Nallebror ( i högermarginalen) har blivit biten av Facebook. Tycker att det är ett kul och lättsamt sätt att hålla kontakt med släkt och vänner och menar att en bloggandet är en envägskommunikation och en aning egocentriskt. Han har rätt i båda fallen, tycker jag.
Men jag vill mena att vi behöver båda slagen. Facebooks snabba meddelanden och hurtfriska tillrop. Ett bra sätt att hålla sig uppdaterad om släkt och vänners göranden och låtanden. För att inte tala om alla populära spel som förutsätter samarbete med andra deltagare.
Men bloggen fyller också en stor funktion. Där kan man utveckla sina funderingar och tyckanden i lugn och ro utan att bli avbruten. Få tala till punkt, så att säga. (Och ibland kan man ha turen att bli ihågkommen med en kommentar till sitt inlägg också *;-)*). Att bloggandet är så populärt beror antagligen på just den anledningen. Eftersom bloggar läses av så många, så måste det väl betyda att de betyder en hel del för stor del av allmänheten. Vår vardag är ofta så snuttifierad och sönderstyckad att jag tror, att många tycker att det är skönt att, när tillfälle finns, koka en kopp kaffe och sätta sig vid datorn och ta del av de bloggar som slår an en sträng hos en själv.
Handen på hjärtat: Hur ofta får du tillfälle att i lugn ich ro sitta ner och prata ordentligt om det som känns angeläget för just dig? Bloggandet ger just ett sådant tillfälle.
Dessutom är jag övertygad om att kommunikation över internet kommer att bli det stora sättet att kommunicera. Ett mänsklighetens kollektiva medvetande, så att säga.
4 kommentarer:
Det där med handen på hjärtat - jag har så mycket annat att sätta handen på, så kaffe vid bloggen/datorn är inte så ofta ändå. Inte för min del, än, men det blir förhoppningsvis annorlunda...
Var sak har sin tid. Men man ska inte "kasta ut barnet med badvattnet"
Jag kan bara säga -Tack BM för att du fick mig att börja blogga (japp, det var du som faktiskt fick mig att börja). Nu är jag totalt hooked!! :o)
Sara: Jag är glad över att du blivit "hooked". Jag tror, att det är mycket viktigt att även den lilla gräsroten får ut sina budskap - inte bara författare och proffstyckare. Så fortsätt Sara, du behövs. Du skriver förresten mycket bra. Humoristiskt, ilsket ibland, uppgivet och ibland ironiskt. Hälsa Magnus.
Skicka en kommentar