Christer har fått sin permobil och bröllop stundar.

Ytterligare några dagar har gått och nu har Christer fått sin permobil. Vilket lyft! Han har fått klarare blick, är inte så inåtvänd och drar sig inte för att själv ta initiativet till en tur med scootern (det heter så). Förhoppningsvis ska det göra honom mer rörlig och pigg.

Igår åkte jag faktiskt ut till stugan själv och grejade med diverse göromål. Det stundar ju ett sommarbröllop där ute på tisdag. Ett friluftsbröllop! Det känns så bra att det blir där ute under vårdbjörken. Hoppas vädret håller i sig.

Så där, ja. Nu är det klart.

Vad ska jag nu göra med all tillgänglig tid?!

För 2 månader sedan satt vi här i stugan och funderade på framtiden. CG:s sjukdom, Parkinsons, var för tillfället hanterbar och vi ville kunna ha det lugnt i sommarstugan även om våra barn o barnbarn är på besök. Då föddes tanken på att bygga ett s k Attefallshus (en större variant av Friggebod) då man skulle kunna söka igångsättningstillstånd fr o m 2 juli.

Så vi slog till. 2 juli satt jag med färdiga ritningar och ansökningar på kommunhusets trappa för att vara den första att lämna in. Och 14 dagar senare hade vi tillståndet i vår hand. 1 månad senare var bygget i hamn. Men jag kan ärligt säga att utan syster o svågers fantastiska hjälp hade det fortfarande varit en brädhög på gräsmattan. Min del i det hela reducerades till att åka skytteltrafik till Claes Ohlson och köpa spik mm. Och koka kaffe. Men det var kanske tur, för CG:s sjukdom förvärrades snabbt och han behövde och behöver numera mycket hjälp.

Den 31 augusti skulle vårt första barnbarnsbarn döpas i Rättviks kyrka och därefter skulle det vara kaffekalas i vår sommarstuga för drygt 20 personer och minst 8 personer skulle övernatta. Då var det nödvändigt att Lillstugan stod klar (vi valde att övernatta på lugnare ställe). Men allt klaffade perfekt och dopet blev en underbar upplevelse. Och nu, exakt 7 dagar senare har vi nyss vinkat farväl av CG:s bror och käresta som blev nästa övernattningsgrupp i Lillstugan.

Nu är det så tyst och lugnt i stugan. Vad ska vi nu göra av all tid? Inga nya besök är inplanerade. Men jag kanske ska ta det lite lugnt för jag har fått problem från ryggen(?) med ganska svår värk och kramper i benen,  Jag måste nog söka kiropraktor. Jag har också massor av bilder i kameran och mobilen som jag bör sortera och senare ska jag lägga in ett urval här på bloggen.

Konsten att koka ärtsoppa

I tisdags klagade jag på att jag var understimulerad och beslöt därmed att göra något åt saken.

Jag hade ett 1-kilos paket med gula ärtor som stått länge i skåpet och stirrat uppfordrande på mig. Så jag beslöt mig för att koka ärtsoppa. Dags alltså för blötläggning av 0,5 kg ärtor över natten enligt receptet i FaluKuriren. CG tyckte att vi kunde väl blötlägga allt på en gång när vi ändå var i blötläggartagen. Sagt och gjort. 1 kg ärtor lades i en stor kastrull väl täckt med vatten.

Igår skulle ärtorna kokas. Enligt receptet skulle tillsättas 2 lagerblad, 2 gula lökar, 3 morötter, och 175g rotselleri samt 1/2 kruka mejram. Och salt, förstås. Kokas ca 1 timme samt köras med mixerstav. CG tyckte att det skulle vara rimmat bogfläsk med (för det brukade mamma alltid ha). Ja, varför inte? Jag kunde ju skippa mixningen. Nu skulle grönsakerna i - dubbla mängden. Jag började bli betänksam för kastrullen började bli misstänkt full.

Allt efter som koket pågick fick jag börja använda ytterligare en kastrull för att inte allt skulle koka över Och jag började inse att det skulle bli svårt att få plats i frysen, så som det var tänkt.

