Tankarnas Trädgård i Rättvik. Uranbrytning i Dalarna?

I kväll har jag varit på ett föredrag i serien Tankarnas Trädgård här i Rättvik. Temat var "Kan uranbrytning göras ofarligt och gagna energifrågan?" Föredrag av Paul Rimmerfors.

Jag har alltid varit negativ till kärnkraft och uranbrytning och mina åsikter förstärktes kraftigt efter denna kväll. Paul Rimmerfors visade övertygande på forskning och siffror som belyser vansinnet med kärnkraft. Miljöförstörelsen och hälsoriskerna med uranbrytning är fruktansvärt stora och kostnaderna för byggandet och sedan nedmonteringen av kärnkraftverk är betydligt högre än de vinster som görs med den producerade elkraften. För att inte tala om farorna med slutförvaringen. I USA räknar man med att det högaktiva avfallet måste bevakas under 1 miljon år och vem vet vilka naturkatastrofer som jorden genomgår under den tiden.

Paul Rimmerfors belyste också den lobbyverksamhet som pågår från industrins sida, som naturligtvis vädrar vinstmöjligheter utan att tänka på miljö och hälsorisker. Han hoppades innerligt att kommunernas vetorätt inte naggas i kanten och uppmanade oss att vara vaksam på riskerna med prospektering av uranbrytning här i Dalarna. Svenska uranfyndigheter innehåller mycket små halter uran (1 gram U235/ton malm). Brytmassorna måste täckas med bentonit mm under lång tid pga strålningsrisken och eftersom uran är vattenlösligt kommer det att förorena våra vattendrag och sjöar.

Jag kan inte annat än innerligt hålla med honom och hoppas att folk håller tummarna i ögat på politikerna och inte faller för industrins och vissa politikers locktoner.

Almanackan från Dala Vatten o Avfall i postlådorna i Rättvik

I morse låg inte morgontidningen i lådan men väl Miljöalmanackan för 2010 från Dala Vatten och Avfall, Gagnef, Leksand och Rättviks kommuner.

Efter att ha bryggt mitt kaffe och 2 knäckemackor, bredda med Milko-smör (se förra inlägget) och ost från Skånemejerier (inte Arla) slog jag mig till ro med almanackan och dess innehåll. Härliga bilder som vanligt, viktiga upplysningar om öppetttider på ÅVC (dvs soptipparna), tips och råd om avfallssortering och inte minst en massa finurliga kloka ord och tänkesätt (avslutar inlägget med några). Ett tips saknade jag dock: "Skölj inte ner kaffesump i avloppet! Tillsammans med fett kloggar det effektivt igen avloppsledningarna. Kaffesump trivs bäst i avfallspåsen eller ännu hellre i rabatten."

En annan sak: Till min glädje såg jag att hålet för almanackans upphängning gjorts aningen större, men bara aningen. Nu kan man i alla fall hänga upp den på en spik om inte spikskallen är för stor. Det går t o m att hänga den på en s k X-krok om den är av minsta storleken (finns i sorteringsasken på Jula i Kupolen). Men det går definitivt inte att trä den på en krok för betongväggar. Något att klura över till nästa års almanacka?

Axplock av kloka ord i almanackan:
När förändringens vind blåser bygger en del vindskydd medan andra bygger väderkvarnar.
Vi får skörda det vi sått. Gäller såväl morötter och rödbetor som livet i stort.
Den som har mest prylar när han dör vinner inte alls. Ting tynger - ting tar tid. Ge bort en upplevelse och en kram.

OBS! Jag är INTE sponsrad av Dala Vatten o Avfall AB! Jag är inte sponsrad av nå´n!

Julskyltning i Rättvik

Idag tog jag mig en promenad (de 300 metrarna) ner på "byn". Julskyltningen lockade. Egentligen var det för ljust för att det skulle ge riktig julstämning men det fick duga. Och så skulle jag handla lite.

Köpte vitmossa (dvs renlav) till adventstaken i ett stånd. I ett annat (Rädda barnen) såg jag något som jag verkligen behövde - en kartong med reflexer. Fick veta att det egentligen var vinster i lotteriet men jag kunde få köpa en reflex för 25kr om jag ville. Men jag köpte lotter i stället för 20kr och tro det eller ej, men jag vann en reflex! Så jag tjänade ju därmed 5kr!

Gick in på ICA Fiolen (som jag tidigare förklarat krig mot för deras ovilja att föra Milko-mjölk) för att dels kolla läget och dels då ev handla ett par saker om de tagit rättning i stridsfrågan. Och det har dom. I alla fall vad gäller mjölk. F ö var det fullt av Arla-produkter. På smörfronten fanns en tom bricka som det varit Arla-smör på. F ö har Valio framgångsrikt armbågat sig in. Finsk sisu. Jag frågade en snorvalp (jag säger så för han var upprörande okunnig om i alla fall mejeriprodukter) om de hade Milko-smör. "Jasså, du menar Bregott". Som alla (?) vet är det en Arla-produkt.

Jag kan meddela att vi gör vårt eget "Bregott". Ska börja kalla det "Milkogott": 1 pkt Milko-smör (rejält rumsvarmt), 1,25 dl vatten och 2,5 dl ekologisk, kallpressad rapsolja. Vispas samman med elvisp till slät massa. Förvaras i kylskåp och blir då alldeles lagom hårt för att bre på mackor. Då är man i alla fall ganska säker på att rapsoljan är av god kvalitet. Dom där billiga, varmpressade oljorna, som jag är övertygad om att industrin använder vid sin Bregott-tillverkning ger jag inte mycket för.

Senare i kväll ska vi hälsa på bror min med familj.

Julfint i vår lägenhet i Rättvik

Nu har vi julpyntat hemma i lägenheten. Balkongen, entrén och även inomhus. Ja, det är väl bara krubban som inte kommit upp ännu. Det är ett fasligt rännande på stegar och i trappor och jag tror nog att till nästa år ska vi förenkla pyntandet en del. Tror jag. Men fint blir det allt. I år slopade vi granen inomhus. Det får räcka med den som står i entrén.

Där vi brukat ha en liten gran (eller bara tallris med små lysdioder i en stor urna, se tidigare jular) har nu Christer ett litet bord med sin laptop så det får inte plats med någon gran. Vi har i stället tagit lysdiodslingan och lindat runt trappräcket och stolpen som går upp till taket. Vi får väl bara hoppas att Christer inte får för sig att göra som hans pappa gjorde när det saknades grenar på strategiska ställen på granen - han borrade hål i stammen och stack in grenar i hålen.

Pynt till advent i stugan.

Idag skulle vi pynta inför advent här i vår lägenhet i Rättvik. Men som vanligt kullkastades alla planer. I förmiddags ringde de från Leksands Energi och ville komma ut till oss i stugan i Leksand och fälla en del träd som står otäckt nära elledningarna. Så det var bara att klä om, packa ner lite fika och åka de 3 milen till Leksand.

När jag klev in genom dörren såg jag genast att det satt en mus i råttfällan. Backade snabbt och lät Christer ta kommandot. Gick inte in förrän musen var borta. Nu är det så att jag sparar på allt (det kan komma sämre tider) och därför har jag en hylla full med fröer från hednahös. Dom har musen kalasat på. Det luktade skunk i rummet där han/hon hållit till. Det blev ett styvt städjobb. Jag berömmer mig med att jag kastade även de fröpåsar som musen inte bitit hål i.

Men vi hann i alla fall adventspynta i stugan. Adventsstjärna, "istappar" på altanen och adventsljusstake i fönstret. Samt lite jultomtar förfärdigade av barnbarnen. Samtidigt som eljocke sågade ner en massa träd som stod i vägen för elledningen och solen. Bra för båda parter, med andra ord. Men nu återstår en massa släpande på ris. Och det gillar jag. Det blir en präktig brasa nere vid sjön någon gång i vinter.

Vart är Sverige på väg?

Jag läste krönikan (heter det så?) av Monica Gunne på sista sidan i Aftonbladet idag. Vad håller egentligen på att hända i Sverige?

Krönikan handlar om byggnadsmålaren Roffe (2-barnspappa) som skadades allvarligt i en motorcykelolycka 2007. "Min vänstersida krossades mellan bilen och motorcykeln". Axeln, underarmen, höft, lårben, knä och fot. Han är ännu bara halvvägs genom alla operationerna och med ständiga smärtor.

Roffe har hamnat i moment 22 och sedan juni får Roffe inga pengar. Han är utförsäkrad enligt de nya reglerna och eftersom han inte är arbetslös får han ingen a-kassa. Han får inte socialbidrag, han är ju varken sjuk eller arbetar.Han får ingen sjukersättning för f-kassan godkänner inte läkarens intyg. "Den ansvarige läkaren har bara behandlat min fot och då handlar intyget bara om foten. Men allt det andra då?" Och då menar Roffe allt annat som är trasigt. "Men läkaren skriver bara om foten och då tycker f-kassan att intyget är vagt". Roffe skriver: "Jag är ingenting. Jag är noll. Jag bara bollas runt". Roffe har fått låna till hyra och mat och skulden är nu uppe i 65 000 kr.

Hur kan en regering skapa regler som lämnar människor i sticket på det här viset? Och alla andra som inte får pengar för att a-kassan och f-kassan är dåligt samordnade och saknar utbildning och resurser? Och inte får dom socialbidrag heller om de har något som kan säljas - ett hus t ex. Det är regeringen som har yttersta ansvaret och de borde i alla fall kunna ställa upp med en slags räntefri bank tills intygen är korrekta och fullständiga och utslag fällts.

Idag var nr 45 000 inne på min blogg.

Just idag visade räknaren på 45 000 besök. Synd att jag inte kan veta vem det är som tog just den platsen. Men jag delar i alla fall ut en vacker julblomma till alla som så troget återvänder till min blogg dag efter dag. Jag har ju inte anmält mig till några bloggportaler förutom till Rättvik på bloggkartan.se så jag är SÅ glad över resultatet.

TACK ALLA TROGNA LÄSARE!

En vanlig måndag.

I kväll blir det inget mer skrivet. Rummet är occuperat av barnbarnet Cazzie som ska övernatta här för hon har tidig stalltjänst på skolan, Stiernhööksgymnasiet här i Rättvik, och det blir alltför tidig avfärd från Borlänge.

Dessutom har jag inget att skriva om heller. Jo, Måndagsmålarna har haft sedvanlig träff i dag. Jag har petat lite i min mandalamålning men det blev inte så mycket gjort eftersom det var jag som skulle hålla i fikat. Får se om systra mi (Tiennas fotoblogg) lägger ut ett kort eftersom hon passade på att fota röran i målarrummet.

Dalmåleri och bara bloggar om mat?

En förfärligt grå och trist dag i dag. Jag försökte locka Christer att vi tillsammans skulle åka till Falun och gå på Dalarnas museum där det pågår en utställning "Dalmåleri". Men han ville inte och då blev det inte av för mig heller att åka iväg. Så dagen har bara gått. Och dessutom slappade vi genom att ta hem thaimat till middag. Det är jättegott. Utställningen får vänta till en annan dag.

En riktig slappardag med andra ord. Så jag har slappat vid datorn också. Det har jag gjort genom att klicka uppe i ramen strax ovanför bloggen på "Nästa blogg". Då ska andra bloggar slumpas fram. Tyckte vid tidigare tillfällen att det skulle kunna vara trevligt att läsa andras bloggar helt slumpvis. Men jag blev avskräckt från att fortsätta för det bara dök upp bloggar med tvivelaktigt innehåll. Ganska deprimerande, faktiskt. Så jag slutade med det. Nu verkar det som om Blogspot/Blogger har städat bland slumpbloggarna men nu har det gått för långt åt andra hållet i stället. 90% är bloggar om mat och så någon enstaka om inredning. Ganska tråkigt när man är så där lagom ointresserad av matlagning. Undrar om Blogspot har en hop prydliga bloggar som ingår i slumpmaskinen och portioneras ut till pryda tanter på 65+?

Heldagskurs på Solsökehem

I dag var det en heldagskurs hos Solveig Langkilde och Sören Grind på deras kursgård Solsökehem i Sunnansjö. Vi var ett 20-tal deltagare och som vanligt var det en glad och vänskaplig stämning. Det var deltagare från hela mellansverige närvarande.

Dagen tema var"Kärleksförmågans förvandling". Verkligen ett delikat ämne. Och kontroversiellt. Den danske filosofen Martinus (1890 - 1981) menade ju att förälskelsestadiet, hur underbart det än är, egentligen är motsatsen till verklig kärlek dvs allkärlek. Förälskelsen rymmer mycket av svartsjuka och ett begär att äga och är ett egentligen ett slags hormonellt galenskap. (Jag har förresten förbjudit mina barnbarn att gifta sig eller skaffa barn innan minst 2 år har förflutit av just den anledningen ;o) ). Detta fenomen diskuterades naturligtvis (ja, inte mina barnbarn, förstås).

Livlig diskussion blev det också kring fenomenet att det är så svårt att få äktenskap att hålla. Martinus menar att det beror på människans utveckling. Vi blir mer och mer individuella och i kvinnan utvecklas den maskulina polen allt mer och i mannen den kvinnliga. Det innebär att det är, så att säga, 4 personligheter som ska passas ihop och samsas i ett äktenskap. Det säger sig självt att det inte är så lätt. Men så småningom allt eftersom människan utvecklas ska vi i stället få allt större förståelse för varandra.

Som vanligt åker man hem därifrån stärkt till kropp och själ och med gott humör.

Loppisbesök på Tulavippan i Gagnef.

Tulavippan i Gagnef var dagens utflykt. (Samt en avstickare till Clas Ohlson - vad annars - där jag köpte skruvöglor till mörkläggningsgardinerna i stugan. Attans vad dom är dyra!).

Tulavippan är en jättelik loppis av annorlunda karaktär. 1900 m2 fabrikslokaler! Man får hyra plats/hyllor, oftast för en vecka eller månad, ställa dit sina grejor noga märkta med hyllnummer och pris. Sedan betalar kunden i kassan. Ett mycket populärt ställe, välskött och trevligt. Uttråkade äkta män kan slå sig ner i begagnade stolar och köpa sig en kopp kaffe med munk till.

Jag var egentligen på jakt efter ett väggskåp till vårt grovkök samt ett snyggt draperi till altandörren i stugan. Men hittade inget. I stället hittade jag flera kupor till lampan som vi lämnat in på reparation på Dala Kristall i Siljansnäs. Tyvärr var det fel diametermått till vår lampa. Men jag tipsade företaget i alla fall. Så det blev inget fynd i dag. Har du någon sådan i dina gömmor? Diametern ska vara 37,5-38 cm i nedre kanten.

Ett trevligt uppdrag.

I kväll lovade jag att vara tillgänglig för mina 4 brorsbarn på Hellebergsväg här i Rättvik medan Nallepappa var på jobb i Schweiz och Nallemamma var på hundkurs i Borlänge under några timmar. Det enda som fordrades var att jag skulle vara nåbar på telefon ifall något skulle inträffa.

Jag vet att barnen (4 - 16 år) är underbara så jag var inte ett dugg orolig men fann det bäst att ta en promenad dit och titta till dom vid 20-snåret. Vad hittade jag? Jo, jag överräcktes en vacker bukett rosor där de skrivit ett trevligt kort, tonåringen låg fridfullt på sitt rum och läste och de övriga lekte med Barbiedockor samt ägnade sig åt att sminkövningar på ett dockhuvud. Minstingen var också sminkad själv kunde jag se. Trodde först det var ett blåmärke.

De frågade artigt om jag ville ha kaffe vilket jag lika artigt tackade nej till. När jag lite senare förstod att de gärna ville fika och äta kakor så tackade jag ja. Dock avstod jag från kaffet och och fick ett glas saft i stället. Efter en mycket trevlig pratstund där jag fick mig till livs allt om populära resp. mindre populära lärare, FaceBook-kontakter och sms-vanor tackade jag för mig och kunde lugnad gå hem med min blombukett.

Kvinnorna i Äntligen Hemma har skadade stämband.

Grått och dystert väder idag också. Som gjort för att kolla av några inspelade TV-program som låg och tog plats på TV:ns hårddisk.

Valet föll på 2 avsnitt från "Äntligen hemma" med Martin Timell. Jag gillar dom där programmen. Gillar Timells humor och gillar att titta på heminredning och snickarlösningar. Han och kompisarna Bosse och Björn är trevliga, mysiga och naturliga.

Men varför i himmelens namn är alla de kvinnliga deltagarna så tillgjorda??? Rösterna är spända, pipiga och disharmoniska, så spända att jag misstänker att deras stämband skulle bli allvarligt skadade om de talar så där till vardags också. Och rösterna är dessutom kombinerade med ett tillgjort, barnsligt uppträdande. Den enda av de kvinnliga deltagarna som talar något så när naturligt är Lulu men å andra sidan bär hon så opraktiska kläder när hon jobbar så det är skrattretande.

Jag har noterat att det har varit på det här sättet i flera år i programmet Äntligen Hemma. Är det producenten som bestämmer hur kvinnorna i programmet ska uppträda och tala? Eller är det han Timell själv?

Förresten är det kanske relevant att programmet byter namn. Det stående uttrycket som gång på gång utropas är ju "Åhh, Gud!". Det sker ju varje gång bostadsägarna kommer hem.

Är jag ensam om att tycka så här?

Äntligen snart en ny kökslampa

Vilken regnig dag! Och 7 grader varmt! Men det är ju bättre än nollan i alla fall.

I går ramlade vår gamla, fula lampa över matbordet ner. Det är en sån där som man kan reglera höjden på och när jag skulle sänka höjden gick någon liten plastbit sönder och lampan dråsade ner i bordet med en smäll. Men den höll för övrigt. Nu har vi hjälpligt hängt upp lampan. Hoppas det håller. Jag är lite tveksam men Christer lovar att det är OK.

Länge har vi tänkt låta reparera en antik lampa som legat undanstoppad i många år, en sån där med fotogenkopp som lyser under en glaskupa, fäst i taket med kättingar och med ett lod som håller den på lagom höjd. Vi hade då tänkt låta sätta in elljus i lampan. Så nu blev behovet akut. I Siljansnäs finns en firma som heter Dala Kristall där ägaren är en riktig tusenkonstnär. Vi åkte dit och han har lovat försöka fixa lampan. Men när den blir klar är svårt att sia om. Det är inte så lätt att få tag i reservdelar. Men vi håller tummarna - hårt. Snälla, gör det ni också.

Brittis ManDALA-art blogg äntligen klar!

Nu känns det som om jag äntligen lyckats få till min ManDALA-art blogg. Den kändes nämligen inte publiceringsklar förrän jag fått till en logga.

Jag måste erkänna att jag klarade det inte själv. Min snälla syster förbarmade sig över mig och har försökt lära mig hur man gör under flera timmar i kväll. Hon t o m var tvungen att installera bildbehandlingsprogrammet Gimp åt mig. Det är ett gratisprogram som tydligen kan väldigt mycket, så jag får väl vara glad om jag lär mig behärska en bråkdel.

Än så länge finns bara loggan och ett par ordknappa inlägg på plats men det ska blir fler - jag lovar.

Fläskytterfilé från Nybergs Deli innehåller 20% vatten

Hemma igen efter en helg i stugan. Vädret har inte varit något vidare så det blev inomhusaktivitet där i stället.

Vi hade köpt fläskytterfilé på COOP i Rättvik för att ha till middag i stugan. Märket var Nybergs Deli. Den var på 742 gram och när den var färdigstekt tyckte vi att det var väl mycket vätska i stekpåsen! Vi hällde upp vätskan i ett mått, skummade bort fettet och kvar var 1,5 dl vatten! Det blir 20,2% vatten! Smaken på köttet var utmärkt men nog får man väl säga att ytterfilén var i saftigaste laget! Ooops, nu var jag väl rolig? :o)

På loppis har jag köpt en rulle tyg, ca 7,5 meter för 70 kr. Det var dubbelvävt och enfärgat mossgrönt på ena sidan och gråbeige på den andra. Tyget räckte till mörkläggningsgardiner till 7 fönster i stugan. Det är tänkt att de skall sättas upp när vi inte är där och då hindra lite av utstrålningen av värme och kanske även hindra insyn. Kan nog vara bra att ha även när stugan är full av ungdomar och de sover över på madrasser på golvet. Så jag tog med symaskinen till stugan och ägnade helgen åt sömnad. Jag får leta på Erikshjälpen här i Rättvik efter tyg till resten av fönstren.

Vad nya sängkläder gör.

I ett anfall av reaktionärt behov köpte Christer härom veckan nya lakanset, vinröda som ett fullmoget rött vin, ungefär. Verkligen snygga.

De livar onekligen upp atmosfären i sovrummet. Ungefär som när man går över från de gamla flossade rosa underbyxorna med långa ben till små spetsdito.

Men i det obarmhärtiga morgonljuset avslöjas obevekligt verkligheten. Den vinröda färgen avslöjar tydligt vår ständigt pågående produktion av döda hudceller. Underlakanen är fulla av detta vita avfall som naturligtvis också finns dolt i våra vanligtvis vita sängkläder men där är barmhärtigt dolt av allt det vita.

Jag börjar ödmjukt förstå vitsen med det gamla bruket att hänga ut sängkläderna genom fönstret om morgnarna på den gamla goda tiden när det fanns hemmafruar. Christer och jag är ju pensionärer numera så egentligen finns det inget skäl att inte göra detsamma. Men då blir vår vän Ulla, som bor i våningen under och har sitt sovrumsfönster på glänt, vansinnig. Det är nog bästa att vara vid det gamla vanliga.

Men jag vågar inte ens tänka på vad som döljer sig i våra tjocka resårmadrasser av pocketspring-modell. Känner ni inte i tanken doften av döda hudceller, kvalster och kvalsteravföring? Det gör i alla fall jag.

Fredag 13:e. Böter och inkasso!

Fredagen den 13:e! Verkligen!

