Akupunktur (TCM) mot depression

Med C:s (min man) medgivande vill jag berätta följande:

I många år har C lidit av depressioner och de blev till sist så svåra att han sjukskrevs för utmattningsdepression. Det var år 2002. Han har fått olika antidepressiva mediciner. En hjälpte inte alls och en gav svåra destruktiva tankar och känslor. Han var initiativlös och fullständigt utan ork. Steg knappt upp ur sängen. En vändning kom i juli 2006. Han fick då tillskott av sköldkörtelhormon (trots att hans värden var normala), vilket hjälpte en hel del. Dock var han fortfarande ganska nedstämd, såg det mesta i svart och var praktiskt taget helt initiativlös. Hade svårt att tåla stress och även små krav gjorde honom sängliggande.

I månadsskiftet januari/februari 2007 gick han till Lena Ardevall, TCM-utbildad akupunktör som driver företaget Balans och Harmoni i Rättvik. (TCM = traditionell kinesisk medicin). Han har genomgått flera behandlingar sedan dess, och är nu nästan helt återställd. Han har blivit social, kan skratta, behöver inte vila mer än högst tillfälligt och framför allt - han tar initiativ till saker (jag blir ibland riktigt andfådd *skratt*). Han klarar också krav mycket bättre.

Det är ett helt mirakulöst tillfrisknande som akupunkturen skapat på kort tid. Och helt utan biverkningar! Det vore rent brottsligt att inte offentliggöra detta. Han har besparats ett enormt lidande och naturligtvis även vi anhöriga. För att inte tala om vad samhället sparar! Nu är han visserligen pensionär, men tänk om han varit i arbetsför ålder! Jag gissar att det går många hundra tusen människor här i Sverige som lider av mer eller mindre allvarlig depression. För en del av dessa är kanske en duktig TCM-akupunktör räddningen.

Jag hoppas att i alla fall någon kan hjälpas.

Utrotning av glasålen, utdrag ur boken Tyst Hav

Läste nyss i DN:s webbupplaga en artikel om ett dokument som heter Tyst hav. Jag läste det 16-sidiga dokumentet och förundrades och förfärades. Läs det och reagera.

Det handlar om att 99% av glasålen har försvunnit. EU käbblar om huruvida fisket ska begränsas. Svenska myndigheter vill inte inskränka fisket eftersom det "skadar den småskaliga fiskeindustrin". Ett förslag föreligger att förbjuda fisket under en månad, under den tid ålen vandrar tillbaka till Sargassohavet för att leka. Detta kunde tydligen accepteras, men så kom kommentaren att fullmånen tydligen har inverkan på vandringen och det betyder att "månaden" infaller på olika tider varje år. Mötet slutade tydligen i ett enda stort frågetecken och ingenting beslutades. Författaren av dokumentet föreslog en fridlysning av glasålen men möttes av kompakt tystnad.

Vänta inte för länge med att klicka på länken för nyhetsrubrikerna ligger inte kvar så länge på listan. Jag ska själv ladda ner det på min dator. Jag har försökt gå tillbaka och hitta rubriken i DN, har inte lyckats, men länken till dokumentet fungerar i alla fall. Jag har inte tid att leta mer för nyss ringde telefonen och samtidigt fick jag besök. Samtidigt vill C berätta om sitt sökande på SIN dator efter lägsta priset för vår planerade Thailandresa. Jag är alltså lite stressad. Hej då.

Anmärkning ett par timmar senare:
Jag lyckades hitta tillbaka i DN:s webbupplaga. Det var inte det lättaste. Men dokumentet kommer från avsnittet Kultur och Nöje där Isabella Lövins bok Tyst hav med underrubriken Jakten på den sista fisken, recencerades. Och dokumentet jag läst var ett utdrag ur boken och belyser just glasålens utsatta läge. Boken rymmer naturligtvis mycket mer. Den är troligen mycket läsvärd. Ska nog beställa den på biblioteket.

Sötsuget borta med akupunktur.

I går tog C fram en kartong kokosbollar som tagit plats i frysen sedan vårmarknaden. Den står på köksbordet och C stoppar händerna i den ganska frekvent.

I dag är det 5 bollar kvar men hitintills har jag avstått från läckerheterna hur lätt som helst. Det måste vara akupunkturens förtjänst. Jag hade nog aldrig klarat det kraftprovet annars.

Det är nu 4 veckor sedan jag fick mina första nålar och jag har inte haft några besvär med att avstå från godis, kaffebröd och glass mm onyttigt.

Tack Lena, för det!

Anmärkning kl 15, torsdag:

C bekände att han åt så han mådde dåligt i går kväll. Så de sista 5 kokosbollarna gick faktiskt i soporna. Den komposterbara påsen!

Antar utmaningen om "Rörig skogarderob"

Notera att två par skor till höger tillhör C. (Resten av hans skor är f ö spridda lite varstans).

Jag har härmed antagit utmaningen från syrran, Strykarkatten.

F ö så har jag ett par stövlar samt ett par tofflor i stugan.

Min skogarderob

Kollade syrrans (Strykarkattens) blogg nyss. Hon utmanar oss på tävling om skoinnehavet. Hon vinner nog lätt.

Här kommer en kopia av det svar jag lade in på hennes blogg
"Jag har inte en chans. Upptäckte nyss att jag saknar promenadskor inför hösten. Har ett par joggingskor. Dom är lite trasiga, men fungerar hyggligt. F ö har jag bara ett par sandaler (bra kvalitet) samt ett par rejäla skodon för vinterväglag. Det är ju för tidigt för dom än. Jovisst - så har jag ett par stövletter från dinosaurietiden samt ett par svarta högklackade pumps (med låg hög klack). Jag avskyr högklackat. Får bara ont i fötterna och därmed sjunker humöret ner i stortårna. "

Jag upptäckte senare att jag inte var helt sanningsenlig. Äger ett par Step in-skor som jag köpte på rea i höstas. De använder jag när jag ska hämta posten. Jag äger också ett par gummistövlar samt två par tofflor. Gummistövlarna står i stugan samt ett par tofflor av fårskinn. Det är nämligen ganska golvkallt där. Dessutom tog jag med mig ett par ergonomiska remsandaler från jobbet när jag gick i pension (som betalades av arbetsgivaren och räknas då kanske inte in i tävlingen). De var bara 3 år gamla så jag tyckte att de kan fungera i minst 10 år till. Men de klämmer lite vid stortåleden så jag använder dom inte så ofta.

Så jag är kanske med i tavlingen i alla fall.

Viktnedgång med akupunktur

I morgon är det dags för nästa besök hos Lena, akupunktören.
Jag kommer att kunna rapportera att mitt sug efter kaffebröd och andra söta saker fortfarande är helt borta.

Däremot har jag vid några tillfällen tagit några salta kex, Knäckis med olivsmak från Wasa till kaffet. Tillsammans med enbart smör på är de himmelskt goda. Lite grönmögelost förhöjer smaken ytterligare. Den salta smaken tillsammans med kaffet är faktiskt gott. Men frågan är om det triggar min smak för småätande. Ska testa det genom att äta dessa kex en tid och därefter sluta abrupt. Det bör ställa problemet på sin spets.

F ö kan jag meddela att ca 2 kg försvunnit. Jag gick först ner 3 kg. Sedan upp 2 kg under Ålandsresan. Nu har jag gått ner 1 kg igen. Det blir ju 2 kg totalt, eller hur? Detta sedan 1 augusti, dvs under 4 veckor. Ingen jättelik nedgång precis, men helt i sin ordning, tycker jag.

Jag undrar hur mycket av vikten som sitter i form av vätska i knäet. Det är fortfarande rejält svullet och jag har fortfarande enorma magplågor då och då av Diklofenak-tabletterna jag fick från sjukhuset. Trots att jag bara tagit 3 stycken totalt. Så nu har jag köpt gurkmejapreparat (Fortodol) på hälsokost. Ska äta 2 st per dag i en vecka, därefter 1 per dag vid behov. Det ska ju vara inflammationshämmande. Får se om det hjälper och inte ger biverkningar.

Aldrig mer Diklofenak!

En av medicinerna jag fick på akuten mot knäsmärtorna var Diklofenak. Jag tog 2 tabletter i går och 1 tablett idag. Gissa om jag har ont i magen!! Magknip så in i norden! Och på bipacksedeln står det mycket riktigt att det är vanligt med buksmärtor.

Jag tar inte EN tablett till!!!

På tisdag ska jag till Lena - akupunktören. Hon får sätta nålar för inflammationen i stället! Sist jag var där sade hon något om gurkmeja. Har för mig att hon sade att det var bra mot inflammationer. Jag ska lyssna bättre nästa gång.

Jag fick Panodil också. Tänker inte ta det heller! Man blir ju mörkrädd när man läser bipacksedeln. Ska i stället prova nedanstående recept:
Färsk Ingefära, ca 2 cm. Skivas tunt. Låt dra i vatten 4-7 timmar. Drick vattnet. Smaksätt ev med äppelcidervinäger. Bra mot smärta.
Hur mycket vatten ska det vara, då? Nå´n som vet?

