En sväng till stugan med förhinder.

Jag skulle bara ut till stugan idag för att hämta en kvarglömd sak och kolla att allt var som det skulle. Ca 15 cm snö på skogsvägen men någon med breda däck hade kört före så det var ingen större svårighet att ta sig fram.

Allt var OK och jag anträdde återfärden i de gamla hjulspåren utan missöden - utom de sista 4 förargliga metrarna upp på "stora vägen". Där var ett litet motlut och bilen höll på att halka ner i diket. Jag backade och försökte igen - och igen - och igen. Under snön var det nämligen snorhalt och mina dubbdäck är väl inte av färskaste datum.

Som tur är så är jag notorisk samlare på telefonnummer som finns nedtecknade med blyerts i min lilla  almanacka. Där fick jag kontakt med en person som bor i en närbelägen by, som jag aldrig träffat men som kontaktat mig i ett litet ärende. Han var på sitt arbete med rekommenderade mig att ta kontakt med en annan, för mig okänd person. Som visade sig vara hjälpsamheten själv och skickade sin son med traktor att dra upp mig på vägen. Lyckligt fick jag ännu ett telefonnummer att skriva in i min lilla almanacka.

Vilken tur att det inte var kallare än -3 grader! Tänk om det varit som förra året vid den här tiden, -25 grader! Men jag var snöig upp till  knäna, våt om fötterna efter att ha sparkat bort en massa snö i uppförbacken, mörkret började tätna, jag frös om fingrarna och glasögonen immade igen när jag skulle ringa.

Men allt slutade lyckligt och nu är jag inne i stugvärmen igen. Allt tack vare en glad yngling som bara puttade på lite grann och jag kom lätt och fint upp på vägen.

Papperslösa kvitton? Inget problem.

Hörde  och såg på TV idag att det går åt 60 000 träd bara för att producera alla de kvitton som handeln producerar under ett år när vi handlar. Kvitton som oftast kastas direkt i soporna. Dessutom används ganska stora mängder av det farliga ämnet Bisfenol A.

Men det finns en enkel lösning. Kunden skaffar sig ett kort med chip och magnetremsa där kvittot läses in. Kunden kan sedan i lugn och ro kolla kvittot utanför kassorna vid en enkel läsare med skärm. Eller hemma via en enkel, billig läsare kopplad till datorn. Eller varför inte med ett USB-minne?

Man kan då enkelt samla alla kvitton och får på så sätt en bra koll på sina utlägg under t ex ett år. Kortet bör vara så konstruerat att olika poster kan vara sökbara.Man får sig kanske en tankeställare när man t ex kan se hur många liter CocaCola man druckit under ett år.

På förekommen anledning:
Naturligtvis görs samtidigt med inslagningen av posterna i kassaterminalen en registrering av posterna och beloppet för skatteverket!

Vådan av influensavaccinering

Efter moget övervägande vaccinerade jag mig i går för både influensa och lunginflammation. Vi gjorde det båda två. Framåt kvällningen började jag få väldigt ont i armen, den arm där jag fått lunginflammationssprutan och armen svullnade rejält. På natten fick jag feber, ganska mycket, tror jag. Jag hade dessutom ont i hela kroppen så jag hade stora svårigheter att röra mig i sängen. Det blev inte så mycket sova under natten så idag har jag sovit i omgångar och i flera timmar.

På sena eftermiddagen ringde Systra mi, Inger, och tiggde skjuts till ett julbord på golfklubben. Det var jättebra för jag märkte direkt att smärtan tonade bort en hel del. Det är nog inte så dumt att sätta fart på kroppsvätskorna så "gifterna" tvingas ut.

I kväll blir det ost, kex, nötter, russin, glögg och frukt. Det blir trevligt. Aptiten för en rejäl middag är minimal just nu.

Minnesvärd Stockholmsresa

Vi har varit ett par dagar i Stockholm på släktträff. Trevligt förstås att möta släkt och vänner under trivsamma former. Men jisses vilken trafik! Svågern körde som om han stulit bilen (tyckte jag) men han samtalade glatt medan har kryssade mellan filerna och biltrafiken. Så det är väl normalt. Det är bara jag som blivit en äkta lantis.När vi åkte hem i går så var det inte förrän vi passerat Enköping som trafikhetsen släppte taget.

På nervägen till Stockholm var jag tvungen att besöka "min" tandläkare i Falun för jag hade fått en hiskelig tandvärk. Så det blev uppborrad tand, rensning och nu skall jag leva med bakteriedödande pasta i tandrötterna i 4 veckor. Och vi som skall åka till Egypten inom kort!!

En annorlunda jullunch

Idag var jag inbjuden till en jullunch med idel åldringar, ca 40 st, de flesta okända får mig. Samtalet flöt lätt och  vi hade verkligen trevligt. Plötsligt segnade en äldre man ner vid bordet bredvid mitt, hans fru rusade till för att hålla honom uppe, någon ringde efter ambulans och ett par sjukvårdskunniga damer hjälpte till. Ambulansen kom efter ca 10 minuter och personalen rullade smidigt och tyst in en bår i den smala gången mellan borden. Vant gjorde de en undersökning av mannens vakenhetsgrad och efter ca 10 min rullades han lika tyst ut i ambulansen och 15 min senare såg vi den lämna platsen. Mycket proffsigt.

Allt detta skedde 1-2 m från mitt bord. Det skulle inte förvåna mig om det fanns några som inte ens märkte vad som pågick. Men vad som förvånar mig var hur vi andra reagerade. Medan detta pågick uppträdde vi som om inget särskilt hände, fyllde på tallrikarna, berömde maten, talade om vädret och ortens angelägenheter. Visserligen lite dämpat -  men ändå! 2-mannaorkestern avvaktade, troligen för att ge oss tillfälle att begrunda och hämta oss från det inträffade. Men sedan började de spela, först lite lugna låtar därefter mer livfulla. Det slutade med att vi sjöng med i de allt mer vågade balladerna, skrattade och klappade händerna.

Hur det gick för mannen - det vet jag inte

En riktigt lyckad dag

Igår fungerade jag som chaufför åt Nallebror eftersom han ville besöka sin arbetsplats i Mora. Han har ännu inte fått tillstånd att köra bil efter den stora operationen och han varnade mig för att besöket skulle komma att  ta flera timmar.
Jag fick en härlig dag i Mora på det viset. Jysk, DollarStore, ÖB, skoaffär (blev inget), Zornmuseet, och en härlig lunch på Kaffestugan där jag åt den godaste kycklingsallad jag någonsin ätit.

En riktigt lyckad dag.

Jag går till sängs i stället.

En fullmatad dag. Jag slet vid datorn med allt nytt som Nallebror lagt till när han flyttade över allt från ångmaskinen till min betydligt mindre och snabbare laptop. Så nu sitter jag med allt kopplat till laptopen men bilden visas på ångmaskinens stora bildskärm. Tangentbordet har jag placerat ovanpå laptopen eftersom den är ihopfälld. En "hub" lyser mig i ansiktet med blå och röda lampor. Mängder av kablar och anslutningar är spridda över min lilla skrivyta. Det är mycket trångt.
Överföringen av data gick tydligen bra men konverteringen till Works blev inte så lyckad. Jag tror att det är bäst att köpa en enkel version av det nyaste Office i stället. Har provat med Open Office men det sägs att det blir problem när filer ska skickas till Mackar, vilket jag gör titt som oftast.

Till råga på allt pajade vår CanalDigital-box nyligen så nu kan vi inte se på alla de program vi vill se. Men vi har kopplat över till ComHem i stället. Nackdelen är att här har vi bara tillgång till deras analoga basutbud.

Det verkar som om det blir tidig sänggång i kväll. Men det ska ju vara bra för hälsan, sägs det.

Anslutningar

Så här borde det vara men så är det långt ifrån. Det är 2 grader varmt och solen sken för fullt för ett tag sedan.

Nej, sanningen är att bror min har varit här för att justera mina datorer och skapa nya anslutningsvägar mm. Så den här bilden var bara ett test för att överföra bilder från telefonen och mail till bloggen. Men jag måste nog tillstå att jag har blivit mer förvirrad än jag brukar vara. Jag måste alltså börja försöka hitta fram i snårskogen av sökvägar.

Men först måste jag utföra det livsfarliga arbetet med att sätta upp adventsstjärnorna i fönstret. Och jag som fortfarande inbillade mig att det är sensommar och långt till jul!

Datorkrångel

I många år har jag använt en gammal dator, min ångmaskin. Den är seg och långsam, som en gammal ardennerhäst ungefär. Min IT-kunnige bror samt mina barn o barnbarn frågar varje gång varför jag inte i stället använder min snabba, kraftfulla laptop som jag i vanliga fall använder när jag är ute i stugan.

Nu har jag handlöst kastat mig ut i det okända. Bror min satte i gång och kopplade ihop datorerna för att kopiera över allt. Jag begrep nada. Olika operativsystem till råga på allt. Från XP till Win7. Det betyder ny layout. Och finns det något som är förvirrande, så är det att man inte känner igen sig när man ska försöka hitta allt på skrivbordet. Till råga på allt så lämnade bror mig  för att luncha med sin fru när ca 1 timme återstod på överföringen och jag lämnades ensam med muskedundren. Nu bar det sig inte bättre än att det dök upp några frågor med alternativa val. Jag funderade ett tag, blundade och tryckte på den knapp som var störst.