Nu har det hänt - mitt första inkassokrav någonsin! För obetald slamtömning i sommarstugan! Påminnelse? Kan inte påminna mig det? Fakturan måste ha kommit bort på något sätt. Hamnar jag i registret nu så att jag betraktas som opålitlig i 3 år? Och inte får handla på kredit? Inte får nytt pass? Eller teckna telefonabonnemang? mm mm.

Till råga på allt fick jag med posten en böteslapp för fortkörning i en korsning i Hofors! 2400:-! 42 km/tim mot lagstadgade 30! Jag minns att jag fick en blixt i ansiktet när jag svängde i en korsning. Den förbaskade kameran stod på en flakvagn strax efter korsningen. Inte såg jag att det var 30! Det visste jag inte förrän jag idag fick böteslappen. Jag trodde det var 50 km/tim där. Det hade gått så lång tid så jag hade nästan vågat tro att de glömt bort mig. Och så skickar de brevet idag när det är fredagen den 13:e!

Men det kom ett trevligt brev också. Inbjudan till den årliga jullunchen på min gamla arbetsplats Cederroth i Falun. En ljusglimt i ett kompakt mörker.

PS: Jag har nyss fått veta att Dala Vatten o Avfall inte skickar ut några påminnelser. Fakturan går till inkasso direkt.

Vattenfall pantsatt?

Hörde just på TV att vd:n för Vattenfall, Josefsson, har pantsatt hela Vattenfall för tyska kärnkraftbolagen! Det kan väl ändå inte vara sant?

Har han rätt att göra så? Ensam? Måste inte en del av styrelsen också skriva på för att det ska vara giltigt? Har dom inte förstått vad dom skrivit under? (jfr bonusaffären i AMF). Regeringen, då? Har dom vetat om dokumentet? Och inte förstått?

Man tar sig för pannan.

Nej till Vattenfalls utspel

Nu vet jag att jag i alla fall INTE ska rösta på Alliansen i valet!

Vattenfalls sista utspel om att sälja ut svenska elkraftnätet för att få pengar att investera i kärnkraft (tydligen utomlands) kan inte vara enbart Vattenfalls egna åsikter. Vattenfall är ju statligt och han vd:n Josefsson skulle inte kunna gå ut med ett sådant sprängstoff utan huvudägarens goda vilja.

Nej, det blir nog Miljöpartiet till valet. De är mest emot kärnkraften av alla partier. Jag litar inte ens på socialdemokraterna i den frågan. En röst på MP är mitt sätt att protestera mot utvecklingen av kärnkraften. Hoppas bara att Wetterstrand blir kvar på något sätt.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen av den här frågan fram till valet.

Potensgivarna och "Filosofiska rummet"

Jag kom nyss hem från stugan och en träff med "Filosofiska rummet"-gänget. Samtalstemat var "Hälsa i kropp och själ". Det blev livligt samtal, naturligtvis. Vi var 9 personer (tyvärr var en sjuk) och det är bara att konstatera att det är ett härligt gäng som jag lärt känna!

Redan i går åkte jag ut för att elda så det skulle vara varmt och skönt när gästerna anlände. Jag skulle bjuda på buffe´ med te och smörgåsar. Innan jag åkte ut till stugan svängde jag förbi syrran och fick låna en PC-tidning och en bok som hon rekommenderade mig att läsa. Eftersom jag redan packat ner en stickning samt attiraljer för att göra mönstret till en ny mandala (se föregående inlägg) så tänkte jag att det blir nog inte så mycket läsande men det kunde ju bli trevlig sysselsättning senare.

Ute i stugan kokade jag mig en kopp kaffe som jag avnjöt medan jag kollade att elden tog sig. Plockade fram boken för att se vad det handlade om. Två 70+ tanter som levde i det förgångna, så mycket förstod jag. Bäst att läsa lite till. Summan av kardemumman blev att jag läste till kl 24 och fortsatte läsa direkt när jag vaknade i morse. Stickningen och mandalamönstret var bortglömda och jag njöt och skrattade mig igenom hela boken. Den heter "Potensgivarna" och är skriven av Karin Brunk Holmquist. Läs den!

PS Jag hann bli klar med boken i god tid innan gästerna anlände.

En natt i stugan och kanske mönstret till en ny mandala.

Om en stund åker jag ut till stugan för att elda och göra det varmt o mysigt tills deltagarna i "Filosofiska rummet" kommer i morgon eftermiddag för ett par timmars intressanta samtal. Jag är övertygad om att det blir lika trevligt som det var förra gången.

