I kväll var jag på Rättviks kyrkogård och satte ut ljus på anhörigas gravar. Det hade börjat mörkna när jag kom dit och det lyste av gravljus överallt. Människor rörde sig sakta som mörka skuggor mellan gravarna och det var en lugn stillhet över alltsammans.I minneslunden satte jag ut ljus för anhöriga som gått över till andra sidan och jag gladdes åt de många ljusen. Tänkte att de bortgångna andar som av olika anledningar inte fått något ljus över sin aska ändå får del av alla de andras ljus och värme. Precis så som det borde vara även i den fysiska världen.
Jag tog även en sväng förbi den ganska nyligen upprättade asklunden där det finns en namnskylt för var och en som ligger där och dessutom finns det en central cirkelställning i järn där anhöriga kan sätta ut ljus. Här och var satt även ljus vid de avlidnas namnskyltar. Men jag slogs av att det ändå var ganska många gravplatser som var mörka. Tänk, jag tror att när det blir min tur att försvinna från den här jorden så vill jag finnas för de kvarvaranades minne i en minneslund. Där var ljust och vackert och det påminde om en enda stor, varm fest. Där vill jag vara. Dessutom kan mina anhöriga sätta ut ljus i en minneslund var som helst i världen och, om jag är rätt underrättad, så kan jag spöka för er överallt och hela tiden samtidigt. De´ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar