En spännande trettondagsafton

Igår var jag på ett spännande evenemang: "Förbättra din intiution".

Eftersom jag är den typ av människa som gärna överlagrar mina känslor och aningar med "förnuftigt" resonemang så inser jag att, för att få bättre kontakt med mig själv, måste lära mig vad som är mina känslor, vad de egentligen säger mig och sedan lära mig att lita på dem. Så gårdagen var ett led i den läroprocessen. Vi gjorde många övningar varav jag vill återge något från en av dem.

Jag stod bakom en man utan att röra vid honom och han skulle beskriva mig. Han visste inte att det var jag som stod bakom honom och även om han vetat det, så visste han inte mer om mig än mitt förnamn - inte varifrån jag kom, mina privata förhållanden osv. Efter en kort stund av inkänning(?) började han tala. Han beskrev mitt lite smärtfyllda avsked från vårt hus, flytten till lägenhet, inredningen med färger och gardiner mm och slutklämmen "..och det blir nog bra det där". Jag behöver väl inte påpeka att han hade rätt i allt. Dessutom påpekade han att jag tycker om att köra bil - fort. Något som mina närstående verkligen kan bekräfta.

Förklara det - om ni kan! En frågeställning att fundera över.