Nanopartiklar. Nytt hälso- och miljöhot?

Jag borde väl egentligen skriva om något mysigt så här i 2009 års sista skälvande minuter. Men jag tänker i stället höja ett varningens finger: Var uppmärksam på de faror som eventuellt finns med den ganska så nya nanotekniken.

Tekniken att framställa nanopartiklar har funnits några år. De är pyttesmå partiklar, en miljarddels meter, som nu tillverkas för många ändamål.  Det används bl a i hudkrämer, mediciner, elprylar, färger, antimögelmedel, supertunna filmskikt mm mm och detta aningslösa användande av kemiskt framställda produkter innan deras effekt på natur och människor är kartlagt kan vara början på en oerhörd hälso- och miljökatastrof. Vad vet vi om produkternas påverkan på organismer, nedbrytbarhet mm?  Finns det risk för en ny miljökatastrof av en omfattning som skulle få DDT- och PCB-effekterna att te sig harmlösa?

Otvetydigt hägrar fantastiska användningsområden (se artikeln som jag länkat till ovan) som skulle ge oss enorma vinster både materiellt och bekvämligt. Men vad få vi med oss så att säga på köpet?

Som de flesta andra är jag nyfiken och förväntansfull inför vad nanotekniken kan ge oss. Men jag är rädd också. Det tycks inte finnas någon tid för eftertänksamhet eller för broms från myndigheter. Full fart framåt, tydligen. Så för egen del kommer jag att vägra köpa produkter där nanopartiklar finns deklarerade. I väntan på forskning som förhoppningsvis visar att partiklarna är ofarliga och nedbrytbarheten är tillfredställande.

Julstämning

Oj, är det så länge sedan jag skrev på bloggen?! Men julafton har kommit och gått. Det var ömsom jäktigt och ömsom mycket lugnt. Precis som vanligt, alltså. Julafton i stugan tillsammans med Roger med familj och juldagen och annandagen i lugnets tecken.
I dag har vi varit 10 personer här på middag. Trångt, men där det finns hjärterum där finns det stjärterum, ni vet.
Nu tar vi det lugnt i kväll. Det blir nog lite glögg och pepparkakor. Och TV.

God Jul och Gott Nytt År önskas alla läsare av den här bloggen.

Christer o jag vill önska alla läsare en God Jul och Ett Gott Nytt År.

Det har varit roligt att skriva den är bloggen. Jag har inga krav på mig att vara någon framstående författare utan skriver som jag känner för stunden. Särskilt glad blir jag när det dyker upp några kommentarer. Tack för dom.

Hästen, som syns på bilden är Rättviks Hemslöjds jubileumshäst och görs bara i 100 ex. Jag lyckades få nr 23.

På nästa bild smyger Christer och jag till oss smakbitar av morgondagens julbord. Vi måste ju kolla att det smakar bra.

Jag vill verkligen rekommendera sillrecepten från Garpenbergs Herrgård i tidningen Pralinen . Jag gjorde 3 varianter, Citronsill, Vitlöksill och Senapsill. Särskilt gillade jag senapsillen.  Just nu står en gryta med rödkål och puttrar på spisen. Ska bli intressant att avsmaka den senare. Alla recepten var mycket lättlagade.

I morgon åker vi ut till stugan där sonen Roger m familj skall vara över julen. Fick nyss bud att de lyckligt kommit fram. De har gjort en lång och dryg resa. Det är inte värt att komma dit för tidigt i morgon, julafton, för då riskerar man att få väcka dom med kaffe på sängen. Vi åker dit på eftermiddagen.

En fullmatad dag

Gnistrande vit, solig dag och -13 grader. Som gjord för att åka till Rätt Pris i Insjön för att storhandla inför julen och utnyttja vår 10% rabattkupong, besöka Clas Ohlson för att köpa rakblad och sedan åka till stugan för att, som Christer säger, "kratta manegen" tills barnen kommer och passa på att kolla att det inte sitter någon mus i fällan.

Utrustad med en diger inköpslista (10% är inte fy skam) plockade vi vagnen full och lite till. Christer lassade ut vid kassan och jag plockade i papperskassar (medförda hemifrån). Eftersom Christer stod vid kassan så betalade han och vi gick nöjda ut till bilen (rakbladen inhandlades först, förstås). När vi åkt en bit kom vi på att vi glömt att lämna fram rabattkupongen vilket resulterade i att vi missat rabatten om 84 kr. Förargligt! Kändes snopet. Inte bra alls.

I stugan gjorde jag eld, Christer kollade att TV-n fungerade och vi konstaterade att det nu var musfritt. Vi kokade kaffe och jag sopade snygga gångstigar till bilen och vedboden i den decimeterdjupa snön. Ja, jag sopade. Jag tycker det är mycket vackrare med sopade, mjukt rundade gångstigar än skarpa sådana som åstadkoms med skyffel.

När vi kom hem till Rättvik och lassat/stuvat in all maten där den fick plats var vi hungriga och vi (lite skamset skyldiga) beslöt oss för att griljera skinkan som vi förvarat några dagar i en frigolitlåda på balkongen, tjuvsmaka lite och samtidigt stilla vår hunger. Men tji - den var djupfrusen! Nu var goda råd dyra. Jag inledde operation skafferistädning. I en skål hittade jag en drygt handfull bandspagetti och lika mycket kokt broccoli (bara några dagar gammalt). En skål med svampsås (en dag gammal), en par tomater som sett sina bästa dagar (men fullt konsumtionsdugliga) och en överbliven skål med couscous (x antal dagar gammalt). Detta upphettades i en stekpanna och jag strödde över rikligt med torkad persilja samt generöst med rosmarin. Två ägg + ett par matskedar vatten blev den smet som band ihop alltihop till en, faktiskt, god och matig omelett. En öl till maten fullbordade det hela.

Att sedan avsluta dagen med att kolla på "Fråga doktorn" och avnjuta Ernsts julstök tillsammans med Carl-Jan Granqvist är inte helt fel. Jag har också hunnit med att skriva ett medlemsbrev till medlemmarna i bostadsrättsföreningen och önska God Jul. Jag ska gå ut i den gnistrande stjärnklara natten (nu överdriver jag lite, men det låter bra) och lägga ett brev i allas brevlådor så de kan läsa det i morgon tillsammans med morgontidningen. Men så var det ju det där med rabatten, förstås.

Glöggfest och mandalamålning

Nyss lade jag ut ännu en mandalamålning på min särskilda blogg "Brittis ManDALA art" (länk i högermarginalen). Den kallar jag för "Mandala nr 6 Dalarosen".

Snart ska vi börja förbereda för glöggfest här på gården, en årligt återkommande träff för gårdens medlemmar. Det blir kaffe, glögg. pepparkakor och kanske lite mer. Hoppas det inte blir alltför kallt. Det är möjligt jag lägger in en bild senare.

Lite senare: Glöggfesten är slut. Alla kom utom tre, som hade förhinder. Att Kerstin glömde allt för skidåkningen på TV och Eva hade somnat i fåtöljen må vara förlåtet. Vi väckte upp dom så allt återgick till det normala. Ingen fest utan Kerstin o Eva.

En härlig vinterpromenad.

Soligt väder och lagom kallt. -9 grader. Det blev en härlig promenad utefter Siljans strand.

En sjuk, deltidsarbetande professor uppmanas söka arbete på Samhall

Skulle precis släcka ner datorn och gå till sängs då jag klickade lite slumpvis i min blogglista till höger och kom in på Ett hjärta rött. Där skildras ett par fallbeskrivningar som handlar om människor som drabbats av de nya sjukreglerna. Bl a en professor som drabbats av leukemi och nu arbetar deltid inom sitt yrke (75%) och är sjukskriven resten av tiden. Nu uppmanas hon att sluta sitt arbete och söka nytt jobb på Samhall på heltid.

 Till sist ännu ett inlägg ur samma blogg från 11 november. LÄS DET!

God natt.

En biltur i Dalarna

Idag blev det en heldag med bil utanför Rättviks socken. Utomlands, så att säga.

Tyvärr var det under några år i slutet av det s k analoga tidevarvet ett antal filmrullar som inte blev framkallade. Beslöt göra det i dag i Falun samtidigt som jag gjorde ett besök på jobbet. En rulle skulle framkallas och läggas på skiva. Tyvärr visade det sig att filmen blivit så förstörd av lagringen att det inte gick att göra något åt det utan att de skulle vara tvungna att  manuellt behandla varje bild, 36 bilder à 10 kr. + framkallning. Så det fick vara. Sens moral: låt aldrig filmrullar ligga utan att bli framkallade.

Sedan blev det också omvägen till Borlänge och ett långt besök på Kupolen. Ett besök hos min tös blev det också.

Jag åkte från Rättvik kl 9 och var inte hemma igen förrän kl 17. En lång dag.

Sammanslagen a-kassa och f-kassa?

Miljöpartiet går ut med en debattartikel i AF om att slå ihop a-kassan och f-kassan. Ingen dum idé med tanke på att de båda instanserna samarbetar så dåligt. Eller de borde i alla fall tvingas samarbeta. Människor faller mellan stolarna medan deras fall behandlas och måste i en del fall sälja sitt hus eftersom de olika instanserna inte kan bli klara med sina utredningar i tid.

Det här liknar mina tankar (OK, lite diffusa) om medborgarlön. Alla svenska medborgare borde vara berättigade till en grundsumma, medborgarlön, om allt annat fallerar. Jag håller med miljöpartiet om att så gott som alla människor verkligen vill arbeta. De som inte vill gör heller inget bra jobb. Och eftersom lagen säger att vi alla i det här landet ska kunna ha en grundtrygghet så är väl något slag av medborgarlön inte så dumt.

Jag har en känsla av att våra politiker och makthavare har svårt att förstå att alla inte har samma "jävlar-anamma" som dom har. Jag efterlyser mer empati från deras sida. Makthavare har kommit till sin position pga sin drivkraft, styrka, envishet och ibland även intelligens. Men alla har inte det - pga arvsanlag, uppfostran, sjukdom, handikapp mm. En människa med smärtor, t ex, har mycket nedsatt förmåga att uppbåda drivkraft. Och för många är det oerhört, ibland oöverstigligt, svårt att uppbåda krafter för att tampas med olika myndigheter, fylla i blanketter mm. För denna kategori människor skulle det kännas mycket lugnare och vara en god hjälp om de bara får EN myndighet att kontakta.

Jag känner oerhört med alla de som nu utförsäkras, även om Husmark-Persson lovar att bli mer human. Det tror jag inte ett dugg på, förresten.

Personligen kommer jag i nästa val att värdera en person lika mycket utefter min uppfattning om personens humana inställning som dess ideologi och lägga min röst efter det.

I ett senare inlägg ska jag närmare redogöra för mina farhågor om att makthavarna med dagens politik medvetet framkallar en arbetskader med låga löner för att vi ska kunna hävda oss på den globala marknaden. Ett A- och B-lag i ordets absoluta mening. Men det får bli en annan gång. Det här inlägget är redan för långt. Tack alla ni som orkade läsa så här långt.

Läs Strykarkattens blogg .....

....om hennes försök att griljera skinkan. Du får dig garanterat ett gott skratt. Förlänger livet, sägs det.
(länken finns i länklistan till höger)

En dag i målandets anda

Idag har det varit heldagsmålning hemma hos Erik o Ann-Marie Grind i Hosjö, Falun.
Vi var fyra intresserade mandalamålare förutom värdparet själva. Själv åkte jag inte hem förrän efter kl 18.

Ytterliggare bilder kan ni snart se på min nyöppnade blogg Brittis ManDALA-art (se länk i högermarginalen).

Min andra blogg, Brittis ManDALA-art.

Klockan är mycket och jag är jättetrött. Jag har ägnat hela kvällen åt att skapa ett mönster till den mandala som jag ska måla på hos Erik o Ann-Marie Grind i Falun under deras "inspirationsdag" i morgon. Det känns bra att ha mönstret klart för då vill jag ha det lugnt omkring mig.

Jag tycker att det är jättetrevligt att själv skapa  mönster och vill absolut inte fastna i  "så ska man måla". För många år sedan var mina systrar och jag på en veckolång kurs i akvarellmålning. Vi hade jättetrevligt tillsammans men efter den kursen tog jag inte i ett par penslar på mer än 10 år. All lust att måla försvann. Läraren sade "så här ska man göra när man målar" och det passar mig inte alls.

Jag kan nämna att jag nu har fått in några få bilder av mina målningar på min nya blogg, "Brittis ManDALA-art" (länk också till bloggen i sidomenyn). Där har jag tänkt visa dom målningar jag gör. Jag känner djupt för att måla på det här sättet och har en djupt förankrad avsikt med mina målningar. Jag hoppas ni kommer att gilla det.

Media, sanning och integritet.

Expressen tar idag upp en allvarlig sak - vad kan man lita på i mediaflödet och vad kan det resultera i?

I Expressen berättar Ingrid Carlquist, frilansjournalist, i "sid 4 Debatt" om hur det är att bli utsatt för anonyma mail som smutskastade henne för de åsikter hon redogjorde för på sin privata blogg. Det resulterade i att hennes uppdragsgivare sade upp henne eftersom bl a anonyma grupper på Facebook uppmanar till bojkott av företagets produkter. När hon vände sig till polisen för att få reda på vilka som ligger bakom smutskastningen, beslöt åklagaren att inte starta förundersökning och hon menar att det därmed blir tillåtet att med lögner och förtal hindras att fritt framföra sin åsikt - en grundlagstadgad rätt.

På sid 38, "Dokument/fredag" "Vem på hela nätet kan man lita på?" tar Fredrik Granlund upp en annan viktig fråga, fejkade bloggar.  Det finns tydligen exempel på bloggare som skriver trovärdigt och får människor att bli berörda och engagerade och så är det rena uppdiktade noveller. I en del fall även utformade så att annonsörer lockas dit och bloggen därmed blir kommersiell. Fredrik Granlund uppmanar oss att kontrollera och återigen kontrollera uppgifter ur olika källor.

Själv har jag funderat mycket över romaner som är delvis sanning och delvis fiktion. Jag läser själv med förtjusning sådana böcker men blir lite skrämd av att man blir påverkad så att man inte vet vad som är sanning och påhitt. Författarna skriver mycket noga ut att det är fiktion men Vad är fiktion och VAD är sanning. Historiska romaner är därvidlag en guldgruva för författaren. Så även kriminalromaner. Jag menar inte att det ska vara förbjudet att skriva så, men vill varna för den förvridna bild av verkligheten som vi vanliga medborgare får med dimmiga kom-ihåg från en avlägsen skoltid eller lika dimmiga kom-ihåg från kriminalfall som stod i tidningarna för några år sedan. Och inte sjutton sätter jag mig och jagar uppgifter ur gamla historieböcker eller kriminalfall när jag kopplat av med en sådan bok.

Jag har i alla fall beslutat mig för att inte själv skriva så att det kan föranleda att läsaren tror att jag fejkat. Så ni ska inte förvänta er något skandalöst skvaller eller några tårdrypande självbekännelser. Jag lovar att fortsätta vara så där lite lagom slätstruken och alldaglig, dvs lite så där lagom lagom.

Vi står inför ett paradigmskifte.

I dag blir det en lång tankeslinga.

Det är utdelning av Nobelpriset och som vanligt sitter jag bänkad framför TV-n. Jag har nu sett själva utdelningen och naturligtvis ska jag senare njuta av glansen vid middagen med dess höjdpunkt - desserten.

Jag är så glad över Nobelpriset (ja, jag har ju inte fått nåt själv, förstås ;-o) men för att dessa framstående forskare och författare får erkännande för sina år av slit. Det här är deras stora dag och jag gläds med dom.

Särskilt kommer jag att tänka på fysikpristagarna som blev uppmärksammade för sina fantastiska arbeten med fiberoptisk kommunikation som gjort internet och mobiltelefoner möjliga. Sekundsnabbt når man alla över hela jorden och även ut i rymden. Det här är just det som den danske filosofen Martinus talar om - jordens expanderande nervsystem. Vi står just nu i början på ett fantastiskt paradigmskifte då kunskaper och kommunikationer sprids sekundsnabbt människor emellan. Vi kommer att göra många misstag och skapa mycken olycka innan vi lärt oss handskas med detta kommunikationssystem på rätt sätt. Men jag är övertygad om att det bara blir till glädje så småningom.

Men det är klart - det kan bli som för vårt 17-åriga barnbarn som besökte oss nu i eftermiddags: Hon beklagade sig över att hon fått så få sms idag - bara 53 stycken! Här ser vi hur vår kommunikationsradie växer. För 100 år sedan var vår kommunikationsradie = byns storlek. För 50 år sedan = radions, telefonens och språkets räckvidd och nu är det hela världen. Se på ungdomarnas sms-ande som en naturlig utveckling. Dom utvidgar sina kommunikationer långt över vad vi trodde var möjligt. Men det är klart - de borde sova ibland också. Och läsa sina läxor. ;-)).

Titta t ex också på min besöksräknare. Den är snart uppe i 46 000. Och jag har inte blivit avbruten en enda gång! :o). Bara vid ett tillfälle när datorn kraschade. Men då låg min blogg tryggt i famnen på någon server någonstans i världen.

Se på våra forskare med vänligt sinne. Dom för oss oftast framåt. Och unna dom nu att dansa och vara glada hela natten lång! Själv ska jag snart bänka mig i bästa fåtöljen och njuta av glittret och glansen och dregla över den goda maten som där serveras.

Kl 23. Nobelmiddagen är avslutad och middagsgästerna står och stampar i trappan (det ser ut som i Mångsbodarna under Vasaloppet, som reportern så träffande sade). Även Christer och jag har avslutat vår middag (framför TV-n förstås och med hörlurarna på eftersom vi vill ha lite olika volym). Jag försökte mig på att fotografera oss båda vid soffbordet framför tallrikarna men jag begrep mig inte på fjärrutlösaren och hittade inte instruktionsboken så det fick vara.

Små guldglimtar

Jag var på biblioteket idag och hittade den lilla underbara boken "Världens bästa citat". Så nu ska ni få er till livs lite guldglimtar under ett tag framöver. Lånetiden går ut 7 januari, så håll till godo till dess.

Årets sömntuta, det är jag.

Sov till kl 10.30 idag! Otroligt! Jag som brukar vakna kring 6 - 7 varje morgon utan besvär och vara pigg direkt.

Idag var jag rejält svårväckt, Christer fick puffa länge på mig innan jag slog upp ögonen. Kan det bero på att jag tog min morgonmedicin sent i går kväll i stället? Anledning: se gårdagens inlägg "En rörig dag".

I kväll blir det syjunta. Trevligt.

En rörig dag

En något rörig dag.
Det startade så lugnt med kaffe, mackor och tidningen ca 7.30. Lyckan log mot mig för jag lyckades lösa dagens Sudoku utan större besvär.
Satte mig sedan vid datorn för att fortsätta mitt påbörjade städningsprojekt på min hårddisk (ett ständigt pågående arbete). Skrev dessutom ut en adventsinbjudan till gårdens medlemmar och lockade med glögg, kaffe mm (det visade sig sedan att jag skrivit fel, men det är en annan historia). Upptäckte att tiden rusat iväg och störtade upp för det var tid för min sedvanliga målarträff kl 13 på ABF-lokalen, sista dagen för terminen.

Kom på att jag glömt min dagliga hjärtmedicin och naturligtvis var medicinasken tom eftersom det är måndag. Bedömde att jag ändå hade tid att fylla på veckodosen i asken innan jag skulle iväg till målningen. Och plockade alltså fram mina medicinburkar. Varvid jag hittade ett meddelande i lådan där det kort och gott stod att jag skulle infinna mig kl 13.30 den 7 december på hjärtkliniken i Falun för min årliga kontroll. Det hade jag totalt glömt. Det var nogsamt antecknat i min fickkalender men det var ju ny vecka och jag hade inte vänt blad (har inte förstått det där med kalender i mobilen). Målningen kunde jag glömma.

Men nu var goda råd dyra. Det tar 45 minuter med bil från Rättvik till Falun och så behöver jag lite tid för parkering mm. Men det borde gå, bedömde jag.

Efter EKG-undersökning och blodtryckskontroll var det tid att träffa min favoritläkare Stefan Berglund för genomgång. Jag startade tufft. Meddelade att jag mådde så bra att jag ville diskutera sänkning, ev utsättning av medicinerna. Mina värden var bra, så varför inte? Men han pratade omkull mig, vilket iofs inte var så svårt (med den härliga rufsfrisyren och det varma leendet). Så jag fick återvända hem med förlängt recept. När vi tog adjö sa jag att vid nästa kontroll skulle jag vara ännu bättre varvid han sa: "Kan det bli bättre?" Jag gick därifrån med lätta steg, tyckte att jag inte kunde ha fått en bättre avskedshälsning.

Hoppas resten av kvällen blir lika lyckad.

Karin på Mekonomen frestar utkörda män.

Ny reklam med Karin på Mekonomen. Nu försöker hon göra det skönt i bilen för en kund som blivit utkörd av sin fru. Hon frestar med allehanda prylar för att hålla honom varm.

Om inte den här reklamen får pris för bästa reklamfilm så vet jag inte vad.

Jullunch för pensionärerna på Cederroth i Falun.

I tisdags var det dags för pensionärernas uppskattade årliga jullunch på Cederroth i Falun.

Vi fick en fin visning i fabriken och fick tillfälle att hälsa på alla våra gamla arbetskamrater. Visningen är mycket uppskattad och vi får alltid en fin briefing om nyheter i företaget.

Sedan var det lunch och den gick minsann inte av för hackor. Menyn visas på en av bilderna. För den som inte klarar av att läsa kan jag meddela att det var helstekt fläskfilé med pepparkakstäcke, rotfruktsgratäng med fransk senap och en rödvinssky med smak av choklad och fikon. Som vegetariskt alternativ serverades grönsaksfylld aubergine med samma tillbehör som ovan. Efteråt fick vi en makalös cheesecake med apelsinskals-grädde med varma hjortron och citronmeliss. Ovanpå det kaffe o kaka. Och gott om tid att ventilera gamla o nya minnen med bordsgrannarna. Gissa om kocken fick beröm!

På bilden ser ni skålen med ljuset som vi alla sedan fick med oss som julgåva.

Det som i alla fall gläder mig extra mycket är att alla arrangemang: dukning, servering, fabriksvisningen, alla kramar vi fick, gjordes av våra forna arbetskamrater och det syntes att de själva tyckte att det var roligt. Trots att vi förmodligen tog mycket av deras arbetstid i anspråk. Och jag vet, att de har mycket att göra - finanskrisen till trots.

Tack alla gamla arbetskamrater! Och tack företagsledning, som inser hur mycket sådana här tillställningar betyder för många.

Som ett litet PS vill jag kommentera vad jag såg på TV i går. Det var debatt om regeringens stränga regler för deltidsanställda cancersjukans tvång att söka annat, nytt heltidsjobb om inte den ordinarie arbetsplatsen kunde erbjuda den sjuke heltidsarbete inom ett år. Där vittnades det om att svenska arbetsgivare gör väldigt mycket för att hjälpa sina cancersjuka anställda med rehab, omplacering och stöd av olika slag. Inte för att vi pensionärer är cancersjuka men här jämställer jag faktiskt Cederroth med dessa "goda företag" som bidrar med så mycket värme, empati och glädje.
Som "mindre goda företag" anser jag försäkringskassan vara som kräver att dessa mycket sjuka ska söka heltidsjobb, med vad och var som helst i Sverige.

Tankarnas Trädgård i Rättvik. Uranbrytning i Dalarna?

I kväll har jag varit på ett föredrag i serien Tankarnas Trädgård här i Rättvik. Temat var "Kan uranbrytning göras ofarligt och gagna energifrågan?" Föredrag av Paul Rimmerfors.

Jag har alltid varit negativ till kärnkraft och uranbrytning och mina åsikter förstärktes kraftigt efter denna kväll. Paul Rimmerfors visade övertygande på forskning och siffror som belyser vansinnet med kärnkraft. Miljöförstörelsen och hälsoriskerna med uranbrytning är fruktansvärt stora och kostnaderna för byggandet och sedan nedmonteringen av kärnkraftverk är betydligt högre än de vinster som görs med den producerade elkraften. För att inte tala om farorna med slutförvaringen. I USA räknar man med att det högaktiva avfallet måste bevakas under 1 miljon år och vem vet vilka naturkatastrofer som jorden genomgår under den tiden.

Paul Rimmerfors belyste också den lobbyverksamhet som pågår från industrins sida, som naturligtvis vädrar vinstmöjligheter utan att tänka på miljö och hälsorisker. Han hoppades innerligt att kommunernas vetorätt inte naggas i kanten och uppmanade oss att vara vaksam på riskerna med prospektering av uranbrytning här i Dalarna. Svenska uranfyndigheter innehåller mycket små halter uran (1 gram U235/ton malm). Brytmassorna måste täckas med bentonit mm under lång tid pga strålningsrisken och eftersom uran är vattenlösligt kommer det att förorena våra vattendrag och sjöar.

Jag kan inte annat än innerligt hålla med honom och hoppas att folk håller tummarna i ögat på politikerna och inte faller för industrins och vissa politikers locktoner.

Almanackan från Dala Vatten o Avfall i postlådorna i Rättvik

I morse låg inte morgontidningen i lådan men väl Miljöalmanackan för 2010 från Dala Vatten och Avfall, Gagnef, Leksand och Rättviks kommuner.

Efter att ha bryggt mitt kaffe och 2 knäckemackor, bredda med Milko-smör (se förra inlägget) och ost från Skånemejerier (inte Arla) slog jag mig till ro med almanackan och dess innehåll. Härliga bilder som vanligt, viktiga upplysningar om öppetttider på ÅVC (dvs soptipparna), tips och råd om avfallssortering och inte minst en massa finurliga kloka ord och tänkesätt (avslutar inlägget med några). Ett tips saknade jag dock: "Skölj inte ner kaffesump i avloppet! Tillsammans med fett kloggar det effektivt igen avloppsledningarna. Kaffesump trivs bäst i avfallspåsen eller ännu hellre i rabatten."

En annan sak: Till min glädje såg jag att hålet för almanackans upphängning gjorts aningen större, men bara aningen. Nu kan man i alla fall hänga upp den på en spik om inte spikskallen är för stor. Det går t o m att hänga den på en s k X-krok om den är av minsta storleken (finns i sorteringsasken på Jula i Kupolen). Men det går definitivt inte att trä den på en krok för betongväggar. Något att klura över till nästa års almanacka?

Axplock av kloka ord i almanackan:
När förändringens vind blåser bygger en del vindskydd medan andra bygger väderkvarnar.
Vi får skörda det vi sått. Gäller såväl morötter och rödbetor som livet i stort.
Den som har mest prylar när han dör vinner inte alls. Ting tynger - ting tar tid. Ge bort en upplevelse och en kram.

OBS! Jag är INTE sponsrad av Dala Vatten o Avfall AB! Jag är inte sponsrad av nå´n!

Julskyltning i Rättvik

Idag tog jag mig en promenad (de 300 metrarna) ner på "byn". Julskyltningen lockade. Egentligen var det för ljust för att det skulle ge riktig julstämning men det fick duga. Och så skulle jag handla lite.

Köpte vitmossa (dvs renlav) till adventstaken i ett stånd. I ett annat (Rädda barnen) såg jag något som jag verkligen behövde - en kartong med reflexer. Fick veta att det egentligen var vinster i lotteriet men jag kunde få köpa en reflex för 25kr om jag ville. Men jag köpte lotter i stället för 20kr och tro det eller ej, men jag vann en reflex! Så jag tjänade ju därmed 5kr!

Gick in på ICA Fiolen (som jag tidigare förklarat krig mot för deras ovilja att föra Milko-mjölk) för att dels kolla läget och dels då ev handla ett par saker om de tagit rättning i stridsfrågan. Och det har dom. I alla fall vad gäller mjölk. F ö var det fullt av Arla-produkter. På smörfronten fanns en tom bricka som det varit Arla-smör på. F ö har Valio framgångsrikt armbågat sig in. Finsk sisu. Jag frågade en snorvalp (jag säger så för han var upprörande okunnig om i alla fall mejeriprodukter) om de hade Milko-smör. "Jasså, du menar Bregott". Som alla (?) vet är det en Arla-produkt.

Jag kan meddela att vi gör vårt eget "Bregott". Ska börja kalla det "Milkogott": 1 pkt Milko-smör (rejält rumsvarmt), 1,25 dl vatten och 2,5 dl ekologisk, kallpressad rapsolja. Vispas samman med elvisp till slät massa. Förvaras i kylskåp och blir då alldeles lagom hårt för att bre på mackor. Då är man i alla fall ganska säker på att rapsoljan är av god kvalitet. Dom där billiga, varmpressade oljorna, som jag är övertygad om att industrin använder vid sin Bregott-tillverkning ger jag inte mycket för.

Senare i kväll ska vi hälsa på bror min med familj.

Julfint i vår lägenhet i Rättvik

Nu har vi julpyntat hemma i lägenheten. Balkongen, entrén och även inomhus. Ja, det är väl bara krubban som inte kommit upp ännu. Det är ett fasligt rännande på stegar och i trappor och jag tror nog att till nästa år ska vi förenkla pyntandet en del. Tror jag. Men fint blir det allt. I år slopade vi granen inomhus. Det får räcka med den som står i entrén.

Där vi brukat ha en liten gran (eller bara tallris med små lysdioder i en stor urna, se tidigare jular) har nu Christer ett litet bord med sin laptop så det får inte plats med någon gran. Vi har i stället tagit lysdiodslingan och lindat runt trappräcket och stolpen som går upp till taket. Vi får väl bara hoppas att Christer inte får för sig att göra som hans pappa gjorde när det saknades grenar på strategiska ställen på granen - han borrade hål i stammen och stack in grenar i hålen.

Pynt till advent i stugan.

Idag skulle vi pynta inför advent här i vår lägenhet i Rättvik. Men som vanligt kullkastades alla planer. I förmiddags ringde de från Leksands Energi och ville komma ut till oss i stugan i Leksand och fälla en del träd som står otäckt nära elledningarna. Så det var bara att klä om, packa ner lite fika och åka de 3 milen till Leksand.

När jag klev in genom dörren såg jag genast att det satt en mus i råttfällan. Backade snabbt och lät Christer ta kommandot. Gick inte in förrän musen var borta. Nu är det så att jag sparar på allt (det kan komma sämre tider) och därför har jag en hylla full med fröer från hednahös. Dom har musen kalasat på. Det luktade skunk i rummet där han/hon hållit till. Det blev ett styvt städjobb. Jag berömmer mig med att jag kastade även de fröpåsar som musen inte bitit hål i.

Men vi hann i alla fall adventspynta i stugan. Adventsstjärna, "istappar" på altanen och adventsljusstake i fönstret. Samt lite jultomtar förfärdigade av barnbarnen. Samtidigt som eljocke sågade ner en massa träd som stod i vägen för elledningen och solen. Bra för båda parter, med andra ord. Men nu återstår en massa släpande på ris. Och det gillar jag. Det blir en präktig brasa nere vid sjön någon gång i vinter.

Vart är Sverige på väg?

Jag läste krönikan (heter det så?) av Monica Gunne på sista sidan i Aftonbladet idag. Vad håller egentligen på att hända i Sverige?

Krönikan handlar om byggnadsmålaren Roffe (2-barnspappa) som skadades allvarligt i en motorcykelolycka 2007. "Min vänstersida krossades mellan bilen och motorcykeln". Axeln, underarmen, höft, lårben, knä och fot. Han är ännu bara halvvägs genom alla operationerna och med ständiga smärtor.

Roffe har hamnat i moment 22 och sedan juni får Roffe inga pengar. Han är utförsäkrad enligt de nya reglerna och eftersom han inte är arbetslös får han ingen a-kassa. Han får inte socialbidrag, han är ju varken sjuk eller arbetar.Han får ingen sjukersättning för f-kassan godkänner inte läkarens intyg. "Den ansvarige läkaren har bara behandlat min fot och då handlar intyget bara om foten. Men allt det andra då?" Och då menar Roffe allt annat som är trasigt. "Men läkaren skriver bara om foten och då tycker f-kassan att intyget är vagt". Roffe skriver: "Jag är ingenting. Jag är noll. Jag bara bollas runt". Roffe har fått låna till hyra och mat och skulden är nu uppe i 65 000 kr.

Hur kan en regering skapa regler som lämnar människor i sticket på det här viset? Och alla andra som inte får pengar för att a-kassan och f-kassan är dåligt samordnade och saknar utbildning och resurser? Och inte får dom socialbidrag heller om de har något som kan säljas - ett hus t ex. Det är regeringen som har yttersta ansvaret och de borde i alla fall kunna ställa upp med en slags räntefri bank tills intygen är korrekta och fullständiga och utslag fällts.

Idag var nr 45 000 inne på min blogg.

Just idag visade räknaren på 45 000 besök. Synd att jag inte kan veta vem det är som tog just den platsen. Men jag delar i alla fall ut en vacker julblomma till alla som så troget återvänder till min blogg dag efter dag. Jag har ju inte anmält mig till några bloggportaler förutom till Rättvik på bloggkartan.se så jag är SÅ glad över resultatet.

TACK ALLA TROGNA LÄSARE!

En vanlig måndag.

I kväll blir det inget mer skrivet. Rummet är occuperat av barnbarnet Cazzie som ska övernatta här för hon har tidig stalltjänst på skolan, Stiernhööksgymnasiet här i Rättvik, och det blir alltför tidig avfärd från Borlänge.

Dessutom har jag inget att skriva om heller. Jo, Måndagsmålarna har haft sedvanlig träff i dag. Jag har petat lite i min mandalamålning men det blev inte så mycket gjort eftersom det var jag som skulle hålla i fikat. Får se om systra mi (Tiennas fotoblogg) lägger ut ett kort eftersom hon passade på att fota röran i målarrummet.

Dalmåleri och bara bloggar om mat?

En förfärligt grå och trist dag i dag. Jag försökte locka Christer att vi tillsammans skulle åka till Falun och gå på Dalarnas museum där det pågår en utställning "Dalmåleri". Men han ville inte och då blev det inte av för mig heller att åka iväg. Så dagen har bara gått. Och dessutom slappade vi genom att ta hem thaimat till middag. Det är jättegott. Utställningen får vänta till en annan dag.

En riktig slappardag med andra ord. Så jag har slappat vid datorn också. Det har jag gjort genom att klicka uppe i ramen strax ovanför bloggen på "Nästa blogg". Då ska andra bloggar slumpas fram. Tyckte vid tidigare tillfällen att det skulle kunna vara trevligt att läsa andras bloggar helt slumpvis. Men jag blev avskräckt från att fortsätta för det bara dök upp bloggar med tvivelaktigt innehåll. Ganska deprimerande, faktiskt. Så jag slutade med det. Nu verkar det som om Blogspot/Blogger har städat bland slumpbloggarna men nu har det gått för långt åt andra hållet i stället. 90% är bloggar om mat och så någon enstaka om inredning. Ganska tråkigt när man är så där lagom ointresserad av matlagning. Undrar om Blogspot har en hop prydliga bloggar som ingår i slumpmaskinen och portioneras ut till pryda tanter på 65+?

Heldagskurs på Solsökehem

I dag var det en heldagskurs hos Solveig Langkilde och Sören Grind på deras kursgård Solsökehem i Sunnansjö. Vi var ett 20-tal deltagare och som vanligt var det en glad och vänskaplig stämning. Det var deltagare från hela mellansverige närvarande.

Dagen tema var"Kärleksförmågans förvandling". Verkligen ett delikat ämne. Och kontroversiellt. Den danske filosofen Martinus (1890 - 1981) menade ju att förälskelsestadiet, hur underbart det än är, egentligen är motsatsen till verklig kärlek dvs allkärlek. Förälskelsen rymmer mycket av svartsjuka och ett begär att äga och är ett egentligen ett slags hormonellt galenskap. (Jag har förresten förbjudit mina barnbarn att gifta sig eller skaffa barn innan minst 2 år har förflutit av just den anledningen ;o) ). Detta fenomen diskuterades naturligtvis (ja, inte mina barnbarn, förstås).

Livlig diskussion blev det också kring fenomenet att det är så svårt att få äktenskap att hålla. Martinus menar att det beror på människans utveckling. Vi blir mer och mer individuella och i kvinnan utvecklas den maskulina polen allt mer och i mannen den kvinnliga. Det innebär att det är, så att säga, 4 personligheter som ska passas ihop och samsas i ett äktenskap. Det säger sig självt att det inte är så lätt. Men så småningom allt eftersom människan utvecklas ska vi i stället få allt större förståelse för varandra.

Som vanligt åker man hem därifrån stärkt till kropp och själ och med gott humör.

Loppisbesök på Tulavippan i Gagnef.

Tulavippan i Gagnef var dagens utflykt. (Samt en avstickare till Clas Ohlson - vad annars - där jag köpte skruvöglor till mörkläggningsgardinerna i stugan. Attans vad dom är dyra!).

Tulavippan är en jättelik loppis av annorlunda karaktär. 1900 m2 fabrikslokaler! Man får hyra plats/hyllor, oftast för en vecka eller månad, ställa dit sina grejor noga märkta med hyllnummer och pris. Sedan betalar kunden i kassan. Ett mycket populärt ställe, välskött och trevligt. Uttråkade äkta män kan slå sig ner i begagnade stolar och köpa sig en kopp kaffe med munk till.

Jag var egentligen på jakt efter ett väggskåp till vårt grovkök samt ett snyggt draperi till altandörren i stugan. Men hittade inget. I stället hittade jag flera kupor till lampan som vi lämnat in på reparation på Dala Kristall i Siljansnäs. Tyvärr var det fel diametermått till vår lampa. Men jag tipsade företaget i alla fall. Så det blev inget fynd i dag. Har du någon sådan i dina gömmor? Diametern ska vara 37,5-38 cm i nedre kanten.

Ett trevligt uppdrag.

I kväll lovade jag att vara tillgänglig för mina 4 brorsbarn på Hellebergsväg här i Rättvik medan Nallepappa var på jobb i Schweiz och Nallemamma var på hundkurs i Borlänge under några timmar. Det enda som fordrades var att jag skulle vara nåbar på telefon ifall något skulle inträffa.

Jag vet att barnen (4 - 16 år) är underbara så jag var inte ett dugg orolig men fann det bäst att ta en promenad dit och titta till dom vid 20-snåret. Vad hittade jag? Jo, jag överräcktes en vacker bukett rosor där de skrivit ett trevligt kort, tonåringen låg fridfullt på sitt rum och läste och de övriga lekte med Barbiedockor samt ägnade sig åt att sminkövningar på ett dockhuvud. Minstingen var också sminkad själv kunde jag se. Trodde först det var ett blåmärke.

De frågade artigt om jag ville ha kaffe vilket jag lika artigt tackade nej till. När jag lite senare förstod att de gärna ville fika och äta kakor så tackade jag ja. Dock avstod jag från kaffet och och fick ett glas saft i stället. Efter en mycket trevlig pratstund där jag fick mig till livs allt om populära resp. mindre populära lärare, FaceBook-kontakter och sms-vanor tackade jag för mig och kunde lugnad gå hem med min blombukett.

Kvinnorna i Äntligen Hemma har skadade stämband.

Grått och dystert väder idag också. Som gjort för att kolla av några inspelade TV-program som låg och tog plats på TV:ns hårddisk.

Valet föll på 2 avsnitt från "Äntligen hemma" med Martin Timell. Jag gillar dom där programmen. Gillar Timells humor och gillar att titta på heminredning och snickarlösningar. Han och kompisarna Bosse och Björn är trevliga, mysiga och naturliga.

Men varför i himmelens namn är alla de kvinnliga deltagarna så tillgjorda??? Rösterna är spända, pipiga och disharmoniska, så spända att jag misstänker att deras stämband skulle bli allvarligt skadade om de talar så där till vardags också. Och rösterna är dessutom kombinerade med ett tillgjort, barnsligt uppträdande. Den enda av de kvinnliga deltagarna som talar något så när naturligt är Lulu men å andra sidan bär hon så opraktiska kläder när hon jobbar så det är skrattretande.

Jag har noterat att det har varit på det här sättet i flera år i programmet Äntligen Hemma. Är det producenten som bestämmer hur kvinnorna i programmet ska uppträda och tala? Eller är det han Timell själv?

Förresten är det kanske relevant att programmet byter namn. Det stående uttrycket som gång på gång utropas är ju "Åhh, Gud!". Det sker ju varje gång bostadsägarna kommer hem.

Är jag ensam om att tycka så här?

Äntligen snart en ny kökslampa

Vilken regnig dag! Och 7 grader varmt! Men det är ju bättre än nollan i alla fall.

I går ramlade vår gamla, fula lampa över matbordet ner. Det är en sån där som man kan reglera höjden på och när jag skulle sänka höjden gick någon liten plastbit sönder och lampan dråsade ner i bordet med en smäll. Men den höll för övrigt. Nu har vi hjälpligt hängt upp lampan. Hoppas det håller. Jag är lite tveksam men Christer lovar att det är OK.

Länge har vi tänkt låta reparera en antik lampa som legat undanstoppad i många år, en sån där med fotogenkopp som lyser under en glaskupa, fäst i taket med kättingar och med ett lod som håller den på lagom höjd. Vi hade då tänkt låta sätta in elljus i lampan. Så nu blev behovet akut. I Siljansnäs finns en firma som heter Dala Kristall där ägaren är en riktig tusenkonstnär. Vi åkte dit och han har lovat försöka fixa lampan. Men när den blir klar är svårt att sia om. Det är inte så lätt att få tag i reservdelar. Men vi håller tummarna - hårt. Snälla, gör det ni också.

Brittis ManDALA-art blogg äntligen klar!

Nu känns det som om jag äntligen lyckats få till min ManDALA-art blogg. Den kändes nämligen inte publiceringsklar förrän jag fått till en logga.

Jag måste erkänna att jag klarade det inte själv. Min snälla syster förbarmade sig över mig och har försökt lära mig hur man gör under flera timmar i kväll. Hon t o m var tvungen att installera bildbehandlingsprogrammet Gimp åt mig. Det är ett gratisprogram som tydligen kan väldigt mycket, så jag får väl vara glad om jag lär mig behärska en bråkdel.

Än så länge finns bara loggan och ett par ordknappa inlägg på plats men det ska blir fler - jag lovar.

Fläskytterfilé från Nybergs Deli innehåller 20% vatten

Hemma igen efter en helg i stugan. Vädret har inte varit något vidare så det blev inomhusaktivitet där i stället.

Vi hade köpt fläskytterfilé på COOP i Rättvik för att ha till middag i stugan. Märket var Nybergs Deli. Den var på 742 gram och när den var färdigstekt tyckte vi att det var väl mycket vätska i stekpåsen! Vi hällde upp vätskan i ett mått, skummade bort fettet och kvar var 1,5 dl vatten! Det blir 20,2% vatten! Smaken på köttet var utmärkt men nog får man väl säga att ytterfilén var i saftigaste laget! Ooops, nu var jag väl rolig? :o)

På loppis har jag köpt en rulle tyg, ca 7,5 meter för 70 kr. Det var dubbelvävt och enfärgat mossgrönt på ena sidan och gråbeige på den andra. Tyget räckte till mörkläggningsgardiner till 7 fönster i stugan. Det är tänkt att de skall sättas upp när vi inte är där och då hindra lite av utstrålningen av värme och kanske även hindra insyn. Kan nog vara bra att ha även när stugan är full av ungdomar och de sover över på madrasser på golvet. Så jag tog med symaskinen till stugan och ägnade helgen åt sömnad. Jag får leta på Erikshjälpen här i Rättvik efter tyg till resten av fönstren.

Vad nya sängkläder gör.

I ett anfall av reaktionärt behov köpte Christer härom veckan nya lakanset, vinröda som ett fullmoget rött vin, ungefär. Verkligen snygga.

De livar onekligen upp atmosfären i sovrummet. Ungefär som när man går över från de gamla flossade rosa underbyxorna med långa ben till små spetsdito.

Men i det obarmhärtiga morgonljuset avslöjas obevekligt verkligheten. Den vinröda färgen avslöjar tydligt vår ständigt pågående produktion av döda hudceller. Underlakanen är fulla av detta vita avfall som naturligtvis också finns dolt i våra vanligtvis vita sängkläder men där är barmhärtigt dolt av allt det vita.

Jag börjar ödmjukt förstå vitsen med det gamla bruket att hänga ut sängkläderna genom fönstret om morgnarna på den gamla goda tiden när det fanns hemmafruar. Christer och jag är ju pensionärer numera så egentligen finns det inget skäl att inte göra detsamma. Men då blir vår vän Ulla, som bor i våningen under och har sitt sovrumsfönster på glänt, vansinnig. Det är nog bästa att vara vid det gamla vanliga.

Men jag vågar inte ens tänka på vad som döljer sig i våra tjocka resårmadrasser av pocketspring-modell. Känner ni inte i tanken doften av döda hudceller, kvalster och kvalsteravföring? Det gör i alla fall jag.

Fredag 13:e. Böter och inkasso!

Fredagen den 13:e! Verkligen!

Nu har det hänt - mitt första inkassokrav någonsin! För obetald slamtömning i sommarstugan! Påminnelse? Kan inte påminna mig det? Fakturan måste ha kommit bort på något sätt. Hamnar jag i registret nu så att jag betraktas som opålitlig i 3 år? Och inte får handla på kredit? Inte får nytt pass? Eller teckna telefonabonnemang? mm mm.

Till råga på allt fick jag med posten en böteslapp för fortkörning i en korsning i Hofors! 2400:-! 42 km/tim mot lagstadgade 30! Jag minns att jag fick en blixt i ansiktet när jag svängde i en korsning. Den förbaskade kameran stod på en flakvagn strax efter korsningen. Inte såg jag att det var 30! Det visste jag inte förrän jag idag fick böteslappen. Jag trodde det var 50 km/tim där. Det hade gått så lång tid så jag hade nästan vågat tro att de glömt bort mig. Och så skickar de brevet idag när det är fredagen den 13:e!

Men det kom ett trevligt brev också. Inbjudan till den årliga jullunchen på min gamla arbetsplats Cederroth i Falun. En ljusglimt i ett kompakt mörker.

PS: Jag har nyss fått veta att Dala Vatten o Avfall inte skickar ut några påminnelser. Fakturan går till inkasso direkt.

Vattenfall pantsatt?

Hörde just på TV att vd:n för Vattenfall, Josefsson, har pantsatt hela Vattenfall för tyska kärnkraftbolagen! Det kan väl ändå inte vara sant?

Har han rätt att göra så? Ensam? Måste inte en del av styrelsen också skriva på för att det ska vara giltigt? Har dom inte förstått vad dom skrivit under? (jfr bonusaffären i AMF). Regeringen, då? Har dom vetat om dokumentet? Och inte förstått?

Man tar sig för pannan.

Nej till Vattenfalls utspel

Nu vet jag att jag i alla fall INTE ska rösta på Alliansen i valet!

Vattenfalls sista utspel om att sälja ut svenska elkraftnätet för att få pengar att investera i kärnkraft (tydligen utomlands) kan inte vara enbart Vattenfalls egna åsikter. Vattenfall är ju statligt och han vd:n Josefsson skulle inte kunna gå ut med ett sådant sprängstoff utan huvudägarens goda vilja.

Nej, det blir nog Miljöpartiet till valet. De är mest emot kärnkraften av alla partier. Jag litar inte ens på socialdemokraterna i den frågan. En röst på MP är mitt sätt att protestera mot utvecklingen av kärnkraften. Hoppas bara att Wetterstrand blir kvar på något sätt.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen av den här frågan fram till valet.

Potensgivarna och "Filosofiska rummet"

Jag kom nyss hem från stugan och en träff med "Filosofiska rummet"-gänget. Samtalstemat var "Hälsa i kropp och själ". Det blev livligt samtal, naturligtvis. Vi var 9 personer (tyvärr var en sjuk) och det är bara att konstatera att det är ett härligt gäng som jag lärt känna!

Redan i går åkte jag ut för att elda så det skulle vara varmt och skönt när gästerna anlände. Jag skulle bjuda på buffe´ med te och smörgåsar. Innan jag åkte ut till stugan svängde jag förbi syrran och fick låna en PC-tidning och en bok som hon rekommenderade mig att läsa. Eftersom jag redan packat ner en stickning samt attiraljer för att göra mönstret till en ny mandala (se föregående inlägg) så tänkte jag att det blir nog inte så mycket läsande men det kunde ju bli trevlig sysselsättning senare.

Ute i stugan kokade jag mig en kopp kaffe som jag avnjöt medan jag kollade att elden tog sig. Plockade fram boken för att se vad det handlade om. Två 70+ tanter som levde i det förgångna, så mycket förstod jag. Bäst att läsa lite till. Summan av kardemumman blev att jag läste till kl 24 och fortsatte läsa direkt när jag vaknade i morse. Stickningen och mandalamönstret var bortglömda och jag njöt och skrattade mig igenom hela boken. Den heter "Potensgivarna" och är skriven av Karin Brunk Holmquist. Läs den!

PS Jag hann bli klar med boken i god tid innan gästerna anlände.

En natt i stugan och kanske mönstret till en ny mandala.

Om en stund åker jag ut till stugan för att elda och göra det varmt o mysigt tills deltagarna i "Filosofiska rummet" kommer i morgon eftermiddag för ett par timmars intressanta samtal. Jag är övertygad om att det blir lika trevligt som det var förra gången.

Jag ska övernatta därute i skogen och passa på att dra upp mönstret till ännu en mandala. Så det blir till att packa med papper, linjal, gradskiva, passare, miniräknare mm så att jag är försedd med nödvändiga attribut för att göra mönstret. Jag har en bild på min näthinna hur jag vill ha det.

PS: Jag kan inte annat än skratta. När jag letade i Googles bildarkiv efter en lämplig bild på ritverktyg så dök fotot av min senaste mandala, Forest Star, upp bland bilderna i arkivet. Jag hade tydligen använt en del av sökorden i mitt inlägg som rörde det fotot.

Mandalamålning nr 13 ännu inte klar

Jag skulle gärna velat vara med på Ann-Marie och Erik Grinds inspirationsdag för mandalamålare. Jag hade anmält mig preliminärt med det förbehållet att det kunde bli lite för mycket med en hel målardag borta efter vår resa under veckan.

Jag målade hemma vid köksbordet i stället. Bilden är långt i från färdig men jag lägger in ett foto av den så som den ser ut nu. Jag vet på ett ungefär hur jag vill gå vidare men jag är som Orsa kompani: jag lovar ingenting bestämt.