Så tokigt det kan bli!

Tidigt i morse skulle jag ut och hämta tidningen, det var kring 0-an, så jag tog inte på några extra ytterkläder. Det hade kommit 6-7 cm snö under natten och jag beslöt att skotta undan det värsta framför dörren. Snön var lätt och vädret var fint.

Så jag skottade uteplatsen framför den egna dörren. Men så tänkte jag på U som har ont i ryggen, varit förkyld och sett trött ut en längre tid och jag tog hennes uteplats också. Så var det I, som sitter i rullstol och det är ju besvärligt för hemtjänsten som måste pulsa i snön. Så jag tog hennes uteplats också. Och i nästa uteplats där tronar M som just nu har så ont i ryggen att hon måste gå hos naprapat. Och i nästa dörr finns S. Hon ser väldigt dåligt och går med rullator. Det är inte lätt att pulsa i snö under sådana omständigheter. Så dom åkte med av bara farten.

Dessutom behövs förbindelsegångar mellan de olika uteplatserna/dörrarna. Och en gång bort till postlådorna och soprummet, till förrådet och sandningslådan. Jag kom att tänka på att det ju är lite ofint att inte även skotta framför dörrarna i huset "24-an" (vi bor i "26-an" och det står i stadgarna att ingen får favoriseras). Men där var GK redan igång. Han är ena halvan av bostadsrättsföreningens manliga medlemmar. Den andra halvan låg och sov (nu får jag det nog hett om öronen). Så jag skottade lite framför "24-an" och GK och jag möttes på halva vägen. Allt tog ca en timme.

När jag var klar kokade jag kaffe, bredde mina obligatoriska knäckemackor med ost och satte mig i stresslesfåtöljen med tidningen. Dagens guldstund.

Efter ett tag började det kännas obehagligt i bröstet, jag frös och blev lite illamående. Ont i ryggen fick jag också. Jag förbannade min dumhet att inte klä på mig ordentligt utan låta mig bli så kall. Senare lade jag mig, det kändes bäst. Sov nog ett par timmar. När jag vaknade var det sen eftermiddag och jag kände fortfarande obehag, gränsande till smärta i bröst och rygg. Då kom jag att tänka på Inglasyster som i ganska unga år trodde att hon hade fått influensa men ändå spelade golf hela Rättviksveckan och direkt därefter åkte till Danmark och spelade golf i en hel vecka. Under pågående hjärtinfarkt!!!! visade det sig. Jag beslöt ringa hjärtkliniken och rådfråga den hjärtsköterska jag hela tiden haft tillgång till sedan jag fick min hjärtsvikt. Jag råddes att åka in.

Väglaget in till Falun var uselt, glashalt och vi såg flera bilar i diket. Mötte flera ambulanser. På akuten var det knökafullt och personalen sprang som skållade råttor. För att göra en lång historia kort så togs EKG, en massa blodprover och en läkare tog sig god tid trots ruschen i korridorerna. Men EKG var bra, hjärtblodprovet visade ingenting. Han trodde att jag har tendens till magkatarr. Och jag har för låga kaliumvärden. Så jag ska ändra lite i min medicinering. C, stackarn, fick sitta och halvsova i väntrummet på akuten i flera timmar. Vi var inte hemma förrän efter kl 22.

Nu sitter jag här och sammanfattar dagen och inser att jag bör krypa i säng.

PS: Bilden är lite missvisande. Så där mycket skottade jag inte. Jag gjorde bara gångar. Senare kom vår utomordentlige snöröjare, Kenneth Karlsson, med sin stora skopa och fullföljde. Bilden är nämligen tagen dagen efter DS.