För att göra en lång historia kort så tror jag att jag lyckades trycka på en knapp som visserligen överför alla filer men samtidigt raderar de gamla originalen. Jag törs inte kolla. Så nu skriver jag detta med bultande hjärta och hoppas på det bästa när jag stänger ner lite senare i kväll.

Men först ska jag ha syjunta med grannfrun.

Hur hänger det ihop - egentligen?

Och så var det turisten som kliver in på hotellet i en liten by i Grekland.
Hon lägger 1000 kronor i receptionen och går för att ta en titt på rummen.
Hotelldirektören tar omedelbart med sig tusenlappen till slaktaren och betalar sin skuld.
Slaktaren går då med pengarna till bonden och betalar sin skuld..
Bonden tar sedeln till bensinmacken och betalar för bränslet han tankat på kredit.
Mackägaren går till byns glädjeflicka och betalar sin skuld på tusen kronor.
Glädjeflickan går till hotellet och betalar sin skuld med tusenlappen.
Hotelldirektören lägger tillbaka sedeln på disken.
Turisten som nu tittat klart på rummen kommer tillbaka till receptionen. Hon gillade inte rummen och tar tillbaka sin tusenlapp och går.
Ingen har alltså tjänat ett enda öre. Men hela byn är nu skuldfri och alla ser framtiden an med tillförsikt, och ungefär så här kommer förmodligen finanskrisen att sluta....


Här kommer lösningen (tror jag):
Alla blev fria från skuld, även hotelldirektören eftersom kunden inte ville ha rummet. Att det gick jämt ut berodde på att ingen tog ut ränta!!! Hade alla lagt på ett litet belopp i form av ränta så hade alla varit förlorare och hotellägaren hade mötts av en rasande kund som fick tillbaka en mycket mindre summa än den hon deponerade.  


Allt skulle alltså fungera bra, även i Grekland, bara ingen fordrar ränta på arbetet och allas arbete värderas lika. Och så gynnas ju närproducerat dessutom!


Faktiskt i linje med vad den danske filosofen Martinus påstår blir den nya tidens ekonomiska system. Kvitto på arbetad tid och allas arbete är lika mycket värd 

Fars Dag

Fars Dag i dag. Attans att det var just idag som däcken behövde skiftas! Eftersom Far av tradition skall slippa allt arbete så blev det till att kånka ut däcken ur förrådet och köra iväg till marknadsplatsen där det av tradition finns möjlighet att snabbt skifta däcken. Sedan en avstickare till Fricks för att inhandla varsin bakelse till kaffet (som jag naturligtvis kokade).

Middagen blev en mustig soppa med köttfärs och Chirotzi-korvar (stavningen är nog fel men det struntar jag i) samt morötter, potatis, lök, vitlök, krossade tomater, chreme fraishe, vispgrädde och spansk peppar. Supergott! Tack, Fia, för receptet (som jag i vanlig ordning gjorde om efter behag och kylskåpsinnehåll).

Vid sådana här tillfällen skulle man vilja ha barn och barnbarn på lite närmare håll. Men det finns ju telefon och sms.

En alldeles vanlig dag.

Vi åkte en liten runda med bilen idag. Ganska dimmigt men vi kom ut en stund i alla fall. Avslutade med ett besök hemma hos Nallebror som tycks repa sig otroligt bra efter sin stora operation. En stillsam dag med andra ord. I morgon blir det byte av skor på bilen.

Sköt om era släktrelationer

Ibland hopar sig händelser som gör att man får upp ögonen hur viktigt det är med det stöd och den sammanhållning som en stor släkt utgör. Det visar sig i både glädje och sorg.

I blixtbelysning har jag sett hur viktigt det är att sköta dessa relationer även när allt s a s är normalt. Har man missat den omsorgen står man antagligen väldigt ensam när det blåser snåla och farliga vindar.

Jag är sannerligen glad för min släkt.

Målning har varit min avkoppling

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen och jag har inte riktigt klart för mig varför. Dagarna har runnit iväg, helt enkelt. Men jag har målat en del i alla fall.

Målningen jag visar här är inte riktigt klar ännu men jag gjorde en paus för fika och passade på att ta det här fotot. Det fattas lite detaljer och så ska jag även måla en bård runt den breda ramen.

Mayakalendern slutar idag.

Idag är det dags att fira! Enligt Carl Johan Callemans tolkning av Mayakalendern slutar den idag och vi går in i ett andligt stadium, ett upplyst stadium.

Tillsammans med min syster bevistade vi Callemans föredrag i Mora i förra veckan. Det var synnerligt intressant. Han menar att slutet på Mayakalendern innebär början till något nytt, något bra. Vi kommer att bli mer andligt intresserade och få större kunskap om dessa energier. Det händer naturligtvis inte på en dag utan vi har nu kommit till den gräns där ingen återvändo finns. Calleman menar att närmaste tiden har gett och kommer att ge stora omvälvningar, både ekonomiska och politiska men också naturkatastrofer. Ur detta kommer sedan att utkristallisera sig något bra.

Så det är dags att fira!

Kvinnans list övergår mannens förstånd

Idag lyckades jag locka ut CG på en promenad. Jag använde lite kvinnlig list och lockade med att jag skulle bjuda honom på fika på Fricks Konditori om han klarade hela sträckan. Han fick tillåtelse att använda rullatorn.

Och har man sett! Det funkade! Kaffe och en Napoleonbakelse var det verkligen värt. Det gick hela vägen hem också. Han var lika glatt överraskad som jag var. Nu kanske det kan bli fler promenader tillsammans.

Pyntat på gården inför vintern.

I dag har trädgårdsgänget i vår bostadsrättsförening, Rättvikshus 2 Knekten, pyntat gården inför vintern. Jag måste bara få visa så duktiga de har varit och så fint det blev. Till 1:a advent kommer sedan lyktor att placeras i krokarna och sedan vara tända med ljus varje helg ända fram till jul.

Nu får vi bara hoppas att skatorna låter bli att rensa lådorna från renlaven. De brukar vilja göra det.

Nu har jag fått ny energi.

Nu känns det som om jag fått ordning på mig själv. Känner energi och verksamhetslust igen. Troligen mest beroende på att vår bror, som varit mycket sjuk har börjat tillfriskna igen. Han får förmodligen komma hem från sjukhuset i morgon. CG och jag hälsade på honom i går och det känns som om vi nu kommer att få hem vår gamla friska glada lillebror.

En annan energikick jag fått är ett besök på ett föredrag i Falun om Martinus kosmologi. Där träffade jag många nya ansikten men också flera välkända. Underbart. Och på söndag ska jag lyssna på Callemans föredrag om Mayakalendern i Mora. Jag behöver sån´t här!

Vi har också köpt ett databord åt CG som man kan fästa direkt på stolen. Då kan han bekvämt läsa tidningarna i datorn och slipper det där klumpiga läsbordet som han nu har och som tar så stor plats. Då kan vi ta hem soffan från sommarstugan och får på så vis bättre plats för gäster. Det har varit lite konstigt ett tag när vi bara kunnat sitta i köket med våra vänner. Vårt barnbarn Cazzandra har några manliga beundrare som förmodligen gillar att visa upp musklerna inför henne. Jag ska be dom hjälpa till att forsla hem soffan och bära den uppför trappan. Mot ersättning, förstås. Hon kanske också kan förmå dom att dra upp flotten lite till nere vid vattenbrynet i stugan. Bra träning för båda parter :o)).

Min ostrukturerade period

Under en längre tid har min tillvaro varit splittrad och svåröverblickad. Det har känts som om jag förlorat all kontroll. varit tvungen att bara ta det som händer när det kommer - hur det än gestaltar sig. Det har inte känts bra alls. Och jag har längtat efter att få se ljuset i tunneln. Få struktur på tillvaron igen.

Under sista dagarna har jag börjat förstå att det bara är som det ska vara. Jag är övertygad om att vi befinner oss här på jorden för att via olika erfarenheter, goda såväl som onda,  lära av allt som händer och hur det påverkar oss. Men vad? Kan det vara så att jag ska lära mig att inte kräva av livet att jag ska ha fullständig kontroll? Att jag i stället ska kunna ta saker när de kommer utan så mycket funderande. Leva mer i nuet.

Men så svårt det är!

Juholt - girighet eller misstag?

Han, Juholt, är verkligen en skicklig talare. Hörde delar av hans tal på partiledardebatten och han redogör för partiets åsikter på ett mycket bra sätt. Retoriken är strålande. Men det kan inte hjälpas - när han fördömer girighet och tar ord som omsorg om skattemedel, ärlighet, allas lika värde osv då knyter det sig i magen och jag undrar om det bara är vackra ord för honom.
Jag hörde honom också på radio alldeles nyss där han erkände att det blivit fel med hyresbidraget och så sade han att det ev också blivit fel vid två tillfällen med redovisning av bilersättning vilket en undersökning ska visa om så skett. Han förklarade sig mycket bra.

Är han girig och slarvig eller är det bara två misstag han gjort? Några misstag har alla rätt att göra, det är mänskligt speciellt som man lever ett hektiskt liv. Men är det bara det?

Förmodligen kommer journalister att verkligen granska hans tidigare affärer och det är bra. Det får inte finnas tvekan om hans ärlighet om jag ska känna förtroende för honom som partiledare.

Orättfärdigt om Juholt slipper påföljd.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan jag fick körkort och för några år sedan körde jag direkt ut på riksvägen vid stopplikt som andra-bil. Polisen kom efter med blåljus och påpekade att jag kört ut utan att stanna för stoppskylten. Mycket troskyldigt påpekade jag att jag lärt mig på körskolan att två bilar efter varann får köra ut. "Det var länge sedan det gällde, lilla damen" svarade polisen vänligt. "Det gäller nya regler sedan länge". "Men det visste jag inte" gnällde jag.
Inte spelade det någon roll att jag påpekade att jag inte kände till de reglerna. Jag fick lika fullt 1000:- i böter.

I rättvisans namn borde Juholt, förutom att betala tillbaka de orättfärdigt utkvitterade bostadsbidragen, dessutom böta. Och det kraftigt!

Socialdemokraternas egen såpa

Vilken såpa i toppen inom socialdemokraterna!

Juholts fusk med riksdagens bostadsbidrag och oredovisade kvitton slår Mona Sahlins Tobleroneaffär med hästlängder! Att sedan komma och påstå att han inte kände till reglerna är bara barnsligt. Och brottsligt!
Som kronan på verket hoppar han sedan av partiledardebatten! Skyller på att han inte vill stå med SD på podiet. Har han inte förstått att vi lever i en demokrati? SD fick ju så många röster att de kom in i riksdagen. Det innebär ju faktiskt att han inte respekterar svenska folkets röster. Jag röstar inte på SD men anser att demokratiska regler ska gälla.

Min åsikt är att han bör avgå som partiledare.

Mirakel i släkten

Tänk att ens lillebror kan ruska om livet för oss syskon med familjer så totalt! Under de 2 veckor som förflutit sedan han (och vi) fick reda på att han hade en hjärntumör i främre pannloben, nära 9 cm i diameter!!! (fick jag reda på idag), har vårt liv varit en enda karusell. Han opererades i går (10 timmar) i Uppsala och allt har gått bra.
Han håller just nu hela avdelningen sysselsatt och vill inte finna sig i alla restriktioner han har ålagts. Så det verkar som om vi håller på att få tillbaka vår lillebror sådan han alltid varit innan han blev sjuk.
Och jag är så innerligt tacksam och glad.

Mayakalenderns Galaktiska undervärld slutar 28 okt 2011

Mayakalenderns Galaktiska undervärld slutar den 28/10-2011 (och inte idag torsdag 28/9 som jag skrev i förra inlägget.Och förresten är det inte torsdag utan onsdag idag).

Suck! Stort fel alltså. Men nu får ni ju en hel månad på er att planera för ett ordentligt firande. Ni hinner dessutom införskaffa Carl Johan Callemans bok "Mayakalendern - mänsklighetens väg mot ett upplyst medvetande".

28/10-2011 behandlas på många sidor i boken bl a sid 97 och 213-216.

"2012" behandlas också bl a på sid 97 samt sid 281-287

C J Calleman har skrivit ytterligare en bok, "Vårt intelligent universum". Den har jag ännu inte läst men ska införskaffa den snarast. Dessutom ska jag nog läsa "Mayakalendern - mänsklighetens väg mot ett upplyst medvetande" på nytt. Det verkar finnas anledning till det.

Mayakalenderns slut i morgon, torsdag

Dags att fira. I morgon, torsdag slutar Mayakalendern! I alla fall enligt Callemans teorier. En del tror att det är fråga om jordens undergång men Calleman m fl (bl a jag) tror i stället att mänskligheten nu går in i en era där så många människor nått ett upplyst tillstånd att nu kan det bara gå framåt. Vi passerar den kritiska massan så att säga. Som en kärnexplosition där det gått så långt att ingenting kan få det att gå bakåt igen.

Alla människor som strävar efter fred och vänskap får nu övertaget och kommer att sätta sina spår och allt kommer att gå stadigt framåt.

En del  menar att kalendern slutar 2012. Men som jag förstått det så gäller det en annan tidscykel. "Därom tvista de lärde", förmodar jag. Men passa på att fira. Man ska fånga alla tillfällen i flykten att fira.

PS: Fel uppgift! För det första är det inte förrän om en månad, alltså 28/10 som Mayakalenderns galaktiska underväld slutar. Det är den 28/10 det inträffar! Och för det andra är det inte torsdag idag utan onsdag.DS

Gräs!

Morgon här i stugan. Det är alldeles tyst, CG sover, och bara brasan sprakar. Om en stund ska jag ut och slå gräset med lie på ängen, dvs det som jag under ca 20 års tid försökt göra till en riktig äng. Det vill sig inte riktigt. Min välmenande make ville vara snäll och beställde ut ett lass matjord och tippade mitt på det som jag ansåg vara det perfekta underlaget för en äng, nämligen mager, grusig/sandig jord med inslag av lite kalkkross. I minst 20 års tid har jag slagit ängen och noga krattat bort allt gräs, flera gånger per år, för att magra ut marken. Men det växer lika frodigt i alla fall och kväver alla rara ängsblommor som jag i fantasin sett växa upp. På sista åren har jag inte riktigt orkat med att lieslå så mycket som jag borde pga ett litet förargligt hjärtfel, för mycket andra plikter och så åldern förstås. Jag är faktiskt på väg att ge upp och låta gräsklipparen göra en prydlig gräsmatta av de ca 100m2 mark som är avsatt som äng.

Men nu är det så att gräsklipparhel**t inte fungerar. Jag har i flera omgångar här i bloggen skrikit ut min ilska över en gräsklippare som inte fungerar. Köp aldrig en Husqvarnaklippare! I går skulle jag klippa gräsmattan igen efter andra vändan till reparatör den här månaden. Den gick ca 10 meter, sedan lade den av. Och nekade starta igen! (jag ska försöka hitta bilden av klipparen och datum för inläggen). Så nu blir inte gräsmattan klippt, troligen inte i år i alla fall. CG är förtvivlad över att han inte kan hjälpa till (sjukdom) men jag tröstar honom med att gräset kommer upp nästa år i alla fall. Det är inte livsnödvändigt att gräset är nyklippt när hösten kommer.

Att finnas till

Jag ser att det nu har gått 3 veckor sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen. Och det andades inte precis livsglädje. Men det var kanske föraningar om att något var på gång.

Och något var det sannerligen. Jag är äldst av 4 syskon och vi är därmed en ganska stor släkt när man inkluderar äkta hälfter och alla barnbarn. Vi är dessutom ganska tajta - i alla fall "när det gäller". Som nu! Jag har stor lust att utbrista att det bara är jag och "systra mi" som står upp!

Men jag förlitar mig på den danske filosofen Martinus ord när han fick frågan hur man ska bete sig när marken gungar: "Det gäller att hålla sig på rätt köl" (Hmmm. Det där var nog inte helt ordagrant. Men meningen var sådan i alla fall. Någon kosmolog som kommer ihåg hur han uttryckte det?)

Jag har alltid haft den uppfattningen att man har en livsuppgift i varje inkarnation och jag har under många år haft den bestämda uppfattningen att för mig gäller det att utveckla förmågan till tålamod och empati. Jag må då säga att jag har fått skäppan full av tillfällen till träning och jag hoppas innerligt att jag klarar av att på rätt sätt finnas till för dom som behöver stöd.

Konstiga känslor rumsterar i min kropp ...

.... som jag inte känner igen.
Jag har helt enkelt ingenting att göra. Vet inte vad jag ska ta mig till.

CG tittar på TV. Sport. Tavlan jag lagt ner så mycket jobb på är nu klar. Ingen oläst bok i bokhyllan. Duschen målad o klar. Det är skrämmande att man inte känner igen känslan av att bara vara. Borde träna mer på det.

Man kan Googla på allt.

Ni som följt min blogg vet, att jag ägnat en hel del tid åt målning. Bl a i vår dusch i stugan. Den ser/såg  för grisig ut pga att vårt vatten är så järnrikt. Duschväggarna har jag målat och resultatet blev verkligt bra.
Men golvet!! Hua. Med åren har det blivit en hel del rostfärg på golvet. Avsikten var att måla även golvet men det är vanskligt enligt expertisen så jag gick länge och funderade på vilket som var bäst att göra. Jag hade redan använt T-röd på golvet men golvmattan var fortfarande väldigt brun på sina ställen.

I går var jag ute på nätet (välsignade företeelse) och läste att oxalsyra var det bästa att ta bort rost med. Oxalsyra finns bl a i rabarber, mest i bladen. Jag kapade alltså lite av bladen på vår nyligen inköpta rabarberplanta, klippte bladet i små, små strimlor och hällde på hett vatten och fick stå i 5 min och dra. Jag använde en svamp, inte skursidan, och baddade på lösningen. Och till min stora förvåning fungerade det. Allt gick inte bort men resultatet blev helt acceptabelt. Så nu blir det ingen målning av duschgolvet.

Så jag slapp ta bilen in till Den Stora Köpingen, Leksand, och slösa bort en fin, solig dag i affärer. Och jag fick mer tid att måla på mina tavlor. Det är mycket roligare.