Jag ska övernatta därute i skogen och passa på att dra upp mönstret till ännu en mandala. Så det blir till att packa med papper, linjal, gradskiva, passare, miniräknare mm så att jag är försedd med nödvändiga attribut för att göra mönstret. Jag har en bild på min näthinna hur jag vill ha det.

PS: Jag kan inte annat än skratta. När jag letade i Googles bildarkiv efter en lämplig bild på ritverktyg så dök fotot av min senaste mandala, Forest Star, upp bland bilderna i arkivet. Jag hade tydligen använt en del av sökorden i mitt inlägg som rörde det fotot.

Mandalamålning nr 13 ännu inte klar

Jag skulle gärna velat vara med på Ann-Marie och Erik Grinds inspirationsdag för mandalamålare. Jag hade anmält mig preliminärt med det förbehållet att det kunde bli lite för mycket med en hel målardag borta efter vår resa under veckan.

Jag målade hemma vid köksbordet i stället. Bilden är långt i från färdig men jag lägger in ett foto av den så som den ser ut nu. Jag vet på ett ungefär hur jag vill gå vidare men jag är som Orsa kompani: jag lovar ingenting bestämt.

Google docs. Ett försök

Har försökt lära mig hur Google doc fungerar. Det är bra om man kan skriva dokument och sedan dela det med vissa andra och gruppen kan göra ändringar och tillägg i samma dokument, samtidigt.

Jag har skickat ett litet dokument till en person och bett att få det tillbaka med kommentarer. Ska bli intressant att se om det fungerar som jag tänkt.

Lång resa hem

En lång resa hem idag med bil från Tidaholm där vi har varit för att bl a vakta två papegojor medan husse o matte var på vift några dagar. Grått o trist väder och duggregn nästan hela vägen. Åtskilligt med snö en sträcka söder om Ludvika. Lite väl tidigt, va?

Sista 10 milen körde vi i mörker. Långa sträckor är försedda med vajerräcken i mitten och dessa räddar många liv har jag hört och är då naturligtvis verkligen motiverade. Men dessa vajerräcken är behäftade med ett väldigt stort fel. Vid mörkerkörning blir man oerhört störd av mötande bilisters strålkastare därför att stolparna gör att strålkastarljuset bländar som en diskolampa. Sekundsnabba pulserande piskrapp träffar ögonen när man möter trafiken. Oerhört tröttande.

Vägverket (eller är det nu Trafikverket?) borde överväga någon annan lösning. Betongblock som görs av Gunnar Prefab AB i Rättvik, kanske. Billigt, underhållsfritt och lång livslängd. Lär också ge betydligt lindrigare skador vid påkörning än vajerräcken. (obs jag får inte betalt för reklamen, känner dom inte ens.)

En hyllning till trådlösa hörlurar

Oj, vad jag saknar mina/våra trådlösa hörlurar. Vi har båda lite dålig hörsel, Christer på diskanten och jag på basen. Så vi har två basenheter kopplade till TV:n och var och en kan därför hålla ljudnivån som man själv vill. Dessutom kan jag gå ut i köket och dona och samtidigt höra vad som försiggår på TV:n. Men det ser säkert ganska lustigt ut där vi sitter i varsin fåtölj framför en ljudlös TV med lurar för öronen. En besökare skulle nog tro att vi aldrig kommunicerar med varandra.

Men trådlösa hörlurar har ännu en fördel. Jag är en notorisk bokläsare och med ovanstående arrangemang kan jag sitta i min favoritfåtölj och läsa samtidigt som Christer ser på de program han vill se på. Att det är ett för oss idealiskt arrangemang går tydligt upp för mig nu när vi under några dagar är pippi-vakt i Tidaholm. Jag har hittar en intressant bok i Strykarkattens omfattande bibliotek men hittar ingen plats där jag kan fördjupa mig i den, eftersom Christer vill se på TV och jag kan inte läsa när TV-ljudet är på. Ska fråga om jag får låna med boken hem.

Var sina hörlurar (trådlösa) är helt klart en lösning som många, särskilt äldre, borde skaffa sig. Då slipper man dessutom störa grannarna. Ett tips som hemtjänsten kan förmedla, kanske?

Vilse i Tidaholm. Naturligtvis.

Vi befinner oss just nu på besök i den trevliga staden Tidaholm. Vi ska vakta två små pippisar medan deras matte o husse är ute och roar sig några dagar. Tänka sig, 80 mil tor för två pippisar som förresten skränar så min käre make ryter åt dom att vara tysta. Men inte hjälper det, snarare tvärtom.
PS: Vid genomläsning ser jag att det låter som om resan var en belastning. Så är det naturligtvis inte. Vi fick en liten minisemester i ny miljö, träffa sonen Roger m familj flera gånger under mysiga former och inte minst umgås med syrran och sambo. Det är inte så ofta det ges tillfälle till det.

Idag gav jag mig dödsföraktande ut i snöyran och en förfärlig blåst. Skulle ta mig medelst apostlahästarna till centrum och handla lite eftersom sonen Roger med familj skulle dyka upp på middag. De bor bara 3 mil bort.

Jag hade fått utpekat för mig var loppisen Återbruket fanns och gjorde en sväng in dit. Vilket ställe! Jag är storligen imponerad av hur snyggt och smakfullt allt var exponerat. Och generösa öppettider dessutom. Det blev en löpare för 15 kronor. Blir snyggt på bordet till julen ute i stugan.

Någon timme senare traskade jag vidare och lyckades hitta centrum där jag handlade en del. När jag klev ut ur butiken såg jag mig noga om. Jag vet att jag har svårt med väderstrecken. Men jag var ganska säker på åt vilket håll jag skulle gå. Så jag gick. Men överallt var den där, iofs vackra, ån på än den ena sidan, än på den andra. Till sist var jag alldeles konfys så jag beslöt att fråga om jag var på rätt väg. Tidaholmarna är ett vänligt och hjälpsamt folkslag så jag väntade mig inga problem. Det kom en dam med två hundar i släptåg som jag bedömde borde känna vägen. Hundfolk är ute och går så mycket så dom känner omgivningarna. Och naturligtvis var jag på väg åt helt fel håll!! Vilken tur att jag frågade. Det blev en lång promenad hem till vårt tillfälliga boende. Och ganska mör i fötterna.

Facebook och /eller Blogg?

Nallebror ( i högermarginalen) har blivit biten av Facebook. Tycker att det är ett kul och lättsamt sätt att hålla kontakt med släkt och vänner och menar att en bloggandet är en envägskommunikation och en aning egocentriskt. Han har rätt i båda fallen, tycker jag.

Men jag vill mena att vi behöver båda slagen. Facebooks snabba meddelanden och hurtfriska tillrop. Ett bra sätt att hålla sig uppdaterad om släkt och vänners göranden och låtanden. För att inte tala om alla populära spel som förutsätter samarbete med andra deltagare.

Men bloggen fyller också en stor funktion. Där kan man utveckla sina funderingar och tyckanden i lugn och ro utan att bli avbruten. Få tala till punkt, så att säga. (Och ibland kan man ha turen att bli ihågkommen med en kommentar till sitt inlägg också *;-)*). Att bloggandet är så populärt beror antagligen på just den anledningen. Eftersom bloggar läses av så många, så måste det väl betyda att de betyder en hel del för stor del av allmänheten. Vår vardag är ofta så snuttifierad och sönderstyckad att jag tror, att många tycker att det är skönt att, när tillfälle finns, koka en kopp kaffe och sätta sig vid datorn och ta del av de bloggar som slår an en sträng hos en själv.

Handen på hjärtat: Hur ofta får du tillfälle att i lugn ich ro sitta ner och prata ordentligt om det som känns angeläget för just dig? Bloggandet ger just ett sådant tillfälle.

Dessutom är jag övertygad om att kommunikation över internet kommer att bli det stora sättet att kommunicera. Ett mänsklighetens kollektiva medvetande, så att säga.

Kokongboende skapar brist på minnen.

Jag har nyligen fått IKEA-katalogen.

När jag bläddrar i katalogen slås jag av hur stor fokus som läggs på små bostadsytor. Jag har tidigare märkt att det pågår en trend mot allt trängre boende och det är väl inte så konstigt så dyra som kvadratmeterpriserna på bostäder är. Och många, särskilt unga, tänker på miljön med uppvärmning osv.

Men denna trend att sträva mot kokong-boende innebär också att generationers sparade "skatter" försvinner. De gamla, stora gårdarnas vindar fullsmockade med allehanda grejer som "kan vara bra att ha" försvinner allt mer och det kommer att bli ett enormt glapp där far- och morföräldrars sparade grejer går upp i rök. Så småningom kommer det att skapa sorg över alla förlorade minnen.

Jag hoppas innerligt att de som är lyckliga nog att ha stora förvaringsytor tar vara på möjligheten att spara gamla saker. De kommer garanterat att komma till glädje längre fram när trenden vänder mot allt större boendeytor och behovet att ha lite av äldre generationers ömt vårdade saker kvar.

Och var ska släkten samlas? Men det är en annan historia.