I torsdags hade vi lunch på surströmming på gården. Vi hade kokat en stor kastrull med mandelpotatis och sedan tog var och en med tillbehören dvs surströmming, gräddfil, rödlök, tuttul och dricka. Eller vad de annars själva fördrog. Någon ville ha ost till. Eller tomater. Efteråt drack vi kaffe och Sally kom med en härlig toscatårta (som jag naturligtvis försakade).
Flugorna surrade runt oss som om vi satt i den värsta gödselhög (vilket vi också gjorde, enligt en del). Men så kom någon på att vi skulle lägga surströmmingsrenset i en plastbytta en bit bort så drog sig flugorna dit. Och det lyckades ganska bra. Men själv blev jag påmind om barndomens flugsurr vid ladugård och höbärgning. Så där mycket spyflugor surrade det då också runt omkring oss varenda dag under sommaren. Jag undrar om inte det bl a är anledningen att till att min generation har mycket lägre andel allergier än den yngre generationen. Vårt immunförsvar blev verkligen triggat tidigt.
Jag tycker, att vi hade varit humana genom den gemensamma surströmmingslunchen. På det sättet koncentrerade vi spridning av doften till ett tillfälle i stället för spridd under flera kvällar. Men vem vet, kanske det blir fler doftkvällar i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar