Jag har fått en varm önskan från sonen Roger om att även han vill ha en mandalamålning. En sådan gör jag ju så gärna. Men eftersom det är han och hans familj som ska ha den framför ögonen varje dag så tycker jag att den skall skapas så att det stämmer med vad han/de tycker. Varför jag bad om en ungefärlig förlaga.
Nu har Roger klippt och klistrat. Utan skam i kroppen har han stulit från alla möjliga bilder på intenet ;=) och mixat ihop ett motiv som han tycker om. En riktig utmaning för mig, måste jag säga.
Idag tog jag itu med motivet. Det måste bli flera förlagor som överlappar varandra och sedan kopieras på duken. Passare, linjal och gradskiva är nödvändiga verktyg för det här jobbet. Smörpapper och kalkerpapper likaså. Jag gillar den här kombinationen med matematikens precision och konstens frihet. Än så länge är det precisionen som gäller, men lite längre fram får jag sväva ut på fantasins vingar. "Den som väntar på nåt gott ..." osv.
Eftersom Roger känner till julklappen så tar jag tillfället i akt att lägga ut bilder allteftersom arbetet fortskrider. Det är inte säkert att jag blir klar till jul med tavlan men då får det bli så. Jag tänker inte fuska mig fram.
3 kommentarer:
Det ska bli spännande att se den växa fram!
Sen mamma, var har du fått kortet på dej ifrån???? Har undrat länge men inte kommit ihåg att fråga.
Menar du kortet där jag för en gångs skull har hatt? Det är från Bali. Vi gästade en enkel familj, bönder på landet. Det är väldigt viktigt att kvinnor bär hatt då. Så jag fick brått att köpa en vacker solhatt. Har den kvar fortfarande. Den enda hatt jag känt mig fin i, faktiskt.
Skicka en kommentar