Läge för ännu en klutt på mitt Pandora-armband

Phu, en jobbig dag!
I morse skulle vi hämta släpkärra, åka till Ble för att lassa in de sista möblerna (en bäddsoffa, ett stort furubord, 4 stolar, en torktumlare och diverse annat smått o gott). Jag var alldeles gråtfärdig av trötthet efter allt tidigare slit så "dotra mi" förstod vad som behövdes: hon skickade ut mig på promenad i "Dalen" med Alex. Dalen är helt underbar - en djup dalgång med en slingrande bäck och dessutom en fuktig värme som får en att känna sig som i djungeln. Allt får växa alldeles vilt så där är fullt med kullfallna träd, stora ormbunkar, meterhögt älggräs och sumpmark här och var. En gångstig, som är plankförsedd, slingrar sig fram i grönskan utefter bäcken. Så när jag, stärkt till kropp o själ, kom tillbaka till huset så hade Kicki o Sanna packat allt på släpet. Kicki o Sanna har nu även städat golven - åh, så blanka de är. Bara några kartonger med böcker skall fraktas därifrån efter midsommar. 30 juni skall vi överlåta huset. Och jag skall aldrig mer flytta! Kunde aldrig tro att det skulle vara så jobbigt! En stor eloge till Kicki o Sanna för deras flyttstädning. De är guld värda för vad de gjort.

Vi behövde nya dammsugarpåsar till golvstädningen så jag åkte till Elgiganten där vi 2 månader tidigare hade köpt en ny dammsugare. Där hamnade jag i diskussion med en försäljare om vilken sorts dammsugarpåsar vi skulle ha trots att jag skrivit upp alla uppgifter om dammsugaren. Till slut var jag tvungen att åka tillbaka till huset och kolla uppgifterna och ta med den fulla påsen. Då först - genom att öppna förpackningarna och jämföra påsarna - kunde det fastställas vilken påstyp jag skulle ha. Det visade sig att tillverkaren av dammsugare (Siemens) har en typbeteckning, tillverkaren av påsar har en annan och Elgiganten har ytterligare en beteckning. Varningsflagg alltså!

När allt var packat bar det av till Vansbro där soffa o bord sattes av och vi tog över ett något mindre bord i stället. Sedan färd till Rvk där svåger Rolf o bror Håkan kom och bar upp de tunga sakerna. Stor tacksamhetsskuld till dom.

Så nu sitter jag här framför datorn och känner mig ganska tillfreds med tillvaron. Det kanske kan bli en Glad Midsommar i alla fall. I morse var jag tveksam. Men en klutt till på mitt armband blir det allt.