I går kväll åt vi ärtsoppa med senap och ostsmörgås. (ärter bör kombineras med någon form av mjölkprodukter för att proteinerna skall vara fullständiga). Det var jättegott.

Men nu står två fulla kastruller ute på uteplatsen (tur att det är kallt) i väntan på att jag möblerar om i frysen och med våld bökar in förpackningar med ärtsoppa.

Om det inte går så får jag bjuda mina syskon med familjer på ärtsoppsmiddag. Det låter ju riktigt lockande, faktiskt.

PS: Vi blir 8 vid bordet. Så nu har jag handlat mer senap, bröd, mjölk o ost. Dessutom tog jag en sväng till TaTillVara och skarvade i med fler djupa tallrikar. De vi har räcker nämligen inte till. Det blir en blandning men det får gästerna tåla. DS

Förändringarnas tid

Nu var det längesedan jag skrev och jag känner lite skuld för det. Men det händer så mycket just nu och jag känner att jag inte mår bra av för många projekt samtidigt. Förr kunde jag ha "10 bollar" i luften samtidigt, men nu blir jag bara stressad. Det är väl åldern som tar ut sin rätt.

Vi är just nu på väg att flytta. Visserligen bara ca 400 m söderut - förhoppningsvis till ett varmare klimat  :)   Syster o svåger var här i fredags och under ett par intensiva timmar åstadkom de underverk med bl a  våra bokhyllors innehåll samt tungt, ömtåligt porslin. Jag hann bara serva dem med att öppna dörrar och bereda väg.  Barnbarnen Robin (som överraskande kom från Skövde) samt Cazzandra och Alexander (från Borlänge) kom i fredags och tömde linnekåp och köksskåp. Vi har inte sovplats för så många '"barn" så vi drog till sommarstugan och fick där trevlig kväll tillsammans. I går flyttade de fler kartonger med tungt innehåll innan de utfordrades med pizza från ortens pizzeria och därefter tog bussen till Borlänge. Snacka om virvelvindar.

På tisdag kommer flyttbilen och tar möblerna. I dag ska vi flytta otympliga grejer såsom gardinstänger, blommor, stora prydnadsgrejer, tavlor samt 2 stolar så vi har något att sitta och pusta ut på. Innehållet i frysen kan nog vara lämpligt att flytta över idag. Och innehållet i skafferiet. Jag har redan sorterat bort allt (nästan) med uppfyllt utgångsdatum så det är inte alltför mycket.

Det ska nog gå bra det här. Vi ligger bra till i schemat. 15 februari kommer de nya ägarna till vår nuvarande bostad. Jag hoppas innerligt att de ska trivas här. Det blir lite vemodigt att lämna den här bostaden - jag har trivts så bra med grannarna, lägenheten och gården. Men av hälsoskäl bör vi byta till en bostad utan trappor. Och det är bäst att göra bytet i tid så det inte behöver ske under panikartade förhållanden.

Om ett par dagar flyttas telefon med tillhörande internet över till nya boendet. Jag har insett att där datorn står - där bor jag.

PS (några timmar senare): Flyttbilen kommer kl 08.15 i morgon bitti!!  DS.

En slappardag efter en hektisk period.

Sådärja, nu har lägenheten visats för hugade spekulanter. Och jag har ingen aning om hur det gått. Ett okänt antal besökare har varit här men jag vet inte hur många och hur stort intresset varit. Mäklaren hade bråttom till nästa visning. Vi får bärga oss till i morgon då det är vardag och personalen på Fastighetsbyrån är tillgänglig - hoppas jag.

Vi förväntades att inte närvara vid visningen så vi blev i stället bjudna hem till syster Inger och svåger Rolf där vi bjöds på lunch. En jättegod soppa med massor av lök, vitlök, jordärtskockor (eller var det kronärtskockor) och fänkål (tror jag). Laxbitar och stenbitrom toppade soppan. Ostsmörgås och vitt vin. (Inger får rätta till receptet i kommentarsfältet).

CG hade gått i förväg med rullatorn till Inger o Rolf (ca 300m) och jag skulle komma efter med bilen när jag pratat med mäklaren innan visningen. Tyvärr glömde jag bilen hemma. Det innebar att jag drack vin till maten och eftersom CG inte ville ha vin så drack jag hans också. Så man kan väl säga att det var tur att jag glömt bilen. Rolf åtog sig att köra hem CG medan jag kom efter med rullatorn. Vilket också var tur. Jag vill dock bara rekommendera Inger att minska på löken om hon ska bjuda soppan till gäster som sedan ska t ex på teater, bio o dy. Snacka om gasbildande maträtt!

Idag blir det en slappardag framför TV:n. Inte för att det är bra program utan för att jag/vi unnar oss att bara vara. Och njuta av vår "avskalade" lägenhet. Inte en onödig pryl framme. T o m diskstället och tandborsten är undanstoppade.

Vår fina, välstädade lägenhet!

I går kom våra räddande änglar - våra barnbarn Cazzandra, 20 år och Alexander, 16 år från Borlänge för att hjälpa oss med en riktig städning inför visningen av vår lägenhet på lördag.

Cazzandra satte igång med att putsa fönstren. Inte visste jag att de kan skina så kristallklart när de är riktigt rena! Sedan dammade hon, dammsög och till sist våttorkade hon alla golv. Hon anmärkte att vattnet nog var i svartaste laget efter arbetet men jag svarade att bubblorna från rengöringsmedlet var helt vita. Så då kunde det väl inte vara så farligt.

Alexander fick verkligen visa hur stark han är. Vi bar ut fulla banankartonger både från lägenheten och förrådet och stuvade in i bilen och körde till stugan. Där fyllde han vår foderautomat för fåglarna med en hel 20-kg-säck med solrosfrön. Från en stege! En tur till tippen och en tur till Erikshjälpen blev det också.

När vi frågade vad de ville ha till middag så blev det unisont -  PANNKAKOR!!! Och det fixade Alexander med den äran. Vi kände oss riktigt överflödiga. Ungdomarna gjorde ett jättearbete och det blev fantastiskt fint utfört.

När ungdomarna sedan hastade iväg till bussen blev det så förunderligt tyst. Och jag sov till kl 10.15 i morse!

Vilken födelsedag!

Åh vilken fin födelsedag jag har haft. Full av glädje. Flera har kommit och smakat på tårtan jag gjort och blommor och presenter har jag fått. För att inte tala om alla glada, vänliga grattisar jag fått på Facebook!
Ni har alla gjort min dag minnesvärd.

Nya tider stundar för Sveriges befolkning

I dagens nummer av Falukuriren finns en insändare med utdrag ur en bok som Fredrik Reinfeldt skrev 1993, "Det sovande folket".

Där är det ord och inga visor. Ett utdrag ur sid 112: "Vi vill inte ha ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras."  Fler exempel ur boken visar att vi har en ulv i fårakläder som statsminister. Han har listigt nog lärt sig att inte uttrycka sig så drastiskt längre men nog går det att genomskåda de vackra orden.

Nedmonteringen har redan påbörjats: Sjukvården, skolan, a-kassan, sjukförsäkringen mm mm har kraftigt reducerats redan.

Och nu tycker han att vi bör höja pensionsgränsen till 75 år och menar att vi kan ju utbilda oss för lättare jobb när/om vi börjar känna oss slitna. Visst finns det många människor som vill och kan jobba längre och de ska naturligtvis göra det. Men många - och jag tror de allra flesta - är både slitna, skadade och trötta, speciellt i de arbeten som är tunga, stressiga och inte så stimulerande. Och att vid t ex 50 års ålder ta studielån och sätta sig på skolbänken för omskolning till ett yrke som man kanske inte ens kan få jobb i, kan nog få den mest optimistiske att tveka.

Möjligheterna till studier har dessutom kraftigt reducerats för äldre. Hörde nyligen att det t o m är  förbjudet att studera på FRITIDEN när man är placerad i Fas 3-arbete!  Jag önskar att jag läst att det är ett missförstånd men jag har inte hört talas om någon dementi.