... och ute skiner Moder Sol

Ute skiner solen. Och inne skiner TV:n. Inte förrän Kluft vunnit kommer vi iväg till sommarstugan.

C bjuder på MC-turer

C har nu en längre tid varit ensam tupp i den hönsgård som utgörs av vår bostadsrättsförening. Men nu börjar han ana konkurrens i form av en 80+ are som snart flyttar in.

Så därför har han börjat smöra in sig bland föreningens damer. I går inbjöd han Kerstin på en MC-tur. Vad månne nästa erbjudande bli?

Surströmmingslunch i bostadsrättsföreningen

I torsdags hade vi lunch på surströmming på gården. Vi hade kokat en stor kastrull med mandelpotatis och sedan tog var och en med tillbehören dvs surströmming, gräddfil, rödlök, tuttul och dricka. Eller vad de annars själva fördrog. Någon ville ha ost till. Eller tomater. Efteråt drack vi kaffe och Sally kom med en härlig toscatårta (som jag naturligtvis försakade).

Flugorna surrade runt oss som om vi satt i den värsta gödselhög (vilket vi också gjorde, enligt en del). Men så kom någon på att vi skulle lägga surströmmingsrenset i en plastbytta en bit bort så drog sig flugorna dit. Och det lyckades ganska bra. Men själv blev jag påmind om barndomens flugsurr vid ladugård och höbärgning. Så där mycket spyflugor surrade det då också runt omkring oss varenda dag under sommaren. Jag undrar om inte det bl a är anledningen att till att min generation har mycket lägre andel allergier än den yngre generationen. Vårt immunförsvar blev verkligen triggat tidigt.

Jag tycker, att vi hade varit humana genom den gemensamma surströmmingslunchen. På det sättet koncentrerade vi spridning av doften till ett tillfälle i stället för spridd under flera kvällar. Men vem vet, kanske det blir fler doftkvällar i alla fall.

Slitet ledbrosk.

Jag började få ont i mitt knä för ca 14 dagar sedan. Inte så mycket men det irriterade. Och inte blev det bättre av att svågern sopade golvet med mig i en vild bugg på Maritas 40-årskalas. Se´n var jag ju också med på SPF:s Ålandsresa i 3 dagar och ytterligare spädde på eländet.

Så idag hade jag rejält ont och systern på vårdcentralen tyckte att jag skulle åka till akuten vilket jag beslöt mig för att göra. (Men inte förrän vi hade haft vår surströmmingsfest på gården. Mer om det senare.)

Lång väntan förståss. Men det gör inget. Det är viktigare att olycksfall och barn får gå före. Så fick jag min dom. Slitet ledbrosk! Så nu blir det smärtstillande, inflammationshämmare samt recept på glukosamin i hopp om att bygga upp brosket igen. Enligt läkaren hjälper det på en del, men inte på alla. Men jag ska tala med Lena, jag. Akupunktören, alltså. Hon kan kanske rekommendera någon häxbrygd. Vem vet - kanske hjälper nålarna mot det här också. På sockersuget hjälper det till 100% i alla fall.

Men nu blir det till att ta det lugnt när smärtorna kommer. De kommer och går, enligt läkaren. Jäklar! Jag vill inte ha det så här!

Jag är en mespropp!

Nu har jag blivit ömkligt avklädd. Jag har uppdagat att jag är en mespropp. Mina vackra illusioner om mig själv som hjältinnan i alla livets skiften rasade i kväll ihop som ett korthus.

Jag kom i kväll i mörkret på vägen mellan Falun och Rättvik. (Hade varit på akuten i Falun - men det är en annan historia). Jag låg i en gles bilkö, hade halvljuset på och precis passerat Bjursås (tror jag) då jag såg något stort som låg på vägen. Trodde det var en stor säck eller något sådant och väjde en aning. Men precis när jag passerade såg jag att det var en älg. Älgen stod upprätt med framdelen men bakdelen var, vad jag kunde se, nerkörd. Några meter längre fram stod en bil vid vägkanten. Jag blev helt chockad och det tog en lång stund innan jag samlat tankarna och förstod att älgen var trafikskadad och bilen som stod stilla kanske hade skadade passagerare. Men då var jag redan förbi när jag insåg vad som skett. Jag passerade också då en bensinmack och (om jag minns rätt) en korvkiosk. Ändå stannade jag inte.

Jag känner mig som en feg idiot. Jag borde ha stannat vid kiosken och larmat om olyckan. Men det gjorde jag alltså inte. Tätt bakom mig hade jag en buss som inte heller stannade. Det var en "Siljans-buss" med den nya lay-outen. Undrar hur det gick sedan. Det kommer väl att står i tidningen i morgon. Jag känner mig i alla fall mycket billig.

Kräftskiva i bostadsrättsföreningen

Det blåste och risk för regn förelåg så vi rensade vår carport från bilar och pyntade där i stället för ute på gården som planerat var.

Bord och stolar skramlade vi ihop från diverse altaner. Var och en fick ta med egen dricka så alla kunde dricka det de helst önskade. Där förekom både vatten, läsk, öl och vin. Dessutom tog var och en med tallrik, glas och bestick. Sådant gör festen lättarrangerad.

Vi hade verkligen jättekul. Vi åt pajer, som Majvor bakat med sallad till. Sedan högg vi in på faten med räkor och kräftor och alla kunde äta så mycket de ville. Vi toppade sedan med kaffe och kakor som Ulla fixat till.

Nästan alla i föreningen var med och det är ju extra roligt.

I och med att alla sedan tar med sig disken hem till sig så blir det lättstädat, och i morse återsod bara några övergivna bord i carporten samt girlanger och julbelysningen som vi hängt upp i takbjälkarna. Simsalabim så var det bara kvar en tom och ovanligt välstädad carport.

I morgon far vi på en 3-dagars safari i Ålands skärgård. Ska bli kul.

I väntan på den stora kräftfesten

Just nu är det en så´n där dag som bara glider förbi. Det blåser ute, C har lagt sig för att vila lite och jag väntar på att det blir lagom att gå till affären och handla.

Men se´n fräser det igång. I kväll ska vi ha kräftskiva på gården. Allt är planerat och jag har kopierat av nubbevisorna (de snälla, för jag vet inte hur mycket tanterna tål) ur Maritas sånghäfte från henners 40-årsfest (se tidigare inlägg). "Festförordningen" har också kopierats efter smärre justeringar att gälla rullatorer och rullstolar.

Min uppgift är att göra en god sallad med vinegrettsås. C sätter upp girlanger och ljuslyktor. Ulla kokar kaffe och fixar kakor. Majvor har gjort pajer. Vi hjälps sedan åt att duka och pynta med ljus och servetter. Kanske ska vi sätta upp en ljusslinga också. En så´n där man använder på julen. Gästerna tar med egen dricka, tallrik, glas och bestick. Förmodligen får vi hålla till i en carport eftersom det blåser friskt. Men det blir nog bra. Står det bilar där så ber vi ägaren att flytta ut den. Sedan ska den sopas. Bord och stolar lånar vi ihop från diverse altaner.

Nu hör jag att C har börjat plocka fram räkorna som ska tinas. Så det är dags för mig att ta tag i dagen.

Sockerberoende och akupunktur

Det är tyvärr så, att jag är sockerberoende. Inte så mycket. Men alldeles tillräckligt för att det ska vara besvärande för mitt midjemått.

Godis äter jag sällan men tar jag den där första biten så är loppet kört. Se´n länsar jag skålen. Barnbarnen har inte en chans. Ännu svårare har jag för att avstå från kaffebröd. Finns det en kaka på fatet tar jag gärna om och tårta ska vi bara inte tala om.

Jag har försökt olika dieter och de fungerar säkert bra, men jag är medveten om att det är själva "suget" jag måste komma till rätta med. Det gäller väl både fysiskt och psykiskt. Då hjälper nog inga dieter.

Jag beklagade mig för kära grannen Ulla som rekommenderade mig att försöka akupunktur. Hon rekommenderade Lena som driver Balans o Harmoni i Rättvik. Så jag beslöt att ge det en chans.

Lena kände på mina "pulsar" och konstaterade att det förelåg viss obalans i mitt energisystem, vilket hon ville börja rätta till samtidigt som hon gav sig på mitt sockerberoende. Hon berättade att njurarna är kroppens motor och den ska stärkas. Men samtidigt lever tydligen levern ett eget liv och i mitt fall har den tagit kommandot för mycket, "tvingar" mig att göra mer än jag egentligen orkar och dränerar mig därför på kraft. Så hon vill tona ner den "hetlevrade" levern något. Min sprickiga, rosa tunga är tydligen också tecken på denna obalans. Dessutom satte hon en nål i örat för sötsuget. Den döljs av ett plåster och ska sitta i 10 dagar (nålen där är bara ca 1 mm lång så det är OK).

Det har nu gått 2 veckor sedan jag började och jag har nyss gjort mitt 3:e besök. Och kan ni tänka! Jag har inte känt ett enda behov av varken godis, kaffebröd eller någon form av sött. Utan problem dricker jag en slät kopp kaffe. Otänkbart för 14 dagar sedan! C satt på torget i Leksand och slickade i sig en glass och jag var inte ens avundsjuk!

Nu har Lena satt en ny omgång med nål i örat som ska sitta i 10 dagar. Det ska bli spännade att se hur suget är när nålen sedan tas bort. Det stora provet har jag dock ännu inte ställts inför. Tårtan! Jag lovar att rapportera ärligt.

Men jag undrar, om inte Lena stuckit för djupt när det gäller att hålla levern lugn. Jag är så trött och sömning så det är inte klokt. I dag är det värre än någon dag tidigare. Kan det vara så, att kroppen nu signalerar starkt att jag ska ta det lugnt? Signaler jag inte tidigare uppfattat? Jag har en känsla av att den här tröttheten kan bli långvarig. Det tar nog tid att återfå energin och läka kroppen efter åratal av felanvändning.

Jag återkommer i ärendet.

PS. Jag känner att det är på sin plats att försäkra, att på min nyss bevistade 40-årsfest (se tidigare inlägg) avstod jag från kakan till kaffet. Däremot tog jag en kaffelikör. Inte heller nallade jag ur Maritas presenter där godis dolde de glimmande mynt som fanns i paketen. DS

Namninsamling för dr Ronny Borelius i Leksand

Jag läste i FK:s webbupplaga "nyheten" att det har pågått en namninsamling för att privatläkaren dr Ronny Borelius, Kvartersakuten i Leksand ska få utökad kvot "landstingspatienter". Synd att jag inte visste det. Jag hade genast skrivit på med fet stil! I socialdemokraternas infoblad står det att landstinget gör en bedömning av hur många patienter en läkare klarar och utifrån det bedömer hur stor kvot han ska ha. R Borelius tycks nu ha uppnått den kvoten och får då reducerad ersättning från landstinget.

Jag har i flera år betraktat R. Borelius som min husläkare och är mycket nöjd med den vård jag fått. Han är synnerligen effektiv och är den enda människa jag känner som kan skriva på datorn samtidigt som han lyssnar. Jag upplever att han är en god, intiutiv lyssnare, jag får svar på alla mina frågor och känner att jag får den tid jag behöver för att känna mig bekräftad.

Första gången jag råkade ut för att han skrev på datorn samtidigt som jag talade, blev jag lite störd och när han sade: "prata på du, jag hör vad du säger" hade jag ändå svårt för att tala medan han skrev. Vid nästa besök hade jag bestämt mig för att testa honom. Utan att göra avbrott i min redogörelse för mina aktuella besvär så infogade jag en, just då, ovidkommande upplysning om en annan krämpa och fortsatte sedan utan avbrott och ändring på rösten med den aktuella delen.

Tro det eller ej, men när han skrivit färdigt, vände han skärmen mot mig, bad mig läsa igenom vad han skrivit och kommentera om han uppfattat allt rätt. Även den "ovidkommande" upplysningen var prydligt antecknad!

Om Ronny Borelius själv anser att han hinner och orkar ta emot fler patienter, så anser jag att han vet vad han talar om och är fullt kapabel att bedöma sin kapacitet. Allt till både patienternas och landstingets bästa.

En hejdundrande 40-årsfest

Marita, vår fantastiska svägerska, fyllde 40 år och det firades i Utanåkers bystuga.
Det började med startdricka, tipspromenad och lekar, massor av god mat och dryck. Barnen skötte serveringen och de tog sin uppgift på stort allvar.

Sedan blev det dans till levande musik och Rolf sopade golvet med mig rejält. Jag fick höra sedan att ryktet utanför bystugan förtäljde att jag hade svimmat och ev skulle föras bort med ambulans. Men jag försäkrar - jag snubblade bara på scengolvet, som stack upp en decimeter över dansgolvet.

Som vanligt är i dessa trakter, försiggår mycket av minglandet utanför bystugan i mörkret. Där dryftas mycket av livets väsentligheter, skvaller frodas och kontakter knyts. Inomhus var det dans och det buggades friskt. Men varför fick jag inte bugga med Roger, min son? Han är ju duktig på det. Hade han skrämts av de rykten florerade? Måste fråga.

Marita blev verkligen hyllad och än en gång visar hon vilken fin värdinna hon är. Inga krusiduller där, inte. Och Håkan höll sig snällt i bakgrunden den här gången. Han såg till att ingen förblev törstig.

Marita hade lite försiktigt i sin inbjudan antytt att de inte behövde fler prylar i hushållet. Men ville vi ändå ge något så var det välkommet med lite förstärkning till den SPA-resa som hon planerar. Så hon fick fantasifullt kamoflerade penninggåvor. Från oss syskon och syskonbarn fick hon ett "pengaträd" inslaget i cellofan som syns på en av bilderna.

Vi kom inte i säng förrän kl 3.30 och hela söndagen gick åt till att komma i gängor igen. Så idag känner jag mig i form igen.

PS: Jag har ägnat åtskillig tid till att arrangera bilderna. Hoppas de sitter på sina platser när inlägget öppnas hemma hos er. Men det är kanske att hoppas på för mycket. DS

PSPS: Det gör dom inte alls DSDS

En helt vanlig dag

I dag skulle det bli lite-så-där-väder så vi beslöt oss för att ta bilen och göra en köprunda. Vi gjorde en ambitiös inköpslista eftersom jag vet, att annars står man där som ett fån och har glömt alltihop. En annan sak var, att det sedan visade sig att det blev riktigt, riktigt varmt.

Vi startade med att åka till Borlänge och Kupolen. Jag gillar Kupolen. Det är fart och fläkt och fint på alla sätt. På inköpslistan stod en stege som första inköpsgrej. Rea på Rusta. En stege som kan ALLT. Och billig (hmmm). Al-folie, plastpåsar och servetter. Bra å ha.

Sen upp på Kupolens plan 3 och Telia-butiken. Där kom en trevlig ung man fram och frågade om han kunde hjälpa till med något. Bara det! Mobilväska att fästa på handväskremmen, sa jag. Med eftertryck, eftersom jag fått blodad tand. Han såg bekymrad ut, men gjorde verkligen stora ansträngningar för att hjälpa mig. (Har han månne läst mitt blogginlägg från i förrgår?) Han letade och provade olika modeller och vi hittade till sist en väska som verkade bra. Betalade och tackade glatt och vände mig om för att gå. Såg till min förvåning att butiken var full av kunder. Undrar varför alla tittade så på mig.

Köpte lite mer på Kupolen också. Men vad det är kan jag inte avslöja för det ska bli en överraskning på en 40-årspresent på lördag.

Se´n åt vi lunch på COOP för det fanns inga lediga bord på Kupolen. Kaffet intogs på en uteservering inne i stan.

På hemvägen svängde vi in på Tulavippan där jag gick runt bland hyllorna och tittade tills de började släcka lyset och ropa ut att det var stängningsdags. Köpte en mugg. Sekretären är fortfarande inte såld. Jag har satt ner priset till 450 kr. C satt snällt i bilen och läste tidningarna. Det var tålmodigt av honom.

Ett besök på Claes Ohlson är ju ett obligatorium. Där köpte jag läsglasögon. Jag behöver styrka 2.50 nu. C köpte också glasögon, 2 par, samt batterier. Vi ÄTER batterier i vår familj. (Men jag är noga med sopsorteringen.) Hoppsan, hur blev det där,då? Nåja, ni förstår nog vad jag menar.

Avslutade med ett trevligt besök hos syrran och hennes man i deras trädgård. Så vackert i de sista strålarna från den nedgående solen över Siljan.

Alla dessa elektroniska vidunder!

Kaos.
Vårt hem är fullt av elektronikgrejor som jag bara kan använda till hälften. Min nya mobil (Nokia 6290) kan jag bara svara i - ännu. Hoppas lära mig att slå ett nummer inom kort.

C har köpt en ny digitalkamera (Canon Ixus nånting) som jag bara sett på avstånd ännu. Har ingen aning om hur den fungerar.

I julklapp fick jag en mp3-spelare. En Zen, röd. Där har jag bara lyckats hitta P1, P2 samt P4. Texten är så lite så jag kan inte se symbolerna. Jag skulle så gärna vilja kunna ladda in föredrag som jag har på skiva samt på Internet men vet inte hur man gör. Nån som kan hjälpa mig?

DVD-n har stått i ett halvår och det påstås att det ska gå att spela in och lagra program, flera stycken, men vi har inte lyckats få den att fungera med vår platt-TV. C säger att jag kan stoppa in en film i den och titta på. Men jag har ju aldrig tid! En pensionär är verkligen mycket upptagen.

När jag jobbade hann jag lösa (ibland lyckades jag) DD:s Sudoku. Numera hinner jag aldrig. Men jag fick ett elektroniskt Sudoku-spel i julklapp. Begriper inte ens hur man startar det. Det enda jag alltid klarar är sifferkrysset i DD. Med kulspetspenna! (tecken på obotlig optimism).

Men jag är en fena på att diska!

PRO-taxi i konkurrens med SPF-taxi?

Jag fick en idé. Varför inte lösa taxi-eländet i Siljanskommunerna med lokala taxibolag som körs av pensionärer?

Jag menar, ett gäng gamla pensionerade taxiförarre, t ex PRO-are, slår sig ihop, skaffar F-skattesedel och bildar ett bolag, PRO-taxi. De kör på deltid enligt önskemål, har en gemensam växel, lokalt förståss, och kör enligt upplagt schema. Det skulle ju bli en fin extrainkomst utöver pensionen.

