Jag har upptäckt att min lunginflammation är en hel orkester.
Det piper och viner som genom gamla, gistna fönster i höststormen.
Det knastrar som när man sakta kör med en bil på en grusväg.
Det knakar som när man försöker dra isär två hopspikade bräder.
Det knirkar som ombord på en båt i blåst.
Det låter som när man drar med handen på en ballong. Nån som kan sätta namn på det?
Det väser som en orm
Gurglar som när man tapper ut vattnet ur ett badkar.
Bubblar som när man blåser i ett sugrör genom sockerdricka.
En baston så låg, att den nästan bara uppfattas som en vibration.
I natt hade jag ännu mer exempel på ljud som jag kunde uppfatta om jag låg alldeles stilla och ansträngde mig för att unvika att hosta. Oväntat många ljud fanns även fast jag höll andan. Jag har glömt många av de ljudexempel jag upplevde men ska fylla på den här listan allt eftersom jag kommer på mer.
Fö känns det som om jag återvänt till livet igen.
//
Det kokar, väser och bubblar också. Piper och gnisslar. Endast avbrutet av staccaton när jag försöker hejda hostningarna. Fy f-n!
En riktig symfoniorkester med stråkar, blåsinstrument och slagverk. Synd att jag inte kunde dirigera själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar