Glädje får tydligen aldrig vara långvarig (det där med jämmerdal mm, ni vet).
När vår säkerhetsexpert städat, flyttat om, installerat mm i våra datorer och var beredd att åka hem skulle vi göra en sista test på att allt var OK. Kopplade upp oss mot nätet. Vad hände!? "Sidan kan inte visas". Lika på båda datorerna.
Vår säkerhetsexpert slog fast att felet inte låg i datorerna utan måste vara "utanför". Själv kände jag mig naturligtvis osäker. Så som vi picklat och donat.
Säkerhetsexperten åkte hem och lämnade mig ensam på det sjunkande skeppet. Så jag satte mig i kö på Telias support. 37 min väntetid, 47 samtal före. Jag har alltid varit en tålmodig person så det var ingen match. Fick så småningom reda på att många ringt från vårt riktnummerområde och nu var det felanmält. De skulle SMS:a till mig när felet var åtgärdat. Det kändes nästan som om det var vi som grävt av kablarna i hela Rättvik. Men logiken segrade till sist och jag insåg att vi var oskyldiga.
I morse hade vi fortfarande inte fått något SMS så jag brydde mig inte ens om att öppna datorn. Christer föreslog att vi skulle göra en utflykt. Till Borlänge av alla ställen! Han ville köpa skor och så skulle han bjuda på lunch på Kupolen. Jag hakade på direkt. Jag älskar att gå i Kupolen med dess alla affärer. Så det blev skor, lunch och lite annat smått o gott.
På hemvägen stannade vi till på Tulavippan i Gagnef. Där säljer de second hand-produkter. Alltid brukar det bli en bok eller nå´t. Den här gången blev det en trevlig liten lampa. Så nu lyser den så fint i köksfönstret.
Och nu fungerar Internet. Trots att jag inte fått något SMS. Men vem bryr sig?
I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar