Så där, ja. Nu är det klart.

Vad ska jag nu göra med all tillgänglig tid?!

För 2 månader sedan satt vi här i stugan och funderade på framtiden. CG:s sjukdom, Parkinsons, var för tillfället hanterbar och vi ville kunna ha det lugnt i sommarstugan även om våra barn o barnbarn är på besök. Då föddes tanken på att bygga ett s k Attefallshus (en större variant av Friggebod) då man skulle kunna söka igångsättningstillstånd fr o m 2 juli.

Så vi slog till. 2 juli satt jag med färdiga ritningar och ansökningar på kommunhusets trappa för att vara den första att lämna in. Och 14 dagar senare hade vi tillståndet i vår hand. 1 månad senare var bygget i hamn. Men jag kan ärligt säga att utan syster o svågers fantastiska hjälp hade det fortfarande varit en brädhög på gräsmattan. Min del i det hela reducerades till att åka skytteltrafik till Claes Ohlson och köpa spik mm. Och koka kaffe. Men det var kanske tur, för CG:s sjukdom förvärrades snabbt och han behövde och behöver numera mycket hjälp.

Den 31 augusti skulle vårt första barnbarnsbarn döpas i Rättviks kyrka och därefter skulle det vara kaffekalas i vår sommarstuga för drygt 20 personer och minst 8 personer skulle övernatta. Då var det nödvändigt att Lillstugan stod klar (vi valde att övernatta på lugnare ställe). Men allt klaffade perfekt och dopet blev en underbar upplevelse. Och nu, exakt 7 dagar senare har vi nyss vinkat farväl av CG:s bror och käresta som blev nästa övernattningsgrupp i Lillstugan.

Nu är det så tyst och lugnt i stugan. Vad ska vi nu göra av all tid? Inga nya besök är inplanerade. Men jag kanske ska ta det lite lugnt för jag har fått problem från ryggen(?) med ganska svår värk och kramper i benen,  Jag måste nog söka kiropraktor. Jag har också massor av bilder i kameran och mobilen som jag bör sortera och senare ska jag lägga in ett urval här på bloggen.

Människan uppstod när det kliade på ryggen.

Jag är helt övertygad om att människans intelligens startade med att det kliade på ryggen!

En liten del av ryggen når vi inte med våra händer och naglar. När det kliar där uppstår vårt behov av hjälpmedel. Under vårt apstadium skapades vårt sociala liv genom vårt behov av att bli kliade på ryggen. Men så småningom ökade vårt behov av att bli kliade och det blev en indikation på status - ju mer vi blev kliade desto högre status.

Därmed skapades klyftor i apsamhället, ensamhet uppstod som i sin tur skapade ett behov av maskiner som kunde ersätta den sociala klådan. Därur uppstod vår enorma utvidgning av intelligensen! Och därmed uppstod den moderna människan.

En lång kratta uppfanns som tillfredsställde vårt behov att bli kliade på ryggen. Men sidoeffekter skapades också. Bostäder, kläder, bilen, datorer osv.

Tänk att en sådan liten detalj som en onåbar fläck på ryggen kan skapa en sådan utveckling! Gud visste nog vad han gjorde när han skapade den lilla fläcken på ryggen.

Eller hur!?

(Egentligen skulle jag vilja ha med en liten bild av en sån där ryggkratta som man köper på Rättviks marknad för 50:-. Men jag har ingen själv (har fortfarande ett socialt liv tillgängligt) och jag har dyrt och heligt lovat en väninna att aldrig mera stjäla bilder från nätet så det blir därmed ingen bild den här gången.  :))

Äntligen har jag förstått!

Äntligen har jag förstått varför jag aldrig träffar någon bekant på Rättviks marknad! Varken på höst- eller vårmarknaden.

Under alla år när jag bodde "utsocknes" så återvände jag hem till Rättvik under marknadsdagarna bl a i hopp om att träffa gamla klasskamrater m fl. Men det var väldigt sällan det hände. Samma nu när jag blivit s k hemvändare. Inte en enda bekant träffade jag när jag gjorde min runda nu på eftermiddagen. Det blev i alla fall marknadsgodis (dom där bitarna av chokladnougat, ni vet), strumpor och varma munkar.

Nu har jag äntligen förstått varför jag aldrig träffar på någon bekant. De håller sig hemma under marknadsdagarna när lilla Rättvik översvämmas av försäljningsstånd och så kryper dom ut när det blir vardag igen! För då brukar jag träffa på ganska många. Det är bara jag som envisas med att traska runt och kika i alla stånd. Bäst tycker jag om stånden med alla väskor i olika modeller. Jag vänder och vrider på dom och funderar om det kan vara något för mig. Och nu när jag blivit med smartphone och allt! Det vimlade av stånd med allehanda läckra fodral för smartphones! Och jag som inte hade min nya telefon med! Det var ju ingen idé att ta med den när jag ännu inte fått den att fungera!

Advent-mys i stugan

Idag åkte vi ut till stugan för att julpynta. Passade på eftersom vi hört att det var plogad väg och vädret var fint. Bäst också att passa på innan mer snö gjorde skogsvägen oframkomlig. Jag hängde upp både "istappar" på altanen och julstjärna i fönstret. Men jag måste dit med en ny lampa - den gamla hade "dött". Och naturligtvis fanns ingen ny i skåpet.

Eftersom det varit så kallt tidigare så hade vi höjt underhållsvärmen lite mer än vanligt. Då var det inte svårt att få upp värmen snabbt med en ordentlig brasa i spisen.

Syster o svåger skulle också ut till sin stuga så de kom för att dela en enkel bröd-lunch med oss. Jag hade shoppat loss ordentligt på Hemköp och köpt en massa godsaker. Men alla fick komponera sina mackor själva Det var tydligen gott för allt den mjuka brödet gick åt och sedan högg dom in på knäckebrödet också. Pepparkakorna på slutet uppskattades också.

Jullunch på CEDERROTH i Falun

I går var jag bjuden på jullunch på mitt gamla jobb på Cederroth i Falun. Där har hänt en hel del sedan vår förra jullunch för ett år sedan. Vi fick som vanligt en trevlig brief om vad som hänt under året och vad som finns i planen för nästa år. Och så fick vi som vanligt handla i fabriksbutiken. Alltid lika uppskattat.

Lunchen är höjdpunkten. Det är så trevligt att få tillfälle att prata med gamla kära arbetskamrater. Lite gråare har vi blivit allihopa men glädjen över att träffas har inte blivit mindre. Som vanligt var det vackert dukat och maten god. Och det är faktiskt uppenbart att de kolleger som stod för arrangemang, dukning, guidning mm själva trivs med uppdraget. Trots att vi hindrar dem i deras ordinarie  arbetsuppgifter. Vi uppskattade alla att vi trots företagets sparbeting blev bjudna på det här fina sättet.

Jag åkte hemifrån kl 09.30 och var inte hemma igen förrän kl 17. Trött men nöjd och lycklig. Jag törs inte visa en kopia av matsedeln för då blir CG så avundsjuk. Dessutom glömde jag tyvärr kameran hemma. Så bilden jag bifogar är från en tidigare jullunch.

Snart kommer hugade lägenhetsköpare. Hoppas jag.

Snart väller besökarna in i vår lägenhet. Full av entusiasm inför ett ev köp, hoppas jag.

Jag har städat och plockat, sorterat och slängt. Under trappan hittade jag ett rum till. Det har varit blockerat av kartonger med  julgranspynt, sparade kläder ("det kan komma sämre tider", ni vet) och en massa annat oidentifierbart.

Eftersom vi annonserade ut en 3:a så har det nu plötsligt blivit en 4:a !!  Ett extra rum under trappan. Tråkigt att jag inte hinner ändra i annonsen. Dessutom är det nu så skinande rent och undanplockat att jag börjar fundera på om vi kanske ska inställa försäljningen! Men - vi kan ju inte ha två lägenheter.

CG har fått stränga order om att inte röra någonting, inte flytta på något och inte smutsa ner den skinande diskbänken. Fruktskålen som han tittar på med lysten blick är s a s förbjuden frukt. Syster med svåger bjuder på lunch medan visningen pågår så han får svälta till dess.

Håll tummarna, gott folk.

Gammal vänskap rostar aldrig.

I dag fick jag ett mycket trevligt telefonsamtal. En väninna från tiden då vi bodde i Västerås, våra barn var små och skjutsades i vagn. Våra barn är nu  medelålders, har egna tonårsbarn och världen är mycket annorlunda.

Vi har bara setts två gånger sedan den tiden och då bara korta möten. Det var som att färdas 40 år bakåt i tiden och hon var sig precis lik. Samma dialekt, samma tonfall, skratt och humor. Det kändes som om vi bara återupptog det samtal vi hade när vi skildes åt.

Vi pratades vid i 1,5 timmar. Jag hoppas innerligt att det blir många fler.

Hoppsan! I DD.

Idag på förmiddagen hittade jag på nätet detta foto med tillhörande text från DalaDemokraten.

Jag ska genast hasta ut och försöka få tag i gårdagens exemplar. Månne Hedmanskiosken har något kvar. Annars får jag hoppas på goda vänners välvilja om de inte redan besökt pappersåtervinningen, förstås.

Ett par timmar senare:
Jodå jag hittade ett ex på ICA. Där på sid 30 finns artikeln. Men jag gillar inte riktigt reporterns uttryck  "... koka samman ..." om mina målningar. :(

http://www.dalademokraten.se/Opinion--Kultur/Konstrec/Varsalongen-i-Mora-vill-bryta-ny-mark-/

Slagruteförbundet, SSF, i Rättvik

Ända sedan någon gång på 80-talet har jag tillhört SSF, Svenska Slagruteförbundet. Jag har deltagit i flera av deras årskonvent med tillhörande övningar och föredrag på flera ställen i Sverige. Det har varit verkligt trevligt att umgås med de många vänner jag fått inom SSF. Men pga av sjukdom mm har jag varit tvungen att prioritera bort denna trevliga hobby under de sista åren. I år hålls årets konvent här i Rättvik och då kunde jag bara inte låta bli att anmäla mig. Så idag har jag varit på två föredrag.

Ett föredrag handlade om PSI-spåret. En värmlänning, Göte Andersson, upptäckte av en "slump" att människan lämnar efter sig "tankespår" och dom är mätbara med slagrutan. Jag har själv mycket tydligt kommit i kontakt med detta fenomen och nu fick jag förmånen att lyssna på ett föredrag av Ph D Jens Tellefsen som i flera år forskat om fenomenet. Mycket intressant!

Och i morgon blir det praktiska övningar om PSI-spåret. Då kommer man att kunna skåda ett 100-tal människor som irrar runt i omgivningarna runt Stiftsgården med konstiga pinnar i händerna. Det blir en syn.

Första riktiga vårdagarna.

Vilket fantastiskt väder det varit de sista dagarna. Och så härligt ute i stugan! Sjön låg spegelblank, björkarna börjar grönska, fåglarna sjöng. Kan det vara bättre?

Enda irritationsmomentet var att det var lite för varmt för att det skulle vara behagligt att släpa ris och köra till tippen. Det var svårt att vara effektiv i värmen - ett anfall av migrän var nära ett tag. Men 3 vändor blev det i alla fall. Hade det inte blivit gjort just nu så hade det dröjt till hösten (det är ju eldningsförbud hela sommaren) och på torsdag ska jag operera andra ögat och sedan dröjer det några veckor innan jag kan ta i igen.

I eftermiddag ska jag på vernissage på ABF här i Rättvik. Jag har två tavlor med, dels mandala nr 18, Dalakrus (kan ses på min ManDALA-blogg), dels en tavla jag målat med motiv från Elsborg i Falun (till salu, gillade det motivet men har ingen emotionell anknytning). Anm.: Fel! En akvarell från Norge kom med på vernissagen. Men oljemålningen från Elsborg är till salu. Jag sänder gärna bild.

I kväll firar vi Valborg i bostadsrättsföreningen här på gården. Grillning, kaffe mm. Det blir säkert trevligt. Hoppas på stor uppslutning.

I diket

Jag avslutade förmiddagens inlägg från vårt Vasalopp med . . . "Jag återkommer".
. . . . och här är jag.

När vi gått i mål och stånkande tagit oss ur fåtöljerna där vi tillbringat flera timmar så beslöt vi oss för att ta bilen i det vackra vädret och åka till Klockargården i Tällberg och äta våfflor med hjortronsylt och grädde. De gör så himla goda våfflor där.

Jag kör. Det innebär - numera - en anständig hastighet, oftast inom lagens ram. Idag körde jag extra försiktigt för det var snorhalt från avtaget från Rättvik mot Tällberg. Och det bar sig inte bättre än att jag körde ner i diket i Kullsbjörken. Som tur var, så hände det alldeles vid en gård där invånarna utbrast  ". . . men är du inte Ingers syster?". "Jo, och nu är det så att jag har kört i diket och jag undrar . . .". "Naturligtvis, vi har en stor traktor". Nog var traktorn stor, alltid. Traktordäcket var lika stort som vår bil. Och rejäla snökedjor. Lätt och geschwint drog han upp oss på vägen trots att jag inte ställde bilens framhjul så idealiskt som jag trodde att jag gjorde. Gissa om vi var tacksamma!

Jag kan tala om att våfflorna smakade extra gott på Klockargården den här gången.

(OBS Bilden är "lånad" och inte från vår dikeskörning men det såg ungefär ut så här).

Efterlysning! En vindpinad bräda.

Jag efterlyser en bräda om drygt 2 meter. Den ska vara vindpinad, sliten och gärna grå av väder och vind. Eller drivved som legat länge i vattnet och blivit slipad av vågorna. Helst bosatt i närheten av Rättvik (ja, inte brädan förstås utan den som har en)

Jag har nämligen målat en tavla med ett skogsmotiv (ser ni trollet som gömmer sig i granen?) och jag tycker att en bräda, 7-10 cm bred, grå, vindpinad och sliten av väder och vind eller vatten skulle passa bra att göra en ram av. Den behöver inte alls vara jämn i kanterna.

Tavlans mått är 30 x 40cm så det åtgår åtminstone 220cm. Det måste gå att såga till 2 st à 50cm samt 2 st à 60cm.

Det skulle vara trevligt om jag kunde få till en sådan ram. Hör gärna av er med kommentar på den här bloggen.

Mandala nr 16 The Energy Wheel

Jag har arbetat ett tag med en mandalamålning som ska tillägnas en god vän som kämpar för att komma på benen efter en svår sjukdom. Jag försöker att förmedla så mycket energi i bilden som jag någonsin kan. För det behöver hon för sitt tillfrisknande.

Jag lägger här in det första utkastet. Resten kommer på Brittis ManDALAart, som finns i länklistan

Fem dagar i samvarons glädje

Lugnet har lägrat sig över stugan. Det är alldeles tyst, bara elden i spisen sprakar och knakar.

CG sover den uttröttades sömn efter 5 dagars intensivt deltagande i samvaron med gamla flygkompisar.Två av de tidigare arbetskamraterna har varit här i stugan innan de i fredags drog i väg till Norge där de sammanstrålade med hela gänget. Har jag förstått det rätt så var de nog bortåt 25 personer där. De hemvändande svävade lite på målet när de skulle ange antalet (undrar varför). Det har blivit sena nätter, har jag förstått.

Nu har de två norrlänningarna styrt kosan norrut. Undrar hur det gick att ta sig genom Rättvik där CCW pågår som bäst. Läste på Facebook att det var igenkorkat redan kl 7 i morse. Hoppas de hittade den alternativa väg vi ritade ut på en karta där de kunde ansluta till väg 301 utan att åka in i centrala Rättvik.

I eftermiddag ska jag själv till Rättvik. Eftersom vi bor "mitt inne i smeten" så får jag räkna med att det tar sin rundliga tid. Det kanske helt enkelt är bäst att parkera bilen söder om Rättvik och promenera hem. Kl 18 ska jag nämligen vara på Kulturhuset med en tavla som blivit utsedd till Konstföreningens "Månadens tavla" och kommer att hänga på Kulturhuset augusti månad ut. Välkommen dit och titta på den. Jag ska lägga ut en bild  på bloggen när jag kommer åt bildarkivet. Det ligger hemma på den gamla ångmaskinen. Kika annars in på "Brittis ManDALA-art"-blogg som ligger som länk i blogglistan till höger.

Kompisträff i flygbranschen

En underbar kväll i stugan. Christer har besök av två gamla arbetskamrater och just nu (kl 00.22) sitter dom på altanen i mörkret och berättar gamla minnen från sin tid tillsammans som flygtekniker i "buskbranschen". Inte visste jag att så mycket kunde lagas med ståltråd och tape på flygplan.

