Jaha, nu är vi i stugan och har därmed frivilligt tagit några steg bakåt i 1900-talets utveckling.
Som jag berättat i ett tidigare inlägg så är vattnet i vår brunn borta. Försvunnet, bara. För första gången på husets 30-åriga tillvaro. Under årens lopp har vi installerat toa, dusch och tvättmaskin och vant oss vid ett bekvämt liv även här.
I ett nafs har vi förflyttat oss 30 år tillbaka då stugan var ung. Då fanns ingenting av detta. Huset är faktiskt byggt för att kunna vara utan allt detta samt även el.
Nu får det gamla dasset tas till heder igen. I dag ska jag städa där och ta bort all spindelväv och allt damm som samlats. Jag ska skicka C till sjön med en hink för att ta upp sjövatten till disken som står kvar efter gårdagens kaffe-/saftgäster (2 vuxna och 4 barn, de hade med sig en dunk dricksvatten). Han ska få åka och köpa två plastbaljor för disk och sköljvatten samt en dunk med kran på för renvatten. Det går att tvätta sig i baljor också.
Det är lika bra att göra det så ändamålsenligt det går. Hur vi än beslutar oss för att göra, borrning eller bara vänta på att grundvattennivån stiger, så kommer det att ta ett tag innan vi får eget, användbart dricksvatten.
Jag tror inte alls att det skadar att vi då och då får ta ett steg tillbaka, att vi påminns om hur tidigare generationer hade det, och att vatten är en dyrbar vara som vi ska vara rädda om. Speciellt bra är det att vårt barnbarn, Alex som är med oss här i stugan, får uppleva det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar