny stor undersökning. I så fall får vi ett bra underlag för ökad förståelse för hur vår akvatiska miljö reagerar. Och Leksandsborna kan gå ut och med gott samvete hävda att Leksand är en kommun som värnar om miljön.

Kanske kan vi som bor runt sjön börja bada i sjön, äta fisken och kanske till och med börja dricka av vattnet igen, som vi gjorde tidigare när sjön var klassad som en renvattensjö. Kanske kan även affärerna här i Leksand så småningom börja sälja fisk och med stolthet tala om att den kommer från sjön Molnbyggen. Då har vi slutligen vunnit!

Molnbyggen och myten

I går fick jag mig berättat att det varit ett inslag i radion om förgiftningen av sjön Molnbyggen.

Bl a talades det om K Leanders rapport som skulle visa att det är naturliga orsaker som orsakar att fisken i sjön i stor utsträckning saknar normal könsutveckling. Jag tycker att det är synd att Leanders uttalanden får stå oemotsagda. Kommuninnevånarna blir på så sätt förda bakom ljuset.

Vi boende runt sjön menar att skadorna på fisken beror på utsläpp av lakvatten från den närbelägna soptippen. Som nog de flesta vet, har vi som bor runt sjön stämt Leksands kommun. Målet har varit uppe i Miljödomstolen och dom har avkunnats.

Jag vill här dra ut några rader ur domslutet:

"Miljödomstolen gör följande bedömning.

..... kan fiskskadorna inte bero på naturliga orsaker och Kjell Leanders m fl utredning där det påstås naturliga orsaker håller inte vetenskaplig klass. Bl a har den i utredningen inte ett korrekt urval av fiskar gjorts för undersökningen.

..... uppgifter vid huvudförhandlingen talar enligt miljödomstolens mening med sådan styrka för att det är ett miljögift i lakvattnet som är orsaken att, även med beaktande av Kjell Leanders m fl utredningar, det föreligger övervägande sannolikhet för orsakssammanhang mellan lakvattenutsläpp och fiskskadorna."

Stugägarna har fått rätt och jag vill att det ska framgå för ortsborna att Leanders utspel saknar relevans. Ortsborna måste få veta att experter är ense om att det verkligen är ett miljögift från tippen som orsakat fiskskadorna.

Egentligen skulle jag vilja göra en insändare i ortspressen om detta, men jag tvekar. Det känns inte bra att än en gång känslorna sätts i svallning hos folk. Kanske det är läge när ärendet har avslutats till fullo.

Martinus kosmologi. Sjön Molnbyggen

Idag har jag varit på ett heldagsseminarium: "Vår inre förvandling". Ett ämne som verkligen engagerar.

Solsökehem i Sunnansjö, samtidigt ett vanligt hem och en kursgård som drivs av Solveig Langkilde och Sören Grind är en guldgruva för den som är intresserad av Martinus kosmologi. Vi var ett 20-tal personer från olika platser i Dalarna hade mött upp för att fördjupa oss i dagens tema.

För den som inte vet - Martinus kosmologi = andlig vetenskap. Den danske filosofen Martinus (han dog 1981) menade att människan nått ett stadium där vi blivit så pass intelligenta att vi inte nöjer oss med att bara höra att "så här är det" utan att vi nått så långt i vår utveckling och intelligens att vi behöver en logisk förklaring på livsmysteriet. Kosmologin tecknar en världsbild som bygger på kristen grund men kyrkan har i vissa fall lite svårt att förlika sig med våra åsikter.

En av hörnstenarna i kosmologin är att reinkarnationen är ett faktum. Vi utvecklas från liv till liv, sakta men säkert. Ungefär som vi gör under vårt jordeliv (ni vet, det där med "såsom i det lilla så ock i det stora").

Vår inre förvandling är alltså något som pågår för fullt i vårt inre, vare sig vi vill eller inte. Men vi kan ju hjälpa det på traven om vi vill, genom att medvetandegöra utvecklingsförloppet.

Själv har jag studerat kosmologin under mer än 20 år och funnit mina bästa vänner bland andra intresserade. Vi har alltid så intressanta och roliga diskussioner när vi träffas. Dagens seminarium var som vanligt intensivt, så jag är rejält trött.

Jag behöver krypa i säng för i morgon fm ska jag sammanträffa med Molnbyggens Stugägarförening för att diskutera det förlikningsförslag som Leksands kommun framlagt angående förgiftningen av sjön Molnbyggen. Så God Natt.

Såpan om Molnbyggen

Jag vet, att många undrar hur det egentligen går med domslutet i Molnbyggefrågan. Ska sanningen fram så vet inte jag så mycket heller.

Det beror på följande: Vi har överklagat domen eftersom vi tycker att domen är fel i flera avseenden bl a att de av oss som har strandnära tomter inte bedöms lida mer skada än om de varit en vanlig turist som vistats vid sjön på allemansrättsliga grunder. Eftersom tidsgränsen för inlämnande av överklagandet var kort - gick ut redan den 27 december, så har vi givetvis redan lämnat in överklagandet.

Det var meningen att vi skulle träffa kommunens representanter, bl a kommunens advokat. Men samma dag som mötet skulle äga rum kom meddelandet att kommunens advokat hade kört av vägen och befann sig på sjukhuset för omplåstring och mötet blev inställt. Och därvid är det. Sedan kom helgerna och under jul, nyår och älgjakt står ju Sverige alltid stilla. Därför väntar vi nu på någon form av upplysning.

Vilket härmed är rapporterat.

Domen om Molnbyggen. Hänt nå´t?

Ni undrar kanske vad som hänt med domen om Molnbyggen. Jag har ju varit ganska tyst om det här i bloggen. Men jag ville inte föregripa kommande åtgärder.

Jodå, det har hänt en del. Vi har träffats tillsammans med våra advokater för att diskutera domen och läget.

Vi överklagar naturligtvis. Vi tycker att skadeståndet till de som har strandtomt är förvånansvärt lågt med tanke på att en expert på sådana beräkningar kommit till att betydligt högre belopp är skäligt. Vi ifrågasätter också om det är rätt att de som har strandnära tomter inte skall ha värderas högre än vanlig allemansrätt och därmed inte ha rätt till skadestånd. Några fler punkter är också med på dagordningen. Vi ska snart träffa kommunens representanter och höra deras argument.

Det har varit lite uppgifter i lokal-TV i dag. Något förvånande uppgifter, tycker jag. Men det är väl Leksands kommuns uttalande, antar jag.