Jag bara målar och målar ...

Därför har jag inte tid att blogga.
Vi hörs lite senare.

Ibland är det bra att vara lite senfärdig.

I vår stuga har vi en väldigt fin bäddsoffa, en present från CG:s bror; samt en 2-sittsoffa. Nu var det dags för 2-sittsoffan att ge vika för bekvämare sittmöbel, en bra fåtölj åt CG, ganska hög så han lätt kan ta sig upp ur den. Den är nu införskaffad. Jag har själv redan en skön länstol. Bäddsoffan gör vi oss absolut inte av med.

Förändringen gjorde att soffbordet bedömdes vara för stort. Foto togs och skulle läggas ut på Blocket, till viss sorg för mig. Bordet var en av de första möbler vi köpte när vi gifte oss för 46 år sedan och har sedan följt oss genom alla flyttar. Jag har alltid gillat bordet och dess vackra ådring i skivan. När jag skulle knappa in betalningen för annonsen så gick den inte igenom, den var spärrad för betalningar på nätet. (Jag höll på att råka ut för en obehaglig kupp för några år sedan så jag spärrade telefonen). Man har ju 48 timmar på sig att betala så det var ingen brådska att knappa in från ett annat nummer.

När vi nu boat in oss i stugan med den nya möbleringen så konstaterade vi i går kväll att bordet nog inte var så dumt i alla fall. Så nu behåller vi det. Så här visar jag den bild som skulle vara med på Blocket. Tur att den inte kom in, eller hur? Jag är tacksam för skyddsänglarnas arbete så att vi inte fick igenom säljannonsen.

"Smakar det så kostar det"

 Idag, eller rättare sagt i går, var det verkligen katastrofläge på gräsmattefronten här i stugan. Jag har skrivit om det tidigare och det riskerar att betraktas som en följetong. Men jag blir arg bara jag ser på vår gräsklippare, en Husqvarna R152 SVB. Den är stark, inte tu tal om annat, men den är inte för mig. Mina händer räcker inte till för både "dödmansgreppet" och gasen. Mina händer är för små. Dessutom är den vansinnigt konstruerad. Ska man luta klipparen för rengöring så rinner bensinen ut om man vickar åt ena hållet. Åt andra hållet går plastdetaljerna till utblåset sönder. Dessutom rostade en vajer till "dödmansgreppet" sönder. Trots att den inte har mer än 6 år på nacken och alltid förvaras under tak. För att inte tala om vilka svårigheter det var att få den lagad! Pga den långa reparationstiden så var gräset alldeles för högt när jag i går skulle klippa gräset. Så jag fick helt enkelt ett psykbryt. Skrek att jag klipper inte en meter till med den här j**a gräsklipparen!

Det resulterade i att dottern Kicki kom farande idag med sin händige och tjänstvillige son Alexander som snabbt och fint klippte hela gräsmattan. Trots att hans händer är aningen mindre än mina. Snopet! Och jag kunde i lugn och ro åka till Falun till min(!) händige och trevlige tandläkare Olle Stenhamre, djupt suckande av välbehag sjunka ner i den sköna tandläkarstolen och låta mig pysslas om. En plomb, bara, som jag behagade tappa i påskas(!) när jag åt en kola. Olle frågade om det smakade gott. "Förödande gott", sade jag.  Hur är det talesättet säger?: "Smakar det så kostar det". Och det stämmer i det här fallet. Det blir en ny krona så det kommer att kosta.

Det ena jag vill det andra jag skall.

Trist väder idag. Jag har inte bloggat på flera dagar för jag har varit upptagen av annat.

Det är så att vårt duschrum ser för snaskigt ut. Vattnet här i stugan är mycket järnrikt och det har med åren medfört att hela duschrummet ser risigt ut. Vi har diskuterat att byta ut den gamla, målade glasfiberväven mot en väggbeklädnad med plastmatta men övergav till slut tanken eftersom det om 10 år kommer att behöva göras om igen. Då är det bättre med målad vägg med våtrumsfärg. Det kan lätt göras om vid behov. Lätt och lätt? Kan diskuteras. En hylla inne i duschen skruvades ner, duschstång och duscharmatur avlägsnades och hålen förseglades ordentligt. Väggarna rengjordes mycket noga med rödsprit (rekommenderades av fackfolk, man blir lite vinglig, bara). Så idag ska väggarna målas. Därefter återstår golvet. Det ska också målas. Då är det mycket noga med rengöringen.

Nu är det så att jag gillar att måla. Men helst tavlor. Och det har med all tydlighet framgått under sista veckan. Jag arbetar på två tavlor samtidigt. Färgen ska ju torka mellan strykningarna. På tavlorna, alltså. Duschrummet har jag lyckats förtränga ganska väl. Nu är det sensommar och det återstår en hel del som ska göras innan hösten och jag börjar få dåligt samvete för att jag prioriterar tavlorna framför duschen.

Att ta med huvudet fullt av läckra manDala-motiv, tomma taveldukar, färger mm till stugan var en taktisk miss. Men tanken var god. De skulle plockas fram när allt annan verksamhet var olämplig. Tyvärr har det visat sig att jag tydligen inte föredragit "all annan olämplig verksamhet".

Så nu borde jag ta bilen och köra hem all sådan utrustning så att jag inte frestas i onödan. Men jag läste nyss att bensinen har gått upp ytterligare 10 öre och så ska jag bara måla liiite till på Astrasu-motivet. Jag målar det faktiskt till minnet av Utöya-massakern. Helt i svart och guld. Jag hoppades att det skulle vara 69 blommor i motivet (en blomma för varje mördad ungdom) inklusive blommorna på ramen men det blir tydligen inte fler än 56. Jag får fundera på saken. Återstående 13 blommor på baksidan kanske? Ja, varför inte?

Tur i oturen

För en vecka sedan gick termostaten till ugnen i stugan sönder och bara plattorna fungerade. Det är en nästan 30 år gammal spis och bara 40 cm bred. En Elektro Helios SG405.  Det är mycket svårt att få tag i en så liten spis idag och om de finns så är de i alla fall dyra.

På Blocket hittade jag en likadan, begagnad i Stockholm som såg fin ut på bild. 1600 + 200:- för hemkörning inom Stockholm. Jag knuffade på CG och menade att han kunde ringa brorsonen i Den Stora Staden och fråga om inte dom kunde härbärgera spisen åt oss ett par dagar och så räknade jag ut att vi skulle göra en trevlig tripp till Den Stora Staden. Och kanske t o m shoppa loss lite. Men det blev tvärt nej. "Inte i h**e ska vi köpa en spis osedd på det där viset! Och åka så långt!"

Så jag gick och surade här några dagar och undrade hur i all världen vi skulle få tag i en annan spis till ett överkomligt pris. Men vilken tur vi hade! En annan, likadan spis dök upp i Mora på Blocket. Till priset av 600:-! Så i fredags åkte vi de få milen till Mora och fick oss på så sätt en mycket fin och välhållen spis som passade precis i hålet där den gamla stod. Och det ser ut precis som förut. Ibland är det bra med en tjurig make.

PS: Jag försökte hitta en bild av just den här spisen att bifoga inlägget, men det var tji. Inte en enda bild finns på nätet.

Haft mycket att stå i

Jag har varit osynlig på bloggen ett tag men det har haft sina randiga skäl och rutiga orsaker. Några bilder får visa vad jag sysslat med. Jag har slagit vass med lie för att få en kanal ut i sjön. Jag har slagit massor av m2 på och utanför tomten med lie och bl a fått fram krusbärs- och svartavinbärsbuskar som formligen dignar av bär. De var osynliga eftersom nässlor, lupiner, mjölkört, kråkvicker och vitmåra formligen dolde buskarna helt för både oss och solen. I pallkragarna frodas grönsakerna så vi inte hinner med att konsumera dom och i komposten väntas snart de första shuasherna (stavning?). Några frön med kalebass har jag satt men de hinner nog inte bli klara. Jag har inte ens haft tid att måla ett enda penseldrag.

Visst ja! Jag har plockat ca 4 liter hallon och gjort både marmelad och sylt också.

Siljan Airpark utsatt för sabotage

Det dubbeldäckade plan som Kicki, Cazzie och Alex flög i måndags (se förra inlägget) på Siljan Airpark i Siljansnäs var utsatt för ett sabotage. Det instrument som skulle ange höjd och fart var satt ur funktion. Piloten påpekade när han kom ner efter att mina tre älsklingar hade flugit att mätarna inte fungerade som de borde. Han trodde att det kommit in insekter i instrumentet. Jag var själv med och tittade på när han undersökte luftintaget till mätarna men inte hittade någon insekt. Det visade sig dock senare att det hade utförts ett sabotage på mätarutrustningen genom ett nästan osynligt snitt i luftslangarna. Nu var det ju ingen fara den här gången. Det var fin väder och piloten är mycket erfaren och skicklig.

Man kan undra vad det är för slags människa som kan göra ett sådant dåd. Det hade ju kunnat gå mycket illa. Man frågar sig vad avsikten var. Allmän ondska och vilja att förstöra eller en önskan att misskreditera hela projektet Siljan Airpark, Biggles Café eller initiativtagaren själv? Hur som helst tyder det på en otrolig dumhet eller ren ondska. Det var rena turen att ingen hann bli skadad.

Tilltaget är polisanmält och jag hoppas att förövaren blir hittad och straffad.

Kicki, Cazzie och Alex provar sina vingar i Siljansnäs

 I går sammanstrålade vi med Kicki, Cazzandra och Alexander i Siljansnäs på flygfältet. Där fanns tillfälle till "Prova på"-flyg med en dubbeldäckad experimentmaskin.
Flygmaskinen är byggd i Insjön av elever som gått en specialutbildning i flygplanbygge. En utbildning som initierats av Siljan Airpark. (Siljan Airpark är värd en egen mässa i bloggen senare).
Därefter förflyttade vi oss till Siljansnäs Flygklubb där de fick prova på segelflyg.
Jag kan garantera att de var både nöjda och trötta efteråt.

Jordgubbsodling i Tinas Sommarkök

Såg ni "Tinas Sommarkök" i TV4 i onsdags? Helstekt gris och en massa annat gott till. Men  i slutet av programmet såg jag något som gjorde mig betänksam. Tina besökte en jordgubbsodling där odlingen skedde i  rännor med gödsling via droppbevattning. Det går utmärkt att driva upp en hel del växter med tillförsel av kväve, fosfor, kalium samt några få spårämnen. Speciellt om de inte är tänkta att vara långlivade. Men vill man ha härdiga, friska växter krävs det mångdubbelt fler spårämnen som många gånger är dyra. Växter som får växa på frisk mark tar dessutom upp många ämnen som inte direkt behövs för växtens hälsa men som vi människor behöver få i oss.

För att bedriva växtodling ekonomiskt skär man, helt naturligt, i alla kostnader. Man köper billig växtnäring som samtidigt ger stor skörd. Och tummar därmed på alla dom där "onödiga" näringsämnena. Jag vet, att massor av våra kommersiellt odlade grönsaker "tillverkas" i mineralull och droppbevattning med gödelmedel. Då är det av yttersta vikt att gödslingsmedlet är av god kvalitet. Hur Tinas jordgubbsodlare matar sina jordgubbar har jag ingen aning om men jag hoppas att han tänker på kvalitén på jordgubbarnas mat.

Till sist vill jag komma med lite funderingar jag gått och burit på. Enligt "gammalt" ska man inte odla i människors gödsel, dvs urin och fekalier. Kan det bero på att människogödsel ska "bearbetas" av jorden och dess mikroorganismer i flera växtomgångar innan det kommer i kontakt med människoföda? För att undvika smitta från människa till människa? Är det också  därför som det heter att gödsel från djur ska vara väl brunnen, innan den myllas ner i jorden och används till växtodling? Frågan är ytterst aktuell nu när EHEC-smittan grasserar. Finns det (hemska tanke) växtodlare som gödslar sina växter med urin och vatten som lakat ur näring ur färsk gödsel, som då ev innehåller smittämnen av något slag?  Jag vill inte påstå att det i så fall görs av girighet utan av ren och skär okunnighet. Det har gång på gång visat sig att "Di gamle" besitter klok kunskap.

Jag önskar vi hade en Jens Stoltenberg i Sverige också.

Nu har det gått ett par dagar efter vansinnesdåden i Oslo och Utöya. Fortfarande är antalet döda inte fastställt men det är omkring 70, företrädesvis ungdomar. Händelsen är svår att förstå och mördarens övertygelse är ännu mer oförståelig. Han måste betrakta ett människoliv som helt värdelöst eftersom han rättfärdigar sitt dödande med att det var nödvändigt för att hans åsikter skulle få full uppmärksamhet. Som brickor i ett spel, bara.

Jag beundrar norrmännens fantastiskt fina sätt att bemöta detta vansinnesdåd och jag är full av beundran för statsministern Jens Stoltenbergs sätt att slå fast att människorna i Norge aldrig kommer att vika från övertygelsen om allas lika värde och rätt till ett värdigt liv.

Med sorg konstaterar jag att vi här i Sverige har börjat tumma på detta självklara synsätt. Regeringen har med sina sjukförsäkringsregler slagit fast att om man inte har jobb, inte är med i en A-kassa och dessutom är sjuk mer än de lagstadgade 365 dagarna så saknar man människovärde och ersättningen dras in. Har man fräckheten att överklaga beslutet görs en mycket snabb genomgång, ofta blir det nytt avslag och den värdelösa personen förpassas ut i kylan. Finns inte längre med i statistiken, finns helt enkelt inte. Hur rimmar det med KD:s slogan "Ett mänskligare samhälle"? Man kan undra om det är en ny djävulsk ättestupa. Man ser helt enkelt inte de som faller utanför regeringens fasta ram. De drabbade dör mycket snabbt av en sådan behandling.

Jag önskar vi hade en Jens Stoltenberg i Sverige också.

Utöya, Norge och ManDALA-målning

Tragedin med bombdådet i Oslo och dödsskjutningarna på Utöya i Norge har verkligen berört oss. En högerextrem norrman tycks ensam ha åstadkommit denna förödelse. CG och jag har följt sändningarna hela dagen.

Vad kan jag som medmänniska göra för att hjälpa? Jag kan inte låta bli att tänka på talesättet: "En människa kan inte göra allt men alla kan göra något". Att ställa mig på gator och torg och protestera är inte min stil och jag känner att det blir än mer viktigt för mig att visa min åsikt genom att måla mina mandalas på det sätt som jag känner för. Jag inser också att det är viktigt att jag förklarar mina målningar. Det är nog annars svårt att förstå vad jag menar. Men jag är säker på att om en förklaring medföljer så står betydelsen helt klar för alla.

Länge har jag närt en innerlig önskan av att i bild kombinera österlandets syn på vikten av en inre harmonisk livshållning  med västerlandets fokusering på det fysiska och materiella. Jag anser att båda förhållningssätten är lika viktiga. Människor i österlandet åskådliggör sin livsåskådning i mandalans runda form som riktar uppmärksamheten in mot mitten. Västerlandets materialism vill jag åskådliggöra med att i målningen infoga element som ger starkt intryck av det jordnära och fysiska.

Eftersom jag är född och uppvuxen i Rättvik i hjärtat av Dalarna och alltid har fascinerats av dalmåleriet (kurbitsmåleriet) så faller det sig naturligt att använda mig av de "kurbitsar"  (krusningar) som de berömda dalmålarna gjorde under dalmåleriets storhetstid (1750 - 1850). Dessa dalmålare kom ur ofattbart fattiga förhållanden och de försörjde sig, och sin ofta talrika familj, med att "krusa" väggar, skåp mm med de berömda, vackra kurbitsarna. Det var ofta bilder ur bibeln så som dessa fattiga målare uppfattade den. I dessa bilder med sina vackra "krusningar" kan man ana deras stora längtan efter en bättre värld.

Jag känner en stor glädje och tillfredsställelse när jag arbetar fram mina mönster där jag kombinerar mandalans cirkelform med sitt fokus på fred och harmoni  med det jordnära dalmåleriets längtan efter en bättre tillvaro. Jag älskar att arbeta fram mönstren med hjälp av gradskiva, passare och räknedosa. Där får jag utlopp för min tekniska läggning. Mönstret kalkeras sedan över på en duk och därpå får jag vältra mig i det lustfyllda arbetet att färglägga alltsammans.

Det finns säkert de som ryser av mitt vanvördiga sätt att hantera det heliga dalmåleriet och några av de gamla berömda dalmålarna roterar nog flera varv i sina gravar över mitt tilltag. Men några kanske ler och önskar mig lycka till.

Jag kommer att lägga ut den här texten även på min ManDALA-blogg (länk till höger). Som ni ser skriver jag "ManDALA" eftersom jag verkligen inte målar traditionella mandalas. Dessutom kommer ju Dalarna med på ett hörn också. Inte helt fel, tycker jag. Gå gärna in på min ManDALAart-blogg om ni tycker det är intressant. Klicka på "Brittis ManDALA-art" så kommer ni in. Där finns även länkar till traditionella mandalamålningar samt till länkar om dalmåleriet.

Socialminister Göran Hägglund talar med kluven tunga

Idag studsade jag framför TV:n. Socialminister Göran Hägglund uttalade farhågor för att det ska bli lika vanligt med abort av foster med Downs Syndrom som i Danmark, där det numera föds mycket få med den gendefekten.

Han förklarade sin åsikt med att vi i Sverige ska akta oss för inställningen att "bara toppresterande i någon mening" har något värde (eller om han sa - "får finnas")!!

Hur kan han uttala sig så när han sitter i regeringen och delar Alliansens åsikt att om  man är sjuk och inte har någon A-kassa och har blivit utförsäkrad från F-kassan har man inte något värde!!! De människorna finns ju inte ens med i statistiken i vissa lägen.

Snacka om kluven tunga!!

Shoppingrunda till Insjön

En sådan där mellandag idag. Vi beslöt oss för en utflykt till Clas Ohlson för att inhandla en DVD till sommarstugan. Vår gamla har lagt av  och eftersom vädret verkar komma att bestå av regn framöver så ville vi överraska våra ungdomar ute i stugan med en ny DVD så de kan sysselsätta sig där i skogen. De är ju vana vid att det ska hända så mycket hela tiden numera.

CO är inte vad det varit. Jag skulle samtidigt köpa skruvöglor till mina tavlor. Men tror ni det fanns? Nejdå. Jag fick köpa några andra fästanordningar i stället. Nästa gång besöker jag en järnhandel i stället. Neco i Leksand, kanske. De har ju skärpt upp sig betydligt sedan jag kritiserade dom rejält i min blogg för några år sedan (men det har jag skrivit också). Men det blev det en rakhyvel till CG, batterier och sopborste med skyffel. Och lite smått och gott på Rätt Pris att stoppa i de hungriga magarna som invaderar vår lägenhet i Rättvik i morgon.


Jag var in på Lager 70 också och ville ha tag i en jacka, typ huvjacka eller likande. Något mitt emellan jacka och tröja. Men tror ni det fanns? Nejdå! Visst är jag överviktig men inte SÅ mycket! Storlek 44 gick inte igen över magen! Jag skulle behövt minst storlek 52 och då hade den slutat vid knäna i stället. Jag går någon annanstans. Den affären är för tonåringar.

Det blev en mjukglass med strössel i Leksand och Tällbergsvägen hem. DVDn får ungdomarna i morgon då vi träffas.

Viktorias födelsdagsfest regnade bort.

Jag tittade på TV på festligheterna för Viktorias födelsedag i fredags och led verkligen med de kungligas tappra försök att stå ut i regnet. Jag förstår kungen som demonstrerade lite med sin sopsäck. Publiken bar ordentliga regnkläder men de kungliga, som naturligtvis ville visa upp sig eftersom de var hedersgäster, satt där mycket utsatta i regnet och vindbyarna. Jag skulle tro att de frös rejält också.

Mitt tips till arrangörerna: Tag lärdom av hur de hanterar väderleken i Dalhalla i Rättvik. Det är ju en utomhusarena djupt nere i ett kalkbrott. Artisterna är skyddade men publiken är utsatt för väder och vind. Men yllefiltar hyrs ut, sittunderlag och regncaper  med ordentlig huva säljs till överkomligt pris. CG och jag var där på en konsert en kall, blåsig och regnig kväll för ett par år sedan. Vi hyrde/köpte utrustning och vi hade det kungligt varmt och bra (hmm, inte så relevant kanske, men ni förstår säkert) under utrustningen. Jag minns att jag tog kort på det men kan tyvärr inte hitta det i villervallan i mitt fotoarkiv. Hittar jag bilden så ska jag minsann lägga till den i inlägget.

Jag kan f ö tillägga att organisationsapparaten i Dalhalla inte kan vara bättre. Personalen är tjänstvillig. positiv och väldrillad. Allt flyter helt gnisselfritt med transporter mm. Så också deras service när vädergudarna spelar dem ett spratt.

Slotts Barbros kurbitsar på catwalken i Paris

På min ManDALA-blogg (länken till höger) berättar jag om kurbitsmålaren Slotts Barbros inhopp på catwalken i Paris med kläder som har hennes kurbitsar som mönster.

En lönsam utflykt

Tänk så "slumpen" griper in ibland. I förrgår åkte CG och jag på en liten utflykt. Vi besökte Prästgårdarna, en "levande" fäbod och fortsatte sedan ner mot Svärdsjö och villade bort oss bland småvägarna när vi skulle vända hemåt igen. (GPS-en ligger hemma på köksbordet).  Vi stannade till vid en gård för att fråga om vägen. På gården pågick en loppis så jag passade på att fråga om de möjligen hade några gamla träorv (lieskaft av trä). I tidigare inlägg har jag ju klagat över att sådana inte tillverkas längre. Damen hade inga men lovade undersöka saken. Telefonnummer växlades och vi åkte hem.

I går ringde damen och talade om att 3 gamla orv av trä fanns att välja mellan. Så vi åkte dit och jag köpte alla tre. De var inte i bästa kondition men med lite kilar och förstärkningar så är jag nu välförsedd och har ingenting att skylla på om jag tvekar att ge mig på gräseländet på vår s k äng i stugan. Det blev en bilresa om ca 15 mil ToR men det var det värt. Vi beslöt oss nämligen också för att ta omvägen till Borlänge för en fika på Kupolen. Där stötte vi samman med dottern Kicki och barnbarnet Cazzandra och passade då också på att besöka vår gemensamma vän Lena. Det var länge sedan vi träffades. Ett trevligt besök.

"Muren" i Enån i Rättvik får vara kvar.

Äntligen någon som agerar vuxet. Utbyggnaden av en "mur" i Enån i Rättvik har blivit en prestigekamp bland politiker och tjänstemän men nu har Länsstyrelsen visat lite kurage och upphävt rivningsföreläggandet. BRA!

"Muren" gör att barnfamiljen kan få en yta att vara på nedanför den branta sluttningen och dessutom, så vitt jag kan förstå, fungera som ett utmärkt skydd mot erosion av markunderlaget för Hvilans flerfamiljshus. Bilden i tidningen visar när markytan var alldeles nygjord men nu smälter den ju in alldeles förträffligt i omgivningen.

Historien om en lie

Just nu sitter jag på altanen i stugan och tittar ut över sjön. Solen lyser men har ännu inte nått fram hit där jag sitter. Jag har datorn i knäet på en liten kudde så jag får bekväm lutning (jodå, jag har en kylplatta mellan så den får ventilation). Trådlösa modemet fungerar excellent (än så länge).

Jag är svettig och varm för jag har ägnat morgonen åt att slå yttre delar av tomten med lie. Det behövdes verkligen för på sina ställen var gräset meterhögt. Jag har saknat en lämplig lie för jag är kort och inte så stark. De liar som finns att köpa är av metall och är för långa och för tunga. Jag ska ha en kort lie med ett orv (skaft) av trä, helst av ask, för det är lätt. Men det har visat sig att det är lättare sagt än gjort. Sådana liar tillverkas inte längre och enda sättet att få tag i en är på loppis eller auktioner. Eller via förfrågningar på gamla gårdar där det ev. kan finnas någon bortglömd lie med träskaft på en loge.

Ni som till äventyrs har gamla träliar - var rädd om dom. Och var också rädd om gamla lieblad, de nytillverkade är inte alls lika lätta att vässa med bryne. Och var rädd om gamla handtag (knaggar) om ni har. Dom går lätt sönder och finns inte heller att köpa. Jag har erfarenhet av det. Men mer om den historien någon annan gång - kanske.

Den lie jag nu har är lånad av min syster o svåger och jag är mäkta stolt över den del av tomten jag redan slagit. Nu har jag vilat en stund, druckit 3 glas kylskåpskallt vatten och känner mig redo för nya tag med lien.

IT-problem igen

Eländes elände.

Nu strular min laptop igen. Den får ingen anslutning till routern och det trådlösa nätverket. Men CG:s får!! Diskriminering!!

Vi har alltså ett modem med inbyggd router. Förut hade vi ett urgammalt D-link-modem som fungerat hur bra som helst i alla år. Men vi kunde bara vara ute på nätet en i taget. När nu åskan tog både modem och CG:s 4 år gamla laptop (enl. försäkringsbolaget värde 0 kr) så beslöt vi oss att slå till med en router samtidigt, så jag kunde komma till med min lilla laptop också. Och nu började problemen. Vi har fått alldeles utmärkt hjälp och support från ortens lokala IT-företag men antagligen är det vår, dvs min dinosaurehjärna som inte hänger med. Vi har - vis av kunskapen om telefonsystemets sårbarhet - börjat dra ur strömkabeln både till datorn och modemet samt  även den grå telefonkabeln. Däremot har vi inte bekvämat oss till att krypa ner under soffan och ta ur även splitten.

I morse smög jag upp tidigt och kopplade i alla tåtarna och startade CG:s dator (som stod bekvämt på 1:a plats, s a s). Jag surfade glatt en stund men beslöt sedan att ta fram min egen lilla laptop och koppla upp mig. VAD HÄNDE???? Jo, ingenting! Den där lilla anslutningsikonen nere till höger (ser ut som en trappa "... som till himla bär" (ur Himlaspelet)) var överkryssad. Jag provade alla hjälpsidor jag kunde hitta, tryckte på alla sidor om felsökning som jag kunde uppbringa men ingenting hjälpte. Så nu har jag gett upp, satt min laptop på laddning (batteriet var naturligtvis använt till bristningsgränsen) och nu sitter jag vid CG:s dator (som naturligtvis fungerar klanderfritt). Jag börjar fundera på om handhavandet är fel när man bryter strömmen vid åskrisk. Jag frågade om det tidigare men det skulle inte vara något problem. Och nu är det söndag till råga på allt. Nu måste jag ha tålamod till i morgon. Bara dom inte har semester på det där lilla företaget!  Men det lär ju vara bra att tvingas öva sig i tålamod, sägs det. Jag får väl tänka på det.

Åh, vad jag saknar min vän Lena!

Eftertext
På FaceBook chattade jag med min dotter Kicki och ondgjorde mig över alltings jävlighet. Fick frågan:
- Har du tryckt på "Anslut trådlöst"-knappen, då?
- Vilken knapp?
- Den med sändarsignalen. På min dator är det F8. På din kan det vara någon annan knapp.

För att göra en lång historia kort så visade det sig att på CG:s dator är det F2-knappen och på min är det en tatchknapp ovanför tangetbordet. Det gäller bara att kolla att den där sändarsignalen lyser.
Slutet gott - allting gott!

Loppisdags

Lite halvmulet väder idag. Hittade en Mankell-pocket för 5 kr från Erikshjälpen i bokhyllan som jag inte läst. Målningen får vänta ett tag.
Skulle egentligen varit på Stugföreningens årsmöte idag men missade tiden. Tråkigt. Tur att vi har alerta grannar som glatt informerade vad som tilldragit sig.

Snart ska vi åka en sväng. Vi åker nog till "världens största loppis", Tulavippan i Gagnef. Om det är öppet. De ska ju flytta till nya lokaler. Får se om vi hittar dit. Vi ska försöka hitta en bättre stol till CG. I så fall åker den gröna 2-sitssoffan till Ta-Till-Vara. Den köptes för övrigt tillsammans med en fåtölj och en 3-sitssoffa på Tulavippan för många år sedan för 1400kr (som därefter sedan två år tillbaka mellanlandat på Ta-Till-Vara i Leksand). Men vi lever i en föränderlig värld och vi har numera större behov av två sköna vilstolar + den bäddsoffa som vi redan har. Men det ska erkännas att en stor anledningen till vårt beslut att skiljas från den gröna, plyschklädda 2-sitssoffan är att telefonjacket sitter bakom soffan och det är himla jobbigt att varje gång dra fram soffan när åskväder är i antågande. Vi har lärt oss en del från det här sista, dyrbara åskvädret. Och jag är ett stort fan av återvinning.

Hemma igen.
Så snopna vi blev. Tulavippan är stängt - för gott.
En sorgens dag, minsann. Loppvärlden kommer aldrig att bli sig lik nu när Tulavippan gått i graven. Inget ställe att i timmar ströva omkring och spana in godsakerna, leta efter en viss pryl osv. Så nu får vi leta stol åt Christer på annat håll.

Vi åkte i stället till Klockargården i Tällberg och tröstade oss med våfflor, vispgrädde och hjortronsylt. Inte visste vi att det just idag var cruising runt Siljan och vi var på den slingriga, trånga Tällbergsvägen när alla vrålåken var precis på den sträckan. Men folk som satt vid sina uppdukade bord längs vägen vinkade åt oss också.

Nu ska jag måla igen

Har äntligen fått ordning på datorerna, modem, router och alla inställningar. Vilket bök! Och dyrt!
Och nu är det så varmt så jag kan inte vara ute i solen. Sitter inne i svalkan. Men i morse gick jag ut tidigt och satte mig på altanen och målade. Gissa om jag njuter.

Jag har lagt in en bild på ManDALA-bloggen. Den är inte så bra men får duga så länge. Nu ska jag måla en stund igen. CG har åkt för att köpa tidningarna (obs pluralis). Det brukar ta MYCKET lång tid! Hoppas han kommer hem med gott fikabröd. Jag är kaffesugen.

Midsommar på gården

 Idag har vi firat midsommar på gården med ett knytkalas med kaffe. Det var lite spännande om det skulle gå att genomföra eftersom vädret var ostadigt. Men det gick och vi fick en trevlig stund tillsammans.

Stången restes av 3 beslutsamma herrar men när det var dags för dans runt stången ville de inte vara med längre.  Men några pigga damer tog över och utförde "Små grodorna" m fl danser innan vi tog kaffepaus. Jag höll i kameran.

Och det ska kallas midsommar!

Nu har CG hämtat ut sin nya dator. Svart och glänsande. Full med nyttigheter och alla överförda bilder, favoriter mm. Tror jag. Men så var det det där med uppkoppling till nätet. Jag bävar inför alla inställningar. Det ska funka både i stugan och i lägenheten. Vill inte ge mig på det! Mår illa inför tanken. Vill att någon annan gör det!

Och så är det midsommarafton i morgon och vi håller på att klä midsommarstången. Vi hann till drygt hälften innan regnet kom med besked. Till råga på allt gick stången sönder! Tvärslån där ringarna ska hänga gick av och sinkade oss betydligt. Och Ulla som klätt nästan halva tvärslån innan den bröts av! Det blev till att leta reda på en ny slå som Ulla klädde med björklöv. Just nu är det stiltje i arbetet med stången men vi ska fortsätta i kväll. Om det slutar regna.

Jag har lust att dra något gammalt över mig. Dessutom är jag hungrig. Men CG har lovat laga till köttfärssås och eftersom han är en hejare på matlagning så blir det nog väldigt gott. Jag får trösta mig med det. Hoppas det blir bättre väder i morgon. Då ska vi dricka kaffe tillsammans på gården. Om det inte regnar.

Tillbaka i cyberrymden igen - i alla fall delvis.

Tänk vad åskväder kan ställa till! Datorkraschar både i lägenheten och sommarstugan. Men nu är det i alla fall uppklarat i lägenheten. Data-Andreas kom som en räddande ängel idag och konstaterade att det nog bara varit ett strömavbrott som rört om bland alla inställningarna så jag inte kom ut på nätet. Snabbt och enkelt återställde han allt samt fixade lite uppdateringar mm.

CG:s laptop råkade mer illa ut ute i stugan. Moderkortet tog stryk av åskan, så det blir en dyrköpt läxa. Det blir till att köpa en ny laptop. Som tur är går det att tanka över allt från den gamla till den nya.

I fortsättningen kommer vi att noga dra ur modemet samt strömkabeln till datorn när det är risk för åska.

Tillfällig kontakt med omvärlden

Oj så isolerade vi varit! Och fortfarande är. Just nu sitter jag på biblioteket i Leksand och försöker göra mig synlig. Åskan har ödelagt modemet ute i stugan och dessutom har moderkortet, dvs ryggraden i CG:s laptop, behagat döden dö. Så det betyder ett antal tusenlappar för den ödeläggelsen. Och försäkringen täcker inte alls - laptopen är för gammal.

Till råga på allt så visade det sig att åskan även behagat hälsa på i vår lägenhet. Där har antingen modemet, routern eller nätverkskortet (eller alltihopa) gått på min gamla kära ångmaskin. Detta har inneburit att vi känt oss totalt avskurna från omvärlden. Och det har vi minsann fått höra!

Läget just nu är att CG har köpt en ny laptop för ett okänt antal tusenlappar och en firma håller som bäst på att tanka över innehållet i hans skadade laptop till den nya. Som tur är så går det. Han får den nya på tisdag. Och så var det ett nytt modem till stugan också.

På måndag kommer Data-Andreas till vår lägenhet och ska kolla vad som behöver göras med min gamla dator med tillhörande utrustning. Datorn fungerar som tur är och allt på hårddisken är intakt men det finns ingen kontakt ut i cyberrymden.

Så just nu fungerar bara min lilla 13" laptop och då bara på offentliga nätcaféer, som t ex biblioteket. Jag var frestad att sätta mig på Cafe´ Siljan och samtidigt ta en kopp kaffe med kaka men plånboken kommer väl att vara lite tunn en tid framöver efter den här attacken, så jag avstod från cafébesöket.

En sak är säker: I fortsättningen är det vi som noga drar ut kontakterna när vi ska bort eller när åskan närmar sig. Vete katten om vi inte stänger huvudströmbrytaren för säkerhets skull.

EHEC, den muterade varianten HUS. Hur sker smittan?

EHEC-smitta, elakartad variant med utbrott i nordvästraTyskland. Groddade mungbönor från en odling antas vara smittkällan. Många har insjuknat som ätit groddar på restauranter i området har insjuknat och skrämmande många har dött.

Smittkällan är ännu inte säkerställd men verkar trolig. Nu min undran som kanske någon/några av mina läsare kan svara på.

1. Är det de torkade bönorna som är smittförande och var kommer dom ifrån? Kina, USA eller odlas de på den gård som anges? Eller är det riskfritt att köpa bönor och grodda själv?
2. Eller är de torkade bönorna fria från smitta och det "bara" är gården som bär på smittan och sprider smittan till de restauranger och affärer(?) som köper in de färdiga groddarna?
3. Smittade personer som kommer från Tyskland - sprider de smittan genom förkylningar/nysningar, kramar mm eller via avloppen? Eller båda? Är det alltså uppenbar risk att denna elakartade variant av EHEC även får fäste i Sverige via hemvändande Tysklandsturister m fl?
4. Finns det antibiotika som fungerar? Eller gäller andra behandlingar?

Jag antar att det inte bara är jag som behöver få dessa frågor utredda.

Slagruteförbundet, SSF, i Rättvik

Ända sedan någon gång på 80-talet har jag tillhört SSF, Svenska Slagruteförbundet. Jag har deltagit i flera av deras årskonvent med tillhörande övningar och föredrag på flera ställen i Sverige. Det har varit verkligt trevligt att umgås med de många vänner jag fått inom SSF. Men pga av sjukdom mm har jag varit tvungen att prioritera bort denna trevliga hobby under de sista åren. I år hålls årets konvent här i Rättvik och då kunde jag bara inte låta bli att anmäla mig. Så idag har jag varit på två föredrag.

Ett föredrag handlade om PSI-spåret. En värmlänning, Göte Andersson, upptäckte av en "slump" att människan lämnar efter sig "tankespår" och dom är mätbara med slagrutan. Jag har själv mycket tydligt kommit i kontakt med detta fenomen och nu fick jag förmånen att lyssna på ett föredrag av Ph D Jens Tellefsen som i flera år forskat om fenomenet. Mycket intressant!

Och i morgon blir det praktiska övningar om PSI-spåret. Då kommer man att kunna skåda ett 100-tal människor som irrar runt i omgivningarna runt Stiftsgården med konstiga pinnar i händerna. Det blir en syn.

Nya kompostbingar på plats.

Idag har jag gjort ett hästjobb här i stugan. Jag har byggt om kompostbingarna. För ett antal år sedan spikade jag ihop kompostbingar, 2 st, av rejäla reglar och bräder. Men inte tryckimpregnerat. Och det har straffat sig. Nu var de alldeles murkna och förfallna. Dessutom var de inte optimalt placerade. Jag har fått överta bostadsrättsföreningens 2 ståltrådsbingar så de placerade jag ut och förde över allt som inte var förmultnat. Allt som hade förmultnat siktade jag genom ett galler och fick på så vis 2 fulla skottkärror med finfin kompost. Jag fick så mycket att en granne kunde få en plastkasse med mull också.

Så nu har rabatterna runt altanen fått en rejäl giva med guldjord och i morgon (hoppas jag) ska jag förbereda 2 pallkragar för utplanteringa av diverse förgrodda plantor. En rejäl påse jord ska med hem till rabatterna vid vår uteplats i Rättvik också. Stugan ska invaderas av barn och barnbarn i morgon så då flyr vi fältet till lugnet i lägenheten. Och glada är väl barnen för det. Nu kan de grilla i fred. Samtdigt hoppas jag att gräset är klippt när de lämnar stugan.

Får se om jag hinner ta några foton på hästjobbet och lägga ut senare. Jag sitter just nu vid CG:s laptop och jag vill inte ladda in mina foton där utan väntar tills jag sitter hemma vid min egen ångmaskin.

Häxjakten på kungen.

Men nu är väl ändå måttet rågat! Låt kungen och hans familj vara i fred. Det är ju rena häxjakten som pågår. Kungen är vår statschef och vi förväntar oss naturligtvis att han ska vara ett föredöme. Men han är en privatperson också och hans eventuella besök på porrklubb står inte alls i relation till uppmärksamheten i pressen.

Givetvis är det relevant att det undersöks om det finns samröre med kriminella kretsar och om det skulle kunna finnas risk för utpressning mm. Men det är ganska osannolikt. Vår statschef har inte en sådan makt att han är intressant för de kriminella kretsarna. Det verkar vara mer sannolikt att det är vissa författare och tidningsmurvlar som har intressen i affären.

Beträffande ropen på avgång: Kungen sköter sitt jobb som vår lands statschef alldeles utmärkt och jag tycker att han ska fortsätta med det och ge Viktoria och Daniel chansen att i lugn och ro bilda familj. Tids nog kan dom ta över.

Nanopartiklars ev. farlighet i lungorna.

Jag har egentligen inte tid att skriva just nu för jag ska strax i väg på bostadsrättsföreningens årsstämma och det ser ju lite illa ut om jag som ordförande uteblir och dessutom skyller på att jag inte kan komma för jag håller på att läsa och trixa i min blogg.

Det är nämligen så att någon har varit inne på min blogg från en länk i Ny Teknik som jag absolut inte vill undanhålla er. Det handlar om faran med nanopartiklar som jag ju engagerat mig i med ett tidigare inlägg. Nya rön visar att det verkligen är illavarslande. Läs och begrunda.

http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article2508838.ece 

PS. Jag tackar den (okänd) som läst den artikeln och sedan direkt gått in på min blogg och lämnat sitt spår.

Nu MÅSTE jag rusa. Hej  då.

En utflykt till Gysinge Herrgård med Buketten, Rättvik

Idag har vi varit på utflykt. Träffpunkt Buketten i Rättvik bjuder medlemmarna på utflykt en gång/år och i år gick färden till Gysinge Herrgård. Ett 30-tal deltagare äntrade bussen med Torgny som chaufför och Elisabeth et al som engagerade färdledare.

Av guiden Tord Andersson (med anknytning till Rättvik, visade det sig) fick vi veta att Gysinge Herrgård var ett gammalt välbevarat vallonbruk från 1600-talet. Det har gått igenom många förändringar genom århundradena och numera är det en PRO-ägd folkhögskola  för 18+are (som Tord föredrog att benämna det). De ordnar både korta och långa kurser och jag skulle då inte ha något emot att tillbringa en vecka med att måla i den miljön. Eller varför inte en skrivarkurs eller datakurs. Omgivningarna är oerhört vackra och där finns både vandrarhem, värdshus, hantverk, naturum mm.

Efter en synnerligen god lunch på Gysingebruk Wärdshus ställdes färden hemåt igen. Att vi vann både chokladask och hembakat på Bukettens lotteri gjorde inte utflykten sämre.

Besök på Trädgårdsmässan i Rättvik

Trädgårdsmässa i Rättvik i Stiernhööksgymnasiets körhus (där hästar tränas, alltså). Så vi packade lite pick o pack och åkte hem. CG stannade i lägenheten medan jag tog cykeln och åkte den välkända Backavägen förbi Karlehags, svängde in på vägen förbi golfbanan och så var jag på mässan.

Det blev lite smått o gott. Bl a flera par trädgårdshandskar. De behövdes för flera par slets ut när jag släpade ris för en tid sedan. I en monter såldes designade trädgårdskläder.Suck, hur gärna skulle jag inte velat klä mig i sådana kläder!! Men priset!! 1400 kr för en jacka! Inte har man vån i att påta i trädgården en regnig dag klädd i ett sådant plagg. Nej, för mig gäller en gammal sliten mekanikerjacka från CG:s tid på SAS. Det blev i alla fall lite andra små inköp på mässan. Men inga växter. Det väntar redan en hel del sådana i stugan.

Jag har känt mig lite hängig några dagar så jag somnade faktiskt på min nya bäddmadrass en stund innan det var tid att åka till stugan. Pizzan - inköpt i Leksand - smakade gott när vi kom fram. Och "Inte bättre än en 5:e-klassare" var som vanligt trevligt. Jag gillar Kronérs lugna, mysiga stil.

En ny säng

En hektisk dag idag.
CG har länge klagat på att hans säng är ordentligt nerlegad och jag håller verkligen med. Häromdagen tog vi tag i problemet då vi sett att en firma lockade med 40% rabatt på just sängar.  Deal gjordes och sängen skulle levereras idag efter kl 13. Försäljaren försökte kränga en ny säng till mig också men jag avböjde. Jag är nöjd med min säng.

Vid kl 12 och i hällande regn levererades sängen och två bastanta herrar bar upp det tunga åbäket till vår lägenhet. Som tur var hade vi redan tagit ur alla sängkläder ur den hembyggda sängramen, tvättat allt som gick att tvätta och även tagit ur den uttjänta resårsängen. Så bytet gick som en dans. Kruxet var bara att den nya sängen med tillhörande bäddmadrass blev lite högre än min så nu måste jag köpa mig en likadan bäddmadrass i alla fall. Annars blir resultatet att CG rullar av sin madrass och ner i min - betydligt mjukare - säng med min gamla tunna bäddmadrass. Och hur det då blir med nattsömnen kan ni säkert tänka er. Så i morgon blir det till att åka iväg och köpa en ny bäddmadrass åt mig också. Hoppas det är 40% på den också.

Risbränning i stugan

Blogger har visst haft allvarliga problem. Det resulterade i att gårdagens inlägg inte publicerats. Finns inte i "Utkast" heller. Så jag får börja från början.

Det råder ju skarpt eldningsförbud pga den långvariga torkan och det vackra vädret som varit. Men i går natt regnade det så jag fick bråttom ut för att bränna ris i en gammal eldningsgrop vi har nere vid sjön medan det var vått i markerna. Två stora högar brände jag. I 6 timmar släpade jag ris och gissa om jag var mör i kroppen! Jag kopplade ihop två vattenslangar till ca 50 m, lät vattnet rinna hela tiden och spolade då och då runt om eldhärden. Vilken tur att vi har egen brunn! Annars hade det blivit dyrt! Precis som jag blivit klar öppnade sig himlen och regnet forsade ner. Sedan åskade och regnade det hela kvällen och natten. Mina skyddsänglar - och jag behöver många - såg till att regnet kom alldeles lägligt.

I morse var det uppehåll så då beslöt jag att bränna de två återstående högarna. Trots det myckna regnandet så var askhögen fortfarande het efter gårdagens eldning och det glödde under ytan. Det är inte utan att jag insåg vikten av skyddsandarnas arbete. Det blev 4 timmars släpande idag men nu är det klart. Skönt! Hoppas det blir regn i natt också. Annars blir det till att gå brandvakt.

Jag har tagit några fina bilder av det hela men väntar med att publicera dom tills jag lagt in dom i Ångmaskinen (min gamla fasta dator hemma i Rättvik). Har inte riktigt fått rätsida på den här laptopen ännu. Men så har jag ju bara haft den ca 1 år.  ;o)

Anm.: Gårdagens inlägg finns plötsligt publicerat! Den var inte där när jag startade det här inlägget. Jag skyller på Blogger.