Och så ska naturligtvis också konkurrerande SPF bilda bolag. Det är bra för att lite konkurrens behövs ju till passagerarnas fromma.

Och alla blir glada!

Jagar fodral till Nokia 6290

Idag flög f-n i mig. Jag vill ha ett fodral till min nya Nokia 6290 (som visst kan allt, sägs det) och som kan fästas på axelremsväskan. Jag vill inte ha mobilen liggande bland nycklar, pennor, nagelfilar och läppstift. Och så hör jag den kanske lite bättre så jag slipper ständigt mötas av "Missat samtal" när jag öppnar väskan. Det ska vara ett sobert, enkelt fodral som ska sitta på remmen alldeles ovanför själva väskan.

Jag var in på Expert i Rättvik. De lade pannan i djupa veck och beklagande så mycket. Alla mobilväskor är avsedda för bälten. Och här skulle ju remmen gå lodrätt genom väskan. Jag såg faktiskt flera snygga, smidiga mobilväskor, alla avsedda för bälten. Beklagande visade de mig till stället med små virkade nalle-strumpor i rosa och andra obestämda färger och mönster. "Det var tyvärr det enda de hade". "De passar mina barnbarn. Inte mig", svarade jag.

Jag åkte vidare till Leksand och Ring Up. Nej, något sådant hade de aldrig sett. "Jamen, halva Sveriges befolkning består ju av kvinnor som har handväskor, eller hur?" Svaret: "Men man byter ju väska då och då och då blir det ju besvärligt". Mitt svar: "Jamen, byter ni aldrig byxor, då? Och ska det vara så svårt att tillverka en väska där slejfen (heter det så?) vänds 90 grader?"

I den andra butiken med Radio/TV/Tele-vad-den-nu-heter, som ligger nära systemet gavs liknande besked. De försökte se beklagande ut men jag kunde se, att de tyckte att jag var ett besvärligt fruntimmer.

Slutsats: MOBILVÄSKOR ÄR FRAMTAGNA AV MÄN FÖR MÄN!!!!
Kan man, månne, anmäla tillverkarna för diskrimineringsombudsmannen?

En skön dag i stugan

Idag har vi njutit av solen ute i stugan och jag har tillbringat ett par timmar i en solstol under en svalkande björk med en bra bok och en kopp kaffe. Vad kan man mer begära av livet?

Framåt kvällningen packade vi en korg med räkor, sallad, bröd och Grappo och körde (för första gången i år) ut på sjön med vår flotte. Vi har också köpt ett nytt bord till flotten. Det blev kanon. Tyvärr visade det sig att de nya flytblocken gjorde att flotten blev gungig . Den ligger antagligen för högt i vattnet. Så vi kommer nog att sätta i de "nygamla" blocken och höja flotten bara en aning med med extra fyllning med frigolitskivor. Vi får prova oss fram. Egentligen hade vi lovat lille bror de "nygamla" men då får han ta de nyaste i stället. Så stor som den familjen är så behövs de nog.

Kvällen har rundats av med att jag bänkade mig i soffan och tittade på hur Ernst gjort om en gammal lada till ett jättetrevligt sommarviste för gemenskap med vänner. Ursnyggt! Men C. muttrade hela tiden i bakgrunden och hittade fel på allt han gjorde och gjort. Jag förstår inte varför?

Kräftsväng med grannar om intet

Jag är alldeles snurrig i huvudet. Ja, utöver kristallsjukan i öronen, förståss. Snart vet jag inte var jag hör hemma.

Det för med sig många olägenheter att vattnet har sinat i brunnen i sommarstugan. C vill inte sova där eftersom inte toan fungerar och jag vill gärna kunna duscha i alla fall varannan dag. Så vi åker som skottspolingar mellan lägenheten och stugan. Ibland har vi åkt om varandra, C på motorcykel och jag i bilen.

Nu är ett riktigt brakhögtryck att vänta under en stor del av veckan med temperaturer kring 25 grader. Det vill jag uppleva ute i stugan, gärna på vår flotte. Helst vill jag ha några sammanhängande dagar där. I morgon, måndag går nog bra men på tisdag ska jag på akupunkturbehandling (nr 2) och på onsdag ska jag till sjukgymnast. Så de dagarna blir det ett evigt flängande och hur C vill göra står skrivet i stjärnorna. Tur att vi har flera fordon. Men det blir ju dyrt, förståss. Och inte särskilt miljövänligt.

Och en förväntat trevlig kräftfest ute på flotten med två av våra grannar fryser inne pga att alla har olika tider att passa. Vem har sagt att pensionärer har gott om tid? Men jag kan kanske lura C att vi själva spräcker ett paket kräftor på flotten i morgon kväll?? Sitta ute på flotten (motorn är genomgången) i kvällssolen ute på den kav lugna sjön låter väl mysigt? Kanske han kan övertalas att sova där trots toabrist (i stugan förståss). Jag har ju dessutom städat dasset så snyggt så nu skulle det kunna sättas upp den obligatoriska kungafamiljen på väggen. Just nu hänger där bara tre tavlor vi fick från Cancerfonden då vi skänkte pengar.

PS. Bilderna är av äldre datum DS

Samhällsbetalda bilresor - än en gång

Läste idag i FK om en man från Nusnäs som fick vänta i många timmar på färdtjänsten. Enligt Björn Falk, VD för Samres AB, kan det bli stora dröjsmål bl a på patientens "speciella behov" som består i att han är rullstolsbunden och bor en trappa upp.

Citat: "Personer som sitter i rullstol och ska bäras ner är något som verksamheten inte är upphandlad för" och "... inga regler i upphandlingen som reglerar väntetiderna för färdtjänspatienter".

Jag tror knappt mina ögon. Betyder det att alla rullstolsbundna som måste bäras minst ett trappsteg inte omfattas av upphandlingen? Och att de måste gå med på att vänta hur länge som helst?

Om detta stämmer måste det sitta totalt inkompetenta personer som gjort upphandlingen för samhällsbetalda bilresor. Det är väl landstinget som är ytterst ansvarig, såvitt jag förstår. Där sitter Alf Johansson, Borlänge som kung med undersåtar som bl a Ken Swedenborg på sin högra sida. Jag har socialdemokratiska ideal men kommer nog inte att rösta på det i nästa landstingsval.

Närmare vårt ursprung

Jaha, nu är vi i stugan och har därmed frivilligt tagit några steg bakåt i 1900-talets utveckling.

Som jag berättat i ett tidigare inlägg så är vattnet i vår brunn borta. Försvunnet, bara. För första gången på husets 30-åriga tillvaro. Under årens lopp har vi installerat toa, dusch och tvättmaskin och vant oss vid ett bekvämt liv även här.

I ett nafs har vi förflyttat oss 30 år tillbaka då stugan var ung. Då fanns ingenting av detta. Huset är faktiskt byggt för att kunna vara utan allt detta samt även el.

Nu får det gamla dasset tas till heder igen. I dag ska jag städa där och ta bort all spindelväv och allt damm som samlats. Jag ska skicka C till sjön med en hink för att ta upp sjövatten till disken som står kvar efter gårdagens kaffe-/saftgäster (2 vuxna och 4 barn, de hade med sig en dunk dricksvatten). Han ska få åka och köpa två plastbaljor för disk och sköljvatten samt en dunk med kran på för renvatten. Det går att tvätta sig i baljor också.

Det är lika bra att göra det så ändamålsenligt det går. Hur vi än beslutar oss för att göra, borrning eller bara vänta på att grundvattennivån stiger, så kommer det att ta ett tag innan vi får eget, användbart dricksvatten.

Jag tror inte alls att det skadar att vi då och då får ta ett steg tillbaka, att vi påminns om hur tidigare generationer hade det, och att vatten är en dyrbar vara som vi ska vara rädda om. Speciellt bra är det att vårt barnbarn, Alex som är med oss här i stugan, får uppleva det här.

CCW Rättvik och Siljan Airpark

Vaknade tidigt och sovit gott trots att livligt festande pågick ute på gatorna hela natten efter den stora cruisingparaden. Från balkongen såg jag till min förvåning att marknadsrondellen var totalt städad så jag tog en promenad med kameran. Överallt snyggt och städat som syns från bilderna.

Kl 9 startade kortegen med bilar från Knektplatsen för vidare färd till bl a Siljansnäs flygplats med det omtalade Siljan Airpark (men några hade tydligen lite problem). Det skulle bli flygshow där.

Siljan Airpark, detta fantastiska projekt. I anslutning till flygplatsen har man anlagt ett "villaområde" med 42 tomter, samtliga numera sålda, med kommunalt VA samt fiberkabel. Där uppförs nu villor och varannan tillfartsväg är för biltrafik och varannan tillfartsväg är en taxibana. Till varje villa byggs också en hangar. Alla bygger efter eget gottfinnande men det måste vara av trä. Så just nu uppförs i rasande takt villor i olika utföranden eftersom det är människor med många olika nationaliteter som köpt tomter. Jag önskar dem verkligen all lycka med projektet.