Det är inget fel på humöret. Skratten avlöser varandra. Inte vet jag om rödvinet och wiskeyn får minnet att klarna men nog är det mycket jag inte tidigare hört som kommer fram. Jag föredrog att gå in och diska, bädda gästernas sängar och lämna de lösmynta gossarna i fred med sina minnen. Och jag har ingen tanke på att påminna dom om att klockan är mycket.

På fredag drar gänget vidare för att träffa fler av samma sort.

Arbete och nöje i stugan

Oj då, flera dagar sedan jag skrev! Men jag är pigg och alert efter släpandet med ris. Ordentligt med sömn och en allt igenom lat dag efteråt gjorde susen.
Fredagen gick åt till att - som Christer säger - kratta manegen tills barnbarn med pojkvän och kompisar skulle inta stugan över helgen.

Hörde just att de nu fått på plats flytblocken på vår flytbrygga. De skulle nu klippa gräset men jag kan sätta en hundring på att de sedan sätter båtmotorn på flytbryggan och ger sig ut på sjön. Det går att ha bord och stolar på bryggan och jag kan tänka mig att de vill sitta där och njuta i kvällssolen. Dom hade tänkt grilla senare, hörde jag.

Obs, bilden är från en kväll för ett par år sedan när Christer o jag tog flotten och åkte ut på sjön och åt kräftor. En sådan där härlig sommarkväll. Jag hoppas ungdomarna också har det gott därute.

"Filosofiska rummet" på Masesgården

Igår kom jag iväg till Masesgården (på vägen till Siljansnäs). Vilket ställe! Det andades kultur,  hälsa och livsglädje. Den vegetariska lunchen var makalös och jag upplevde inte heller priset som ockerpris.

Jag deltar i en grupp med andligt intresserade människor som träffas för att diskutera filosofiska frågor. Vi är anhängare av olika inriktningar, en del är inte anhängare alls ;o). Våra diskussioner blir stundtals riktigt livliga.

Igår skulle vi prova på yoga. Tyvärr fick jag lov att sitta på åskådarplats eftersom min yrsel hindrade mig att delta. Men det var inspirerande i alla fall.

Nu har kristallerna flyttat på sig!!

Nu har dom j*a kristallerna i örat (se tidigare inlägg) flyttat på sig! Till en annan plats där dom inte ska va´!

Övningarna jag fått från Öron/Näsa/Hals i Falun för en vecka sedan ska få kristallerna i båggångarna att flytta sig till ofarligare ställen (eller helst försvinna helt) och ska få omvärlden att inte snurra vilt och magen att göra uppror. I början ledde övningarna till våldsamma yrselattacker och kräkningar.

Idag har det tagit en ny vändning. Jag får hålla mig i väggar och möbler och jag vill hela tiden gira åt vänster. Och mår förstås illa. Övningarna fungerar inte längre. Så nu tror jag (novis som jag är) att kristallerna har lagt sig på andra ställen i båggångarna och jag då behöver andra övningar. Jag har sökt sjukgymnasten. Får se vad hon tycker.

Om ett par timmar ska jag till Masesgården och där delta i "Filosofiska rummet".  Jag gläder mig också åt att få äta lunch där. Ska det gå om intet nu? Nej!! Jag ska med!! Jag har märkt att yrseln blir bättre ju mer jag rör på mig. Så nu är det promenader som gäller.

Nu har jag inte tid att skriva mer. Jag ska trava runt i lägenheten.

Valborgsmässofest på gården.

Nu har vi haft Valborgsmässofest på gården. Som vanligt kunde de flesta komma. Vårt alerta festgäng, Ulla o Majvor, hade fixat till det mesta. Grillad korv med bröd och kaffe efteråt.  Majvor är gårdens konditor så hon serverade nybakade bullar och kakor. Var och en hade med sig valfri dricka. Frivillig allmosa till festkassan. Vår Majbrasa bestod av en eldkorg med lite vedträn som vi satte eld på. Trevligt som vanligt.

Mer om utställningen på ABF Rättvik

Nu har jag lagt in foton från utställningen på ABF som lovat. De ligger som ett bildspel på min andra blogg - Brittis ManDALAart (länk i högermarginalen).