Upphandlingsrutiner i kommuner och landsting

Jag har undrat över en sak. När kommuner och landsting gör upphandlingar - tar de då hänsyn till den skatteintäkt som går förlorad om uppdraget går utanför kommunen respektive landstinget när anbuden jämförs? Är det någon som vet?

Det handlar ju om ganska många skattekronor till kommun eller landsting som går förlorade om uppdraget går "utsocknes". Som jag ser det, bör det inte vara svårt att beräkna den saken. Det företag som lämnar in anbud uppger hur många personer som behövs för utförandet och hur mycket skatt dessa beräknas betala in. Dessutom hur stor företagsskatt det bidrar med. Det är sannolikt inte svårt att ge dessa uppgifter. Schabloner utarbetas lätt. (Om de inte redan finns).

Tas hänsyn till detta vid upphandlingarna idag? Om inte - varför?

Utan tvekan är det en viktig aspekt för att behålla en levande landsbygd. Dessutom är det bra ur miljösynpunkt (kortare transporter).

Skyll inte på att det är för krångligt! Det finns utmärkta programmerare som kan underlätta arbetet.

Om skattehänsyn inte tas - finns det någon lag som förhindrar den hänsynen?

Om sådan lag finns - då bör vi kraftfullt protestera!

Ur Dassboken

Kan inte låta bli att knycka följande historia ur Dassboken:

Ett medelålders par från norra USA längtade till värmen, efter att ha genomlidit en kall vinter. De bestämde sig för att åka till Florida och bo på hotellet där de tillbringade bröllopsnatten tjugo år tidigare. Mannen hade en längre ledighet än frun och åkte ner en dag i förväg. När han checkade in upptäckte han att hotellet hade en dator, och han beslutade sig för att skicka ett mail till sin hustru. Tyvärr missade han en bokstav i adressen. Mailet hamnade i stället hos en prästänka i Houston, som nyss kommit hem från makens begravning och skulle kolla om det kommit epost med kondoleanser från släkt och vänner. Sonen fann henne något senare avsvimmad vid datorn och läste på skärmen:

"Till min älskade hustru. Jag har nyss kommit fram. Jag vet att du blir förvånad över att jag hör av mig, men numera har de datorer här och man tillåts skicka majl till nära och kära. Jag har just checkat in. Allt är förberett för din ankomst i morgon. Jag ser fram emot att få träffa dig och hoppas att din resa blir lika problemfri som min.

P.S. Det är verkligen hett här nere."

Taxi i Siljansregionen på tapeten igen

Mora Taxi AB vacklar mellan att fortsätta som förut eller bli uppköpta av Taxi Stor&Liten, Gävle som i sin tur ägs av ett större bolag, Veolia Transport (tidigare Connex). Men det här är ett problem för länets alla turistorter, bl a Rättvik, Leksand och Mora. Mora har i alla fall ett taxibolag, här i Rättvik och Leksand har vi bara svarttaxi att ta till.

Som jag ser det, blir samordningsvinsterna marginella vid ett uppköp. Det är bara administrationskostnaderna som kan minskas. Allt beror ju i grund och botten på det ojämna behovet av taxi under året. Det går inte att ha bilar och chaufförer stående under lågsäsong för att sedan ha tillfredställande service under högsäsong. Alltså är den enda lösningen att taxiverksamheten samordnas med samhällsservicen!

Vd:n för Mora Taxi AB, Krystyna Eriksson tycks känna sig tvingad att bli uppköpt av "utsocknes" för att kunna gå vidare. Men jag anar längtan efter en annan lösning. Citat ur artikeln i DD: " Tänk om Rättvik, Mora och Leksand hade bildat ett bolag. Vilken styrka hade inte ett sådant företag kunnat få i Siljansbygden?". Då har man kanske kraften att förhandla fram ett avtal även för samhällstjänsterna, som är ett måste för att vi ska ha en taxiverksamhet att tala om.

Nu sitter vi fast i en urusel upphandling ett par år till. Att bryta det kostar skjortan. Hur gör vi under tiden? "Legalisera" svarttaxin och blunda för den? Eller upprätta ett avtal med ett Siljansbolag och etablera god kontakt för att därefter gemensamt sparka ut Samres när tiden är mogen?

Till Hjärtkliniken i Falun

Det var dags för min årliga ultraljudundersökning på hjärtkliniken hos dr Stefan Berglund, som jag haft turen och glädjen att få hamna hos vid varje besök sedan jag fick akut hjärtsvikt 2001.

Under åren som gått har jag försökt sköta medicineringen och den fysiska träningen bra och vid varje besök på hjärtkliniken fått höra att förbättringen fortskrider förvånansvärt bra.

Förra sommaren dansade jag sönder mitt knä (se tidigare inlägg) och var halt i flera månader. Sedan kom hösten med en räcka infektioner. Pga det, plus en ordentlig skopa lathet och oföretagsamhet har det blivit skralt med motion. Men nu hade jag kommit till vägs ände och insett att det var dags att göra något åt min dåliga kondition, men ville inte starta förrän jag fick klartecken från doktorn.

En längre tid har jag nämligen haft lite underliga symptom som jag realterat till min hjärtsvikt. Det har bl a rört sig om yrsel, svettningar, matthet och mycket lågt blodtryck och puls. Så jag hade gjort datasökningar, spaltat upp en hel undringar, gjort en snygg utskrift på datorn och var laddad till tänderna med frågor inför besöket.

Det gjordes ultraljud och EKG och sedan var det dags att träffa doktorn. Till min stora glädje var proverna helt OK. Han kunde inte hitta något onormalt med dom. Men mina konstiga symptom, då? Slutsatsen blev att det var dags att sänka medicindosen - en komponent i taget. Det blev betablockaden som sänktes. Gissa om jag blev glad!

Men han ville ta ytterligare ett prov enligt en ny metod. För att visa att jag var påläst sade jag: "Oh, javisst det där nya testet XXX!" Inte en bokstav var rätt! Så går det när man ska visa sig på styva linan. Att man aldrig lär sig. Provet heter BNP och jag har beslutat att kalla det bruttonationalprodukten för att jag aldrig ska glömma det.

Det hade blivit lite sent, så Stefan Berglund var tveksam om personalen hade slutat för dagen. I så fall skulle jag ta provet på remiss senare. Vi hastade iväg mot mottagningen där personalen höll på att göra sig klara att gå. Han frågade lite försynt om det gick bra att ta ett blodprov och jag såg att personalen var lite tveksam. Så för att hjälpa till och dra mitt strå till stacken stack jag fram huvudet och sade glatt: "Ni kan väl inte neka honom något när han har den där frisyren!" Vilket jubel det blev och se´n var det ingen svårighet att få provet taget.

Nu var det så, att han hade en helt underbar frisyr. En så´n där som männen har på TV, rufsig och som står åt alla håll med hjälp av en hel del gelé. En frisyr som väcker moderskänslor, ska ni veta. Det påminner lite om de känslor tonårspojkar väcker när de har bakåtvänd kepa, alltför stora skor och byxor som hotar hamna längs fotknölarna.

Stefan Berglund såg lite förtvivlad ut och sade: "Nu måste jag nog ta och klippa mig när tom patienterna kommenterar min frisyr!" Men det tycker jag inte alls. Frisyren är jättehäftig. Men tycker ni inte, att den kommentaren tyder på att han fått en hel del kommentarer från personalen? Jag hoppas bara att om någon som känner honom läser detta, meddelar honom, att jag verkligen tycker att frisyren var helt OK.

Fars Dag

Idag är det Fars Dag. Firande tillsammans med barn o barnbarn var inte att räkna med. Både avstånd och hårda förkylningar lade hinder i vägen. Så jag blev ställföreträdande barn. Självsvåldigt valde jag att bjuda min käre make på Mamma Mia på ortens biograf med efterföljande 3-rätters middag på tillika ortens restaurant. Och biltransport hem efteråt. Vi är nyss hemkomna och om en stund ska jag sjunka ner i min kära Stressles-fåtölj. En allt igenom trevlig eftermiddag och kväll.

Så kan man också fira Fars Dag.

Varningen för NECO i Leksand från maj 2008 upphävd?

I maj skrev jag ett ilsket inlägg i min blogg om hur nonchalant jag som kund blev bemött på NECO i Leksand.

Jag är medveten om hur hårt ett sådant inlägg kan slå mot ett litet företag och jag har flera gånger varit på väg att radera inlägget. Och nu är det kanske dags. I dagens nummer av DD finns ett stort referat om en tjejkväll på NECO med tipspromenad och allt. Tydligen har det varit en lyckad tillställning och uppslutning var stor. Och röd matta utrullad vid entrén! Synd att man inte tog sig dit.

Här kommer några klipp ur DD:

"Anders Doverskog gled omkring bland montrarna och njöt. Över 150 tjejer med diskmaskiner, kakel och duschblandare i blick." . . . "Här har vi beslutsfattarna, sa Doverskog"

"DD-redaktören fick nästan känslan av nattklubb". "Softad belysning". "Parfymerade stearinljus".

Och - hör och häpna: En rosa verktygslåda med rosa verktyg!! Då tjejer, får ni ha verktygen i fred och slippa leta efter dom överallt. Jag vet, för jag har blommiga verktyg och dom vet jag garanterat var jag har. C har vid några tillfällen blygt frågat mig om han fick låna hammaren (när han förlagt sin) vilket jag naturligtvis nådigt tillstyrkte mot löfte om att den lades tillbaka på rätt plats. Vilket faktiskt skedde!

Så härmed: En salut för NECO:s satsning! Det tyder på god vilja och jag önskar NECO lycka till.
Jag ska dessutom hacka mig tillbaka till inlägget från i maj och skriva en eftertext. Men inlägget får vara kvar "alla till andanom och varnagel". (ooups, undrar om det där uttrycket var rätt?)

Utryckningsfordon och blåljus

I morse åkte jag till Falun för att besöka min tandhygeinist.

Större delen av vägen går genom ett ensartat skogslandskap men vägen är bred, fin och mestadels rak. Men idag var vädret dimmigt och grått. Plötsligt kommer en mötande bil i dimman som blinkar rytmiskt med hel(?)ljuset. Men det dröjde fram till bilen var ganska nära mig innan jag såg att det var en polisbil med blåljuset påslaget. Det blå ljuset syntes mycket dåligt i dimman. Några minuter senare kom två polisbilar till med blåljuset påslaget. Samma iakttagelse att det är i mycket sent skede som blåljuset syns. Bilarnas blinkande hel(?)ljus syntes en bra stund före blåljuset.

Jag har alltid undrat varför man bytte från rödljus till blåljus. Rödljus syns ju mycket bättre. Jag minns för många år sedan, strax efter att man bytte till blåljus, att C och jag en mörk, men klar kväll när vi kom åkande och hade en lång, öppen raksträcka framför oss. Det hade tydligen hänt något längre fram. Rödljusen från flera bilar kastades över nejden och vi var inställda på att ta det varligt förbi olycksplatsen. De röda varningsljusen var så starka att vi höll på att köra rakt in i ambulansen som stod på närmare håll med blåljusen på. Men vi märkte dom inte förrän vi var så nära att vi höll på att köra på ambulansen. Sedan såg vi att det var bärgnings- och räddningsbilarna som var försedda med rödljus.

Är det bara jag som tycker att bytet från rödljus till blåljus var ett dåligt val?

Men jag har alltid trott att det var politiker som stirrat sig blinda på dåliga amerikanska polisserier med vilda bovjakter som genomförde lagändringen från rödljus till blåljus.

Meditationskurs hos Läkekällan

Igår kväll var jag med på en meditationskurs på Läkekällan i Bomsarvet i Borlänge. Det är Per-Anders Hedlund som håller i kursen.

Den här typen av meditation skall ge balans och harmoni i nerv-, hormon- och "energisystemet". Det stimulerar hjärnans "lyckosystem" vilket ger mer "må bra-hormoner", mindre stresshormoner och ett starkare "självläkesystem". Den här meditationen ska ge bättre "vakenhet" och effektivitet till skillnad från annan typ av meditation som ofta ger dåsighet. Enligt uppgift har golfare stor nytta av den här metoden.

Vi fick lära oss att andas med fokus på hjärtat och lika långa in- som utandningar. Och låta magen vara med! Inandning=ut med magen. Utandning=in med magen.

Ett par av oss kopplades sedan till en dator med hjälp av en klämma i örat och puls- och energiläge visades grafiskt. Det visades tydligt när testpersonen andades "rätt", lika väl som det märktes på puls och energiläge när personen t ex fick en fråga som gjorde att fokus på hjärtandningen stördes. Nästa gång ska jag fråga hur energiläget kan avläsas. Det här ska vi alla få prova på nästa gång.

Det var tur att meditationen stärker vakenheten för det behövdes på hemvägen. Dimmigt, halt och mörkt. Jag är faktiskt glad att Per-Anders delade på gruppen. Gruppen var så stor att han väljer att göra två grupper i stället. Och då kunde jag välja dagtid. Skönt! I natt sov jag 11 timmar i ett sträck! Jag var rejält förvånad när jag vaknade i morse. Kl 10! Så länge brukar jag inte sova.

Vi fick hemläxa också, vilket jag noggrant utförde idag. In- och utandningar, lika långa medan jag räknade till 5 varje gång. Men jag får nog ta det lite lugnt i början. Jag fick först hjärtrusning och sedan kände jag mig matt och behövde lägga mig. När jag vilat en stund tog jag fram min blodtrycksmätare och mätte med några minuters mellanrum: 82/40 puls64; 93/51 puls65; 114/61 puls41. Jag slumrade nog också till en liten stund. Inte så konstigt att jag kände mig matt och helst velat ligga kvar på sängen ett tag till. Men en kopp kaffe återställde krafterna ganska snabbt. Jag kommer nog att hålla lite koll på blodtrycket hädanefter. Vem vet - kanske jag kan använda det här i st f blodtrycksmedicinerna som jag tar. Men då får väl doktorn blodstörtning. Jag ingår ju i en hjärtstudie, Hps2 Thrive.

Om Per-Anders läser det här har han kanske åsikter. Annars får jag vänta till nästa tisdag. Det kan bli en spännande diskussion då.

PS: Gå in och läs Per-Anders utmärkta Må bra-artikel i Läkekällan. Den är verkligen tankeväckande. Och det är precis det här vi ska få lära oss på hans meditationskurs. DS.

Mandala Nr 6, Dalarosen

På ABF har jag nu börjat jobba med Mandala nr 6 som jag påbörjade för ett bra tag sedan. Jag söker mig fram bland färgnyanserna. Jag är långt ifrån nöjd men kommer inte att ge mig förrän det är bättre. Mittblomman är jag definitivt inte nöjd med men kommer att vänta med att bestämma färgen tills jag fått mera klart för mig vad de övriga färgerna blir. Och det står ännu så länge skrivet i stjärnorna.

Ljus på kyrkogården

I kväll åkte jag till kyrkogården för att sätta ut ljus på gravarna. Så mycket ljus över hela kyrkogården! Och så många människor! Jag gick en sväng genom alla gångarna och njöt av alla ljusen.

Men så ödsligt det var vid en del gravar. Ju mer ljus det fanns vid många av gravarna desto mer blev det märkbart med motsatsen vid några. Med sorg tänkte jag på alla år jag bott på annan ort och därmed inte kunnat sätta ut ljus hos mina anhöriga. Men sådant är livet. Och ärligt talat tror jag att våra avlidna anförvanter har förståelse för sakernas tillstånd där uppe bland molnen.