F ö vill jag på det varmaste rekommendera er att klicka på länken i min högermarginal, Ett hjärta RÖTT. En mer påläst och saklig bloggare får man leta efter. I dagens inlägg nämner hon bl a  dessutom just boken "Det sovande folket" i inlägget "Klassförakt eller bara bristande verklighetsuppfattning".

I hennes inlägg dessförinnan, "Fredrik Reinfeldt är stolt - men inte nöjd" finns ett mycket intressant stapeldiagram, "Inkomstutvecklingen från 1991 - 2010". Där har nedmonteringen verkligen kommit långt. Studera den och begrunda framtiden!

Minnesvärd Stockholmsresa

Vi har varit ett par dagar i Stockholm på släktträff. Trevligt förstås att möta släkt och vänner under trivsamma former. Men jisses vilken trafik! Svågern körde som om han stulit bilen (tyckte jag) men han samtalade glatt medan har kryssade mellan filerna och biltrafiken. Så det är väl normalt. Det är bara jag som blivit en äkta lantis.När vi åkte hem i går så var det inte förrän vi passerat Enköping som trafikhetsen släppte taget.

På nervägen till Stockholm var jag tvungen att besöka "min" tandläkare i Falun för jag hade fått en hiskelig tandvärk. Så det blev uppborrad tand, rensning och nu skall jag leva med bakteriedödande pasta i tandrötterna i 4 veckor. Och vi som skall åka till Egypten inom kort!!

Sköt om era släktrelationer

Ibland hopar sig händelser som gör att man får upp ögonen hur viktigt det är med det stöd och den sammanhållning som en stor släkt utgör. Det visar sig i både glädje och sorg.

I blixtbelysning har jag sett hur viktigt det är att sköta dessa relationer även när allt s a s är normalt. Har man missat den omsorgen står man antagligen väldigt ensam när det blåser snåla och farliga vindar.

Jag är sannerligen glad för min släkt.

Nu har jag fått ny energi.

Nu känns det som om jag fått ordning på mig själv. Känner energi och verksamhetslust igen. Troligen mest beroende på att vår bror, som varit mycket sjuk har börjat tillfriskna igen. Han får förmodligen komma hem från sjukhuset i morgon. CG och jag hälsade på honom i går och det känns som om vi nu kommer att få hem vår gamla friska glada lillebror.

En annan energikick jag fått är ett besök på ett föredrag i Falun om Martinus kosmologi. Där träffade jag många nya ansikten men också flera välkända. Underbart. Och på söndag ska jag lyssna på Callemans föredrag om Mayakalendern i Mora. Jag behöver sån´t här!

Vi har också köpt ett databord åt CG som man kan fästa direkt på stolen. Då kan han bekvämt läsa tidningarna i datorn och slipper det där klumpiga läsbordet som han nu har och som tar så stor plats. Då kan vi ta hem soffan från sommarstugan och får på så vis bättre plats för gäster. Det har varit lite konstigt ett tag när vi bara kunnat sitta i köket med våra vänner. Vårt barnbarn Cazzandra har några manliga beundrare som förmodligen gillar att visa upp musklerna inför henne. Jag ska be dom hjälpa till att forsla hem soffan och bära den uppför trappan. Mot ersättning, förstås. Hon kanske också kan förmå dom att dra upp flotten lite till nere vid vattenbrynet i stugan. Bra träning för båda parter :o)).

Mirakel i släkten

Tänk att ens lillebror kan ruska om livet för oss syskon med familjer så totalt! Under de 2 veckor som förflutit sedan han (och vi) fick reda på att han hade en hjärntumör i främre pannloben, nära 9 cm i diameter!!! (fick jag reda på idag), har vårt liv varit en enda karusell. Han opererades i går (10 timmar) i Uppsala och allt har gått bra.
Han håller just nu hela avdelningen sysselsatt och vill inte finna sig i alla restriktioner han har ålagts. Så det verkar som om vi håller på att få tillbaka vår lillebror sådan han alltid varit innan han blev sjuk.
Och jag är så innerligt tacksam och glad.

Att finnas till

Jag ser att det nu har gått 3 veckor sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen. Och det andades inte precis livsglädje. Men det var kanske föraningar om att något var på gång.

Och något var det sannerligen. Jag är äldst av 4 syskon och vi är därmed en ganska stor släkt när man inkluderar äkta hälfter och alla barnbarn. Vi är dessutom ganska tajta - i alla fall "när det gäller". Som nu! Jag har stor lust att utbrista att det bara är jag och "systra mi" som står upp!

Men jag förlitar mig på den danske filosofen Martinus ord när han fick frågan hur man ska bete sig när marken gungar: "Det gäller att hålla sig på rätt köl" (Hmmm. Det där var nog inte helt ordagrant. Men meningen var sådan i alla fall. Någon kosmolog som kommer ihåg hur han uttryckte det?)

Jag har alltid haft den uppfattningen att man har en livsuppgift i varje inkarnation och jag har under många år haft den bestämda uppfattningen att för mig gäller det att utveckla förmågan till tålamod och empati. Jag må då säga att jag har fått skäppan full av tillfällen till träning och jag hoppas innerligt att jag klarar av att på rätt sätt finnas till för dom som behöver stöd.

Kicki, Cazzie och Alex provar sina vingar i Siljansnäs

 I går sammanstrålade vi med Kicki, Cazzandra och Alexander i Siljansnäs på flygfältet. Där fanns tillfälle till "Prova på"-flyg med en dubbeldäckad experimentmaskin.
Flygmaskinen är byggd i Insjön av elever som gått en specialutbildning i flygplanbygge. En utbildning som initierats av Siljan Airpark. (Siljan Airpark är värd en egen mässa i bloggen senare).
Därefter förflyttade vi oss till Siljansnäs Flygklubb där de fick prova på segelflyg.
Jag kan garantera att de var både nöjda och trötta efteråt.

En lönsam utflykt

Tänk så "slumpen" griper in ibland. I förrgår åkte CG och jag på en liten utflykt. Vi besökte Prästgårdarna, en "levande" fäbod och fortsatte sedan ner mot Svärdsjö och villade bort oss bland småvägarna när vi skulle vända hemåt igen. (GPS-en ligger hemma på köksbordet).  Vi stannade till vid en gård för att fråga om vägen. På gården pågick en loppis så jag passade på att fråga om de möjligen hade några gamla träorv (lieskaft av trä). I tidigare inlägg har jag ju klagat över att sådana inte tillverkas längre. Damen hade inga men lovade undersöka saken. Telefonnummer växlades och vi åkte hem.

I går ringde damen och talade om att 3 gamla orv av trä fanns att välja mellan. Så vi åkte dit och jag köpte alla tre. De var inte i bästa kondition men med lite kilar och förstärkningar så är jag nu välförsedd och har ingenting att skylla på om jag tvekar att ge mig på gräseländet på vår s k äng i stugan. Det blev en bilresa om ca 15 mil ToR men det var det värt. Vi beslöt oss nämligen också för att ta omvägen till Borlänge för en fika på Kupolen. Där stötte vi samman med dottern Kicki och barnbarnet Cazzandra och passade då också på att besöka vår gemensamma vän Lena. Det var länge sedan vi träffades. Ett trevligt besök.

Akuta nödighetsbehov

Sportlovsveckan inleddes och önskemål från barnbarnen uppstod om att få åka till stugan. Vad gör man inte för de små liven. Ett problem stod dock klart. Jag misstänkte starkt att vår toatank hotade att svämma över. Mycket riktigt - vår mätsticka visade på ett klart behov av tömning, < 250 liters marginal fanns. Ni som har kontakt med ungdomar förstår direkt problemet.



Slambilen tillkallades och problemet var löst. Tack och lov för duktiga chaufförer, snön på skogsvägen gav honom en hel del problem. Han fick t o m lov att backa de sist 100 metrarna. Men det var jag som skottade väg för slangen från gärsgår´n och till tanken. Tur att jag numera går på gym 3 ggr/v.

Jag fick 2 sköna dagar ute i stugan i det vackra vädret. Jag passade på att uppdatera min laptop. Det tog mer än 2 timmar. Hoppas jag inte installerat en massa som är avgiftsbelagt. (Bror!!! Kom och kolla min dator, är du snäll!) Nu är barn och barnbarn där och jag hoppas de får ett par sköna dagar.

Kärt besök

Vi fick trevligt besök av vårt barnbarn Cazzandra med den nya familjemedlemmen Kiara idag. Cazzandra hade missat tåget hem och ville tillbringa väntan på nästa tåg med att besöka oss. Det var ett kärt besök och Kiara visade sig vara en trevlig unghund. Ute var det rena snöstormen så jag kunde gott förstå att hon inte ville vänta utomhus i det vädret.

Under några dagar . . . . . .

. . . .  har jag ägnat mesta tiden åt att måla förutom det där med att bädda, plocka undan, laga mat och andra sådana där automatiska saker.

Jo, så var vi en dag till lasarettet också. Jag skulle kolla statusen på hjärtat. Dr Stefan Berglund var så nöjd med allt så nu ska jag inte tillbaka mera såvida jag inte får problem igen. Synd, jag blir gärna ompysslad av honom. Han lät i alla fall kolla långtidssockret för han tyckte att sockervärdet låg lite i överkant. Men det var inte så konstigt. CG och jag fikade innan vi åkte och då åt jag en redig bit rulltårta. Så det känner jag mig inte orolig för. Vi hälsade också på en god vän som ligger inne.

I går kände jag mig rastlös, hade huvudvärk, frös och mådde allmänt dåligt. Snälla syster och svåger kom och förströdde oss så jag glömde alla bekymmer. Tack för det.

Ett besök i simhallen i Rättvik

Idag var vi i badhuset. Ja, inte där vid Bowling&Krog utan längre bort. Det var ett år sedan vi var där, och min kondition är inte i bästa slag.

Jag orkade inte simma så länge, blev andfådd ganska fort och det stramade i ryggmusklerna, i den lilla rest som finns kvar i ryggen. Det blev väl ca 200 m sedan lockade bubbelpoolen mer, av förklarliga skäl. Inne i omklädningsrummet lyxade jag med lång dusch med tvål och skrubbhandske, två vändor in i bastun och sedan kopplade  jag av och lufttorkade i avslappningsrummet i de bekväma badstolarna.

Samtidigt som vi kom till simhallen såg jag att min svägerska, Marita, simmade i bassängen också. Hon berättade att lilla Emma var på dagis, själv hade hon jobbat och hon skulle jobba på eftermiddagen också. Nu hade hon en stund över så då kopplade hon av med ett besök i simhallen. "Jaha, så då ska du ha det skönt i bastun, då?" "Tok, heller" sade hon och simmade iväg igen så vattnet forsade runt henne.

Det kan nämnas att hon fortfarande forsade fram i bassängen som en jagad säl, när vi gick från simhallen. Snacka om energi!

En intensiv vecka

Nu var det ett tag sedan sist. Det har varit en intensiv vecka med bl a planering för CG:s stundande 70-årsdag.

Jag  hade en idé om att fira med en riktig släktträff ombord på kryssningsbåten Birka Paradise men det visade sig svårare än väntat att få ihop planerna. En gruppresa måste bokas minst en månad i förväg och det visade sig vara svårt att få deltagarlistan klar i tid. Tiden är för knapp för att be om ledigt från jobb och skola. En familj väntar precis då sin husleverans och en familj planerar en utlandsresa. Bl a. Det blev alltför stort manfall. För att räknas som gruppresa måste det vara minst 10 vuxna anmälda.

Så av en vante bidde det en tumme. Nu får jag göra som den kastrerade hankatten - han fick gå runt och lämna återbud till kvarterets kattfröknar. Men - sådant händer.

Vi har dessutom varit på besök i Stockholm och bl a har vi träffat "Från min lilla värld", se blogglänken  högermarginalen. (Vilket språk!)