Gott Nytt År samt minnen från Grönland

Nu är det nyårsafton och vi firar det med kräftor i kväll. Jag kommer vid 12-slaget att stå klistrad vid fönstren och titta på fyrverkeriet som förhoppningsvis exploderar runt omkring. Jag är känner mig lite tveeggad över fyrverkerierna. Dels pga miljöpåverkan och djurens rädsla men samtidigt tycker jag att det är så festligt och glädjerikt.

Idag har våra barn varit här. De fick våra handsydda jackor från tiden på Grönland som legat nedpackade i många år. De har tydligen krympt under tiden i förrådet för de passar oss inte alls längre. 2004 erbjöd vi jackorna till barnen men då ville de inte alls ha dom. Vi tänkte sälja dom på Blocket men det blev inte av och när vi nu frågade om de var intresserade så var de plötsligt eld och lågor. Jackorna är av typen "3 i 1". Dels en vindtät ytterjacka, dels en inre jacka i tjock filt och dels, som på bilden, båda jackorna hopsatta, vindtätt och varmt. 
Christina passade också på att lägga beslag på en urtjusig långklänning med tillhörande cape som också krympt i garderoben och nu passade henne precis.
Vi hoppas att de kommer att ge glädje till dess bärare.

CG och jag hoppas att ni alla får ett riktigt Gott Nytt År!

Tar det aldrig slut?

Nu har jag så sakteliga börjat hämta mig från min hemska förkylning och hosta och CG har börjat bli som folk igen efter sin akutinläggning på sjukhus för andnöd, lunginflammation, vatten i lungorna och hjärtsvikt (enl diagnos). Julen har kunnat firas i lugn och ro och dagen har blivit 8 minuter längre enligt Solvagnen.

Men nu har min kristallsjuka blossat upp igen och det är inte kul! Jag har känt av det under julhelgen men det har varit hanterligt om jag undvikit snabba huvudrörelser och jag har tack och lov inte mått illa. Men i morse när jag vaknade var hela världen i uppror. Rummet ville inte vara stilla utan dansade omkring hejvilt. Jag fick hålla mig i alla möbler när jag gick upp och när jag gick ut för att hämta tidningen var jag glad att det fortfarande var mörkt så att ingen såg mig ta snedsteg ute på gården. Det har blivit lite bättre nu sedan jag gått omkring en del men det blir nog till att kontakta sjukvården efter helgerna för att få bort eländet. Men det arbetet är så otroligt obehagligt. Jag har dålig erfarenhet från detta sedan tidigare.

En stillsam julhelg

Nu är julafton, juldagen och snart också annandagjul snart slut. Det har varit kallt, mycket kallt men nu går det mot lite mildare väder i alla fall. Men nu är det yrväder i stället.

CG har legat på sjukhus och skrevs nog hem lite väl tidigt, men de måste väl minska på beläggningen så här i juletider. Jag har haft en besvärlig förkylning med svår hosta. Och har så fortfarande. Så för oss har julen gått i isoleringens tecken. Nu låter det som en enda stor klagosång men så är inte alls fallet. Jag ser det som ett lyckokast att vi hade planerat för en mycket lugn jul. Våra brorsbarn har handlat hem julmat åt oss så igår åt vi lutfisk och idag resten av det traditionella julbordet med tända ljus och allt.

Våra barn och barnbarn har firat på sitt håll och vi planerar att träffas när det passar, kanske inte förrän på nyårsafton. Hälsan får styra. Ett litet ingrepp kunde jag dock inte låta bli att göra. Dottern Kicki med tillhörande familj skulle åka ut till stugan och tillbringa ett par dagar där. På juldagens fm åkte jag ut med en liten korg med godsaker (glögg, julmust, pepparkakor, nötter o mandel). Jag tog bort gardinerna för fönstren, eldade i spisen och arrangerade godsakerna på bordet. Sedan tände jag en marschall ute vid gärsgår´n och åkte därifrån. Det var inte så mycket, men jag tror att det blev en uppskattad överraskning när gästerna kom fram.

Jämmer å elände.

"En olycka kommer sällan ensam", heter det och jag kan bara instämma.

Först och främst lade modemet och routern av för ca 14 dagar sedan. Det är inte klokt så beroende av uppkopplingen man har blivit.

Den stendöda internetuppkopplingen lösgjorde en massa tid, faktiskt, som jag bl a använde till att skriva ett berg av julkort. Jag har fått en förfärlig förkylning så jag kunde inte själv skaffa julfrimärken Och när mina brorsbarn skulle handla julmat till oss och samtidigt köpa julmärken - så var de naturligtvis slut! Tack snälla Linda, Jana, Sara, och Emma för att ni handlade all julmat och levererade till dörren! Vad skulle jag gjort utan er?

Nu är det så att min käre make CG inte är så frisk och i söndags blev det nödvändigt med ambulans till akuten och där blev han kvar och kom hem först idag. Lunginflammation, vatten i lungorna och låg syremättnad i blodet. 85% betraktas visst som rejält lågt (gärna en kommentar från någon som är insatt)

Min förkylning är jobbig och hostan är vidrig. Skällhosta kallas det tydligen. Och i morse hade jag enorma kräkreflexer och hostade bara upp skum. Det tog att bra tag innan det lugnade ner sig. Samtidigt verkar kristallsjukan ha vaknat till liv igen. Det är lika vidrigt som hostan.

Men allt har en ände. CG är hemma, lite tilltufsad visserligen. Nu har han återtagit sin plats i fåtöljen och med diverse mediciner. Utredning för sömnapné väntar när antibiotikan gjort verkan.

Modemet och routern? Ja, idag kom Andreas och rättade till allt, snabbt och elegant. Jag hade tydligen blandat ihop det mesta, både kablar och lösenord.

Så nu börjar allt vara på banan igen. Och julkorten - de sparar jag till nästa jul och skickar då. I stället skickar jag en hälsning via cyberrymden och hoppas på allas förståelse.
Och i morgon är det julafton och då kan det bara bli bättre.

Vår router har lagt av.

Min lilla laptop stånkar förtvivlat och arbetar i motvind.

Först pajade routern och både ångmaskinen (fasta datorn) och min och CG:s laptop beter sig som om de blivit tokiga. Det gick inte att komma ut på nätet för någon av "maskinerna" och både modemet och routern står bara och blinkar föraktfullt när vi vill komma ut på nätet men vägrar släppa ut oss. Det florerar många bud om orsaken: routerhaveri, virus, köld, kabelbrott mm.

Men vi har överlistat apparaterna. Nu har vi kopplat upp oss mot ett oskyddat nätverk och utnyttjar det i stället. Ägaren vet om det och vi får nog knalla över med en blomma som tack för hjälpen.

Det här känns inte alls kul och nu ser vi hur beroende vi blivit av att kunna vara uppkopplade när vi vill. Det blir nog till att konsultera ett företag som får hjälpa oss ut situationen.

Och så fruktansvärt långsamt det går!!!

Lite besviken är jag allt.

Hmmm. För en tid sedan lade jag till möjligheten för läsare av min blogg att fylla i någon av kryssrutorna längst ner för varje inlägg jag gör, en nyhet från Blogger. Som alternativ har Blogger föreslagit  "Kul" samt "Intressant".

Eftersom ingen av mina läsare tydligen tycker att mina inlägg varken är kul eller intressanta så lägger jag till  "Klokt", "Tråkigt" och "Pladder". Får se om mina läsare tycker att något av de alternativen passar bättre.

Nu är det väl någon som rynkar på näsan och tänker "Surt sa räven". Men lite besviken är jag allt att mina inlägg tycks vara så ointressanta.

Ett litet kryss kan ni väl kosta på er - så här i juletider?  :o)

Någon har glömt stänga av värmen på dasset i stugan!

Inget snöande och nästan värmebölja (-8grader) och dessutom en skymt av solen ovan horisonten, gjorde att jag beslöt mig för att bege mig till stugan för att fylla på fågelautomaten med en 20 kg säck med solrosfrö.

Fågelautomaten står på en ställning så det behövs en trappstege för att jag ska kunna fylla på automaten. Stegen brukar stå i vårt förråd så jag låste upp dörren men hittade ingen stege. Lite konfunderad såg jag mig omkring men kom sedan att tänka på att någon kanske ställt in den på dasset, vars ingång är inifrån förrådet. Jag öppnade dörren och möttes av RUMSVÄRME!!! Vi har numera inomhustoalett men dasset finns kvar "utifallatt". Någon måste ha satt på värmen och glömt stänga av den! Frågan är - när? Någon gång i år? Eller - gudsigförbjude - någon gång under förra vintern? Dasset måste ha dragit massor av kWh bara under de sista veckornas köldperiod.

Vi byggde ett dass när huset byggdes, isolerade det nödtorftigt och drog in värme för att inte förkyla våra ädlare kroppsdelar. Dasset används ibland när toatanken hotar bli full och det dröjer innan slambilen kommer. Jag kan också väl tänka mig att någon ibland vill vara ifred och dregla över alla Clas Ohlson kataloger som ligger där. Och då vill njuta av värme därinne. Jag söker ingen syndabock men gissa om make, barn och barnbarn kommer att få en allvarlig predikan om varsamhet med energin när vi träffas nästa gång!

Jag sänder också en tacksamhetens tanke till mina skyddsänglar som fick mig att glömma att jag lät stegen stå kvar på altanen vid förra påfyllningen av fågelfrö. Och att jag fick infallet att titta in på dasset för att söka stegen där. Tydligen har mina skyddsänglar inte sjukskrivits för utmattningsdepression - ännu!

Vi expanderar samtidigt som vi krymper

I går ägnade jag hela dagen åt att möblera om. Det behövdes sannerligen.
För drygt fyra år sedan sålde vi vårt hus med stora ytor och många rum och flyttade till 3 rum o kök. Som den hamster jag är så har jag haft svårt att göra mig av med saker (ni vet - "det kan bli sämre tider"). Så vi pulade in många kära saker i vår nya 3:a. CG försökte  protestera ibland men gav snart upp.

Med stigande ålder och ökande krämpor behövs numera en del hjälpmedel, bl a en inomhusrollator och ett läsbord att dra fram över bästa fåtöljen. Dessa hjälpmedel tar mycket plats. Vi har konstaterat att vi numera oftast sitter i köket när vi har gäster och skulle det behövas fler sittplatser i vardagsrummet så har vi flera sköna balkongstolar med dynor att ta till. Så vi enades om att skicka soffan på Tag-till-vara och vårt kära 60-tals-soffbord som följt oss ända sedan vi gifte oss kommer att förgylla vårt liv i sommarstugan.  I stället för vårt stora soffbord ska vi skaffa ett sådant där litet satsbord som är "3 i 1".

Så nu har jag flyttat runt de flesta möblerna och ingenting är sig likt. Just nu fungerar soffan som rundningsmärke. Två starka killar från Ta-till-vara kommer på tisdag och hämtar den. (Är det någon som vill ha soffan så finns den för avhämtning före tisdag). När soffan och bordet är borta kommer vi att uppleva att vi har betydligt mer rymd runt oss. Vi planerar t o m  för ett par nya mattor.

Martinus Kosmologi i Falun

Jag har nyss kommit hem efter en utflykt till Falun.

En utställning om Martinus kosmologi visas just nu på biblioteket. Och så skulle det vara en "guidad introduktion" också. Det ville jag inte missa. Skärmarna, innehållande de karakteristiska symbolerna och texterna med förklaringar var centralt och smakfullt placerat vid ingången till biblioteket. Det är en bra introduktion till kosmologin. Men jag är tydligen "kärringen mot strömmen". För mig känns det mer naturligt att börja beta av skärmarna från vänster men här var det högerregeln som gällde. Så tänk på det om ni besöker skärmutställningen. (Intressant, förresten, - från vilket håll vill just Du gå? En liten gallupundersökning. Kommentera gärna.)

Gunnar Olsson, Falun och Thor Gjörvad från Ängelsberg var guiderna. Det var verkligen intressant att få göra deras bekantskap. Jag har ju under många år stått för utsändning av mail och brev till intresserade när det har varit något föredrag mm på gång i Borlängeområdet. Nu är det Faluns tur att ta tag i arbetet med kurser, föredrag o dy. Här bör mitt kontaktnät kunna komma till nytta. Men jag måste först fråga mina mailkontakter om lov att lämna ut adresserna. Datalagen, ni vet.

Dags för adventspynt

Idag var det hög tid för adventspynt. Av olika skäl har det dragit ut på tiden.

Först var det "istapparna" som skulle upp vid entrén. När man är kort i rocken är det ett snärj. Men med min lilla köksstege och grannens något högre kökspall så gick det som en glans. Men kallt var det.

Sedan var det dags för balkongen. "Istappar" även där som skulle appliceras på spikar på takfotsbrädan. Som spikats på plats vid ett årtionde när man var lite rörligare (och längre). Med dödsförakt sträckte jag mig ut över balkongräcket, ståendes på tå på min köksstege och med  långfingrets yttersta led lyckades jag lirka slingan över spikarna. Med den lediga handen höll jag mig i takstolarna. Jag upprepade än en gång förra årets mantra: "Det här är minsann sista året jag sätter upp dom här förbenade ljustapparna". Räcket pryddes sedan med en granslinga av plast försedd med ljusdioder. Och snyggt blev det.

Nu var det kökets tur. Där brukar vi ha en adventsstjärna och eftersom våra fönster har en mittstolpe och spröjsar så var vi ju tvungna att ha två stjärnor. Annars blir det inte symmetriskt. Det har vi löst med ett sinnrikt arrangemang av el-kablar som sitter ihop med någon slags hopfogningsdosa så att det utmynnar i en enda kontakt. Det är bara det, att det är ett h**e att få ihop det varje år. Varje stjärna består av två kopparplåtar, stansade som stjärnor med en massa hål och inuti hänger en 25W-lampa och ett slags ståltrådsaggregat som skall förställa strålar. Snyggt när man väl fått ihop det och upphängt på sina platser. I år fick jag det på plats och jag stack förväntansfullt in kontakten. Vad hände?? En lampa var trasig, förstås. Och så var det bara att plocka ner allt och börja från början. Som tur är hade jag en gammal extralampa i skåpet.

Resten var rena barnleken. Nya köksgardiner, röda dukar här och där och så en adventsstake, förstås. Krubban får komma senare och gran finns det helt enkelt inte plats för.

Bra med många vårdcentraler och apotekskedjor?

Hörde nyss på nyheterna i TV att det ska bli lättare att starta privata vårdcentraler. Det uttrycktes att folk lättare skulle kunna besöka vilken VC som helst.

Men hur går det då med uppföljningen av symtom, mediciner, provtagningar mm. En person besöker kanske en VC och berättar om sina problem, prover tas och mediciner skrivs ut. Nästa gång visar det sig kanske lättare att besöka en annan VC. Hur stor möjlighet har då undersökande läkare att bedöma patientens berättelse när ingen dokumentation finns om tidigare symtombeskrivning och medicinering? Och hur blir uppföljningen av utskrivning av t ex beroendeframkallande mediciner? Det är då bara apoteket som har den samlade utförskrivningen. Och - såvitt jag förstår - endast de som finns inom samma apotekskedja. Nu finns det ju flera, som bekant.

Jag tror att vi kommer att få se många fler felbehandlingar och medicinbiverkningar. Och inte kommer det att bli billigare. Det kommer troligen att bli betydligt dyrare. Och det är skattebetalarna som får betala kalaset.

Dom enda som blir lyckligare är ägarna av vårdcentralerna och apoteken. De plockar russinen ur den kaka, som våra föräldrar en gång under stora uppoffringar byggde upp till en fungerande infrastruktur.

Underkastelsen av Stefan Jarl

Systra mi och jag var på bio på Kulturhuset i Rättvik i kväll. Naturskyddsföreningen tillsammans med Folkets bio(?) visade filmen Underkastelsen av Stefan Jarl.

En verkligt omtumlande film. Den visar på den smygande katastrofen med alla främmande kemikalier i vår miljö och vad de gör med oss människor.  Experterna i filmen menar att kemikalierna i vår omvärld är ett större hot än klimathotet.  Bl a finns det skäl att anta att den kemikaliecoctail som ett foster får i sig under fostertiden samt under amningen är orsaken till allergier, diabetes, fetmaexplositionen samt många av de "bokstavsbarn" som finns idag. Männen får sämre spermakvalitet och i Danmark är 7% av alla födslar tillkomna genom "konstgjord" befruktning!

Under den efterföljande diskussionen påpekades att vi kan göra en del i alla fall för att förbättra miljön. Det nämndes bl a att välja politiskt parti efter vad de lovar att arbeta för, köpa begagnat, köra mindre bil, äta ekologiskt odlat mm. Själv tror jag att vi bör försöka leva så plastfritt som möjligt, använda naturmaterial i största utsträckning och laga maten från grunden för att undvika bekämpningsmedel, konserveringsmedel och "E-nummer" så mycket som möjligt. Och naturligtvis sopsortera ordentligt!!

Se filmen! Den är en bra undervisningsfilm och ger impulser till kamp mot dessa artfrämmande ämnen.

En kopia är alltid en kopia.

I dag var det målning på ABF. Jag håller på med en mandala, en "förstoring" av den målning jag gav till en god vän som ligger på sjukhus och har en lång rehabilitering framför sig.

Jag tycker om tavlan jag gav bort, så min avsikt är att måla en till mig själv också. Men en kopia förblir en kopia. Jag får inte till färgerna ordentligt. Men jag får arbeta på och blir förhoppningsvis nöjd så småningom. Jag kunde inte ta något foto idag för kameran har jag ju glömt ute i stugan.

På ABF samlade vi ihop pengar till lottorader för nu ska vi bräcka tjejerna från Vikmanshyttan som vann 103 miljoner. Håll tummarna!

Lösa Sudoku är värdelöst för att förbättra minnet.

Att man kan missa så mycket!
Vi har tillbringat helgen i stugan. Vi hade det varmt, skönt och mysigt och jag kopplade av med en bra bok (en ny Anne Holt, ny för mig i alla fall) samt en stickning som legat halvfärdig sedan Hednahös.

När vi kom hem för ett par timmar sedan visade det sig att jag glömt kvar en massa saker. Bl a allt bröd (både kaffebröd och matbröd), samt stickningen (som jag kände mig taggad att fortsätta med), min hjärtmedicin (har dock mer hemma) och, värst, min Anne Holt-deckare (just nu olidligt spännande för Amerikas president har hittats blåslagen i ett källarutrymme). Så nu kan jag inte läsa slutet förrän jag varit ut och hämtat den eländiga väskan som jag vet att jag glömde i soffan. Nedrans! Men jag måste ändå åka till stugan den här veckan för jag glömde dessutom sätta upp altanbelysningen (sådana där lysande istappar ni vet inför advent.) Den utsmyckningen hade jag tänkt be barnbarnet och hennes pojkvän sätta upp (de kom ut en sväng), men det glömde jag också!!!

Jag är böjd att påstå att det inte hjälper upp minnet att lösa en Sudoku varje dag!

Vi eldar i stugan

Sitter just nu ute i skogen och eldar i vår stuga. Vi får storfrämmande i morgon så det är bäst att det är varmt i stugan. Det var +4 grader inomhus när vi kom hit kl 15 och nu är det +22 grader (kl 21.46) och vi ska snart gå och lägga oss. Undrar om det är kallt i sängarna. Men jag har vikt upp täckena så det är nog inte så farligt.

Idag har jag bara skummat tidningarna så jag har ingenting att reta mig på. Därför blir det ett kort inlägg.

Godnatt

Äldrevården tvingar fram urbanisering

Lyssnade nyss på Maria Larsson, ministern som har hand om äldrevården i landet. Hon uttalade sig i frågan om att den dåliga åldringsvården som uppdagats i en del kommuner beror på att för lite pengar avsätts till just åldringsvård. Hon påpekade att kommunerna har ansvaret - och beskattningsrätten.

Regeringen gör det mycket lätt för sig i den här frågan. De kan slå sig för bröstet och säga: Se på oss - vi sänker skatterna här i Sverige för alla medborgare! Men de förtiger att kommunerna då måste höja i stället för att kunna ge invånarna en nödvändig service. Och detta gäller inte bara åldringsvården.

I kommuner med hög andel åldringar innebär detta att ett stort skattetryck läggs på den arbetande befolkningen, yngre frestas att flytta och företag tvekar att förlägga sin verksamhet på orten. Det blir en ond, nedåtgående spiral som påskyndar avfolkningen på små orter. Samma mönster kan skönjas på flera andra områden.

Och det är helt i linje med regeringens outtalade intentioner.

Mjukare uppvaknade till verkligheten

Verkligen en "down"-period under ett par dagar. Jag har vältrat mig i skamkänslor inför vetskapen att jag sårat en närstående så djupt. Det är ingen ursäkt, bara en förklaring, att jag faktiskt inte begrep bättre.

Jag har haft huvudvärk, magont och bara velat ligga till sängs och bada i självömkan.Till slut insåg jag att det inte blir bättre av att jag bryter ihop. Så nu har kampviljan vaknat igen men jag känner av efterdyningarna fortfarande.

Men nog har min självkänsla fått sig en rejäl törn.

Hårdhänt uppvaknande till verkligheten 2

Förra inlägget, "Hårdhänt uppvaknande till verkligheten" visade sig plötsligt bara vara förnamnet. Idag kom efternamnet. Också.

Sanningen kan göra ont, mycket ont. Speciellt när det går upp för en att det är den riktiga sanningen. Jag har agerat på ett sätt som sårat och varit totalt omedveten om det. Och dessutom till en av dem som står mig närmast. Och jag har åsamkat stor skada.

Ni anar inte så ont det gör!

Men samtidigt hoppas jag att detta kan vara början till något nytt, en fördjupad och sann förtrolighet och en stark tillit. Måtte det bli så.

Hårdhänt uppvaknande till verkligheten

För första gången håller jag en Anne Holt-deckare i min hand, "1222 över havet". Krampaktigt. Jag har heller aldrig sett någon av de filmer som visats. Så det är en helt ny bekantskap. Och vädret är helt enkelt perfekt för en sådan bok.

Annorlunda, förvirrande och dramatisk. Hör här: "... där utanför med en snö så djup att det inte fanns någon levande som kunde berätta om något liknande" och "... under ett ofattbart antal hexagonala iskristaller, torra och nästan viktlösa i den bitande kölden ... under allt detta fanns människor, små som kryp som ännu inte riktigt vågade tro att det hela var över ..."

Jag levde mig in i skildringen, var en fånge därute i den bitande kylan tillsammans med en mördare och fem döda människor, när CG:s röst hördes från den andra sköna fåtöljen bredvid mig: "Nog skulle det väl vara gott med en kopp kaffe och en macka?" Snacka om att vakna upp i en annan värld!

Om en stund ska vi iväg till "Rättviks Bowling och Krog" och äta Fars-Dags.middag.

Ska vi? Ska vi inte?

I vår sommarstuga har vi under alla år haft underhållsvärme på vintrarna, sisådär 5-8 grader för att inte vattnet ska frysa, bl a. Men förra vintern blev så dyr trots redan bundet elpris att vi överväger att stänga ner all el och låta naturen ha sin gång den här vintern.

En vän, som är insatt i konsekvenserna, avråder. Han menar att stugan tar skada av att kylas ner totalt och dessemellan eldas upp när vi tillfälligt ska vara där. Han rekommenderar att vi sätter in luftvärmepump i stället för att få ett drägligt klimat i huset. Jag måste erkänna att det låter lockande. Det är ett stort projekt att stänga ner helt. Det är inte bara vattenledningarna. Det är flaskor, burkar, konserver mm mm också. För att inte tala om vilket elände det blir att elda upp i stugan när vi vill vara där.

För att freda samvetet har jag sytt tjocka gardiner som jag täcker fönstren med. De lämnar en liten, liten springa i över- och underkant för att det ska bli lite luftcirkulation. Det ska bli intressant att se om det kan bidra till bättre el-ekonomi. Men ingen vinter är ju den andra lik så det blir nog svårt att dra några slutsatser.

Är det någon som vet om det går att få tag i en bra och driftsäker luftvärmepump till ett bra pris? Den får gärna vara begagnad.

Personalen på försäkringskassan lider.

Läs det här inlägget av "Ett hjärta RÖTT". Det säger så mycket.

http://ilsemarie.wordpress.com/2010/11/12/bade-bodlar-och-offer-lider/

(Det går tydligen inte att direkt klicka på länken. Men du kan gå in på "Ett hjärta RÖTT" till höger och klicka till rätt inlägg)

Jag fick eld på rishögen till sist.

 Klockan är nu 11.30 och jag har redan gjort ett helt dagsverke. Så känns det i alla fall i kroppen. Tidigt i morse när de första solstrålarna precis nådde upp över skogstopparna klev jag upp. Jag skulle börja min fight med granriset som var resultatet av den megastora fällda granen och den minst 2 m höga rishögen nere vid sjön.

Igår (se tid. inlägg) lade jag torr ved i en plåtform, hällde på båtbensin för att det skulle suga i sig och tanken var att placera formen så långt in i stacken som jag förmådde och sedan tända på med en lång pinne med glöd. Det gick lite så där.

Till slut fick jag eld på eländet i alla fall. Man måste först få ordentlig fart på en eld med torrt ris innan det går att lägga på färskt granris. Men sedan må ni tro att det tog fart. Trots att jag redan burit ner en försvarlig hög granris så hade jag problem att hinna mata den "röda hanen". Att hinna mata elden inne i stugan var inte att tänka på. Här skulle det inte skadat med ett par extra armar.

Jag hann knappt ta foton på elden men jag hann i alla fall ta en bild med mobilen och skicka MMS till käre maken därhemma. Tyvärr kan jag inte hitta överföringskabeln till datorn så det får anstå med bilder på bloggen tills jag kommer hem. Tänk, jag hade för mig att jag hade en sådan kabel här ute i stugan.

Nu sitter jag här med en mugg kaffe. Något mer elda blir det inte idag, jag är för trött. Dessutom hade jag glömt ta min hjärtmedicin både i går kväll och i morse. Det är bäst att lyda kroppens signaler. Det har jag bittert fått lära mig.
Läste i alla fall ut boken Svinalängorna tidigt i morse innan det blev ljust.

Fjärrkontroll med hänglås önskas!

Snälla!!!

Varför finns det inte fjärrkontroller med hänglås där allt utom AV/PÅ, siffrorna 1 t o m 4+ samt volym +/- är klickbart och det övriga inte åtkomligt för sådana som mig!!!!

Släpat ris

I föregående inlägg berättade jag om min tidiga uppstigning med efterföljande besvikelse över utebliven morgontidning. Jag blev så besviken att jag betedde mig precis som en hund - jag började gäspa. Vilket ledde till att jag lade mig igen och vaknade inte förrän kl 11.45.

Solen formligen flödade ner över omgivningen och jag ville genast ut till stugan och bära ris (vi har nyss fått hjälp med röjning av björk och gran på tomten). Min käre make - som numera behöver hjälp av rullator) ville inte följa med så jag åkte ut själv.

Nu sitter jag här i stugan. Jag har släpat ner till sjön minst 30% av resterna efter en stor gran. Där ligger redan en stor hög ris från tidigare. Jag försökte få eld på högen men misslyckades. Så nu har jag lagt torr ved i en plåtform, hällt på  bensin och så får det ligga och dra över natten. I morgon ska jag lägga mer ved runt omkring på plåten och puffa in fatet i högen med ris. Jag har funderat ut att om jag skapar lite glöd ytterst på en lång pinne och sticker in i högen så ska det kunna gå att på ett säkert sätt få eld på rishögen.

Ingen tidning i lådan.

Vaknade tidigt, 04.30 ca. Stod ut att ligga kvar i sängen till ca 05.30. Smög försiktigt upp för att inte väcka min sjusovande make.

Satte på kaffet och bredde mina obligatoriska knäckemackor med ost. Tog på jackan och gick ut för att hämta tidningen. Tomt i lådan. Nåja, klockan är ju inte 6 ännu och även ett tidningsbud kan vara sent ibland.

Återvände till stugvärmen och kröp upp i fåtöljen med kaffet och tog i stället fatt i boken jag läser för tillfället, Svinalängorna av Susanna Alakoski. En läsvärd bok.

Klockan 06.45 lade jag ifrån mig boken och gick ut för att hämta tidningen. Fortfarande tomt i lådan. Då gick det upp en talgdank. Det är ju helgdag! Med ett generat ögonkast till alla fönster på gården smög jag in igen. Skönt - det var mörkt överallt. Ingen såg mig, tror jag. Jag har nämligen opassande ofta iakttagits med att leta efter tidningen i lådan på söndagmorgnarna. Det går ju inte an att ordföranden visar sådan opassande vimsighet.

Koppjärk - Rättviks Fort Knox

Koppjärk i Rättvik är ointagligt! Ingen personal går att få tag på. Bara en massa träningsfreak som gnessar på dom där gym-vidundren, svettiga, tysta och sammanbitna, sugande på nappflaskan med vatten.

Minst 6 gånger vid olika tidpunkter har jag försökt få tag i någon som kan sälja ett par knäskydd till mig. Jag har ryckt i dörren till receptionen och på våningsplanet där sjukgymnasterna härskar är dörren låst. Telefonen är oftast "död". Antingen möts man av bara tutsignaler eller så "Här kan du göra avbokning" eller så rabblas tider som sedan inte stämmer när man kommer dit.

Hur ska jag få tag i ett knäskydd, Back on Track storlek M?

2011-02-18 Jag måste informera om att det nu råder helt andra ordningar på Koppjärk.

Koppjärk har flyttat till övervåningen på Rättviks Bowling&Krog och är numera mycket lätt att "angöra". Snyggt, modernt och trevlig atmosfär. Jag har skaffat gymkort (3 mån) och går på instruktörsledd gympa. Ska nog börja med QiGong också. Jag tar alltså tillbaka allt som jag ovanför skrivit om Koppjärk.

Kvinnliga resp. manliga deckarförfattare

I går kopplade jag av med en deckare som jag köpt för 8 kr på Erikshjälpen. Det var en deckare, Predikanten, av Camilla Läckberg.

Oj, vad jag gillar våra svenska kvinnliga deckarförfattare! Till skillnad från sina manliga kolleger lägger de stor vikt vid skildringen av människors psyken och beteenden.

De flesta manliga deckarförfattare frossar i våld och blod, vilda polisjakter och mycket skjuta. Ni kan slänga er i väggen, pojkar! Ni är distanserade med hästlängder.

En dag i Borlänge

Nu är mandala nr 16 Energy Wheel överlämnat till sin ägare så nu kan jag visa den här också. Jag hoppas målningen kommer till glädje och ger den energi som den personen så väl behöver.
På min ManDALA-art blogg har jag närmare beskrivit vad jag avsett lägga in i målningen (se länklistan).

Tydligen hade jag lagt all min energi i målningen för jag nickade till flera gånger under det föredrag som jag bevistade i Folkets Hus i Kvarnsveden i går kväll. Det handlade om Mayakalendern och tyvärr gjorde det pressade tidsschemat att det (i alla fall i mina öron) blev ett rabblande av siffror och årtal. Jag skulle velat ha ett lite mer målande (oj då) föredrag med mindre siffror och mera av övergripande berättelser.

Jag lämnade faktiskt föredraget i förtid under en paus för att kunna ta 21.12-bussen hem till Rättvik. Den bussen går över Falun (med sight-seeing över en massa byar) för byte i Falun och sedan till Rättvik. I mörkret och regnet som rådde trodde jag att jag kommit till Östra Hamngatan i Falun och tryckte på stoppknappen varvid chauffören snällt stannade och släppte av mig. Felet var bara att jag klivit av vid en cykelväg vid köpcentret Tallen. Dörrarna stängdes bakom mig innan jag förskräckt insåg att jag var långt från stadskärnan och målet.  Troligen begrep chauffören att jag klivit av på fel ställe för jag hann fram till framdörrarna, knackade på och släpptes in av en leende chaufför som frågade: "Varför klev du av här, då?". Resten av resan gick utan missöden och jag behövde inte vänta mer än 6 minuter på nästa buss. Resan till Rättvik var lugn och skön och jag hann reflektera över vilken välfärd vi ändå har som erbjuder ett så pass utvecklat kommunikationsnät trots att vårt land är så glesbefolkat.

En "busy" dag i det vackra vädret.

Idag har vi varit "busy". CG har blivit ombedd att berätta lite om sin tid på Grönland på Träffpunkt Buketten för äldre här i Rättvik. Så nu ska han välja ut några trevliga diabilder bland våra ca 900 Grönlands-dior. (bilden visar vår dotter Kicki i fjorden bland isbergen). Vår gamla projektor letades fram (den är minst 50 år gammal) och anslöts till el-nätet. "Plopp" och lampan lyste retsamt upp och dog! En ny lampa kostar ca 600kr (enl uppgift) och finns dessutom inte i handeln längre.

Nu var goda råd dyra. På Tradera fick vi napp och idag tog vi en biltur i det vackra vädret och hämtade dyrgripen. Det blev ett stopp på Kupolen i Borlänge med fika och lite inköp. Vi har ännu inte provat projektorn men vi känner oss trygga med att den fungerar. Annars . . . . ! Det är nog inte helt fel att rädda en projektor till eftervärlden. Så många vackra diabilder som finns undanstoppade i våra hem!

I morgon åker jag till Erik Grind i Falun, min lärare i mandalamålning. I morgon har han s k "inspirationsdag". Dels är det trevligt att träffa och måla bland likasinnade och dels vill jag ha lite råd om hur bakgrunden ska behandlas så att den blir som jag vill (se tidigare inlägg).

Sushi och Skavlan = sant.

 I kväll slog vi på stort och inhandlade sushi på Konsum som vi tänkte inmundiga med ett glas vin tillsammans med Skavlan. Varje förpackning (snygga sådana) kostade 79 kr men vi tyckte att det kunde vi kosta på oss. Det är ju inte så ofta, minsann. När vi började äta förstod vi att vi kunde nöjt oss med att dela på en förpackning. Så nu har vi lite kvar till lunch i morgon.
Jag bifogar ett par bilder av oss när vi äter vår sushi framför TV:n. Vi är praktiska, så vi försåg oss med varsin frottéhandduk som haklapp för att inte belasta miljön onödigt mycket med tvätt. Vi har också bytt om till ledig klädsel. Visst är vi söta där vi sitter med våra hörlurar? Som några vet vid det här laget, är vi lite hörselskadade. CG efter ett helt yrkesliv med flygplan (svårt för höga toner) och jag efter en olycksalig ridtur (svårt för både låga och höga toner). Så numera sitter vi med våra trådlösa hörlurar och var och en av oss kan justera ljudet så vi hör optimalt. Rekommenderas. För utomstående låter det som om vi har ljudet helt nerskruvat, men så är inte alls fallet. Vi har ett rikt audioellt liv med våra lurar (förmodligen helt fel ord, men vad kan man inte efter ett par glas vin?). Behöver vi kommunicera så skriker vi.

Mandala nr 16 The Energy Wheel

Jag har arbetat ett tag med en mandalamålning som ska tillägnas en god vän som kämpar för att komma på benen efter en svår sjukdom. Jag försöker att förmedla så mycket energi i bilden som jag någonsin kan. För det behöver hon för sitt tillfrisknande.

Jag lägger här in det första utkastet. Resten kommer på Brittis ManDALAart, som finns i länklistan

Snö i natt, halka i morgon.

Idag ska vi få vinterdäcken monterade. Det är säkrast så eftersom vi ska till tandläkaren i Falun i morgon fm. Vägen till Falun brukar vara förrädiskt hal så det är bäst att få det gjort. Det varnas för snö i natt.

Vad bråkar dom om egentligen i Rättvik?

Tog en promenad i dag i det vackra höstvädret men glömde tyvärr kameran. Vi har bott här i Rättvik i 4 år nu men jag har aldrig gått över bron vid Kvarndammen. Den byggdes ju för några år sedan för att ge fisken möjlighet att gå förbi forsen. Vilken vacker promenadväg!

Sedan följde jag Kvarngatan söderut mot Hvilan. Där såg jag den omtalade "terrassen" som byggts i å-kanten alldeles intill Hvilan-husen.. Jag förstår inte varför det är sånt väsen om den? Den ligger ju inte längre ut i ån än uppdämningen för Hvilan-bebyggelsen! Går inte ens utanför vassbältet i å-kanten. Jag inbillar mig att den är en bra buffert mot erosion av Hvilan-slänten genom sin gedigna konstruktion. När det kommer lite gräs där så blir det fint. Hoppas kommunen tar sitt förnuft till fånga. Är det möjligen en prestigekamp på gång?

Synd att jag inte hade kameran med.

Nu anställer jag en "dörrvakt".

Den här bloggen har fått vara i fred för spammare väldigt länge men nu har det inträffat. Därför måste jag tyvärr koppla in kommentarsgranskning, dvs om du vill kommentera mitt inlägg så dyker det inte upp på bloggen förrän jag godkänt det. Jag hoppas att det inte ska bli så länge.
Sluta för all del inte att komma med era åsikter för den sakens skull. Det är så roligt när ni läsare hör av er.

Surströmmingspremiär med förhinder.

Nu har vi haft årets surströmmingspremiär. Med öl och snaps, tuttul, gräddfil, rödlök och mandelpotatis. Hemma vid köksbordet.

Tanken var att vi skulle hålla till i vår sommarstuga men fredagen var mulen, så även lördag förmiddag. Nåja - men idag då? När det var så fint sensommarväder? Men vi kom igång så sent, så vi beslöt oss för endast en ta en liten tur med bilen i det vackra vädret och sedan inmundiga festmåltiden på vår egen balkong i Rättvik.

Det blev en biltur till Tällberg där vi drack kaffe med våffla, vispgrädde och hjortronsylt på Klockargården. Jag passade på att skaffa mig god nattsömn genom att påtala att han i kassan gav mig tillbaka på 200kr i st f  120kr som jag lämnade fram (som bekant är ett gott samvete den bästa huvudkudden).

Sedan åkte vi hem och förberedde festmåltiden. Vi tänkte först sitta på balkongen men det var för kallt. Så vi satte oss i köket och slog samtidigt på fläkten så att alla i vår lilla bostadsrättsförening skulle kunna delta i evenemanget.

Nu har vi ätit färdigt, disken är avklarad och CG har placerat sig framför TV:n i stresslessfåtöljen  med lurarna på. Jag funderar fortfarande på bästa sättet att göra sig av med 3 kvarlämnade surströmmingsfiléer samt renset från alla de vi ätit upp. I bruna påsar i kompostkärlet kan vi knappast lägga det pga lukten och plastpåsar är förbjudna i bruna kärlen (sopgubbarna blir lika tokiga av vilket alternativ vi än väljer). Vi kan inte gräva ner renset bakom källarkullen för då har vi Rättviks alla hundar på gården inom en timme. Ta bilen och åka iväg med eländet går inte - jag har druckit en snaps och en öl. Förslag mottages därför tacksamt. Vinnaren får en surströmmingsburk (om han/hon bor på gångavstånd).

Bäsna Trädgård. Ljusfest

Igår kväll besökte jag Bäsna Trädgårds årliga ljusfest. Det är en andlig höjdpunkt. Man måste vara varmt klädd och försedd med en lätt, bekväm stol för att ha det riktigt skönt. Dessutom beställa biljett i förväg och vara på plats i god tid.
Kvällen bjöd på kulning, vacker sång och musik, eld- och fackelshow. Ett vackert ljusspel med laser blev en upplevelse. Laserstrålarna svepte över himlen och där de träffade träd, löv och rök bildades vackert ljusglitter och gröna dimslöjor. En kväll att minnas.

Idén med "sysselsättning" - ett feltänk.

Jag har länge facinerats av de politiska partiernas samstämda kör om arbetslinjen, jobba längre, "sysselsättning" mm. Min magkänsla har ifrågasatt om det verkligen är detta som är meningen med livet. Jag har förstått att det ligger något feltänk där men inte kommit på vad. Så hörde jag ett program på radions Tendens och då trillade poletten ner och bitarna föll på plats.

Låt mig förklara hur jag ser det.

Vi arbetar och producerar saker och tjänster. Varje arbetad timme ger oss lön till mat, kläder och hyra samt skatt till staten för att hålla god kvalitet på vår infrastruktur, dvs skola, vård, omsorg, vägnät, rättsväsende mm. Och arbetsgivaren betalar in skatt för varje anställd i form av s k "sociala avgifter" samt skatt på sin vinst.

Men tekniken går framåt, maskiner, robotar, datorer gör allt mer av jobbet och många människor blir arbetslösa. Och staten förlorar skatter eftersom maskiner inte betalar skatt. De människor som har arbete måste jobba ännu fler timmar för att ersätta skattebortfallet från de som blivit arbetslösa. Företagen betalar visserligen skatt på sin vinst men avskrivningsmöjligheterna är oändliga. Därav mantrat om nödvändigheten av att jobba fler år och fler timmar.

Vi är indoktrinerade att tro att mängden timmar vi arbetar är det viktiga. Eftersom maskinerna idag skapar mycket av vad vi behöver, så skulle vi inte alls behöva arbeta så många timmar. Men då får ju inte staten in sina skattekronor eftersom maskiner inte betalar skatt för vad de gör.

Konklusionen blir att det borde vara skatt på maskiner och då beräknad på hur mycket de producerar. Då får människor och maskiner dela på bördan att bidra till vår gemensamma välfärd.

Vän av ordning skulle genast invända att vi betalar ju moms och det sker både på människo- och maskinproducerade varor och tjänster. Sant, men löntagaren betalar skatt på varan två gånger!

Här har vi förmodligen en av orsakerna till de ökade klyftorna i vårt samhälle. Vi löntagare har blivit maskinernas tjänare. För maskinernas ägare är förhållandet det motsatta.

Vi är totallurade, offer för ett feltänk. Troligen har politikerna förstått det här sedan länge och är livrädda för att vi ska upptäcka förhållandet. De vågar inte gå i närkamp med de mäktiga kapitalisterna. Därför upprepar de om och om igen sitt mantra om arbetslinjen, sysselsättningen mm. De många arbetstimmarna håller oss "sysselsatta" så vi inte orkar sätta oss ner och fundera över hur det hänger ihop. Och vad som är meningen med livet.

Sverigedemokraterna visar sitt rätta ansikte.

Jag såg tyvärr inte själv Sverigedemokraternas uttåg ur Storkyrkan då biskop Eva Brunner höll sin predikan. Men jag har läst hela predikan två gånger, noga, och hört Jimmy Åkessons harm över den förmenade kränkningen.

Jag gör nu samma sammanfattning över predikan som Aftonbladet gör:
I går kväll samlades många tusen människor för att ... ropa ut sin avsky mot.... den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag .... Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor.

För detta reste sig SD- ledamöterna och tågade ut ut kyrkan mitt under predikan. Senare sade de sig vara kränkta. Barnsligt, minst sagt. Men ännu värre är, att i och med detta erkänner de att de har den åsikten att vissa människor är mindre värda än vi. Det är ju bra att de visar sitt rätta jag.

Det är synd att inte något av de andra partierna under valkampanjen tog upp frågan med de problem som finns med invandringen och gjorde den till en del av sitt valpaket. För visst finns det frågor kring den som är angelägna. Integreringen, språket, bosättningen, sjukvård, och skola mm. Jag tror, att många som tycker att dessa frågor är viktiga, gärna lagt sin röst på något av de etablerade partierna om något parti klart sagt sig sig vilja ta tag i frågorna. Här missade man sin chans.

Smygfilmade sexakt - offret hoppade från bro i NY.

Läste alldeles nyss en kort nyhet på nätet att "Rumskompisen smygfilmade när Tyler, 18, hade sex. Filmen lades ut på nätet - 2 dagar senare hoppade Tyler från en bro i New York".

Kommer osökt att tänka på domslutet där styvpappan friades när han smygfilmade sin styvdotter i duschen. Motiveringen till den friande domen var att flickan inte visste om att hon filmades och alltså inte led skada. Och så var det inte på offentlig plats.

Jag undrar om domstolen tänkte så värst långt. Men flickors känslor betyder kanske inte så mycket och lite kränkningar ska man tydligen kunna tåla.

Plus och minus på batterier

På början av 80-talet jobbade CG på Grönland och inhandlade då denna avancerade kort-långvågsradio med massor av rattar, skalor och knappar. Ett slags rör eller antenn (eller vad det är) som vrids efter en gradskiva sitter på ovansidan (en lång tid trodde jag att det var ett slags bärhandtag tills CG höll på att få hjärtinfarkt när han såg det).

Nåväl, radion har använts i ved-/verktygsboden i stugan under alla år. Den har stått där sommar som vinter och samlat allt mer damm och spindelnät. Men funkat klockrent.

Numera sitter CG inte så ofta därute och donar med sina verktyg och härom dagen tyckte jag synd om radion och bestämde mig för att ta den under mina vingars skugga. Så jag tog hem den och med lätt fuktad trasa och en massa tops gjorde jag ren den.

Jag har stark erfarenhet av vad läckande batterier kan ställa till med så jag ropade till min käre CG som slumrade i sin Stressless-fåtölj att jag kanske skulle kolla att batterierna funkade och inte läckte. Sagt och gjort - jag lyckades klura ut hur man fick upp batteriluckan, tog ut batterierna och synade dem noggrant. 4 st stora klunsiga batterier. Men dom var rena och blänkande så jag skulle sätta tillbaka dom igen. Nu vet jag att det är viktigt hur  + och - placeras så jag synade noga tecknen inne i batterihållaren så att det inte skulle bli fel. Där fanns en fjäder och ganska långt från fjädern fanns ett "-"-tecken. Aha, det betyder att minuspolen ska ligga där och det innebär samtidigt att pluspolen ska ligga an mot fjädern för då hamnar minuspolen mitt emot minus-tecknet på batterischemat. Och så placerade jag de andra batterierna enligt samma logik. Och så smart att den spetsiga änden på batteriet (plus-polen, enligt min logik) passade alldeles utmärkt in i stålfjädern! Lyckligt stängde jag batteriluckan och tryckte på Power-knappen. Ingen reaktion. Kollade att batterierna satt bra men ingenting hände. Tills CG fräste att jag hade satt alla batterierna bakfram! Tablå!! Men jag hävdar fortfarande att jag placerade batterierna enligt schemat på luckan. Nu har jag fått lära mig att ALLA (utom jag) vet att minus-polen alltid ska sitta mot spiralen. Jag hävdar fortfarande att jag gjorde enligt schemat. Inte kunde väl jag rå för att den som designat radion satte tecknen fel! Eller hur?

Ungefär som det där när man ska späda ut en stark syra. Är det"syra-i-vatten" = SIV. Eller är det "vatten-i-syra" = VIS? Ett par år efter det skolåret hade jag glömt hur det var och tyckte VIS var mest logiskt. Med förfärande resultat. Som tur var fick jag bara stänk på händerna.

Sens moral: Det är inte alltid så bra att bara gå efter logiken.

Virus i datorn

Trist väder, virus i ångmaskinen, den fasta datorn. Kan det bli tristare?
Sitter med min lilla 13-tums-laptop i knäet framför TV:n och försöker hänga med i båda medierna. Tveksamt om det är så lyckat.

- - - - - - - - - - - -
Avbrott för en kaffepaus med grannen, Taltrasten. Konstigt - nu känns inte vädret så trist längre.

Skulle egentligen ut till stugan idag och fortsätta arbetet med att förbereda för att räta upp väggen i vedboden som glidit lite efter vinterns snötyngd. Vi väntar till i morgon i stället. Det skall ju bli bättre väder då. I stället har CG åkt och inhandlat varsin krabba, så i kväll blir det fest. Han är jätteduktig att göra det gott.

Jag lider av beslutsångest. Den här laptopen har bara ordbehandlingsprogrammet Work och det är jag inte så bekant med och det verkar lite bökigt att kommunicera med andra datorer som har Office. Syrran tycker att jag ska installera gratisprogrammet  Open Office. Men måste man inte där också spara dubbla versioner? Eller? Jag har inte lust att betala dyra pengar för att ladda ner Office. Jag kan bara använda bråkdelen av alla dess finesser. Jag tar gärna emot synpunkter. På ångmaskinen har jag en äldre version av Word och jag vill ju att det ska vara lätt att växla mellan datorerna (Nu får Nallebror tuppjuck. Han vill att jag ska bestämma mig för EN dator. Men jag känner mig inte redo för det).

För övrigt så är jag bunden vid laptopen vare sig jag vill eller inte. I går när jag surfade  på ångmaskinen på sidor om homogeniserad mjölk (!) så fylldes plötsligt hela skärmen med virusvarningar. Det blinkade och hade sig och längst ner fanns en liten ruta som rådde mig att "protecta" datorn. Gissa vad jag gjorde! Nallebror höll på att flyga genom taket på bilen när jag förtvivlat ringde honom på mobilen och berättade vad jag gjort. Ordern var: CTRL+ALT+DEL! Så nu sitter jag i fåtöljen med laptopen och hoppas han kommer snart.

Privatiseringar - är det bra, det?

Apropås det populära ordet "privatiseringar" läste jag att ordet "privat" kommer ur det latinska ordet "privare" som betyder "beröva" och "frånta".

Jag kan inte låta bli att reflektera över vad som kommer att hända med våra gemensamma tillgångar som under många år samlats ihop av alla Sveriges invånare, ofta med blod, svett och tårar, i den våg privatiseringar som sveper fram över landet.

Maud Olofsson proklamerade under valkampanjen, livligt påhejad av övriga Alliansen, att staten ska privatisera så många objekt som möjligt eftersom staten inte är någon idealisk ägare. Men med tanke på uppgifterna om friskolornas vinstplaceringar i skatteparadis, bankernas och finansinstitutens ohämmade vinster, Telias omänskliga handlande mot invånare på landsbygden mm mm, så undrar jag om det är en god idé att så villigt och okritiskt frånhända oss Sveriges gemensamma tillgångar, vår infrastruktur.

Är vi svenskar tillräckligt solidariska och känner vi tillräckligt samhällsansvar för att vissa så utan kontroll ska få förtroendet att ta över och driva våra gemensamt skapade tillgångar? Är det inte så att girigheten och egoismen fortfarande har ett järngrepp om oss?

Isolerad i stugan

Just nu sitter jag på biblioteket i Leksand och skriver. Både telefon och bredband har lagt av i stugan. Och inte har jag någon TV-bild! Tur att jag har böcker med mig.

Det var meningen att jag ska ta ett nappatag med vedboden och förrådet. Det behövs verkligen. Men gårdagen, så länge det var ljust, gick åt att nysta upp den härva med sladdar som ringlar sig som magsjuka ormar bakom soffor och skåp. Allt för att försöka se om det är dåliga anslutningar någonstans. Men jag hittade ingenting. Det blev tidig sänggång.

Idag tog jag itu med vedboden. Hann få med riktigt mycket, faktiskt. Så det blev en vända till tippen med en hel del bråte. Jag tog med datorn och tänkte för första gången utnyttja att koppla upp mig på offentlig plats. På café Siljan försökte jag med min laptop men det fungerade inte. Det kostade mig en kopp kaffe och en blåbärspaj med vaniljsås. Det var det värt. Så tog jag min dator under armen och stegade in på biblioteket. Och här är jag nu.

Sedan ska jag tillbaka till stugan och fortsätta städningen utomhus. Soptippen är stängd nu så det får bli ett senare lass. Soptippen, förresten, det är inte rätt ord för den fina anläggning som numera kallas ÅVC (återvinningscentral). Lite belåtet får jag konstatera att jag har en stor del i det faktum att leksingarna har en så fin ÅVC inpå knutarna. Förr var det minst 1 mil till tippen och lakvattnet från tippen rann ner i den fina sjön Molnbyggen och orsakade att kräftor, grodor och skrakfåglar försvann och fisken fick reproduktionsskador. Så vi stugägare krävde att tippen skulle stängas och bl a jag fick vittna i miljödomstolen om skadorna och olägenheterna. Så tippen stängdes och nu har Leksandsborna tillgång till en mycket fin ÅVC-anläggning.

Nu ska jag tillbaka till stugan och fortsätta städningen. Det känns helt rätt nu när jag inte har varken telefon, bredband eller TV som distraherar mig.

Ha det bra gott folk! Och glöm inte att rösta i morgon.

Väljarnas val: "chokladbit" eller "hjärtlöshet".

Det har i dagarna skrivits och debatterats en hel del om partiledarna "svaga punkter".

Mona Sahlin har fått schavottera för sin 15 år gamla chokladbit och Fredrik Reinfeldt anses vara hjärtlös för sin hårda och kompromisslösa hållning till de som är sjuka eller på annat sätt svagpresterande.

Klicka här på länken till en alldeles utmärkt analys av dessa skillnader. Skillnaden är avgrundsdjup i höger- och vänsterblockens syn på hur svenska samhället skall vara.

Ligg inte på sofflocket på söndag!

Röster på alliansen gillar nedskärningar i skola, vård, omsorg.

Det är väl inte så konstigt att välfärden raseras. När skatteintäkterna minskar så blir det mindre över till de skattefinansierade verksamheterna, såsom skola, sjukvård, äldreomsorg, vägnätet, järnvägen mm. Enkel matematik. Dessutom försvinner tydligen en inte helt försumbar del till vinster som förs över till skatteparadis mm för vissa inom friskoleväsendet.

Ni som röstar för alliansen borde hålla tyst när nedskärningarna i infrastrukturen är på tapeten. Det är ju så här ni vill ha det. Eller ännu hellre - erkänn att ni gillar nedskärningarna och bekänn färg!

Valet. Dinosaurier eller "den nya människan".

Snart är det val. Mindre än 14 dagar kvar. Aldrig har väl vars och ens röst varit så viktig.

Sedan urminnes tider har vi varit van att följa den starke, den karismatiske ledaren och vi gör det fortfarande. Det finns i vårt DNA. Och jag måste medge att  Reinfeldt/Borg är strålande exempel på den dinosauriearten.

Men människan utvecklas.  Har vi inte ibland häpet stannat upp och upptäckt att det var den där försynta och saktmodiga som verkligen hade något att säga? Vi borde kanske stanna upp och lyssna på den människan. Lämna vårt automatiserade behov av stark agitator bakom oss och  lyssna till vad som verkligen sägs.

Mona Sahlin är just en sådan "ny" människa. Lyssna till orden bakom den saktmodiga rösten och man finner att där finns den äkta övertygelsen och omsorgen om ALLA människor. Inte bara de smarta och högpresterande.

Men sedan är frågan om vi är mogna nog att hålla fast vid vår nyfunna förmåga att se förbi vårt behov av "Den starke ledaren". Att fortsätta lyssna till den saktmodiga rösten. Se förbi och genomskåda vårt behov av eldiga, upphetsande tal.

Jag ryser inför tanken på hur hon riskerar att malas ner till vitt mjöl mellan stenskivorna i den gamla kvarn som utgör människorna i vår omvärld om hon kommer till makten. Är vi mogna nog? Jag är i alla fall redo att våga. Om hon är, så är jag.

Jag bara håller med.

Eftersom jag inte kan uttrycka mig lika bra som författaren till länken jag bifogar så får det räcka med det här.

PS Jag har fått lite propåer om att det är svårt att förstå vad jag menar med ovanstående mening. 

Klicka på något av de färgade orden "författaren till länken jag bifogar" så kommer du in på en annan blogg. Den författarens mening kan inte uttryckas bättre så jag rekommenderar att läsa det inlägget. Du kommer sedan tillbaka till min blogg genom att klicka på bakåtpilen uppe till vänster. DS

Annette Riesberg okunnig om pensionärers livsvillkor

Nu ar det bra länge sedan jag skrev men det har varit skralt med lusten. Lite down, så att säga. Inte känt att det var något som var värt att skriva. Och ändå har det hänt så mycket under de här dagarna.

Jag har varit väldigt trött också. Så trött att jag igår inte orkade följa med de andra Ruggugglorna till Rättvikspolitikernas diskussion i Kulturhuset över temat "Vågar jag bli gammal i Rättvik?" Synd att jag inte tvingade mig dit. Jag hade säkert piggnat till när jag väl var där.

Annette Riesbeck (C) var där, förmodligen som ersättare för Jonny Jones. För någon vecka sedan försvarade hon sig med att hon hade egna företag vid sidan av sitt 40%-iga politiska uppdrag med att: "man kan ju inte leva på 16 000:-/månad" (inte helt säker på exakta summan). Snälla Annette, hur många pensionärer har 16 000:-/mån att leva på? Är du naiv eller är du arrogant? Ska man arbeta politiskt med bl a äldrefrågor när man har så dålig insikt om pensionärers villkor?

F ö har jag ingenting emot att politiker har andra privata sysselsättningar vid sidan av sitt politiska uppdrag. Det skapar i stället kunskap om "verkligheten". Bara man inte sätter sig i jävsituation.

Skönt att Ta-till-vara finns

I går var jag verksam värre. Nu skulle göras plats för bl a den nya fåtöljen i stugan. För att få till "ansiktslyftningen" skulle den gamla fåtöljen och en 3-sitssoffa hamna på nytt ställe, dvs tippen - tänkte jag.

Min snälla Nallebror var mig behjälplig med släpkärra och snälla grannar vid stugan gav bärhjälp. En av grannarna, Tuppen, föreslog att jag skulle skänka soffan o fåtöljen till Ta-till-vara i stället, vilket jag tyckte var ett bra förslag. Så på väg till tippen (med bl a en massa annat skräp) så svängde jag förbi Ta-till-vara där dom med glädje tog emot möblemanget. Jag hoppas någon annan får glädje av sittplatserna. Att sedan bjuda grannarna som så snällt gett mig bärhjälp på kaffe ute på altanen i det vackra eftermiddagsvädret blev en trevlig avslutning i stugan.

Det var tråkigt att CG inte kunde vara med. Han har övat så ihärdigt med sin nya Rollis så han var alldeles för ledbruten för att kunna följa med..

Ett besök på nya Clas Ohlson - den nya IKEA-kopian

Vädret var fint idag så jag lyckades locka CG med på en biltur till Insjön för hans första besök på nya IKEA (förlåt Clas Ohlson).

Det blev ett långt besök på Clas Ohlson så han fick många tillfällen att sätta sig ner och vila på sin nya Rollis, dvs rullator. Han var glad för sittbrädan, det kan jag lova. Det är faktiskt svårt att hitta och orientera sig på CO. Men jag vill poängtera att personalen är mycket tjänstvillig och de är heller inte svåra att få tag på. Jag föreslår att de målar ut sådana där fotsteg som finns på "riktiga" IKEA, gärna gröna eller blå som visar den rekommenderade rundvandringsvägen, och utmärkta med text bredvid fotstegen med t ex "EL","BYGG", "HUSHÅLL", "DATA" osv. Avstickarfotsteg kan ju vara t ex gula och genvägen (som CO kallar "Smitvägen" kan ju förslagsvis vara röd). De skyltar som finns syns lite dåligt pga färgsättningen Vi inhandlade diverse smågrejer, bl a ett vajerlås till Rollisen.

Besöket i Insjön avslutades med ett besök på Pettersons Kiosk där vi åt varsin STOR mjukglass med strössel.

På hemvägen gjorde vi ett nerslag i stugan för att lämna lite grejer och ta hem lite andra, men det är en annan historia.

Nya möbler i stugan

I går var jag på Tulavippan, Sveriges största(?) loppisarena, för att hämta ut en reserverad fåtölj till stugan som bättre svarar upp till våra behov. Ett fynd för 450:-. Stolen har högt nackstöd vilket underlättar när CG behöver vila, vilket han ofta behöver.

Jag åkte ensam till Tulavippan och kunde därmed utan dåligt samvete för otåliga medpassagerare, strosa omkring i de 1900 m2 stora lokalerna. Det blev ca 2 timmar den här gången. Där finns ALLT. För min del blev det, förutom fåtöljen, 2 dukar à 45:- och 3 böcker för 3 - 20:-/st. Avrundade med en glass innan jag åkte till stugan och möblerade om.

Passade på att torka golvet bakom sofforna, ratade 3-sitssoffan och den gamla fåtöljen. Jag blev riktigt nöjd med resultatet. Så nu finns det en soffa och fåtölj som ska på tippen - om ingen vill ha dom. De är typiska 60/70/80?-talssoffor, grön plysch och totalt outslitliga, har det visat sig. (Jag tog en bild av dom med mobilen om någon är intresserad. Gratis vid snabb hämtning).

PS: Jag betonar att jag inte har någon som helst ersättning för att jag puffar för Tulavippan. Jag tycker bara att det är ett så himla bra ställe att vara miljömedveten på. DS.

"Mitt-i-milla"-politiken tycks vara den nya välfärden.

Partiernas valkampanjer börjar gå in i slutspurten. Desperationen hos partierna syns tydligt.
Löftena haglar från båda hållen och det är riktigt skrattretande hur villigt och de nu styrs in mot mitten i sin kamp om väljarna.

För mig är det tydligt hur alliansen - under galgen - tvingas frångå sin ideologi om de fria marknadskrafternas självreglerande effekter. De har steg för steg tvingats backa i sina tidigare frågor om sjukkassan, a-kassan, pensionärernas skatter mm. Man kan fråga sig hur mycket deras nya löften är värda egentligen. Jag misstänker att de nu spelar ett bedrägligt spel och att de kommer att visa sitt rätta ansikte efter valet - om de vinner.

De rödgröna tycker jag lovar betydligt lägre skatter än vad som är möjligt om vi vill behålla en anständig välfärd med en bra infrastruktur, skola, åldrings- och sjukvård och ett anständigt stöd för de som det inte har gått så bra för här i livet.

Det kan ju å andra sidan visa sig att just den här "mitt-i-milla"-politiken är den bästa. Det kommer hur som helst att bli ett spännande val. För att inte tala om dess resultat!

Fixat mysbelysningen i den gamla, stora fläderbusken.

Igår eftermiddag packade vi våra pinaler och åkte ut till stugan. Vädret såg lovande ut och det finns ju alltid något att göra där.

Tyvärr blev natten jobbig. CG, vars hälsa numera inte är så god, hade en natt med svår andnöd och yrsel. Han har inte sovit mycket och det blev inte mycket sova för mig heller. Ett tag var jag betänkt att ringa efter ambulans men det är inte så lätt att hitta hit på skogsvägarna mitt i natten. Nu mår han lite bättre men så har han sovit mest hela dagen också.

I morse var det regntungt och trist men jag hade några böcker med mig så det var ingen svårighet att fördriva tiden. Senare kom solen fram och vädret blev helt underbart. Då vaknade verksamhetslusten och jag tog itu med att justera den belysning vi har i en gammal fläderbuske alldeles vid infarten. Vi brukar faktiskt annars låta den lysa året runt. Men i år har jag hyfsat till busken och klippt en massa grenar så slingorna har varit strömlösa. Dessutom hade slingorna med åren hamnat längre och längre ner och den här vintern med all snö gick dom farligt nära marken på sina ställen. Så jag plockade fram stegen och justerade slingorna längre upp mot toppen (jobbigt värre bland alla knotiga grenar), hängde anslutningsledningen högt i ett angränsande träd och sträckte den rejält fram mot stugan så att inte ens en hög bilantenn skulle kunna haka i om någon fick för sig att köra bil där. Gjorde prydliga slingor av överflödig ledning, tejpade med eltejp där sladdarna var skarvade och gjorde allt riktigt prydligt. Jag kände mig SÅ duktig efteråt. (Obs bilden är från förra vintern. Det syns hur lågt belysningen hänger. Klicka på bilden så blir den större. Gå tillbaka med hjälp av bakåtpilen längst upp till vänster)

Sedan har jag faktiskt legat på en solsäng resten av eftermiddagen. Hur härligt är det inte att ligga under  den stora björken, vårt vårdträd, som står mitt på gräsmattan och som ger så behaglig skugga precis när vi behöver den. Trädet är lika gammalt som stugan. Jag försvarade det lilla rotskottet med mitt liv under byggtiden för 35 år sedan och i många år fick jag argsint försvara dess existens tills de andra i familjen märkte vilken underbar skugga det gav under stekheta dagar.

Vädret är fortfarande fint men tyvärr måste vi nog bryta upp och åka hem för att CG:s skull. Jag får höra vad han säger när han vaknar.

En intensiv vecka

Nu var det ett tag sedan sist. Det har varit en intensiv vecka med bl a planering för CG:s stundande 70-årsdag.

Jag  hade en idé om att fira med en riktig släktträff ombord på kryssningsbåten Birka Paradise men det visade sig svårare än väntat att få ihop planerna. En gruppresa måste bokas minst en månad i förväg och det visade sig vara svårt att få deltagarlistan klar i tid. Tiden är för knapp för att be om ledigt från jobb och skola. En familj väntar precis då sin husleverans och en familj planerar en utlandsresa. Bl a. Det blev alltför stort manfall. För att räknas som gruppresa måste det vara minst 10 vuxna anmälda.

Så av en vante bidde det en tumme. Nu får jag göra som den kastrerade hankatten - han fick gå runt och lämna återbud till kvarterets kattfröknar. Men - sådant händer.

Vi har dessutom varit på besök i Stockholm och bl a har vi träffat "Från min lilla värld", se blogglänken  högermarginalen. (Vilket språk!)

Två jobbiga dagar

Fredagen o lördagen blev jobbiga dagar. Vår TV i stugan har krånglat en tid. Det saknas ljud på TV1 och TV2. Då vi såg en TV till bra pris på Blocket så slog vi till och avtalade med säljaren att komma till Falun och hämta TV:n.

Då vi skulle sätta oss i bilen på fredag morgon visade det sig att ena däcket var platt. Vilken tur att vi har två bilar! Men andrabilen är en 2-dörrars, tungstyrd Jetta från 1987 och eftersom det numera är jag som vanligtvis kör så var det ett ganska tungt jobb att baxa bilen när man i låg fart ska backa eller vända bilen. Men vi kom till Falun och det visade sig att säljarparet hade styrkan och villigheten att baxa in schabraket i baksätet. För det var ett schabrak! I stugan bar sedan några grannar in schabraket.

På lördag morgon skulle punkan fixas. För första gången skulle jag göra detta. Vilket bök! Det var varmt, tungt, svettigt och det kändes som om hela huvudet var fullt av snor. Men jag fick av hjulet till sist!! In med hjulet i Jettan och iväg till en bilverkstad innan de stängde för helgen. Hem igen och göra hjulbytet i omvänd ordning. En sak har jag konstaterat: domkraft som hör till bilen är rena skämtat!

Det är inte så konstigt att jag sov tungt och oavbrutet i 11 timmar i natt.

Blåbär för vinterns hälsofrukost.

Vi fick en hink blåbär av "Tuppen" och här sitter CG och rensar. Med pincett!!

Vi fryser sedan ner bären i mjölkkartonger som skurits till så att de passar precis i en låda i frysen. Förra året fryste vi in utan att göra någon form av lock på kartongen men i år har jag laborerat med att skära till ett lock som passar precis. Tejpar fast locket med maskeringstape. Återstår att se om tejpen håller för frysningen under en säsong.

Först lösfryser jag bären i vida fat och sedan rör jag omkring i faten och häller de frysta bären i mjölkkartongerna. Det gör att det undviks att de fryser ihop och det går därmed lätt att lätt hälla önskad mängd ur kartongerna.

Misslyckat försök att se film på datorn i skogen.

En sån där mellandag. Lite grått och lite regn. En tur till lägenheten för att hämta lite papper mm.

Nu har jag kopplat in min lilla laptop till modemet och skulle - för första gången - titta på en film på datorn. Det gick riktigt bra ända tills plötsligt filmen stannade och ett meddelande sade att den "Buffrar". Jag rådfrågade de mina och fick reda på att sådant händer. Filmen skulle s a s hinna ikapp. Men det gjorde den inte, så nu har jag tröttnat på att vänta. Jag ägnar hellre min tid åt trevligare saker som t ex att skriva lite i min blogg.

Vi får se om jag får lust att försöka någon mer gång. Så sällan som jag ser på film så vet jag att jag inte har något större behov av den förströelsen. Jag plockar kanske fram en deckare jag lånat av grannen, kryper upp i soffhörnet och mysläser allt medan mörkret sänker sig över nejden.

Ofrivilligt deltagande i CCW cruisingen i Rättvik

Vackert väder i dag i stugan i Leksand. Efter lunch beslöt vi oss för en liten lusttur. Det blev Siljansnäs och därefter kaffe med våffla/vispgrädde/hjortronsylt på Klockargården i Tällberg. CG föreslog att vi skulle åka till Rättvik och kolla köerna till CCW cruisingen. Jag var tveksam men eftersom CG var så angelägen så rattade jag bilen norrut mot Rättvik (vår mantalsskrivningsort) i st f söderut mot Leksand.

Vid vägskälet mot Falun/Gävle började köerna. 45 minuter fram till första rondellen. Då var klockan 16.58, 2 min innan cruisingen började. Vi svängde upp Kvarngatan, svängde vänster vid Folkparken och hamnade förstås mitt i smeten. Satt fast i kön mitt framför vår egen lägenhet (gissa om vår balkong såg inbjudande ut). Men där var vi portade eftersom barnbarn med sällskap hade tiggt till sig övernattning där. Svängde vänster in på Dalagatan (infarten till vår gård var också inbjudande) men tvingades vidare till Ågatan där vi räknade med att smita ut till södra rondellen och vidare mot Leksand. Men tji vad vi bedrog oss! En bister vakt visade oss in på smågatorna norrut igen och vi hamnade i smeten igen vid ICA Fiolen. Etter värre.

Nu gick det bara att åka norrut. Varenda rondell var stängd för rundkörning. Nu var vi verkligen med i Classic Car-cruisingens krypkörning. Gissa om vi kände oss som en katt bland hermelinerna! Men vi vinkade och log så som Victoria och Daniel gjorde på bröllopet och låtsades som om vi hörde till gänget. Inte förrän vi kom till avtaget mot kyrkan gjorde jag en våghalsig U-sväng och hamnade förstås i cruisingen igen - nu åt andra hållet, söderut. Nu upprepades krypkörningen igen genom hela Rättvik. Men vi log glatt och vinkade och vi tog en hel del kort (lägger kanske in ett senare).

En timme senare kunde vi passera södra rondellen och då kunde vi äntligen accelerera till den hisnade hastigheten av 70 km/timme. Drygt 3 timmar efter fikastoppet i Tällberg var vi tillbaka i stugan igen.

Fem dagar i samvarons glädje

Lugnet har lägrat sig över stugan. Det är alldeles tyst, bara elden i spisen sprakar och knakar.

CG sover den uttröttades sömn efter 5 dagars intensivt deltagande i samvaron med gamla flygkompisar.Två av de tidigare arbetskamraterna har varit här i stugan innan de i fredags drog i väg till Norge där de sammanstrålade med hela gänget. Har jag förstått det rätt så var de nog bortåt 25 personer där. De hemvändande svävade lite på målet när de skulle ange antalet (undrar varför). Det har blivit sena nätter, har jag förstått.

Nu har de två norrlänningarna styrt kosan norrut. Undrar hur det gick att ta sig genom Rättvik där CCW pågår som bäst. Läste på Facebook att det var igenkorkat redan kl 7 i morse. Hoppas de hittade den alternativa väg vi ritade ut på en karta där de kunde ansluta till väg 301 utan att åka in i centrala Rättvik.

I eftermiddag ska jag själv till Rättvik. Eftersom vi bor "mitt inne i smeten" så får jag räkna med att det tar sin rundliga tid. Det kanske helt enkelt är bäst att parkera bilen söder om Rättvik och promenera hem. Kl 18 ska jag nämligen vara på Kulturhuset med en tavla som blivit utsedd till Konstföreningens "Månadens tavla" och kommer att hänga på Kulturhuset augusti månad ut. Välkommen dit och titta på den. Jag ska lägga ut en bild  på bloggen när jag kommer åt bildarkivet. Det ligger hemma på den gamla ångmaskinen. Kika annars in på "Brittis ManDALA-art"-blogg som ligger som länk i blogglistan till höger.

CCW i Rättvik genererar hjälp med städning

Jag går omkring i tystnaden och njuter av att det är nystädat i lägenheten. I går kom barnbarnet Cazzie hit för att städa åt oss. ClassicCarWeek startar ju nu i helgen och Cazzie behöver lite påspädning i kassan inför cruisingen på tisdag.  Hon dök upp tillsammans med väninnan Melinda och tillsammans gick de lös på inventarierna med glatt humör.

Nu glänser golven, det doftar rent och inget dammlager täcker möblerna. För att inte tala om vad det blänker om porslinet och kranar i badrummet. Melinda gick lös på spis, fläkt och kakel i köket. Det var länge sedan spisen var så vit. I gengäld plockade jag fram symaskinen och sydde in deras nyinköpta resårskärp. De är ju så smala, de där töserna.

När dom gick härifrån för att ta tåget till Borlänge stod jag i köksfönstret och tittade efter flickorna. Det var massor av schwung och energi i stegen. Med lite vemod insåg jag att det nog var ett tag sedan detsamma gällde mig. Numera skulle det ligga mer trötthet i mina steg efter en sådan storstädning. Jag skickade en innerlig tanke efter flickorna att de ska få behålla den där energin länge.

Kompisträff i flygbranschen

En underbar kväll i stugan. Christer har besök av två gamla arbetskamrater och just nu (kl 00.22) sitter dom på altanen i mörkret och berättar gamla minnen från sin tid tillsammans som flygtekniker i "buskbranschen". Inte visste jag att så mycket kunde lagas med ståltråd och tape på flygplan.

Det är inget fel på humöret. Skratten avlöser varandra. Inte vet jag om rödvinet och wiskeyn får minnet att klarna men nog är det mycket jag inte tidigare hört som kommer fram. Jag föredrog att gå in och diska, bädda gästernas sängar och lämna de lösmynta gossarna i fred med sina minnen. Och jag har ingen tanke på att påminna dom om att klockan är mycket.

På fredag drar gänget vidare för att träffa fler av samma sort.

Varning för Electrolux kyl/frys ERB40402W

Nu är jag arg igen! På vår Electrolux kyl/frys ERB40402W som vi köpte år 2006 när vi renoverade köket. Jag litade på att varumärket Electrolux skulle borga för en bra och ändamålsenlig produkt och skåpet skulle vara av bästa energiklass, A+. Vi litade på att installationen skulle bli korrekt utförd eftersom den utfördes av personal från affären.

Men så besvikna vi blev. Från första början förde den oväsen. Det bullrade, kluckade, brusade och slog i ledningarna med jämna mellanrum. Vi har efteråt läst att det är viktigt att kylmediet får sätta sig ordentligt innan kylskåpet sätts igång. Men det gjordes aldrig, installatören satte igång skåpet, önskade lycka till och for sin väg. Vi trodde att det skulle rätta till sig med tiden. Något bättre har det blivit men ännu inte helt bra efter 4 år.

Vi har också blivit varse att layouten är urusel. Det går inte att utnyttja kylskåpet på ett bra och ändamålsenligt sätt. Avrinningshålet täpps lätt till om is hinner bildas bakom någon förpackning som står för nära bakre väggen (varför finns det inte en liten list som hindrar att en förpackning kommer för nära väggen?). När avrinningshålet inte fungerar rinner vattnet längs kylskåpsbotten och sedan ner på dörren till frysskåpet. Där läcker det in i frysen, alldeles kristallklar is bildas och plötsligt upptäcker man att dörren till frysen inte håller tätt.

Och den där "välvda digitala visningen" som dom skryter med!! Den är riktad uppåt mot taket så jag måste plocka fram hushållsstegen när jag ska läsa av temperaturen!!!

Problemet med isen går ju att hantera. Värre är att utrymmet är så illa disponerat och i viss mån oljudet från kylmediet. Den välvda digitala visningen är bara skrattretande. Kostymklädda matchogossar som designers. Ingen tanke på att det oftast är småväxta kvinnor som sköter kyl/frysvarorna i ett hem.

Våran 15 år gamla kyl/frys från Elektrohelios i sommarstugan är mycket, mycket bättre. Inget oväsen, ingen isbildning, inget ovälkommet rinnande vatten och den sväljer all mat till både oss och många gäster.