Det är tyvärr så, att jag är sockerberoende. Inte så mycket. Men alldeles tillräckligt för att det ska vara besvärande för mitt midjemått.
Godis äter jag sällan men tar jag den där första biten så är loppet kört. Se´n länsar jag skålen. Barnbarnen har inte en chans. Ännu svårare har jag för att avstå från kaffebröd. Finns det en kaka på fatet tar jag gärna om och tårta ska vi bara inte tala om.
Jag har försökt olika dieter och de fungerar säkert bra, men jag är medveten om att det är själva "suget" jag måste komma till rätta med. Det gäller väl både fysiskt och psykiskt. Då hjälper nog inga dieter.
Jag beklagade mig för kära grannen Ulla som rekommenderade mig att försöka akupunktur. Hon rekommenderade Lena som driver Balans o Harmoni i Rättvik. Så jag beslöt att ge det en chans.
Lena kände på mina "pulsar" och konstaterade att det förelåg viss obalans i mitt energisystem, vilket hon ville börja rätta till samtidigt som hon gav sig på mitt sockerberoende. Hon berättade att njurarna är kroppens motor och den ska stärkas. Men samtidigt lever tydligen levern ett eget liv och i mitt fall har den tagit kommandot för mycket, "tvingar" mig att göra mer än jag egentligen orkar och dränerar mig därför på kraft. Så hon vill tona ner den "hetlevrade" levern något. Min sprickiga, rosa tunga är tydligen också tecken på denna obalans. Dessutom satte hon en nål i örat för sötsuget. Den döljs av ett plåster och ska sitta i 10 dagar (nålen där är bara ca 1 mm lång så det är OK).
Det har nu gått 2 veckor sedan jag började och jag har nyss gjort mitt 3:e besök. Och kan ni tänka! Jag har inte känt ett enda behov av varken godis, kaffebröd eller någon form av sött. Utan problem dricker jag en slät kopp kaffe. Otänkbart för 14 dagar sedan! C satt på torget i Leksand och slickade i sig en glass och jag var inte ens avundsjuk!
Nu har Lena satt en ny omgång med nål i örat som ska sitta i 10 dagar. Det ska bli spännade att se hur suget är när nålen sedan tas bort. Det stora provet har jag dock ännu inte ställts inför. Tårtan! Jag lovar att rapportera ärligt.
Men jag undrar, om inte Lena stuckit för djupt när det gäller att hålla levern lugn. Jag är så trött och sömning så det är inte klokt. I dag är det värre än någon dag tidigare. Kan det vara så, att kroppen nu signalerar starkt att jag ska ta det lugnt? Signaler jag inte tidigare uppfattat? Jag har en känsla av att den här tröttheten kan bli långvarig. Det tar nog tid att återfå energin och läka kroppen efter åratal av felanvändning.
Jag återkommer i ärendet.
PS. Jag känner att det är på sin plats att försäkra, att på min nyss bevistade 40-årsfest (se tidigare inlägg) avstod jag från kakan till kaffet. Däremot tog jag en kaffelikör. Inte heller nallade jag ur Maritas presenter där godis dolde de glimmande mynt som fanns i paketen. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar