Oväntat kallt i stugan

 Vi åkte ut till stugan i förrgår för att "kratta manegen" tills våra barn o barnbarn skulle invadera stugan.

Vi trodde att värmen var påslagen men det visade sig bara vara underhållsvärmen och det var inte mer än +2 grader. Så CG packades in i filtar medan jag eldade upp stugan och omfördelade alla kartonger som lagrats där under tiden vi hade visning av vår lägenhet. Det blev långsamt varmare och jag jobbade mig varm, så mig gick det ingen nöd på. CG mådde mindre bra. Dels för att han inte kunde röra sig och dels för att han led av att inte kunna hjälpa mig med packningen.

Miljöalmanackan för 2013 från Dala Vatten och Avfall AB

Nu har jag tagit del av Dala Vatten och Avfalls väggalmanacka för 2013. (Bilden avser dock 2012 års almanacka för jag hittade ingen bild för 2013).

Det är som vanligt en trevlig läsning med råd och dåd ifråga om miljö- och energianvändning.

I mitten finns en affisch med bilder om hur man sopsorter. Bra och informativ. Men jag saknar uppgift om var man lägger alla dessa medicinkartor! Jag gissar att de ska sorteras som plast men jag är inte säker. De kanske ska läggas bland metallförpackningar. Min man och jag har nu kommit till den åldern då vi varje vecka producerar ett inte helt obetydligt antal sådana kartor när vi fyller på våra dosetter. Och varje gång står jag lika tvekande framför diskbänkskåpets olika sorteringsbingar. Till sist hamnar de bland brännbart.

Så till nästa år - tag med bild av medicin kartor också! Och gör det där hålet för upphängning ännu lite större! Så det går att hänga almanackan på en spik utan att behöva använda avbitartång för att få bort spikskallen!

Advent-mys i stugan

Idag åkte vi ut till stugan för att julpynta. Passade på eftersom vi hört att det var plogad väg och vädret var fint. Bäst också att passa på innan mer snö gjorde skogsvägen oframkomlig. Jag hängde upp både "istappar" på altanen och julstjärna i fönstret. Men jag måste dit med en ny lampa - den gamla hade "dött". Och naturligtvis fanns ingen ny i skåpet.

Eftersom det varit så kallt tidigare så hade vi höjt underhållsvärmen lite mer än vanligt. Då var det inte svårt att få upp värmen snabbt med en ordentlig brasa i spisen.

Syster o svåger skulle också ut till sin stuga så de kom för att dela en enkel bröd-lunch med oss. Jag hade shoppat loss ordentligt på Hemköp och köpt en massa godsaker. Men alla fick komponera sina mackor själva Det var tydligen gott för allt den mjuka brödet gick åt och sedan högg dom in på knäckebrödet också. Pepparkakorna på slutet uppskattades också.

Jullunch på CEDERROTH i Falun

I går var jag bjuden på jullunch på mitt gamla jobb på Cederroth i Falun. Där har hänt en hel del sedan vår förra jullunch för ett år sedan. Vi fick som vanligt en trevlig brief om vad som hänt under året och vad som finns i planen för nästa år. Och så fick vi som vanligt handla i fabriksbutiken. Alltid lika uppskattat.

Lunchen är höjdpunkten. Det är så trevligt att få tillfälle att prata med gamla kära arbetskamrater. Lite gråare har vi blivit allihopa men glädjen över att träffas har inte blivit mindre. Som vanligt var det vackert dukat och maten god. Och det är faktiskt uppenbart att de kolleger som stod för arrangemang, dukning, guidning mm själva trivs med uppdraget. Trots att vi hindrar dem i deras ordinarie  arbetsuppgifter. Vi uppskattade alla att vi trots företagets sparbeting blev bjudna på det här fina sättet.

Jag åkte hemifrån kl 09.30 och var inte hemma igen förrän kl 17. Trött men nöjd och lycklig. Jag törs inte visa en kopia av matsedeln för då blir CG så avundsjuk. Dessutom glömde jag tyvärr kameran hemma. Så bilden jag bifogar är från en tidigare jullunch.

Inget inköp av nya "istappar"

1:a advent har kommit. Och gått. Vi beslöt att strunta i att åka till CO i Insjön och köpa nya "istappar". Vi flyttar ju snart och nästa år kommer vi bara att behöva slingor på en uteplats. Varför då köpa nytt? Visst ser det lite ynkligt ur med lite gluggar här och där, men vad då? Världen rasar inte ihop för den skull.

Men visst hade det varit vackert om det sett ut som på bilden?

Dags för adventpynt.

I morgon är det 1:a advent. Det kom (som vanligt) som en överraskning. Det medföljde automatiskt att ett antal kartonger hämtades från förrådet vilka nogsamt släpades dit för ett par veckor sedan då vi skulle göra lägenheten redo för fotografering och visning för hugade köpare. Så nu står kartongerna i det nyligen upptäckta rummet som visade sig finnas under trappan (se tidigare inlägg).

"Istappar" har jag nu satt fast på utsidan av balkongräcket. Tidigare var de fästa på takstolarna högt uppe under taket över balkongen. Ett livsfarligt akrobatprojekt varje år. I år vågade jag inte ens försöka upprepa tidigare års gymnastiska övningar. Räcket fick duga. Ovanpå räcket fäste jag sedan en slinga med syntetiskt granris som var smyckat med diverse små ljuselektroder. Alltsammans bands fast i räcket med ett nystan vitt, halt syntetsnöre (hoppas snön döljer snöret sedan). Förutom mina två händer så tvingades jag använda tänderna för att hålla snöret sträckt och samtidigt klämma fast nystanet under hakan. Efter 7 sorger och 8 bedrövelser var utsmyckningarna på plats och jag klämde lättat in kablarna med vidhängande transformatorklampar på ett regelvidrigt sätt genom fönstret och kopplade på strömmen. Bara hälften av "istapparna" lyste!! Så nu blir det en resa till CA (Clas Ohlson) för att inhandla nya "istappar". Och göra om hela monteringen!

Nu återstår att smycka entrén under taket med "istappar" (en annan kvalitet dock) och en LITEN julgransbelysning i en MINI-julgran som ärligt stulits från grannens tomt vid sommarstugan.

I kväll ska jag ge mig på att sätta upp adventsstjärnorna i köksfönstret. Förra året lovade jag dyrt och heligt att slänga eländet (se förra årets inlägg) men av någon konstig anledning dyker dom upp i julpyntslådorna i år också. Så de kommer upp även i år. Men till nästa år och därmed i den nya lägenheten då ska de sannerligen inte finnas kvar! Mina nerver tål inte vad som helst!

Medicin med högkostnadsskydd kan sakna patientförsäkring

Nu är jag ordentligt upprörd. Det gäller frågan om att patienter med gällande högkostnadsskydd kan råka få mediciner som inte omfattas av en patientförsäkring för läkemedel. Vill man ha detta skydd så måste patienten betala mellanskillnaden eftersom regeln för högkostnadsskyddet bara gäller för det billigaste preparatet som "staten" framförhandlat för just precis en viss månad.

På TV i kväll skyllde Göran Hägglund på att EU-regler säger att det är frivilligt för läkemedelsföretag att vara med i den försäkring som garanterar ersättning om allvarlig läkemedelsskada uppstår. Och han skyller på att det är mycket krångligt och tar lång tid att ändra gällande EU-regler.

Men det är bara att vända på steken!! "Staten" kan ställa villkoret att högkostnadsskyddet bara gäller för preparat som omfattas av försäkringen! Hur enkelt som helst!  Är Göran Hägglund dum, eller??

Jag tänker bli obekväm och se till att jag bara handlar mina mediciner under den månad då medicinen omfattas av försäkringen. Medicinupphandlingen gäller ju bara för en månad i taget. Men jag får kanske uppsöka ytterligare någon eller några läkare så att jag har dubbla recept och kan tajma in rätt månad. Läkarnas receptförskrivning samkörs inte så det kan inte uppdagas att jag springer hos olika läkare. (det kom ju också fram i kväll i Kalla Fakta där narkotikaklassade mediciner kan skrivas ut i massupplaga om man bara besöker olika läkare.)

Så nu gäller följande: (det ska bli kul det här)

• Besöka minst ännu en läkare (utöver min ordinarie) som skriver ut mediciner som jag behöver.
• Kolla vilka tillverkare som tillverkar de mediciner som jag använder. (FASS är perfekt)
• Kolla med apoteket vilka av mina mediciner som är försäkrade just den här månaden.
• Springa ett par gånger i månaden på apoteket och fråga vilka mediciner som ligger i fas för nästa högkostnadsskydd med gällande patientförsäkring. 

Jag kommer att bli en trägen apoteksbesökare. Det finns vattenautomat, tidningar och stolarna är ganska bekväma på "mitt" apotek (f ö det enda som finns på orten, m a p debatten om konkurrens och valfrihet). Och jag har ju gott om tid eftersom jag är pensionär  ;)

 Lite civil olydnad är alltid upplyftande och ger lite kickar till mitt annars så stillsamma pensionärsliv. :)

Ett par slappardagar.

Nu har lugnet lägrat sig över lägenheten. Den är nu såld och vi fick ut vad vi ville ha, så allt känns OK. Men vad ska jag göra nu, då? Plötsligt känns det som om jag har en uppsjö av tid. Jag vet, att jag lurar mig själv - det finns hur mycket som helst att göra. Men jag ska unna mig ett par slappardagar och tror att det bästa jag kan göra är att ta mig en promenad till Kulturhuset för det pågår en utställning där som lär ska vara mycket bra.

I väntans tider.

Fick kontakt med mäklaren igår eftermiddag. Han hade inte kontaktat alla ännu så han var inte klar över hur många som ville vara med och ge bud. Han trodde i alla fall att torsdagen skulle kunna bli en lämplig dag. Och vi får följa budgivningen via sms-meddelanden. Det ska bli intressant.

Under tiden njuter vi av vilan. Jag känner att det är bäst att hålla på den avskalade, rena looken ifall någon eftersläntare vill komma på besök. Så målarpenslarna får stå undanstoppade.

Det får bli en dag i vilans tecken. Det kan behövas.

En massa timmar senare:  Mäklaren ringde och meddelade att en intressent vill ha ett nytt besök - nu med sin sambo. Ja, tacka sjutton för det. På fredag ska det städas lite extra och diskstället och tandborsten får ställas undan igen. Så nu är budgivningen framflyttad till måndag i stället.

En slappardag efter en hektisk period.

Sådärja, nu har lägenheten visats för hugade spekulanter. Och jag har ingen aning om hur det gått. Ett okänt antal besökare har varit här men jag vet inte hur många och hur stort intresset varit. Mäklaren hade bråttom till nästa visning. Vi får bärga oss till i morgon då det är vardag och personalen på Fastighetsbyrån är tillgänglig - hoppas jag.

Vi förväntades att inte närvara vid visningen så vi blev i stället bjudna hem till syster Inger och svåger Rolf där vi bjöds på lunch. En jättegod soppa med massor av lök, vitlök, jordärtskockor (eller var det kronärtskockor) och fänkål (tror jag). Laxbitar och stenbitrom toppade soppan. Ostsmörgås och vitt vin. (Inger får rätta till receptet i kommentarsfältet).

CG hade gått i förväg med rullatorn till Inger o Rolf (ca 300m) och jag skulle komma efter med bilen när jag pratat med mäklaren innan visningen. Tyvärr glömde jag bilen hemma. Det innebar att jag drack vin till maten och eftersom CG inte ville ha vin så drack jag hans också. Så man kan väl säga att det var tur att jag glömt bilen. Rolf åtog sig att köra hem CG medan jag kom efter med rullatorn. Vilket också var tur. Jag vill dock bara rekommendera Inger att minska på löken om hon ska bjuda soppan till gäster som sedan ska t ex på teater, bio o dy. Snacka om gasbildande maträtt!

Idag blir det en slappardag framför TV:n. Inte för att det är bra program utan för att jag/vi unnar oss att bara vara. Och njuta av vår "avskalade" lägenhet. Inte en onödig pryl framme. T o m diskstället och tandborsten är undanstoppade.

Snart kommer hugade lägenhetsköpare. Hoppas jag.

Snart väller besökarna in i vår lägenhet. Full av entusiasm inför ett ev köp, hoppas jag.

Jag har städat och plockat, sorterat och slängt. Under trappan hittade jag ett rum till. Det har varit blockerat av kartonger med  julgranspynt, sparade kläder ("det kan komma sämre tider", ni vet) och en massa annat oidentifierbart.

Eftersom vi annonserade ut en 3:a så har det nu plötsligt blivit en 4:a !!  Ett extra rum under trappan. Tråkigt att jag inte hinner ändra i annonsen. Dessutom är det nu så skinande rent och undanplockat att jag börjar fundera på om vi kanske ska inställa försäljningen! Men - vi kan ju inte ha två lägenheter.

CG har fått stränga order om att inte röra någonting, inte flytta på något och inte smutsa ner den skinande diskbänken. Fruktskålen som han tittar på med lysten blick är s a s förbjuden frukt. Syster med svåger bjuder på lunch medan visningen pågår så han får svälta till dess.

Håll tummarna, gott folk.

Vår fina, välstädade lägenhet!

I går kom våra räddande änglar - våra barnbarn Cazzandra, 20 år och Alexander, 16 år från Borlänge för att hjälpa oss med en riktig städning inför visningen av vår lägenhet på lördag.

Cazzandra satte igång med att putsa fönstren. Inte visste jag att de kan skina så kristallklart när de är riktigt rena! Sedan dammade hon, dammsög och till sist våttorkade hon alla golv. Hon anmärkte att vattnet nog var i svartaste laget efter arbetet men jag svarade att bubblorna från rengöringsmedlet var helt vita. Så då kunde det väl inte vara så farligt.

Alexander fick verkligen visa hur stark han är. Vi bar ut fulla banankartonger både från lägenheten och förrådet och stuvade in i bilen och körde till stugan. Där fyllde han vår foderautomat för fåglarna med en hel 20-kg-säck med solrosfrön. Från en stege! En tur till tippen och en tur till Erikshjälpen blev det också.

När vi frågade vad de ville ha till middag så blev det unisont -  PANNKAKOR!!! Och det fixade Alexander med den äran. Vi kände oss riktigt överflödiga. Ungdomarna gjorde ett jättearbete och det blev fantastiskt fint utfört.

När ungdomarna sedan hastade iväg till bussen blev det så förunderligt tyst. Och jag sov till kl 10.15 i morse!

En gammal dröm går i uppfyllelse

I går blev en sedan länge närd dröm uppfylld. Jag hade en första studieträff med några personer som visat intresse av att ta del av den danske filosofen Martinus Thomsens kosmologi. Min förhoppning är att vi ska få till stånd en samtalsgrupp med personer, intresserade av hans andliga vetenskap.

I Borlänge, där jag bott i många år, är Martinus kosmologi välkänt och jag har studerat hans teorier under många år. Men här i Rättvik har jag till min förvåning märkt att det är mycket få som hört talas om den danske filosofen. På biblioteket har jag bara hittat två av hans böcker. Då och då har jag lagt ut lite försiktiga krokar om reinkarnation mm för att se om jag skulle möta någon intresserad blick. Men så icke.

För ett par månader sedan tog jag chansen att ta steget ut lite tydligare och fick till stånd en monter på Hälsomässan som hölls på Folkets Park i Rättvik. Där visade jag upp Martinus´ digra bokverk och berättade för den som ville lyssna vad det handlade om. En utlagd intresseanmälan samlade faktiskt rätt många namnunderskrifter.

Igår kväll hölls vårt första möte i Vuxenskolans lokaler. Fyra personer kom och några hade hört av sig att de ville komma men var förhindrade. Jag upplevde att intresset växte hos deltagarna vartefter jag berättade. Deltagarna fick med sig lite att läsa till nästa gång. Hoppas läsandet väcker många nyfikna frågor. Nu väntar jag fler mötesdeltagare nästa gång. Det finns plats för fler.

Så småningom skulle jag vilja hålla två studiegrupper. En på kvällstid för förvärvsarbetande och en på dagtid för pensionärer. Jag brinner för det här och jag vet att detta ämnesområde är något som många människor hungrar efter att ta del av.

Jag är född och uppvuxen i Rättvik och har som ung kostat kommunen mycket pengar. Pengar som jag sedan undandragit kommunen genom att jag under hela min yrkestid arbetat på andra håll. Nu har jag blivit en s k "hemvändare" och pensionär. Och kostar återigen kommunen en hel del pengar. Att ställa upp och hålla i sådana samtalsgrupper skulle ge mig känslan att jag ger lite tillbaka av allt jag fått från min gamla hembygd.

Undvik diken när man fyllt 71!

Under många år har jag varje gång jag passerat sträckan Åkersbodarna - Hästberg i Leksand i mörker undrat vad det är för reflexer som sitter i träden utefter vägsträckan. Det är säkert bortåt 100 reflexer i träd och buskar som lyser så vackert och mystiskt i mörkret när man åker förbi och billyktorna sveper över den mörka skogen.

Idag beslöt jag mig för att stilla min nyfikenhet. CG fick sitta kvar i bilen medan jag resolut klättrade nerför dikesslänten. I botten forsade en liten yster bäck och på andra sidan fanns kraftiga, vattenfyllda hjulspår efter en skogsmaskin. Men mitten av hjulspåren verkade stabil varför jag tog ett svanhopp över diket och landade helt efter beräkning  mitt mellan hjulspåren.

Felet var bara att den där fina mittremsan var rena dyhålan. Bara en tunn skorpa av frusen mossa täckte nödtorftigt. Där satt jag fast i den iskalla dyn med båda fötterna och en bra bit ovanför vristerna. Ena skon fastnade i dyn och jag hade ett förfärligt besvär att få loss skon. Samtidigt sjönk jag ännu djupare ner med andra foten. Dessutom halkade jag och stukade tummen rejält. På högerhanden!

Arg som ett bi beslöt jag i alla fall att undersöka vad det var för reflexer så jag stapplade de återstående metrarna med ena skon i handen fram till närmaste buske. Och konstaterade att någon underbar person klätt massor av träd och buskar med reflexband! Helt underbart! Det var nästan så jag tyckte att det var värt våta, kalla, dyiga fötter och förstörda skor för att få skåda denna reflexpark.

Nu återstår bara att tvätta jeansen och strumporna. Kanske jag kan rädda skorna också. Om jag kan för tummen. Förbaskat också! Man ska inte tro att man kan hoppa som en 20-åring när man fyllt 71!

Mer prylar ut till stugan

Nu har jag kommit till nästa punkt på listan över "måsten".

Mäklaren har fotograferat lägenheten och lagt ut den på nätet. Så det är klart. Som jag snodde för att få den presentabel inför fotandet! Igår tog vi en vilodag och bara slappade.

Nu är det bara 10 dagar kvar till visningen! Jag måste nu rymma ut allt som jag slarvigt pulade in i garderober o skåp. Inte kan det vara kvar när kräsna åskådare öppnar alla dörrar och ser kaoset i skåpen. Så nu är ett bra tillfälle att göra sig av med hamsterbeteendet och obönhörligt slänga allt onödigt.

Idag blir det i alla fall en resa ut till stugan med bl a alla våra sommarkläder. De ska vi ju ändå inte ha förrän efter flytten. Vi ska nog också passa på att njuta av det fina vädret som har utlovats. Kanske kan det finnas tillfälle till en fika med syster o svåger, som troligen är därute och snickrar på sin stuga.


Här är länken till vår lgh som ligger ute på nätet
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?ObjektId=949565

Vår bostadsrätt ligger nu ute för försäljning

Nu ligger vår bostadsrättslägenhet ute till försäljning,
Dalagatan 26 F, Rättvik




Visning: lörd 17 nov. kl 12-12.30





Fastighetsbyråns bildspel med fakta och planritning.
Jag har försökt föra över hela bildspelet med 19 bilder men lyckades inte.
Klicka på Fastighetsbyråns länk nedan, så går det bra.

http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?type=search&pageRefId=37&ObjektID=949565
Eller gå in på www.fastighetsbyran.se  och fyll i webb-nr 2110-2596

Lägenheten finns även utlagd på Hemnet:

http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-3rum-centrum-rattviks-kommun-dalagatan-26-f-4395038

Finns fria bildsajter?

Inlägg på bloggen blir ju alltid trevligare om man kan ha några bilder att stajla med. Tidigare har jag glatt stulit bilder till mina blogginlägg från alla möjliga ställen via Googles bildarkiv (såvida det inte är egna bilder förstås).

Men nu har mitt samvete börjat vakna och det gnager, må jag säga. Mycket tack vare frilansfotografen Berit Djuses tysta ogillande.

Är det någon som har några länkar till sajter med fria bilder? Både foton o tecknat.

Min mamma sade alltid: "Ett rent samvete är bästa huvudkudden" och jag vill helst sova gott om nätterna.

Packningsbekymmer

Mäklaren är nu klar med fotograferingen av vår lägenhet. Aldrig har den väl sett så naken ut! Men jösses så mycket prylar vi stoppat in i garderober och skåp! Jag var glad att jag hittade kaffebryggaren när fotograferingen var klar så vi kunde få oss en kopp kaffe och pusta ut. Men var ligger alla andra prylar som jag stoppade undan? Många överraskningar väntar antagligen framöver.

I eftermiddag ska annonsen läggas ut på Hemnet. Jag kommer att komplettera det här inlägget senare med länken.

Vi har redan börjat planera för upplägget av packningen av alla prylar. Lördagen den 17 nov (mindre än 14 dagar) blir det visning. Då bör väl i alla fall de mest privata prylarna vara undanstuvade på sådant sätt att besökare kan öppna garderobsdörrar mm utan att svimma.

Jag har planerat enl. följande schema (nu ler Nallebror Håkan igenkännande): Endast banankartonger gäller! Flyttkartonger är bara till för stora, starka flyttkarlar.
Garderoberna gås igenom och saker som ska till tippen och saker som går till Ta-till-vara separeras. Samma sak görs för skåpen. Jag hoppas på många kartonger av ovanstående.
Därefter packas de saker som inte skall användas förrän till våren/sommaren och lagras i sommarstugan.
Kvar blir bara det som ska användas denna vinter - inomhus och utomhus.

Vad tror ni om ovanstående? Håller det?

Efter stiltjen kommer stormen

Efter en lång tystnad har jag tveksamt bestämt mig för att ta till orda igen. Det har hänt så mycket och ändå ingenting. Jag har varit lite låg, så att säga.

Jag har varit en del ute på FB och "konverserat" med mina barn o barnbarn. Men det blir mest för att hålla reda på vad dom har för sig och inte blir det precis några djuplodande "samtal". Nej, jag återgår nog allt till bloggen - där får man fördjupa sig lite utan att bli avbruten. Visst känns det ovant. Har jag verkligen något av värde att säga?

Men visst - vi ska flytta! CG har en neurologisk skada liknande Parkinson och är ganska handikappad. Han måste använda rullator både inomhus och utomhus. Det har förändrat vårt tidigare så rörliga liv i grunden. Vi bor i en trevlig lägenhet där entrén ligger i markplanet och en trappa leder upp till själva våningsplanet. Men vi har börjat inse att vi pga CG:s handikapp är betjänt av att ha hela vårt boende i markplanet.

Vi blev nyligen erbjudna en hyresrätt där allt finns i markplanet - lägenhet, carport och gångstigar in mot centrum. Det finns inte så många sådana erbjudanden här i Rättvik så vi nappade direkt. Och nu ska alltså vår lägenhet läggas ut till försäljning. Mäklaren var här i fredags och fotograferingen blir i morgon, måndag!! Och vi som har så mycket prylar! Mäklaren poängterade att sparsmakad möblering är en fördel.

Gissa om vi fick bråttom. Först halkade jag på en skjorta som låg på golvet och slog mig rejält i huvudet. Låg stilla en stund så att yrseln fick ge med sig och det hann faktiskt bli en riktig blodpöl på golvet. Men det gjorde inte så värst ont. Och inte fanns det tid att göra något åt den saken. Det blev i stället ett försvarligt lass med stora skrymmande grejer som inte går att stuva in i skåp och garderober och som vi körde ut till sommarstugan. Småsakerna får vi försöka pressa in där det finns plats. Men det blir nog en vända till ut till stugan med fulla banankartonger. Svågern Rolf kom som en räddande ängel och satte upp ett par dörrfoder i köket och badrummet som inte kom på plats när vi flyttade in för 6 år sedan. ;))

Nu ska jag gå och duscha och tvätta håret. Har inte vågat göra det tidigare för jag var rädd att jacket i huvudet skulle börja blöda igen. Samtidigt ska jag ta bort kalkavlagringarna på glasväggarna i duschkabinen.

 Kolla Hemnet på internet i morgon, måndag. Läggs troligen ut under eftermiddagen.

Det ska bli fint väder, sägs det.

Just nu sitter jag i stugan och slappar. CG ville inte följa med och jag vill inte tvinga honom men nog är det lite ensamt att vara här själv.

När jag kom hit ut var det 11 grader utomhus och 12 grader inomhus men det tog inte mer än ett par timmar att få upp till 22 grader. Vi har en fantastisk spis som ger massor av värme och så har vi ju elvärme också  som kan dirigeras upp till 17 grader från telefonen om vi vill.

Jag har tagit med mig mina målargrejer och har tänkt arbeta med ett motiv som krånglar för mig. Får se hur det blir med målningen. Vädret ska ju bli fint och jag har lite att göra utomhus. Daliaknölarna ska tas in och urnorna ska tömmas på jord och vissnade växter så de inte spricker när vinterkylan sätter in. Kanske ger jag mig på "ängen" med lien också.

Snart ska jag laga mig en vego-gryta av höstens nyskördade grönsaker och råris till. Några 3,5-or såg jag i skåpet också. Sedan blir det nog fåtöljen med en binge Kosmos-skrifter från  början av 90-talet som jag börjat läsa om igen. Så jag lider ingen nöd. I morgon blir det utomhus-jobb om vädret blir fint.

Adios

Kalle Moraeus - nostalgi.

I kväll blev det en riktig nostalgitripp.

Först ett program på Kunskapskanalen från Tällberg Forum om hur samhällsautveckling och teknologi skall styras så att ekosystem och ekonomi påverkas positivt. Dessutom svindlande vackra bilder Tällberg. (jag var där på konserten som var öppen för allmänheten).

Sedan följde Kalle Moraeus helt underbara program från Orsa. Jag missar inte de programmen. Det kommer att poppa upp många efterföljare men de kommer bara att bli bleka kopior. Helt sagolikt när han och Tommy Körberg stod vid Siljans strand och stoppade korv medan de löste världsproblemen. Och när deltagare från Spelmansförbundet - de var minst 20 - spelade Trettondagsmarschen då hade jag ståpäls!

Bland spelmännen upptäckte jag Pontus Selderman, advokaten som så skickligt lotsade oss stugägare som bodde runt sjön Molnbyggen till seger mot Leksands kommun när vi stred för att få soptippen, som förgiftade sjöns vatten och gjorde fisken oätlig och djurlivet utarmat stängd. Sjön börjar så sakta repa sig nu men det har varit en lång och hård kamp.

Dessutom såg jag även bland spelmännen Anders Bjernulf, barnbarn(?) till mina kära gamla folkskolelärare Johan och Ingegerd Bjernulf från 40-/50-talet. Dom båda hade ett styvt jobb med att banka in vett i min spralliga hjärna och få mig att hålla tyst på lektionerna.

En höjdarkväll!

Nästan 24 000% ränta på lån!

Visst har världen blivit tokigare!?

Läs artikeln i SvD Näringsliv! http://www.svd.se/naringsliv/branscher/bank-och-fastighet/lanar-ut-trots-betalningsanmarkning_7461214.svd#xtor=AD-500-[svd.se/naringsliv]-[]-[Textlank]-[aftonbladet]-[]-[]

När ska vi börja kräva att det ska rensas i träsken?

"100% risk för recession" enl SvD

Tacka sjutton för att det blir recession när allt mer av världens samlade tillgångar ligger i skatteparadis på någon ö. Folk har ju inget att handla för.

Alla är vi särbegåvade

En artikel ur dagens nummer av Dalademokraten

http://www.dalademokraten.se/Rattvik/Jag-har-aldrig-gjort-en-hemlaxa-/

Alla människor är särbegåvade. En del bara lite mer än andra.

Maskiners välsignelse. Och förbannelse.

Mitt föregående inlägg har fått mig att tänka vidare.

Förr - när vi arbetade med hacka o spade, tvättade för hand, fällde träd med fogsvans - då behövdes varenda arbetsför människa för att hålla vårt samhälle igång.

Idag har vi till vår hjälp fantastiska apparater och maskiner som gör jobbet åt oss och därmed gör många människor överflödiga på arbetsmarknaden. Detta skapar därmed fattigdom i många familjer.

Felet - som jag ser det - är att de vinster som dessa maskiner skapar genom att "friställa" många arbetare som annars skulle behöva uppbära lön stannar i några få människors fickor. Visserligen beskattas företagen men inte tillnärmelsevis lika mycket som den motsvarande mänskliga arbetskraften skulle ha kostat. Detta skapar de stora klyftorna. Och vi finner oss i det!!

De fantastiska vinster och arbetskraftslättnader som dessa maskiner skapar borde naturligtvis fördelas lika på medborgarna. De arbetsbesparande maskinernas effekt borde alltså inte tillfalla några få utan fördelas på alla. Det arbetsbesparade värdet borde alltså beskattas på samma sätt som om det var en levande arbetare som utförde arbetet. Och skatterna borde sedan användas för att göra livet lättare för ALLA medborgarna. Genom kortare arbetstid och god infrastruktur.

Detta scenario ligger tyvärr en bit in i framtiden. Men vi kan förkorta den tiden om vi har faktum klart för oss och arbetar på att bekämpa egoismen inom oss. Och väljer politiker som har detta faktum i fokus!

Med anledning av en kommentar på detta inlägg vill jag förtydliga:

Men om - jag säger bara om - de stora vinsterna delades ut lite mera rättvist så skulle fler kunna handla saker och hjulen hålls i gång (om nu det är det ultimata). Nu samlas värdena på hög hos några få som inte behöver utnyttja alla värdena. 
Jag brukar tänka på pengar som 100:- = 1 säck ris. Då får man lite bättre perspektiv på hur det drabbar mänskligheten när säckarna staplas på hög på något skatteparadis och inte används.

Grekernas förfäder har något att lära oss alla.

Nedanstående citat är en kopia från ett inlägg i Facebook och jag kunde inte låta bli att "låna" det.
Förmedlat från min vän Charlotte Backman i USA

Citat:

Caroline Casey - Coyote Network News.

from Robinette Kennedy: An old friend from Crete is visiting us. Tonight I mentioned that a certain presidential candidate suggested today that it isn't appropriate for the voters to delve into his finances. My friend responded,
"In ancient Greece, before a political candidate could run for office, he had to declare everything he owned, and the people would verify this accounting. If elected, after his term was complet
ed, the people would investigate his financial affairs and property and compare them to the original list. And, if he had mismanaged the country's or city's wealth, and/or the common wealth was diminished in any way, the state would confiscate his whole estate, money, etc. He and his family would become slaves (working for the common good for free), until every penny was repaid." --Maria Nausica Maria Gall


Det är ett högintressant inlägg i den politiska debatten. Kanske något vi bör ta till oss.

Postens nya sätt att sortera?

Läste just på text-TV att Post- och Telestyrelsen fått ta emot 25% fler anmälningar om försvunna försändelser i år mot under motsvarande period förra året.

Posten har länge klagat över att svenska folket sänder allt färre brev. Kan det möjligen vara så att Posten bara räknar de försändelser som kommer fram? Har de månne investerat i en större och häftigare dokumentförstörare?

Katedralen i Rättvik

 I morse tog jag en promenad längs Siljans strand. Kom så fram till Mats Lodéns konstverk "Katedralen" som jag är mycket förtjust i. Det slog mig hur olika man kan se på detta konstverk. Jag undrar vad som var konstnärens avsikt.

Är Katedralen på väg att rasa eller under uppbyggnad?
Är religionen på väg att gå under eller är den stigande?
Är vår andlighet sjunkande eller stigande?
Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Något att meditera över under många promenader.

Grönlandskonstnär Alibak

Test på bild från Picasa

Jag kan förstå om ni undrar varför jag har lagt upp den här bilden. Men det är så enkelt att jag behövde prova ett nytt sätt att lägga upp bilder från bildbehandlingsprogrammet Picasa i min blogg. Betydligt enklare än som jag gjort tidigare. Allt med benäget bistånd av min Nallebror. Han försöker oförtröttligt att få mig att fatta fördelarna med Windows7 jämfört med den gamla slitstarka XP. Men nog är det svårt att lära gamla hundar sitta.

Samtidigt kan jag återge en liten söt och tankeväckande händelse som vi råkade ut för kring den här tavlan (och en till av samma konstnär, Alibak Johansen).

CG köpte direkt från konstnären de två tavlorna 1980 när han jobbade på Grönland. Alltså för drygt 30 år sedan. Vi tycker om tavlorna och båda hänger i vårt sovrum. För en tid sedan - ett år kanske - berättade CG att han drömt om Alibak på natten. En vecka senare läste vi i tidningen på nätet att konstnären avlidit. Min omedelbara känsla var att det var konstnärens ande som tog sig en flygtur och hälsade på och kollade hur hans tavlor hade det. Inte helt otänkbart, eller hur?

"Livet pågick medan jag donade"

Egentligen vet jag inte var jag ska börja. Så mycket har hänt. Eller egentligen ingenting!? Man kanske kan säga att "Livet pågick medan jag donade". Eller nå´t.

Jag har släpat ris i stugan, slagit ängen med lie, torkat hö åt barnbarnets häst, rensat ogräs och målat lite. Umgåtts med släkt o vänner och oroat mig över min lillebror som opererats för en stor hjärntumör och nu håller på att rehabiliteras (krävt mycket tankar och energi, vill jag lova).

Förra året levde jag som i ett vakuum - visste egentligen ibland inte dag för dag om CG skulle skulle överleva eller inte - om jag skulle kalla på ambulans eller inte. Nu har han "vaknat till" och livet har blivit lite klarare. Visserligen behöver han mycket hjälp och stöd men nu kan vi i alla fall kommunicera fullt ut och ha glädje av det.

Och då slår i stället den stora tröttheten till! Men jag vet ju att det är övergående. Det får ta den tid det tar. 

Vi har tillbringat flera veckor i sträck i stugan - längre än på många år. Och jag njuter av det, det är ju helande i sig självt. Men just nu har barn, barnbarn, vänner och hundar (7 pers+2 hundar) ockuperat stugan och jag gläder mig ofantligt åt att de trivs och har trevligt tillsammans. Vi tar det lugnt i lägenheten.

I morgon ska vi åka ut till stugan och hälsa på. Det ska bli roligt.

Våra offentliga tillgångar reas ut

Visst blir jag ofta arg men den här gången blev jag alldeles svettig av upprördhet.
Aftonbladets ledare idag ondgör sig över alliansens nästan desperata iver att sälja ut all vår skattefinansierade verksamhet. Och jag håller med.

Alla våra gemensamma tillgångar som vi skattebetalare och våra föregångare har slitit ihop och betalat med skattemedel slumpas nu ut i en nästan desperat takt. Och jag är inte förvånad. Alliansen vädrar maktbyte och skyndar sig nu att förse sina bröder och systrar som finns i maktens korridorer med så mycket tillgångar som möjligt.

Vilken fröjd det måste vara för en del att få ösa ur den statliga kassakistan - till reapris! Filippa Reinfeldts skandalösa försäljning av ett Stockholmsjukhus för en spottstyver till ett riskkapitalbolag, Capio samt försäljningen av vårdcentralen Serafen till de egna läkarna för 694 500:-, som sedan i sin tur sålde vidare för drygt 20 miljoner till Capio är väl ett lysande exempel på dräneringen av våra gemensamma tillgångar.  (Jag kan inte låta bli att låta tanken snudda vid hur mycket hon fick med av de kakorna).


Jag hoppas innerligt att det snart blir slut på den här karusellen. Skaffa kompetenta chefer och medarbetare till våra offentliga verksamheter så förvaltas våra gemensamma tillgångar bäst.


PS: Jag ber om ursäkt för den konstiga bakgrundfärgen vid viss text. Jag har inte lyckats komma på hur jag ska ändra på det DS

Vattenskoter - ingen leksak?

Idag kan jag läsa i FaluKuriren att kommunalpolitikern i Leksand, tillika Superstars ordförande Torbjörn Olsson (c)  tycker att det är onödigt att ha ett förbud för vattenskoter i våra sjöar. Han säger, "Det är inte förbjudet att åka, det är en feltolkning av EG-domstolens beslut". "Dagens vattenskotrar ger inte ifrån sig högre ljud än vad som kommer från en symaskin". Han menar att vattenskotern är miljövänlig, att förarna vill följa lagen och att vi har alldeles fel då vi anser att den bara används som leksak. Jag ifrågasätter att Torbjörn Olsson någonsin varit i närheten av en vattenskoter. 


Just nu, utanför vår altan, 50m ner till sjön, kör två personer sina vattenskotrar och jag kan garantera att de leker. De kör runt, runt, välter ibland, upp igen och runt, runt igen. Ibland kör de i full fart och då går det undan, vill jag lova. Detta pågår i flera timmar. Och ljudnivån i den stilla sommarkvällen liknar verkligen inte ljudet från en symaskin. 
  
Viken, där de leker med sina farkoster, är inte mer än ca 500 x 1000m och gör allt fiske omöjligt där under de timmar de roar sig. Den leken har pågått nu under flera dagar. Jag undrar hur sommaren skall bli.


PS: Jag vill förtydliga att ovanstående påstående om artikeln i FaluKuriren i går avser nätversionen. 


PSPS: Är det någon som vet varför texten blir markerad med annan färg? Och hur man får bort det? Jag tänker på texten fr o m: Han menar att vattenskotern .... och till inläggets slut. Det irriterar mig. DSDS

Jag tar mig för pannan

Nu bryter jag min bloggtystnad lite i förväg. Kan inte låta bli.

Vad sägs om detta!!
http://www.dt.se/brottsplats/1.4852034-filmade-styvdotter-i-duschen-frias-av-eu-domstol

Som "Den Fula Gubben" sade i en kommentar till artikeln:
"Va häftigt !
Så nu är det lov att filma småtjejer i duschen
utan att åka dit för barnporr".

Att EU är ett hopkok (och ett misslyckat sådant) har jag länge misstänkt.

Tällberg Forum 2012 och Jan Eliasson

Tällberg Forum  har i många år bjudit in delegater från jordens alla hörn för att diskutera internationella frågor. Fred, miljö, mänskliga rättigheter mm har varit teman under åren som gått. Initiativtagaren Bo Ekman har med sitt brinnande intresse för dessa frågor fått Tällberg Forum att bli internationellt känt. Och inte minst har det fått vackra Tällberg, beläget mellan Rättvik och Leksand, satt på kartan. I år var temat: "How on earth can vi live together. Beyond our imagination".

Under alla år har jag sett kändisar från jordens alla hörn skymta förbi under veckan då Tällberg Forum varat och aldrig kunnat drömma om att även jag skulle kunna komma innanför tältdukarna i det fantastiskt stora, vackra tältet. Men i år fick jag tillfälle. Av en slump upptäckte jag att man kunde ansöka om biljett via nätet till den konsert som hölls i går kväll, "Music out of the Earth". Jag lyckades komma över en biljett och prickades sedan noga av vid ingången. Jag kan bara säga - konserten var magnifik! Och inte blev det sämre av att inbjuden talare var Jan Eliasson, nyutnämnd biträdande generalsekreterare i FN. Han tillträder sin befattning 1 juli, direkt under generalsekreterare Ban Ki-moon.

Jag är en stor fan av Jan Eliasson och höra honom tala om sitt engagemang i de frågor han ska hantera i FN är precis det jag tror att han är den bäste att hantera. Han nämnde särskilt att hans stora uppgift kommer att bli förhandlingsfrågor. Han nämnde också demokrati, svält-och nödkatastrofer samt miljöfrågorna, särskilt de s k tysta miljökatastroferna. Jag önskar honom av hela mitt hjärta lycka till med sitt arbete. Det kommer inte att bli lätta frågor han ska ta tag i och jag hoppas han förstår att hela Sveriges befolkning står upp för honom.

Sakernas tillstånd

Det är förfärligt länge sedan jag skrev men det har varit fullt upp. Det är mycket att göra i stugan både inne och - inte minst - utomhus. Vi "bor" här i stugan nu men besöker ofta bostaden i alla fall i olika ärenden. Bra eller dåligt att ha stugan nära. Mestadels bra, tycker jag.

Det krånglar en del här ute med tekniken. Sedan ett bra tag tillbaka vill belysningen inte fungera i toarummet och det måste vi få till på något sätt. Det betyder att vi behöver en elektriker som felsöker. Dessutom pajade trycktanken till vårt vatten igår. Membranet har tydligen gått sönder. Det betyder en VVS-are.

En stor miss vi gjorde när vi anlade gräsmattan för sisådär 30 år sedan - vi valde för bra gräs! Det behöver klippas alldeles för ofta. (se inlägg jag gjort om vår värsting till gräsklippare som jag inte kommer överens med. (2/6 2009; 24/8 2011 och 25/9 2011)). Dessutom har jag släpat mängder av ris efter skogsröjningen i vintras, rensat rabatter och planterat både i urnor och rabatter. Använt lie en hel del (börjar bli riktigt haj på det nu) och skurit mig rejält på lien också (så klantigt!).

Och så har jag faktiskt målat en del också, Mer om det vid senare tillfälle.

En liten förarglig bagatell - jag har inte kommit mig för att byta mitt varma vintertäcke till ett tunnare sommardito! Denna slöhet jagar upp mig ur den ångande bädden vid 5-tiden på morgnarna för avsvalning. Så hejdlöst dumt! Men då smakar det gott med kaffe i alla fall.

Datorn funkar - jag lever! Not!

När vi nu "flyttat" ut till stugan så skulle jag koppla loss min laptop från sitt fängslade läge från stor monitor, skrivare, scanner, trådlöst tangentbord och mus samt diverse annat lull-lull. Det innebar att  i sitt nakna tillstånd ute i stugan fick den fnatt, som ett föl på grönbete. Tangentbordet fungerade inte alls som det skulle. Siffror och bokstäver blandades hur som helst. Och där satt jag ute i skogen långt från all ära och redighet.

Jag prövade alla tangenter och kombinationer utan framgång. Som tur var kände min lillebror, datanörden, på sig att jag var i nöd och kom ångande till undsättning.

Det var tangenten "NumLk" som stod i fel läge. Så nu är allt frid och fröjd igen. Jag finns!

PS: Nyss skulle jag FB-a efter att ha tittat på "En 5-e-klassare...". Och nu är allting så stort i just FB  att jag måste skrolla för att kunna se allt. Och inte vet jag hur man minskar ner sidan. Jag börjar inse att jag behöver en grundläggande kurs i hur man handskas med sin lilla guldklimp. DS

De´ e´ mycke´ nu.

Vi står inför helgen och ska förbereda oss för att "flytta" ut till stugan. Så mycket flytt blir det väl inte eftersom det är så nära. De känsligaste krukväxterna kommer med i alla fall. Våra lapptoppar, förstås. Och vi har bestämt oss för att  - "... där datorn står - där bor vi".  Våra mediciner har vi för säkerhets skull på båda ställena). Målargrejerna ska förstås med (så blir det kanske något gjort). Några böcker av Martinus är ett måste.

Det tar bara ca 20 minuter mellan våra "hem" så erfarenheten har lärt oss att vi växlar ganska ofta mellan våra olika sängplatser. Vi ställer inte ens om posten och kläder har vi på båda ställena. Det är väl egentligen bara handväskan med dess innehåll som absolut måste vara med. Och så har vi ändrat tidningsadressen.

Vikbara glasögon att hänga runt halsen

Åh vad jag önskar att det fanns vikbara glasögon att hänga kring halsen!

Jag är opererad för starr på båda ögonen och i stort behov av s k läsglasögon. Hemma går det väl an men det är värre när jag är ute i olika ärenden. Att läsa etiketten eller priset på en vara i affären, ringa/svara i mobilen är jättejobbigt.  Det innebär för mig ett intensivt letande efter glasögonen i sitt fodral i väskan bland nycklar, pappersnäsdukar, plånbok mm. Jättejobbigt kan jag lova. Av olika orsaker kan jag inte använda glasögon hela tiden. Männen har ju ofta en bröstficka på skjortan/T-skirten där glasögonen alltid finns tillgängliga. Men så är det oftast inte för oss kvinnor.

Jag önskar att det fanns glasögon som var vikbara så att de kunde hänga runt halsen i ett snyggt litet fodral. Hon som startade tidskriften Amelia har jag vid några tillfällen sett använda sådana glasögon i TV. Finns det någon som kan tipsa mig om något liknande?

Ett alternativ kan vara som på bilden upptill. Men helst skulle de kunna vikas på mitten också. Och ett villkor är absolut att de kan hängas runt halsen i någon form av smidigt fodral och vara lätt att ta fram. Glasögonen intill är vikbara även på mitten. Men de är ju så förbenat tråkiga!

Rättviks Marknad slutade i sol

Nu är Rättviks Marknad slut för den här gången. Den började i fredags med snö, regn, blåst och kyla vilket delvis höll i sig under lördagen också. Men så kom söndagen med strålande sol! Visserligen -2,5 grader tidigt på morgonen men dagen blev sedan jättefin. Publikrekord, enligt FaluKuriren. 95 000 besökare!

Jag gav mig ut i vimlet med, i mitt tycke, välfylld plånbok. I rask takt inhandlades två handväskor. En passande till "shopping" och en avsedd för fritidsklädsel (jag begriper mig inte på dom som säger sig klara sig med sina jackfickor!). Sedan blev det tuttul, guldglitter till mina målningar, marmelad, ost (svindyr men jättegod), imregneringsvätska till vårat gamla stora 50-talstält (så inte CG nänns kasta det på tippen, som han ofta hotar med att göra) och  så var pengarna slut. Men eftersom jag bara avverkat drygt halva marknaden så köpte jag  raskt två nygräddade munkar för mina sista pengar och skyndade hem till CG för att flirta till mig ytterligare några 100-lappar.

Efter en snabbfika med de varma munkarna gav jag mig ut på en ny shoppingrunda med lite friska pengar i min nyinköpta "fritidsväska". Det blev ytterligare lite smått o gott samt 2 Bingolotter (såldes för strokförbundet i Dalarna). Det blev inga strumpor och plastpåsar, jag var för trött. Mina nya MBT-skor måste gås in försiktigt, de tar verkligen på nya, okända muskler.

Kvällen tillbringades i fåtöljen med Bingolotto (dock ingen vinst) och partiledardebatten.

Lite hängig

Sedan jag kom hem från Findhorn har jag nästan inte tagit i mina penslar.  Annat har upptagit min tid och jag har också blivit lite dator-trött. Vad ska det vara bra att skriva för? Vem läser? Blir de något gladare efter att ha läst mina inlägg? (Märk! jag är inte ute efter att strykas medhårs nu!). Borde jag inte i stället vara mer utomhus, umgås med familj och vänner mer, plocka fram färg och penslar? Läsa? Städa?

Vi planerar att vara mer i stugan - hoppas det kommer att funka. Där känner jag mig lycklig och lugn. Där är ljuset det rätta och stora ytor att breda ut mina målargrejer. Där är den fantastiska altanen med den underbara utsikten över sjön.  Komposten och grönsaksodlingen ska vårdas. Ängen ska slås och räfsas. Och där ligger riset som ska släpas ihop - när man känner för det.

Idag är det sista dagen på Rättviks Marknad. I fredags var det regn, blåst och ganska kallt och igår blev det besök av barn och barnbarn med tillhörande middag, även då regn och ganska kallt. Men idag verkar det bli en fin dag så det blir nog en liten runda. Förrådet av strumpor och plastpåsar behöver fyllas på och något fynd ska jag väl göra. Jag försåg mig med kontanter redan i torsdags för under marknadsdagarna går det inte att komma fram till en automat utan att köa. Men var har all musik och alla reklamutrop tagit vägen som brukar strömma ut över omgivningarna?? Jag saknar det. Om en timme startar dagens marknad. Får se om det blir bättre fart på högtalarna idag när det har blivit bättre väder.

I morse var det -2,5 grader. Jag undrar hur det gått för alla blommor som finns till försäljning i många stånd. Hoppas försäljarna har täckningsmöjligheter. I natt var det den där supermånen. Det missade jag. Men jag kanske kan se lite av det under kommande natt.

Det här inlägget ska jag kopiera och även lägga ut på min andra blogg. Det har nämligen blivit lite skralt med inlägg även på den bloggen.  Effektivt.

Det kvittolösa samhället.

 I morse var det ett inslag på TV om att det nu är möjligt att få kvittot när man handlar på sin mobil eller som sms i st f pappersvarianten som ju innehåller en del skadliga ämnen och kostar en massa skog.

Men vem vill stå i kassan på ICA och meddela sitt telefon-nr eller mailadress? Det verkar minst sagt bökigt. Sedan ska ju kvittona föras över hemma i någon fil på datorn el dy. - i alla fall de viktiga.

Nej skapa i stället en speciell kvittolagringsmanick. Själv tycker jag att ett kort, i kreditkortsformat, skulle vara väldigt praktiskt. Det skulle kunna användas i alla affärer och sedan ska jag kunna läsa av det hemma i en egen kortläsare, typ bankdosan, och sortera in posterna under affär, varuslag mm efter eget gottfinnande. Tänk så bra det vore om jag t ex lätt kunde läsa av i vilka affärer jag handlat. Hur hur många läsk jag köper under ett år. Eller hur många paket cigaretter. Eller öl. Oavsett i vilken affär jag handlat. Och skriva ut de kvitton som har att göra med garanti, husrenovering mm.

Kortet bör också kunna läsas av direkt i någon läsare redan i affären då man kanske snabbt vill kontrollera summorna.

Den kategori människor som inte har dator eller av annan anledning inte vill hoppa på det nya tåget ska naturligtvis kunna få kvitton på det gamla hederliga sättet.

Piggsvinet Dennis

• Min laptop, Dennis, börjar se ut som ett piggsvin. Det sticker ut tåtar överallt. 

1. Sladden till modemet, röd (via routern, gul)
2. Sladden till den stora monitorn (kvarleva från fasta datorn)
3. En stor kabel med med många piggar (vad det nu kallas) som också ringlar sig till monitorn. En osäker rackare som tydligen borde skruvas fast (men som inte går) Försiktighet måste iakttagas.
4. En liten plugg som tydligen styr mitt trådlösa tangentbord. (lärde mig det den hårda vägen).
5. En nyinköpt "3D SOUND"-USB som går till mina hörlurar
6. En silverfärgad kabel som går till "hubben". (vad nu den är bra för)

• Hubben, i sin tur, är kopplad till (eller heter det från?):

1. Dennis, silverfärgad kabel (hubbens lampa lyser inte!)
2. Svart kabel (hubbens lampa lyser rött) som försvinner ner under skrivbordet (till eluttaget?)
3. Vit kabel som tydligen går till skrivaren (hubbens signallampa lyser f n inte).
4. Silverfärgad kabel som troligen går till scannern (hubbens signallampa lyser inte men sladden lyser blått!). Vi har en gammal scanner som också tar diabilder. Den vill vi inte avstå från.
5.  En lite plugg som nog hör till tangentbordet (hubbens lampa lyser blått)

Nu finns det ingen USB-port ledig så jag kan läsa in mina nytagna bilder från Jubileumsutställningen, "Slöjd 2012"  på Dalarnas museum i går. Hemslöjden firar nämligen 100 år. Men jag kan ju knycka en från rymden.

Brorsan! Kan du inte komma en regnig, ledig dag och städa bland alla kablarna! Jag bjuder på kaffe.

PS. Min laptop heter Dennis. Jag köpte den begagnad och då var den namnsatt redan och går inte att byta utan stort besvär. DS 

En dag i Borlänge

 Vi brukar samla ihop lite ärenden som behöver utföras i Borlänge. Igår var Dagen. Ett par skor som jag köpt på öppet köp skulle lämnas tillbaka (jag har köpt riktiga MBT-skor i stället, köpt på lokala ortens sportaffär för halva priset). Dessutom ville jag ha ett par hörlurar till min laptop.

Jag gillar musik men då ska det låta bra och datorns högtalare är inte av bästa kvalitet. Dessutom saknas ingång för hörlurar (det är visst så på vissa laptops). Så jag behövde hörlurar med USB-manick. El-Giganten hade, men de kostade nära 500:- och det tyckte jag var för dyrt. På Teknikmagasinet (Kupolen) fick jag en lös USB-manick för 166:- och till den kunde jag koppla de hörlurar jag redan har. Senare ska jag försöka hitta bra högtalare att koppla till laptopen via USB för då kan jag lyssna till musik när jag målar. Jag har ingen lust att  använda hörlurar där sladden lämnar släpspår i färgen.

Jag passade också på att förhöra mig om en ny mobil. Jag har en stenålders Nokia 6290 som jag aldrig brytt mig om att koppla till Internet (jag är ganska tekniktrött, dvs jag har inte lust att lära mig allt det där). Och det är ju faktiskt inte nödvändigt att kunna läsa av mail, göra inlägg på FaceBook, betala räkningarna mm med telefonen. Det kan man göra när man kommer hem.  Men jag överväger att skaffa en enkel telefon där texten kan göras så stor att jag slipper plocka fram glasögonen varje gång jag ska använda telefonen. Det finns en telefon, Doro 615, som jag tror passar mig, men jag tycker det är lite väl magstarkt att betala nästan 2000:- bara för att slippa ta fram glasögonen. Kanske finns den till bättre pris på annat ställe.

Sedan åt vi lunch med dottern Kicki och barnbarnen Cazzandra och Alexander. Det är alltid lika roligt att träffa dem. Det känns så tråkigt att vi inte kan göra detsamma med sonen Roger med familj. De bor för långt bort.

Passade på att handla lite smått o gott på ICA på Kupolen. Jag blir alltid lika överväldigade av hur mycket varor det finns. Träffade också några gamla vänner på Kupolen som jag fick en liten pratstund med.

Och när vi kom hem var det skönt att sjunka ner i bästa fåtöljen med en kopp kaffe och munkar inhandlade på ICA (5st  för 25:-). En av oss drar alltså en vinstlott och får en munk mer. Kom just på att det finns 3 st kvar. Känner att det suger i kaffetarmen så det passar bra.

Gammal vänskap rostar aldrig.

I dag fick jag ett mycket trevligt telefonsamtal. En väninna från tiden då vi bodde i Västerås, våra barn var små och skjutsades i vagn. Våra barn är nu  medelålders, har egna tonårsbarn och världen är mycket annorlunda.

Vi har bara setts två gånger sedan den tiden och då bara korta möten. Det var som att färdas 40 år bakåt i tiden och hon var sig precis lik. Samma dialekt, samma tonfall, skratt och humor. Det kändes som om vi bara återupptog det samtal vi hade när vi skildes åt.

Vi pratades vid i 1,5 timmar. Jag hoppas innerligt att det blir många fler.

Rastlös

En trist, gråmulen dag och fortfarande lite snö kvar efter gårdagens intensiva snöfall. Grannens vattenmätare visade på 30 mm (!) vatten efter snöfallet. Och det lovas mer snö.

Jag själv är lite rastlös och vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Var hos naprapaten Hasse Börjes i går för jag har fått ont i ryggen och värken i höften har blivit värre än tidigare. Ryggen har jag inte haft problem med på många år så det oroar mig en del att jag börjar känna av den nu. Men det är mitt eget fel. Envist nekade jag att ta emot hjälp när vi hastade mellan flygbytena mm under vår resa till Findhorn i Skottland. Väskan vägde ca 10 kg och det borde ha fördelats lika mellan två väskor för att belasta ryggen mindre.

Ute i stugan väntar allt ris efter skogsröjningen att samlas ihop och eldas upp. Jag som älskar att gå där i skogen och samla ihop ris. Det är så skönt och avkopplande och resultatet blir så fint. Hasse Börjes sade att jag fick nog ta det lugnt en tid med att släpa ris. Motion som orsakar konstig, statisk kroppshållning ska undvikas en tid framöver. Jag undrade vad han menar med tid i det här fallet? "Det känner du", var hans svar. Hmmmm.

Ska jag måla lite, kanske?

Lugnet efter påsken.

Nu är påsken slut och lugnet lägrar sig över nejden. Barn o barnbarn har lämnat stugan och kvar blev bara lite kvarglömd mat i kylskåpet, en jacka och ett par nycklar (jackan och nycklarna ska skyndsamt skickas till ägaren, maten tar jag hand om).

Jag har lyckats dra på mig en ordentlig snuva. Dessutom gör det rejält ont i höften när jag nu nyser (vilket jag gör - ofta). För några veckor sedan var jag till naprapaten Hasse Börjes och fick massage för min onda höft (höften är lite sned så benen sitter olika högt, eller hur man ska uttrycka det). När jag gick därifrån så trampade jag lite snett på en trottoarkant och kände då instinktivt att det där var mindre bra. Och inte blev det bättre när jag var till Skottland och bar på mitt bagage. Jag borde ha tagit emot erbjuden hjälp med väskan, men så är det den där förbaskade stoltheten! Hasse Börjes menar att behandlingen inte tar så bra om man har en infektion i kroppen, så jag får vänta tills på måndag.

Om ett par timmar ska jag till Mora och hämta hem tre tavlor som under en månad funnits på vårsalongen i Mora. Jag ska också passa på att handla lite på DollarStore, jag gillar den butiken. Och passa på att tanka bensin på Moraklockan. Såg i tidningen att den kostar 14.98, billigast i Dalarna.

Annars är det trist o grått väder. Men utmärkt för att målning. Jag håller på att göra sista penseldragen på den målning jag inte hann klart på Findhorn, "Mitt Inre Big Bang" (se inlägg på min ManDALA-blogg).

Några timmar senare: Attans! Jag missade Moraklockan och den billiga bensinen. Kan bara konstatera att jag inte såg den överhuvudtaget. Var jag möjligen fullt sysselsatt med att skala en banan just när jag passerade?

Findhorn i Skottland var en upplevelse

Nu är jag hemma efter en oförglömlig resa till ekobyn Findhorn i Skottland. Tillsammans med 9 deltagare från spridda delar av världen samlades vi för att lära oss mer om att måla mandalas. Erik o Ann-Marie Grind från Falun var våra lärare. (jag har skrivit mer om det på min ManDALA-blogg).

Eftersom jag är mycket intresserad av växter så var resan i dubbel bemärkelse intressant för mig och jag hade stora förväntningar (se tidigare inlägg). Och jag blev inte besviken. Byn är ett unikum. Den tillkom i början på 1960-talet och har nu växt till en ekoby där andlighet och miljötänk sitter i huvudsätet. De har egen valuta och mycket ägs gemensamt. Pengar "utifrån" kommer från kurser och föreläsningar.

Det var underbart att vara där. Atmosfären är så ren, glad och positiv. Allt blev lätt och glatt. Och våren hade kommit långt. Maten, vegetarisk, var helt underbar och åts gemensamt i en stor matsal. Jag mådde jättebra av maten. Alla ombads göra någon form av arbetspass för byn. Själv åkte jag på kökstjänst en kväll. Helt OK. Skura stora grytor. Jag fick faktiskt tillfälle att lära några ungdomar hur man skurar golv efteråt utan att dra omkring "skiten".

Varje morgon fanns det tillfälle att delta i meditationer av olika slag. Själv deltog jag de flesta dagarna i en av dem. En morgon fick jag en vidunderlig upplevelse som resulterade i en, för mig, speciell mandala (se min ManDALA-blogg).

Det var också en upplevelse att vandra runt och titta på alla husen. Många bodde i ombyggda husvagnar och baracker. Ett antal hus var runda och gjorda av gamla wiskey-kar. Alla hus var byggda för att vara så energisnåla som möjligt. Trädgårdarna var både vackra och anlagda för hushållens grönsaksbehov.

Jag hoppas att min sällsamma känsla får vara kvar ett tag och jag skulle inte ha något emot att åka dit igen.

Fler bilder finns på mitt webalbum. Dubbelklicka på länken så kommer du direkt till min bildserie.  https://picasaweb.google.com/100612347276151765908/A20120324FindhornSkottland

Findhorn i Skottland nästa

Dagen före Dagen. Eller rättare sagt morgonen.

Jag har än en gång gått igenom packningen inför resan till Findhorn i Skottland. Vädret där sägs vara ombytligt och jag vill resa med lätt bagage. För den som inte läst mina tidigare inlägg -  jag åker till Findhorn för att måla mandalas i en hel vecka.  tillsammans med min lärare är Erik o Ann-Marie Grind från Falun.

Findhorn är ett center för andligt och ekologiskt tänkande. Speciellt känt är Findhorn för sitt andliga förhållningssätt till växter, ett center för växtdevor, kan man säga. Och dom ska jag försöka fånga med mina penslar och i mandalans form.

Av en "slump", eller bara helt följdriktigt, har jag ägnat 30 år av mitt yrkesliv att försöka skapa världens bästa växtnäring i samarbete med SLU, Sveriges lantbruksuniversitet. Professor Torsten Ingestad, numera "på andra sidan", ägnade hela sitt liv tillsammans med sin stab, bl a Tom Ericsson, åt att forska fram en växtnäring som inte påverkade naturen negativt . Och jag har ägnat mitt yrkesliv åt att kvalitetsmässigt vidmakthålla receptet för växtnäringen i form av varumärket Blomstra. Eller som det heter för vissa professionella odlare, Wallco Växtnäring. Nu är jag pensionär och varumärket skyddas av andra. Jag har lovat att spöka för alla som försöker tumma på kvalitetskravet på Blomstra när jag en gång befinner mig "på andra sidan". Till dess ska jag frossa i att lära känna växternas andliga sida, dess devor.

Namnet "deva" är ett gammalt namn och jag ser på det lite mer "vetenskapligt". Allting är energi och lämnar ifrån sig ett energimönster. Dessa energimönster används dagligen i våra laboratorier för att analysera ämnen så det är inget konstigt med det. Det som kan betraktas som konstigt är att vissa, däribland jag, tror att det även finns ett medvetande i dessa energier. Vissa människor kan tydligen känna av dessa energier och dessutom kommunicera med dem, antingen i form av ljud- eller ljusupplevelser. I det fallet är jag stendöv.

Med min resa till Findhorn vill jag få en chans att kanske förnimma dessa växternas energimönster och samtidigt lära mig mer om att mandalamålning. Tänk vilken lycka att få kombinera mina stora intresseområden på detta sätt! Växter, andlighet, målning och möjlighet att framföra budskap jag brinner för. Gå gärna in på min manDALA-blogg (till höger i länklistan) så förstår ni vad jag menar.

Nu ska jag återgå till packningen.

Jättefin röjning vid stugan

Vi åkte ut till stugan idag för att hämta vår extra mobilladdare och samtidigt kolla hur det blivit efter avverkningen ner mot sjön. Och jag må då säga att det blivit bra. Öppet, inbjudande, som ett leende parklandskap. Jag är jättenöjd.

Visst är det ett stort jobb kvar att röja ris osv. Det kommer att bli en, eller rättare sagt, flera högar med ris. Men jag gillar ju att gå där i skogen och pillemasa med riset. Bara jag då och då blir avbruten av den gamla malmklockan som klämtar att kaffet är klart. Det är nästan så att resan till Findhorn ligger lite i vägen nu. Men å andra sidan ligger ju riset kvar men målarkursen på Findhorn finns det bara ett tillfälle till.

Idag har jag tvättat och plockat fram allt som ska med på resan till Skottland. Vädret är ju lite labilt där så det gäller att packa genomtänkt.

Hoppsan! I DD.

Idag på förmiddagen hittade jag på nätet detta foto med tillhörande text från DalaDemokraten.

Jag ska genast hasta ut och försöka få tag i gårdagens exemplar. Månne Hedmanskiosken har något kvar. Annars får jag hoppas på goda vänners välvilja om de inte redan besökt pappersåtervinningen, förstås.

Ett par timmar senare:
Jodå jag hittade ett ex på ICA. Där på sid 30 finns artikeln. Men jag gillar inte riktigt reporterns uttryck  "... koka samman ..." om mina målningar. :(

http://www.dalademokraten.se/Opinion--Kultur/Konstrec/Varsalongen-i-Mora-vill-bryta-ny-mark-/

Nu har jag gjort bort mig igen

Nu har det hänt igen! Med skammens rodnad på kinderna måste jag tillstå att jag låtit entusiasmen locka mig på avvägar.

Jag ska inte berätta några detaljer för då kommer jag aldrig till slutet men jag har nyss läst boken "Slumpen är ingen tillfällighet", vilket fick mig att tolka en räcka till synes slumpmässiga händelser IRL tillsammans med att jag hamnade på en blogg som tycktes vara den ultimata "slumpen". Som sedan visade sig inte vara det!

Några avtryck hann jag dessutom lämna på denna blogg innan jag lugnade ner mig och lite noggrannare läste bloggen. Ridå!

Nu har jag lugnat ner mig med en stor kopp kaffe och kan snart ta itu med att tillaga en Ratatouille av de grönsaker vi inhandlade i Den Stora Staden när vi besökte tandläkaren. Det blir många portioner att stoppa i frysen och bra att ha när inspirationen att laga mat inte är på topp.

Uppdrag Granskning är fel ute

Jag har nyss tittat på Uppdrag Granskning där det handlar om att Arbetsförmedlingen (AF) betalar ut lönebidrag till Arbetsgivare (AG) som anställer människor med funktionshinder. AG skall då uppfylla vissa villkor - kollektivavtal, försäkringar mm, för att de ska få uppbära lönebidrag för den funktionshindrade. AG skall skriftligt intyga att så sker. AF skall kolla att alla intyg är med och vederbörligen undertecknade.

Det är här jag tycker Uppdrag Granskning skjuter på fel instans. Om AF har kollat att intygen från AG är rätt ifyllda och undertecknade av behörig person så ska väl inte AF behöva kolla att intygen är riktiga, t ex att försäkringar och pensioner verkligen är inbetalda? Det vore ju detsamma som att t ex Bilbesiktningens protokoll inte gäller - vi ska dessutom själva kolla att bilen är OK!  Däremot skall naturligtvis grundliga stickprovskontroller göras. Men det ska kanske inte utföras av AF utan av t ex Skattemyndigheten eller facken.

Som jag ser det är det AG som är bedräglig och skall ställas till svars. Jag kan tänka mig att AF skall begära tillbaka lönebidragsbeloppen. De återtagna beloppen skall sedan naturligtvis användas  för att täcka upp den anställdes lagstadgade pension och försäkring. Det är ju ändå AF som har placerat ut arbetstagaren och därmed har de ansvar för att den anställde blir rätt behandlad.

Inte ska väl Arbetsförmedlingen (AF) betala den anställdes pension och försäkring och Arbetsgivaren (AG) gå fri och stoppa pengarna i egen ficka? I mina ögon är det självklart att det är AG som är bedräglig och AF är skyldig att stämma AG. Det är ju dock skattebetalarnas pengar de bollar med. Nån j'**a ordning ska det väl ändå vara!