Nu känns det att det är vardag igen men kan inte förstå varför jag envisas med att tro att det är tisdag? Strunt detsamma.
Idag ska jag känna mig som verklig pensionär. Ska nämligen gå på kaffekalas på SPF:s möte i Församlingshemmet. De´ni! Får se hur det är.
Annars måste jag säga att det är tråkigt att vara pensionär. Ingen struktur på någonting. Sover länge, slöar till långt fram på lunchen och får ingenting gjort. Nåja, vi är kanske till viss del ursäktade för den här hostan vi har är något alldeles för dj-ligt. Dåligt med ork och hostar så vi ibland får kväljningar. Christer har det värst. Han får ibland riktig panik av andnöden och hostan och orkar i stort sett bara röra sig mellan sängen-badrummet-köket-vardagsrumssoffan och då bara en destination i taget. Sedan måste han vila. För min del känner jag nu att jag håller på att bli bättre - betydligt bättre. Det piper och väser inte längre så mycket i bröstet vid utandningarna och hostan börjar minska. Så idag ska det bli en liten promenad i samband med SPF-mötet.
1 kommentar:
Låter som det är samma "sjuka" som vi har här hemma och som envisats sen före jul...men skam den som ger sig... krya på er!
Skicka en kommentar